”Det finns en lön för ert verk”

KUNG ASA skyndar i spetsen för sin här ner genom den djupa dalen från det judeiska höglandet till kustslätten. Där dalen vidgar sig stannar han till, chockad av det han får syn på. Nedanför honom ligger fiendens läger – och det är enormt! Den här etiopiska hären måste uppgå till minst en miljon man. Asas här är bara drygt hälften så stor.

Vad tycker Asa är viktigast inför den stundande drabbningen? Att ge sina härförare order? Uppmuntra sina trupper? Skriva brev till familjen? Nej, verkligen inte! I den här svåra stunden ber Asa en bön.

Innan vi går igenom den här bönen och vad som hände vid det här tillfället ska vi se vad slags människa Asa var. Varför handlade han som han gjorde? Var det rätt av honom att förvänta att Gud skulle hjälpa honom? Vad visar berättelsen om Asa när det gäller hur Jehova välsignar sina tjänare när de gör det som är rätt?

ASAS MERITER

Under de 20 år som hade gått sedan Israel delades i två riken hade Juda blivit helt fördärvat av hedniska sedvänjor. När Asa blev kung 977 f.v.t. var det till och med några vid det kungliga hovet som tillbad kanaaneiska fruktbarhetsgudar. Men den inspirerade redogörelsen för Asas regering säger att han ”gjorde det som var gott och rätt i Jehovas, sin Guds, ögon. ... Han skaffade bort de utländska altarna och offerhöjderna och bröt sönder de heliga stoderna och högg ner de heliga pålarna.” (2 Krön. 14:2, 3) Asa drev också ut ”de manliga tempelprostituerade” ur Juda. Dessa män utförde homosexuella handlingar i religionens namn. Men Asa nöjde sig inte med de här rensningsaktionerna. Han uppmanade också folket att ”söka Jehova, sina förfäders Gud, och att handla efter lagen och budet”. (1 Kung. 15:12, 13; 2 Krön. 14:4)

Asas nit för den sanna tillbedjan behagade Jehova, och som lön fick han uppleva att landet hade fred i många år. Kungen kunde därför säga: ”Vi har sökt Jehova, vår Gud. Vi har sökt honom, och han ger oss vila på alla sidor.” Folket utnyttjade den här situationen till att befästa städerna i Juda. ”De byggde och hade framgång”, sägs det i Bibeln. (2 Krön. 14:1, 6, 7)

PÅ SLAGFÄLTET

Med tanke på det vi vet om Asa bör det inte förvåna oss att han bad när han ställdes inför den största här av människor som nämns i Bibeln. Asa visste att Gud belönar troshandlingar. I sin bön vädjade kungen om Jehovas hjälp. Han insåg att om han förlitade sig på Gud och hade hans stöd spelade det ingen roll hur stor eller hur mäktig fiendehären var. Jehovas namn var inbegripet i den här konflikten, och Asa vädjade därför till Gud: ”Hjälp oss, Jehova, vår Gud, ty på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit emot denna skara. Jehova, du är vår Gud. Låt inte en dödlig människa hålla stånd mot dig.” (2 Krön. 14:11) Det var ungefär som om han hade sagt: ”Den etiopiska invasionen är ett angrepp mot dig, Jehova. Låt inte ditt namn bli vanärat genom  att du låter svaga människor segra över dem som bär ditt namn.” Därför ”lät Jehova etiopierna lida nederlag inför Asa och inför Juda, och etiopierna flydde”. (2 Krön. 14:12)

I vår tid har Jehovas folk många mäktiga motståndare. Vi strider inte mot dem med bokstavliga vapen på ett bokstavligt slagfält. Men vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att ge seger åt alla sina trogna tjänare som utkämpar ett andligt krig i hans namn. Vår personliga kamp kan innefatta att vi gör vårt yttersta för att undvika att påverkas av den slappa moral som är så vanlig och att vi anstränger oss för att bekämpa våra egna svagheter och för att skydda vår familj mot skadligt inflytande. Vilka svårigheter vi än utsätts för kan vi bli uppmuntrade av Asas bön. Hans seger var Jehovas seger. Den visar vad alla som litar på Gud kan förvänta sig. Ingen mänsklig makt kan segra över Jehova.

UPPMUNTRAN OCH EN VARNING

När Asa kom tillbaka från striden möttes han av Asarja. Den här profeten gav honom både uppmuntran och en varning: ”Hör på mig, Asa och hela Juda och Benjamin! Jehova är med er, så länge ni är med honom, och om ni söker honom, kommer han att låta sig finnas av er, men om ni överger honom, kommer han att överge er. ... Var modiga och låt inte era händer sjunka, ty det finns en lön för ert verk.” (2 Krön. 15:1, 2, 7)

De här orden kan stärka vår tro. De visar att Jehova kommer att vara med oss så länge vi tjänar honom troget. När vi ropar till honom om hjälp kan vi vara övertygade om att han hör oss. ”Var modiga”, sa Asarja. Det krävs ofta stort mod att göra det som är rätt, men vi vet att det går med Jehovas hjälp.

