1. Vad nämnde Paulus upprepade gånger i sina brev till församlingarna?

NÄR aposteln Paulus skrev till medtroende nämnde han upprepade gånger att han hoppades att Gud och Kristus skulle godkänna den anda som församlingarna visade. Till galaterna skrev han till exempel: ”Vår Herre Jesu Kristi oförtjänta omtanke vare med den ande ni lägger i dagen, bröder. Amen.” (Gal. 6:18) Vad menade han med ”den ande ni lägger i dagen”?

2, 3. a) Vad syftade Paulus ibland på när han använde ordet ”ande”? b) Vad kan vi fråga oss själva angående vår inställning?

² När Paulus använde ordet ”ande” i det här sammanhanget syftade han på den drivkraft som får oss att säga eller göra saker på ett visst sätt. En del människor kan vara vänliga, hänsynsfulla, milda, generösa eller förlåtande. Bibeln talar gott om ”den stilla och milda anden” och om att vara ”kall till sin ande”. (1 Petr. 3:4; Ords. 17:27) Andra kan vara sarkastiska, materialistiska, lättstötta eller ha en önskan att vara oberoende. Åter andra är rentav upproriska eller har en omoralisk inställning.

³ När Paulus använde ett sådant uttryck som ”Herren vare med den ande du lägger i dagen”, uppmuntrade han alltså sina bröder att efterlikna Kristus och ha en inställning som är i överensstämmelse med Guds vilja. (2 Tim. 4:22; läs Kolosserna 3:9–12.) Vi som lever nu gör väl i att fråga oss själva: ”Vilken inställning visar jag? Hur kan jag förbättra den så att den blir mer tilltalande för Gud? Kan jag göra mer för att bidra till den positiva andan i församlingen?” Vi kan illustrera det så här: På ett fält med solrosor bidrar varje enskild blomma till hela fältets skönhet. Är vi en av ”blommorna” som bidrar  till hela församlingens skönhet? Det bör vi sträva efter att vara. Vi ska nu se vad vi kan göra för att vår inställning ska glädja Gud.

4. Vad är ”världens ande”?

⁴ I Bibeln sägs det: ”Vi [har] inte fått världens ande, utan den ande som är från Gud.” (1 Kor. 2:12) Vad är ”världens ande”? Det är samma ande som nämns i Efesierna 2:2, där det står: ”Ni [vandrade] en gång ... enligt tingens ordning i den här världen, enligt härskaren över luftens myndighet, den ande som nu är verksam i olydnadens söner.” Denna luft är världens ande, eller sinnesinställning, och den omger oss precis som bokstavlig luft. Den finns överallt. Den visar sig ofta i inställningen ”ingen ska tala om för mig vad jag ska göra” eller ”kämpa för dina rättigheter”, som är så vanlig bland människor i våra dagar. De som har en sådan inställning är ”olydnadens söner” i Satans värld.

5. Vilken dålig inställning visade somliga i Israel?

⁵ En sådan inställning är inte något nytt. På Moses tid satte sig Kora upp mot dem som hade myndighet i Israel. Han inriktade sig särskilt på Aron och hans söner, som tjänade som präster. Han kanske såg deras fel och brister. Eller också kanske han menade att Mose gjorde sig skyldig till nepotism – dvs. gav särskilda förmåner till sina släktingar. Hur det än var är det tydligt att Kora började se saker och ting från en rent mänsklig ståndpunkt, och han sa respektlöst till dem som var förordnade av Jehova: ”Nu får det vara nog för er del ... Varför upphöjer ni er ... över Jehovas församling?” (4 Mos. 16:3) Datan och Abiram klagade också på Mose och sa till honom att han försökte ”spela furste” över dem. När Mose ville att de skulle komma till honom svarade de arrogant: ”Vi kommer inte upp!” (4 Mos. 16:12–14) Jehova var helt klart inte nöjd med deras inställning. Han dödade alla upprorsmakarna. (4 Mos. 16:28–35)

6. Hur visade somliga under det första århundradet en dålig inställning, och vad kan ha varit orsaken till det?

⁶ Under det första århundradet var det också somliga som föraktade ”herradöme” genom att vara kritiska mot dem som hade myndighet i församlingen. (Jud. 8) De var förmodligen missnöjda med sin egen ställning, och de försökte påverka andra att sätta sig upp mot dem som var förordnade av Gud och som gjorde sitt bästa för att betjäna församlingen. (Läs 3 Johannes 9, 10.)

