1, 2. a) Vad slags Gud visade sig Jehova vara för Israels nation? b) Vilken fråga ska behandlas i den här artikeln?

PÅ NEHEMJAS tid erkände en grupp leviter i en offentlig bön att deras förfäder gång på gång hade vägrat att lyssna till Jehovas bud. Men Jehova förlät dem om och om igen. Han är ”en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke”. På Nehemjas tid fortsatte Jehova att visa israeliterna oförtjänt omtanke. (Neh. 9:16, 17)

² Vi skulle var och en kunna fråga oss: ”Vad innebär Jehovas förlåtelse för mig?” För att få svar på den här viktiga frågan ska vi undersöka hur Jehova förlät de båda kungarna David och Manasse och vad det innebar för dem.

3–5. Vilka allvarliga synder begick David?

³ David fruktade Gud, men trots det begick han allvarliga synder. Två av dem inbegrep ett gift par, Uria och Batseba. Dessa synder orsakade stor sorg för alla inblandade. Men Guds sätt att tillrättavisa David lär oss mycket om hur Jehova förlåter. Vi ska se vad som hände.

⁴ David hade sänt Israels här för att belägra den ammonitiska huvudstaden Rabba. Den låg omkring 80 kilometer öster om Jerusalem på andra sidan Jordan. David var kvar i Jerusalem och såg från taket på sitt palats Batseba – en gift kvinna – bada. Hennes man hade följt med hären. David blev så upphetsad när han såg Batseba att han lät hämta henne till sitt palats, där han begick äktenskapsbrott med henne. (2 Sam. 11:1–4)

⁵ När David fick veta att Batseba var gravid kallade han tillbaka hennes man, Uria, till Jerusalem i  förhoppningen att han skulle ha sexuellt umgänge med henne. Men Uria gick inte ens in i sitt hus – trots att David försökte få honom att göra det. Därför skrev kungen i hemlighet ett brev till sin härförare att Uria skulle ställas ”framför de häftigaste stridsanfallen” och att hans medsoldater skulle dra sig tillbaka från honom. Uria blev en lätt måltavla och dödades i striden, precis som David hade planerat. (2 Sam. 11:12–17) Kungen begick alltså inte bara äktenskapsbrott utan förvärrade sin synd genom att se till att en oskyldig man blev dödad.

6. Hur reagerade Jehova på Davids synder, och vad visar det om Jehova?

⁶ Jehova såg naturligtvis allt som hände. Det finns ingenting som undgår hans uppmärksamhet. (Ords. 15:3) Trots att kungen sedan gifte sig med Batseba var ”det som David hade gjort ... ont i Jehovas ögon”. (2 Sam. 11:27) Hur reagerade då Gud på Davids allvarliga synder? Han sände sin profet Natan till honom. Jehova är en förlåtande Gud, och därför ville han tydligen hitta något som gjorde att han kunde visa barmhärtighet. Visst är det här ett tilltalande drag hos Jehova! Han tvingade inte David att bekänna sina synder, utan lät helt enkelt Natan berätta något som visade hur allvarliga hans synder var. (Läs 2 Samuelsboken 12:1–4.) Var inte det här ett fantastiskt bra sätt att ta itu med den känsliga situationen?

7. Hur reagerade David på Natans berättelse?

⁷ Natans berättelse väckte kungens känsla för rättvisa. David blev mycket arg på den rike mannen i berättelsen och sa till Natan: ”Så sant Jehova lever, den man som gör detta förtjänar att dö!” David sa också att den som råkat ut för en sådan orättvisa borde kompenseras för det han förlorat. Men sedan sa Natan något som skakade om David: ”Du är den mannen!” David fick sedan veta att det han hade gjort skulle leda till att ”svärdet” inte skulle vika från hans hus och att hans familj skulle drabbas av olycka. Han skulle också bli offentligt förödmjukad för sina synder. David insåg hur allvarligt det han hade gjort var och erkände ångerfullt: ”Jag har syndat mot Jehova.” (2 Sam. 12:5–14)

8, 9. Hur visar Psalm 51 vad som var Davids innersta tankar, och vad lär den oss om Jehova?

⁸ Orden i en sång som David sedan komponerade visar vilka djupa samvetskval han hade. Psalm 51 innehåller Davids gripande vädjanden till Jehova och visar tydligt att han gjorde mer än bara erkände sina felsteg. Han ångrade också uppriktigt sina synder. Det som var viktigast för David var hans förhållande till Gud. ”Mot dig, bara mot dig, har jag syndat”, erkände han. Han vädjade till Jehova: ”Skapa i mig ett rent hjärta, Gud, och lägg i mitt inre en ny, en fast ande. ... Låt mig åter få jubla över den räddning du ger, och må du stödja mig med en villig ande.” (Ps. 51:1–4, 7–12) Är du lika uppriktig och öppen när du talar med Jehova om dina felsteg?

