Coverdale och Bibeln på engelska

NÄR den första kompletta bibeln på engelska trycktes innehöll den inte namnet på översättaren, Miles Coverdale. Den här översättningen gavs ut 1535, och då satt hans vän William Tyndale i fängelse för det omfattande arbete han hade gjort för att översätta Bibeln. Året därpå avrättades Tyndale.

Delar av Coverdales översättning byggde på Tyndales tidigare arbete. Hur lyckades Coverdale få sin översättning publicerad utan att behöva plikta med sitt liv, när andra bibelöversättare faktiskt blev avrättade? Hur stor betydelse fick Coverdales arbete?

Hur det hela började

Miles Coverdale föddes i Yorkshire i England, förmodligen 1488. Han studerade vid universitetet i Cambridge och prästvigdes i romersk-katolska kyrkan 1514. Coverdales intresse för reformer stimulerades av reformatorn Robert Barnes, som var hans handledare. Barnes flydde från England 1528, och tolv år senare brändes han på bål av ledare inom kyrkan.

År 1528 hade Coverdale börjat hålla predikningar som avslöjade obibliska katolska läror, till exempel bilddyrkan, bikten och mässan. Hans liv var i fara, så han lämnade England och flydde till kontinenten där han stannade i omkring sju år.

Coverdale bodde hos William Tyndale i Hamburg. De samarbetade för att förverkliga sin gemensamma dröm att ge ut en bibel som vanligt folk kunde läsa. Under den här perioden lärde sig Coverdale mycket av Tyndale om konsten att översätta Bibeln.

Förändringarnas tider

Under tiden förändrades situationen i England. År 1534 trotsade kung Henrik VIII öppet påven i Rom. Dessutom var kungen inte främmande för tanken att göra Bibeln tillgänglig på engelska, och Coverdale tog på sig den uppgiften. Coverdale var en mästare på att uttrycka sig på engelska. Men medan hans vän och mentor, Tyndale, talade flytande hebreiska och grekiska, saknade Coverdale sådana språkkunskaper. Så när Coverdale reviderade Tyndales översättning använde han latinska och tyska utgåvor.

Coverdales bibel trycktes utanför England 1535, året innan Tyndale blev avrättad. Den tillägnades respektfullt, och en aning inställsamt, kung Henrik. Coverdale försäkrade Henrik om att hans bibel inte innehöll några av Tyndales kontroversiella fotnoter, som bland annat riktade uppmärksamheten på katolska läror som stred mot Bibeln. Henrik gick därför med på att den här bibeln trycktes och spreds. Vindarna hade börjat vända.

År 1537 trycktes två andra utgåvor av Coverdales bibel i England. Samma år godkände Henrik en översättning som trycktes i Antwerpen. Den kallades Matthew’s Bible  och kombinerade Tyndales och Coverdales versioner.

Kungens närmaste rådgivare, Thomas Cromwell, såg snart att det fanns ett behov av att revidera Matthew’s Bible. Han fick stöd av ärkebiskopen av Canterbury, Cranmer. Därför försökte Cromwell återigen få Coverdale att revidera hela manuskriptet. År 1539 gav Henrik VIII sitt godkännande till den här nya versionen. På grund av formatet kallades den för Great Bible, och kungen bestämde att den skulle finnas tillgänglig i kyrkorna så att alla som ville kunde läsa den. Den här bibeln togs emot med stor entusiasm i hela landet.

Arvet efter Coverdale

Coverdale utnämndes till biskop av Exeter 1551, då Henrik VIII hade dött och efterträtts av sonen Edvard VI. Men när drottning Maria, som var katolik, efterträdde Edvard 1553 tvingades Coverdale fly till Danmark. Längre fram flyttade han till Schweiz, där han fortsatte sitt arbete. Som studiehjälp för präster utarbetade han även tre versioner av det som brukar kallas Nya testamentet, och de innehöll texten både på engelska och latin.

En aning oväntat utelämnades Guds namn, Jehova, i Coverdales bibel. Tyndale använde Guds namn över 20 gånger i sin översättning av de hebreiska skrifterna. I boken Coverdale and His Bibles skriver J. F. Mozley: ”1535 förkastade Coverdale ordet [Jehova] helt och hållet.” Men längre fram, när han utarbetade Great Bible, tog han ändå med Guds namn tre gånger.

Coverdales bibel var den första engelska bibeln som hade tetragrammet, de fyra hebreiska bokstäver som utgör Guds namn, längst upp på titelbladet. Intressant nog var det här första gången som alla apokryfiska böcker placerades i ett tillägg i stället för att infogas bland böckerna i de hebreiska skrifterna.

Många av de uttryck som Coverdale myntade har använts av senare översättare. Uttrycket ”dödsskuggans dal” i Psalm 23:4 är ett exempel. Och ”kärleksfull omtanke” i vers 6 är enligt professor S. L. Greenslade ett speciellt uttryck som ”används för att Guds innerliga kärlek för sitt folk ska särskiljas från hans kärlek till människor i allmänhet och från hans nåd”. Studieutgåvan av Nya världens översättning av Den heliga skrift använder samma uttryck, och i fotnoten står det ”lojal kärlek”.

Coverdales Great Bible ”var kulmen på allt det arbete som gjordes för att framställa engelska biblar ... ända sedan den dag då Tyndale gav sig i kast med att översätta Nya testamentet”, sägs det i boken The Bibles of England. Det var i första hand Coverdales översättning som gjorde att Bibeln blev tillgänglig för engelsktalande människor på den tiden.

[Bilder på sidan 11]

Till vänster: tetragrammet på titelsidan i en utgåva från 1537.

[Källangivelse]

Ur boken Our English Bible: Its Translations and Translators.

[Bildkälla på sidan 11]

Foto: The Holy Scriptures of the Olde and Newe Testamente With the Apocripha, Myles Coverdale.