7. Vilken inställning måste vi akta oss för?

⁷ En sådan inställning får inte finnas i den kristna församlingen. Vi måste därför vara försiktiga så att vi inte börjar tänka på samma sätt. Församlingens äldste är inte fullkomliga, precis som de äldste på Moses tid och aposteln Johannes tid inte var det. De äldste kan göra misstag som påverkar oss personligen. Om det skulle hända skulle det verkligen inte vara rätt av någon av oss att visa en världslig inställning och säga: ”Jag kräver rättvisa!” eller: ”Någon måste ta itu med den där brodern!” Jehova kan välja att ha överseende med vissa mindre felsteg. Kan inte vi också göra det? Somliga som har gjort sig skyldiga till allvarlig överträdelse har vägrat att sammanträffa med äldstebröder som vill försöka hjälpa dem. De har vägrat att göra det därför att de tycker att de äldste själva har handlat orätt. Det här kan jämföras med att en patient tackar nej till en behandling bara för att han har någonting emot läkaren.

8. Vilka bibelställen kan hjälpa oss att ha en rätt syn på dem som har ledningen i församlingen?

 ⁸ För att den här andan inte ska komma in i församlingen kan vi tänka på att Bibeln säger att Jesus har ”sju stjärnor” ”i sin högra hand”. ”Stjärnorna” representerar de smorda tillsyningsmännen i församlingarna och i vidare bemärkelse alla tillsyningsmän. Jesus bestämmer hur han vill styra och leda ”stjärnorna” som han har i sin hand. (Upp. 1:16, 20) Som den kristna församlingens huvud har Jesus därför full kontroll över de äldste. Om någon i en äldstekrets behöver tillrättavisas kommer han som har ”ögon som en eldslåga” att se till att det blir gjort i rätt tid och på rätt sätt. (Upp. 1:14) Under tiden måste vi visa tillbörlig respekt för dem som har förordnats genom helig ande, för Paulus skrev: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; se till att de kan göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” (Hebr. 13:17)

9. a) Vilken prövning kan det vara för en kristen att få ett råd eller bli tillrättavisad? b) Vilket är det bästa sättet att reagera på en tillrättavisning?

⁹ En kristens inställning kan också prövas om han blir tillrättavisad eller förlorar vissa privilegier i församlingen. En ung broder som brukade spela våldsamma tv-spel fick taktfulla råd av de äldste. Tyvärr lyssnade han inte till råden  och fick inte längre vara biträdande tjänare eftersom han inte fyllde de bibliska kvalifikationerna. (Ps. 11:5; 1 Tim. 3:8–10) Efteråt talade han med andra om att han tyckte att brödernas beslut var fel. Han skrev också många brev till avdelningskontoret där han kritiserade de äldste, och han försökte även påverka andra i församlingen att göra det. Men om vi försvarar orätta handlingar äventyrar vi i själva verket friden i hela församlingen, och det är inte bra för någon. När vi får en tillrättavisning är det mycket bättre att vi ser den som en möjlighet för oss att bli medvetna om våra svagheter och sedan accepterar tillrättavisningen utan att protestera. (Läs Klagovisorna 3:28, 29.)

10. a) Hur hjälper Jakob 3:16–18 oss att förstå vilken anda vi bör visa och vilken anda vi inte bör visa? b) Vad blir följden om vi handlar i överensstämmelse med ”visheten från ovan”?

¹⁰ Jakob 3:16–18 hjälper oss att förstå vilken anda vi bör visa i församlingen och vilken anda vi inte bör visa. Jakob skriver: ”Där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt ont. Men visheten från ovan är först och främst ren, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, fri från hyckleri. För övrigt får rättfärdighetens frukt sin säd sådd under fredliga förhållanden för dem som stiftar fred.” Om vi handlar i överensstämmelse med ”visheten från ovan” kommer vi att efterlikna Guds egenskaper och bidra till att det råder en god anda i församlingen.

11. a) Vad kommer vi inte att göra om vi har rätt inställning? b) Vad lär vi oss av Davids exempel?

¹¹ Vi måste komma ihåg att Jehova har gett de äldste i uppgift att ”vara herdar för Guds församling”. (Apg. 20:28; 1 Petr. 5:2) Det är därför förståndigt att respektera Guds anordning, oavsett om vi är äldste eller inte. Om vi har den rätta inställningen kommer vi inte att fästa alltför stor vikt vid att ha en ansvarsfull ställning. När kung Saul i Israel tyckte att David hade blivit ett hot mot hans ställning som kung ”såg Saul misstänksamt på David”. (1 Sam. 18:9) Kungen hade en orätt inställning, och han ville till och med döda David. I stället för att som Saul bekymra sig för mycket om en viss ställning är det mycket bättre att efterlikna den unge David. Trots alla orättvisor som han utsattes för visade han alltid respekt för dem som hade fått myndighet av Gud. (Läs 1 Samuelsboken 26:23.)

