Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Jag har gjort ditt namn känt”

”Jag har gjort ditt namn känt”

”Jag har gjort ditt namn känt”

”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt.” (JOHANNES 17:6, 26)

Vad det betyder: Jesus gjorde Guds namn känt genom att använda det när han var på jorden. När han läste ur Skrifterna, som han ofta gjorde, så måste han ha uttalat Guds egennamn. (Lukas 4:16–21) Han lärde sina efterföljare att be: ”Fader, låt ditt namn bli helgat.” (Lukas 11:2)

Hur det passade in på de första kristna: Aposteln Petrus sa till de äldre männen i Jerusalem att Gud hade tagit ut ”ett folk för sitt namn” ur nationerna. (Apostlagärningarna 15:14) Apostlarna och andra förkunnade att ”var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad”. (Apostlagärningarna 2:21; Romarna 10:13) De använde också Guds namn i skrift. Tosefta, en sammanställning av judiska lagar som fullbordades omkring 300 v.t., berättar hur det gick till när motståndare brände de kristnas skrifter på sabbaten: ”Evangelisternas böcker och de böcker som tillhör minim [troligen de judekristna] räddar man inte från elden. De får i stället brinna upp där de är, ... de och de omnämnanden av Guds namn som de innehåller.”

Vilka följer samma mönster i dag? I förordet till en engelsk översättning av Bibeln som är auktoriserad av Nationalrådet för Kristi kyrkor i USA sägs det: ”Bruket att kalla den ende Guden vid namn, som om det fanns andra gudar från vilka han måste särskiljas, upphörde inom judaismen före den kristna eran och är helt och hållet olämpligt för den kristna kyrkans universella tro.” (Revised Standard Version) Därför ersattes Guds namn med en titel, HERREN, i den översättningen. Och häromåret fick katolska biskopar en anvisning från Vatikanen: ”Guds namn i form av tetragrammet JHWH * får varken användas eller uttalas i sånger eller böner.”

Vilka använder Guds namn och gör det känt i dag? När Sergej var tonåring hemma i Kirgizistan såg han en film som upplyste om att Guds namn var Jehova. Det dröjde tio år innan han hörde talas om det namnet igen. Men när Sergej hade flyttat till USA kom två Jehovas vittnen och besökte honom. De visade honom Guds namn i Bibeln. Sergej tyckte det var spännande att det fanns en grupp som använde namnet Jehova. Det är intressant att se vad ett uppslagsverk skriver under uppslagsordet Jehova Gud: ”Erkänd såsom högste gud och tillbedd såsom ende gud av Jehovas vittnen.” (Webster’s Third New International Dictionary)

[Fotnot]

^ § 5 På svenska brukar Guds namn återges ”Jehova”.