Visste du?

Varför var judarna så intresserade av sina släktregister?

▪ Släktregister var viktiga för att kunna avgöra vilken stam och släkt man tillhörde. De behövdes också när man skulle avgöra arvsfrågor och fördela landområden. Det var särskilt betydelsefullt att ha uppgifter om den släktlinje som skulle leda till Messias. Judarna var väl medvetna om att Messias måste komma i Davids släktlinje och vara av Judas stam. (Johannes 7:42)

Dessutom, ”eftersom prästernas och leviternas ämbeten gick i arv, ... var det av yttersta vikt och betydelse att släktlinjen bevarades intakt”, skrev teologen Joachim Jeremias. Israelitiska kvinnor som gifte in sig i en prästerlig familj måste bevisa sin härkomst med hjälp av släktregistren, så att prästerskapet skulle bevaras ”obefläckat och rent”. På Nehemjas tid blev hela levitiska familjer ”utestängda från prästadömet” när de ”sökte efter sitt släktregister för att offentligt fastställa sin härstamning”, men inte kunde hitta det. (Nehemja 7:61–65)

Och den mosaiska lagen fastslog att ”ingen oäkta son” och ”ingen ammonit eller moabit” fick ”komma in i Jehovas församling”. (5 Moseboken 23:2, 3) Av den anledningen, tillägger Joachim Jeremias, ”var alla män som ville utnyttja någon medborgerlig rättighet tvungna att styrka sin härstamning, och detta faktum bekräftar vår slutsats att ... den enklaste israelit kände till sina närmaste förfäder och kunde uppge vilken av de tolv stammarna han tillhörde”.

Hur upprättade och skötte man släktregistren?

▪ Både Matteus och Lukas evangelier innehåller detaljerade förteckningar över Jesu förfäder. (Matteus 1:1–16; Lukas 3:23–38) Men det upprättades även andra släktregister. I en midrash, en judisk kommentar eller tolkning, sägs det så här om Hillel, en rabbi på Jesu tid: ”En skriftrulle med släktregister hittades i Jerusalem, och i den står det att Hillel var en avkomling till David.” Den judiske historikern Flavius Josephus var verksam under det första århundradet, och i sitt verk Vita hävdade han att hans förfäder var präster och att han på sin mors sida var ”av kunglig börd”. Han skrev att de upplysningarna fanns ”i våra allmänna släktböcker”.

Josephus skriver i Contra Apionem att de som fick uppgiften att ta hand om registren över de prästerliga familjerna var ”mycket hedervärda män”. I The Jewish Encyclopedia sägs det: ”En särskild ämbetsman tycks ha fått ansvaret för dessa register, och i Jerusalem upprättades tydligen en domstol som behandlade frågor om släktregister.” Icke-prästerliga judar skulle inskrivas i den stad som deras fäder härstammade från. (Lukas 2:1–5) Det här gjorde att de offentliga arkiven växte, och tydligtvis hämtade evangelieskribenterna uppgifter därifrån. Enskilda familjer verkar också ha haft egna förteckningar.