Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Abraham – en man som visade kärlek

Abraham – en man som visade kärlek

Abraham – en man som visade kärlek

Abraham sörjer djupt. Hans älskade hustru, Sara, har dött. Många kära minnen dyker upp i den gamle mannens sinne. Han är djupt bedrövad, och tårarna rinner nerför hans kinder när hon begravs. (1 Moseboken 23:1, 2) De här tårarna är inte ett tecken på svaghet utan vittnar om en av Abrahams finaste egenskaper – hans kärlek.

VAD ÄR KÄRLEK? Kärlek är en varm känsla av tillgivenhet. En kärleksfull person visar genom sina handlingar hur han känner för dem som han älskar, även om det innebär att han får göra personliga uppoffringar.

HUR VISADE ABRAHAM KÄRLEK? Abraham visade att han älskade sin familj. Abraham var utan tvivel en upptagen man. Men han försummade aldrig familjens känslomässiga och andliga behov. Jehova lade märke till att Abraham som familjeöverhuvud tog ledningen i tillbedjan. (1 Moseboken 18:19) Dessutom nämnde Jehova uttryckligen Abrahams kärlek. Han talade till Abraham och kallade Isak den son ”som du älskar så högt”. (1 Moseboken 22:2)

Vi lägger också märke till Abrahams kärlek genom det sätt som han reagerade på när hans älskade hustru, Sara, dog. Abraham sörjde henne djupt. Han var stark och kraftfull, men ändå inte rädd för att visa sin sorg. Abraham kunde visa både styrka och mildhet.

Abraham visade att han älskade Gud. Under hela sitt liv visade han sin kärlek till Gud. Hur då? Vi kan tänka på det Bibeln säger i 1 Johannes 5:3: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud.” Enligt den definitionen var Abraham ett enastående exempel på en man som älskade Gud.

Varje gång Jehova gav Abraham en befallning lydde han omedelbart. (1 Moseboken 12:4; 17:22, 23; 21:12–14; 22:1–3) Det hade ingen betydelse om befallningen var lätt eller svår att lyda, och inte heller hade det någon betydelse om Abraham visste varför Jehova hade gett honom befallningen. För Abraham var detta betydelselöst. Om Gud ville att han skulle göra något, var han villig att göra det. Abraham såg varje befallning som ett tillfälle att visa sin kärlek till Jehova.

VAD KAN VI LÄRA OSS? Vi kan efterlikna Abraham genom att visa varm tillgivenhet för andra, i synnerhet för våra familjemedlemmar. Vi vill inte låta påfrestningarna i livet ta så mycket av vår tid och våra krafter att vi försummar dem som betyder mest för oss.

Det är också viktigt att vi utvecklar innerlig kärlek till Jehova. Den kärleken kan vara en stark kraft i vårt liv. Den kan få oss att ändra vår inställning, vårt tal och vårt uppförande så att vi behagar Gud. (1 Petrus 1:14–16)

Det ska medges att det inte alltid är lätt att lyda Jehovas befallningar. Men vi kan vara övertygade om att Jehova, som hjälpte Abraham och kallade honom ”min vän”, kommer att stödja också oss. (Jesaja 41:8) Hans ord, Bibeln, lovar: ”Han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” (1 Petrus 5:10) Vilket uppmuntrande löfte från Gud, Abrahams pålitlige vän!

[Ruta på sidan 11]

Är det omanligt att gråta?

Många skulle svara ja. De kanske skulle bli förvånade om de fick veta att Abraham bara var en av många kraftfulla, trogna män som grät när de var förtvivlade, enligt vad Bibeln säger. Några andra var Josef, David, aposteln Petrus, de äldste i församlingen i Efesos och till och med Jesus. (1 Moseboken 50:1; 2 Samuelsboken 18:33; Lukas 22:61, 62; Johannes 11:35; Apostlagärningarna 20:36–38) Det är tydligt att det enligt Bibeln inte är omanligt att gråta.