Bibeln förändrade deras liv

VAD fick en man att vända tillbaka till de kristna värderingar som han hade övergett? Hur fann en ung man den fadersgestalt som han längtat efter i hela sitt liv? Läs vad de här männen berättar.

”Jag måste vända tillbaka till Jehova.” – ELIE KHALIL

FÖDD: 1976

HEMLAND: CYPERN

BAKGRUND: FÖRLORAD SON

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes på Cypern men växte upp i Australien. Mina föräldrar är Jehovas vittnen, och de gjorde sitt bästa för att lära mig att älska Jehova och hans ord, Bibeln. Men i tonåren blev jag upprorisk. Jag smög hemifrån på kvällarna för att träffa kompisar. Vi stal bilar och hamnade i en massa svårigheter.

Till en början gjorde jag det här i hemlighet för jag var rädd att mina föräldrar skulle få veta det, men till sist brydde jag mig inte om vad de tyckte. Jag fick vänner som var mycket äldre än jag och som inte älskade Jehova, och de hade ett negativt inflytande på mig. Till slut sa jag till mina föräldrar att jag inte längre ville ha något med deras religion att göra. De försökte tålmodigt hjälpa mig, men jag ville inte ha någon hjälp. Mina föräldrar blev förtvivlade.

När jag hade flyttat hemifrån började jag experimentera med droger. Jag till och med odlade och sålde stora mängder marijuana. Jag levde ett omoraliskt liv och gick ofta på nattklubbar. Jag fick också ett allt häftigare humör. Om någon sa eller gjorde något som jag inte gillade blev jag tvärarg. Jag skrek ofta åt folk och slog dem. Jag gjorde egentligen allt som jag hade fått lära mig att inte göra som kristen.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Jag blev nära vän med en som också använde droger. Han hade förlorat sin pappa när han var barn. Vi satt ofta uppe till långt fram på natten och pratade. Ibland öppnade han sig och berättade hur mycket han saknade sin pappa. Eftersom jag hade fått lära mig om uppståndelsen som barn, började jag snart berätta för honom om Jesus – att han uppväckte döda och att han lovat att göra det igen i framtiden. (Johannes 5:28, 29) ”Tänk dig att du kan få träffa din pappa igen”, brukade jag säga. ”Vi kan alla få leva för evigt i ett paradis på jorden.” Det gjorde honom djupt rörd.

 Vid andra tillfällen tog min kompis upp andra ämnen, till exempel de sista dagarna och treenigheten. Jag tog hans bibel och slog upp olika bibelställen som visade sanningen om Jehova Gud, Jesus och de sista dagarna. (Johannes 14:28; 2 Timoteus 3:1–5) Ju mer jag talade med honom om Jehova, desto mer upptäckte jag att jag själv tänkte på Jehova.

Sakta men säkert började de frön av sanningar från Bibeln som låg vilande i mitt hjärta gro – frön som mina föräldrar hade ansträngt sig så hårt för att så. Ibland när jag var på fest med mina kompisar och hade tagit droger började jag plötsligt tänka på Jehova. Många av mina kompisar sa att de älskade Gud, men deras uppförande visade något annat. Jag ville inte bli som de, och jag förstod vad jag måste göra. Jag måste vända tillbaka till Jehova.

Men det är en sak att veta vad man ska göra och en helt annan sak att göra det. Vissa förändringar var lätta att göra. Jag slutade med droger utan större svårighet. Jag slutade också umgås med mina gamla kompisar och började studera Bibeln med en äldste i församlingen.

Men andra förändringar var mycket svårare att göra. Jag hade särskilt svårt att behärska mitt humör. Ibland gick det bra ett tag, men så fick jag återfall. Efteråt kände jag mig eländig och helt misslyckad. Jag talade med brodern som studerade Bibeln med mig. Han var alltid tålmodig och vänlig och uppmuntrade mig. En gång bad han mig läsa en artikel i Vakttornet om vikten av att aldrig ge upp. * Vi pratade om vad jag skulle kunna göra när jag blev arg. Med hjälp av den artikeln och många böner till Jehova kunde jag så småningom behärska mitt humör. I april 2000 blev jag till slut döpt som ett Jehovas vittne. Jag behöver väl inte säga att mina föräldrar var överlyckliga.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Nu har jag sinnesfrid och ett rent samvete, eftersom jag vet att jag inte längre orenar min kropp med droger och omoral. Vad jag än gör – om jag arbetar, är med vid kristna möten eller kopplar av – så är jag mycket gladare. Jag har en positiv syn på livet.

Jag tackar Jehova för mina föräldrar som aldrig gav upp hoppet om mig. Jag tänker också på Jesu ord i Johannes 6:44: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” Jag blir rörd när jag tänker på att jag har kunnat vända tillbaka till Jehova tack vare att han har dragit mig.

 ”Jag längtade efter en far.” – MARCO ANTONIO ALVAREZ SOTO

FÖDD: 1977

HEMLAND: CHILE

BAKGRUND: MEDLEM I ETT DEATH METAL-BAND

MITT FÖRFLUTNA: Jag uppfostrades av min mamma i Punta Arenas, en trevlig stad vid Magellans sund nära Sydamerikas sydspets. Mina föräldrar skildes när jag var fem år, och det fick mig att känna mig övergiven. Jag längtade efter en far.