12. Vad kommer att bidra till enheten i församlingen?

¹² Olika uppfattningar kan bli en källa till irritation – även bland de äldste. Här kan Bibelns råd hjälpa oss: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära” och: ”Bli inte sådana som håller sig själva för kloka.” (Rom. 12:10, 16) I stället för att insistera på att vi har rätt bör vi inse att det ofta finns mer än ett sätt att se på saken. Om vi gör vårt bästa för att förstå hur andra tänker kan vi bidra till enheten i församlingen. (Fil. 4:5)

13. Vad bör vi göra när vi har framfört vår uppfattning i en fråga, och vilket bibliskt exempel belyser det?

¹³ Betyder det här att det är fel att säga sin mening om vi tycker att det är något i församlingen som behöver rättas till? Nej. I det första århundradet uppstod en fråga som det rådde delade meningar om. Bröderna ”ordnade ... så att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående  denna tvistefråga”. (Apg. 15:2) Utan tvivel hade var och en av bröderna sin egen uppfattning om saken och hur den skulle skötas. Men när var och en hade sagt vad han tänkte och man hade fattat ett beslut under ledning av Guds ande, var det ingen som längre förde fram sin personliga uppfattning. När församlingarna hade fått brevet med beslutet ”gladde de sig över denna uppmuntran” och ”fortsatte ... att stärkas i tron”. (Apg. 15:31; 16:4, 5) Det är likadant i dag. När vi har riktat ansvariga bröders uppmärksamhet på något som oroar oss, bör vi lita på att de noga tänker igenom det vi har sagt och avgör om något behöver göras.

14. Hur kan vi visa en rätt inställning på det personliga planet?

¹⁴ På det personliga planet har vi många tillfällen att visa att vi har en rätt inställning. Var och en av oss kan till exempel göra mycket gott om vi är snabba att förlåta andra som har sårat oss. I Bibeln sägs det: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kol. 3:13) Uttrycket ”om någon har orsak till klagomål” visar att det ibland kan finnas grund för att bli irriterad på andra. Men i stället för att vi retar oss på andras svaga sidor och stör friden i församlingen försöker vi efterlikna Jehova genom att villigt förlåta våra bröder. Då kan vi fortsätta att tjäna Gud tillsammans.

15. a) Vad kan vi lära oss om att förlåta av Job? b) Hur kan bönen hjälpa oss att ha en rätt inställning till våra bröder och systrar?

¹⁵ Vi kan lära oss mycket om att förlåta av Jobs exempel. Hans tre så kallade tröstare sårade honom med många ovänliga ord. Ändå förlät han dem. Hur då? ”Job bad för sina vänner.” (Job 16:2; 42:10) När vi ber för andra kan vår inställning till dem ändras. När vi ber för alla våra bröder och systrar är det lättare att känna för dem som Jesus gör. (Joh. 13:34, 35) Vi bör också be Gud om att få helig ande. (Luk. 11:13) Guds ande kommer att hjälpa oss att visa kristna egenskaper i våra relationer till andra. (Läs Galaterna 5:22, 23.)

16, 17. Vilken inställning bör var och en av oss vara besluten att visa?

¹⁶ Vilka underbara resultat det blir om var och en gör sitt bästa för att det ska råda en god anda i församlingen! Den här artikeln har kanske hjälpt oss att bestämma oss för att förbättra vår egen inställning och bli mer uppmuntrande. Vi bör i så fall inte tveka att granska oss själva i ljuset av Guds ord. (Hebr. 4:12) Paulus, som var noga med hur han uppträdde i församlingarna, sa: ”Jag är ... inte medveten om något emot mig. Härigenom bevisas jag ändå inte vara rättfärdig, men den som bedömer mig är Jehova.” (1 Kor. 4:4)

¹⁷ När vi handlar i överensstämmelse med ”visheten från ovan” och inte fäster alltför stor vikt vid oss själva eller vår ställning bidrar vi till att det råder en god anda i församlingen. Genom att vara snabba att förlåta och tänka positivt om andra kommer vi att bevara friden med våra bröder och systrar. (Fil. 4:8) Vi kan då också vara övertygade om att Jehova och Jesus kommer att glädjas åt ”den ande ... [vi] lägger i dagen”. (Filem. 25)