Asas farmor Maaka hade gjort ”en vedervärdig avgudabild åt den heliga pålen”, och därför fick Asa den svåra uppgiften att ta ifrån henne ställningen som ”änkedrottning”. Han antog utmaningen och brände också upp hennes avgudabild. (1 Kung. 15:13) Asa blev välsignad för sin beslutsamhet och sitt mod. Vi måste också vara orubbliga och hålla fast vid Jehova och hans rättfärdiga normer, oavsett om våra släktingar är lojala mot Gud eller inte. Om vi är noga med det kommer Jehova att belöna oss för att vi gör det som är rätt.

En del av Asas lön bestod i att han fick se att många israeliter från det avfälliga Nordriket strömmade till Juda när de såg att Jehova var med honom. De satte så stort värde på den rena tillbedjan att de valde att lämna sina hem för att bo bland dem som tjänade Jehova. Asa och hela Juda ingick sedan ”ett förbund om att söka Jehova ... av hela sitt hjärta och av hela sin själ”. Vad blev följden? Gud ”lät sig finnas av dem; och Jehova fortsatte att ge dem vila på alla sidor”. (2 Krön. 15:9–15) Vi gläder oss verkligen när de som älskar rättfärdighet börjar tillbe Jehova!

Men profeten Asarjas ord innehöll också en varning. Han sa: ”Om ni överger ... [Jehova], kommer han att överge er.” Vi vill verkligen inte att det ska hända oss, för det kan få tragiska konsekvenser! (2 Petr. 2:20–22) Bibeln säger inte  varför Jehova gav Asa den här varningen, men kungen brydde sig inte om den.

”DU HAR HANDLAT DÅRAKTIGT”

Under det trettiosjätte året av Asas regering drog Basa, Israels kung, upp mot Juda. Basa började befästa gränsstaden Rama, som låg åtta kilometer norr om Jerusalem, kanske för att förhindra att hans undersåtar skulle visa sig lojala mot Asa och den rena tillbedjan. I stället för att Asa sökte Guds hjälp, som han hade gjort när han ställdes inför den etiopiska invasionen, sökte han hjälp från människor. Han sände en gåva till kungen i Aram och bad honom angripa nordriket Israel. När araméerna angrep några städer drog sig Basa tillbaka från Rama. (2 Krön. 16:1–5)

Jehova var missnöjd med Asa och sände profeten Hanani för att säga det till honom. Asa visste vad Jehova hade gjort med etiopierna och borde ha lärt sig att Jehovas ”ögon [sveper] över hela jorden, för att han skall kunna visa sin styrka till nytta för dem som med odelat hjärta håller sig till honom”. Asa hade kanske fått ett dåligt råd, eller också tyckte han inte att Basa och hans styrkor var ett större hot än att han kunde klara av det själv. I vilket fall som helst följde Asa ett mänskligt resonemang och förlitade sig inte på Jehova. Hanani sa: ”Du har handlat dåraktigt med avseende på detta, ty från och med nu kommer det att vara krig mot dig.” (2 Krön. 16:7–9)

Asa blev ursinnig och satte profeten Hanani i stocken. (2 Krön. 16:10) Tänkte Asa möjligen: ”Ska jag verkligen behöva bli tillrättavisad efter att ha varit trogen i många år?” Hade han tappat lite av sin skärpa när han nu började komma upp i åren? Bibeln säger inget om det.

Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en svår sjukdom i fötterna. Berättelsen säger: ”Inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Jehova, utan till läkarna.” Det verkar som om Asa under en tid hade försummat sin andliga hälsa. Det är tydligen i det tillståndet som han dör i det fyrtioförsta året av sin regering. (2 Krön. 16:12–14)

Men Asas goda egenskaper och hans nit för den rena tillbedjan tycks ändå ha vägt tyngre än hans fel och brister. Han slutade aldrig tjäna Jehova. (1 Kung. 15:14) Vad kan då berättelsen om hans liv lära oss? Den kan hjälpa oss att inse att vi bör tänka på hur Jehova har hjälpt oss tidigare, för sådana dyrbara minnen kan göra att vi ber om hans hjälp när vi möter nya prövningar. Den lär oss också att vi inte bör utgå ifrån att vi inte behöver några råd från Bibeln bara för att vi har tjänat Gud troget i många år. Oavsett vad vi har uträttat och hur länge vi har tjänat kommer Jehova att tillrättavisa oss om vi syndar. Vi behöver ödmjukt ta emot sådan tillrättavisning så att vi får nytta av den. Och det viktigaste av allt är att vår himmelske Far kommer att vara med oss så länge vi är med honom. Jehovas ögon sveper över hela jorden för att han ska finna dem som är trogna mot honom. Han belönar dem genom att ge dem den kraft de behöver. Jehova gjorde så för Asa, och han kan göra det för oss också.

[Infälld text på sidan 9]

Jehova belönar de trogna som utkämpar ett andligt krig.

[Infälld text på sidan 10]

Det krävs mod att göra det som är rätt i Jehovas ögon.