Min mamma studerade Bibeln med Jehovas vittnen, och hon tog med mig till möten i Rikets sal. Men jag avskydde mötena, och jag fick ofta raseriutbrott på vägen dit. När jag var 13 slutade jag gå dit.

Då hade jag börjat älska musik, och jag insåg att jag hade musiktalang. När jag var 15 spelade jag heavy metal- och death metal-musik på festivaler, barer och privata fester. Jag umgicks med skickliga musiker, och det väckte mitt intresse för klassisk musik. Jag började studera musik vid ett konservatorium. När jag var 20 flyttade jag till huvudstaden, Santiago, för att studera vidare. Jag fortsatte också att spela i heavy metal- och death metal-band.

Hela den här tiden plågades jag av känslor av tomhet. Jag försökte lindra de här känslorna genom att dricka mig berusad och ta droger tillsammans med mina kompisar i bandet, som jag betraktade som min familj. Jag hade en upprorisk inställning, och den visade sig i mitt yttre. Jag hade mörka kläder, skaffade skägg och lät håret växa nästan ner till midjan.

Min attityd gjorde att jag gång på gång hamnade i slagsmål och klammeri med rättvisan. En gång när jag var påverkad av alkohol angrep jag en grupp knarklangare som bråkade med mina kompisar och mig. Langarna slog mig så hårt att jag fick en fraktur på käkbenet.

Men det svåraste var när jag fick reda på att min flickvän hade varit otrogen med min bäste vän i flera år och att alla mina kompisar hade känt till det men inte berättat något för mig. Jag var förkrossad.

Jag flyttade tillbaka till Punta Arenas, där jag började undervisa i musik och arbeta som cellist. Jag fortsatte också att spela och göra inspelningar med heavy metal- och death metal-band. Jag träffade Sussan, som jag blev förälskad i, och vi flyttade ihop. Efter en tid upptäckte Sussan att hennes mamma trodde på treenigheten men att jag inte gjorde det. ”Vad är sant?”, frågade hon mig. Jag svarade att jag visste att treenighetsläran är falsk, men att jag inte kunde bevisa det från Bibeln. Men jag visste vilka som kunde det. Jag sa att Jehovas vittnen kunde visa henne sanningen från Bibeln. Sedan gjorde jag något som jag inte hade gjort på många år – jag bad till Gud om hjälp.

Några dagar senare fick jag se en man som verkade bekant, och jag frågade honom om han var ett Jehovas vittne. Även om han var märkbart chockad av hur jag såg ut, svarade han vänligt på mina frågor om mötena i Rikets sal. Jag var övertygad om att det här var  svaret på min bön. Jag gick till Rikets sal och satte mig längst bak för att ingen skulle lägga märke till mig. Men många kände igen mig från den tid då jag var med vid mötena som barn. De välkomnade mig och kramade om mig så tillgivet att jag blev varm om hjärtat. Det var som om jag hade kommit hem. När jag såg mannen som hade undervisat mig i Bibeln när jag var barn, bad jag honom studera med mig igen.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: En dag läste jag Ordspråksboken 27:11, där det står: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta.” Det gjorde starkt intryck på mig att en obetydlig människa kan glädja universums Skapare. Det gick upp för mig att Jehova var den fadersgestalt som jag hade sökt i hela mitt liv!

Jag ville behaga min himmelske far och göra hans vilja, men jag hade varit slav under droger och alkohol i många år. Jag började förstå Jesu ord i Matteus 6:24: ”Ingen kan vara slav åt två herrar.” Medan jag kämpade för att göra förändringar förstod jag hur viktig principen i 1 Korinthierna 15:33 är: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Jag insåg att jag inte skulle kunna sluta med mina skadliga vanor om jag fortsatte att gå till samma ställen och umgås med samma människor som tidigare. Bibelns råd var tydligt: Jag måste göra något drastiskt för att bryta mig loss från det som fick mig att ”snava och falla”. (Matteus 5:30)

Det allra svåraste var att sluta med heavy metal-musiken som var min passion. Men med hjälp av mina vänner i församlingen kunde jag till slut bryta mig loss. Jag slutade dricka mig berusad och ta droger. Jag klippte håret och rakade av skägget och slutade upp att klä mig bara i svart. När jag berättade för Sussan att jag skulle klippa mig, blev hon så nyfiken att hon sa: ”Jag måste följa med dig och se hur det är i Rikets sal!” Hon tyckte mycket om det hon såg där, och hon började snart själv studera Bibeln. Till sist gifte vi oss, och 2008 blev vi döpta som Jehovas vittnen. Vi är glada att vi och min mamma tillsammans får tjäna Jehova.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Jag har lämnat en värld av falsk lycka och opålitliga vänner. Jag älskar fortfarande musik, men nu är jag selektiv. Jag använder mina erfarenheter till att hjälpa familjemedlemmar och andra, i synnerhet ungdomar. Jag vill hjälpa dem att förstå att mycket av det den här världen erbjuder kan verka tilltalande, men till slut är det bara ”en hop avskräde”. (Filipperna 3:8)

Jag har fått lojala vänner i den kristna församlingen, där det råder kärlek och frid. Och genom att närma mig Jehova har jag till slut funnit min Fader.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 13]

”Jag har kunnat vända tillbaka till Jehova tack vare att han har dragit mig.”