⁹ Jehova skonade inte David från de plågsamma följderna av hans synder. Han skulle få leva med dem resten av livet. Men tack vare att David var ångerfull – han hade ”ett förkrossat och bedrövat hjärta” – förlät Jehova honom. (Läs Psalm 32:5; Ps. 51:17) Den allsmäktige Guden förstår de verkliga känslorna och orsakerna som får en människa  att synda. Därför lät han inte mänskliga domare döma de båda äktenskapsbrytarna till döden, som den mosaiska lagen föreskrev. (3 Mos. 20:10) Gud dömde i stället själv David och Batseba och visade dem barmhärtighet. Han lät till och med deras son Salomo bli Israels näste kung. (1 Krön. 22:9, 10)

10. a) Vad kan ha varit en annan orsak till att Jehova förlät David? b) Vad måste vi göra för att få Jehovas förlåtelse?

¹⁰ Något annat som kan ha bidragit till att Jehova förlät David var att David hade varit barmhärtig mot Saul. (1 Sam. 24:4–7) Som Jesus förklarade behandlar Jehova oss som vi behandlar andra. Han sa: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda; med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda; och med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er.” (Matt. 7:1, 2) Vilken lättnad att veta att Jehova kan förlåta våra synder – till och med så allvarliga synder som äktenskapsbrott och mord! Han kommer att göra det om vi villigt förlåter andra, om vi bekänner våra synder för honom och om vi visar att vi har ändrat inställning till våra felsteg. När den som syndat uppriktigt ångrar sig får han ”tider som ger ny styrka” från Jehova, dvs. Jehova hjälper honom att få ett rent samvete. (Läs Apostlagärningarna 3:19.)

11. Vad gjorde Manasse som var ont i Guds ögon?

¹¹ I Bibeln finns ett annat exempel som visar att Jehova är villig att förlåta till och med mycket grova synder. Omkring 360 år efter det att David hade börjat regera blev Manasse kung i Juda. Han regerade i 55 år och var ökänd för sin ondska. Jehova fördömde Manasse på grund av de avskyvärda synder han begick under den här tiden. Han uppförde bland annat altaren åt Baal, tillbad ”himlens hela här”, lät sina söner ”gå genom eld” och uppmuntrade till spiritism. Ja, ”han gjorde mycket som var ont i Jehovas ögon”. (2 Krön. 33:1–6)

12. Hur vände Manasse tillbaka till Jehova?

¹² Till sist fördes Manasse bort från sitt hemland och kastades i fängelse i Babylon. Där kan han ha påmint sig Moses ord till Israel: ”När du är i svår nöd och allt detta har drabbat dig vid dagarnas slut, då skall du tvingas vända tillbaka till Jehova, din Gud, och lyssna till hans röst.” (5 Mos. 4:30) Manasse vände faktiskt tillbaka till Jehova. Hur då? ”Han ödmjukade sig mycket” och  bad till Gud (som visas på bilden på sidan 21). (2 Krön. 33:12, 13) I Bibeln sägs inte exakt vilka ord Manasse använde i sina böner, men det är möjligt att de liknade Davids ord i Psalm 51. Hur som helst vet vi att Manasse fullständigt ändrade inställning.

13. Varför förlät Jehova Manasse?

¹³ Vad gjorde Jehova när Manasse bad till honom? Han ”bönhörde ... honom och hörde hans begäran om ynnest”. Manasse förstod, precis som David, att han hade syndat allvarligt och var verkligt ångerfull. Det var därför Gud förlät Manasse och lät honom komma tillbaka till Jerusalem och bli kung igen. ”Då insåg Manasse att Jehova är den sanne Guden.” (2 Krön. 33:13) Blir vi inte uppmuntrade när vi ser att också det här exemplet visar att Jehova är barmhärtig och förlåter dem som är verkligt ångerfulla?

 

14. Vad är det som avgör om Jehova kommer att förlåta den som syndat?

¹⁴ Det är inte många av dem som tjänar Gud i dag som behöver be om förlåtelse för lika allvarliga synder som David och Manasse. Men att Jehova förlät de här båda kungarna hjälper oss att förstå att Gud är villig att förlåta till och med allvarliga synder om den som syndat är verkligt ångerfull.

15. Hur vet vi att Jehova inte automatiskt förlåter alla människors synder?

¹⁵ Vi kan naturligtvis inte dra slutsatsen att Jehova automatiskt förlåter alla människors synder. Vi kan här jämföra Davids och Manasses inställning med den inställning som de egensinniga invånarna i Israel och Juda visade. När David hade syndat sände Gud Natan till honom för att ge honom en möjlighet att ångra sig. David var tacksam för det och visade ånger. När Manasse var i en mycket svår situation förstod även han  att han behövde visa att han ångrade sina synder. Men invånarna i Israel och Juda ville många gånger inte ångra sina synder, trots att Jehova gång på gång sände sina profeter för att tala om för dem hur han såg på deras olydnad. Därför fick de inte Jehovas förlåtelse. (Läs Nehemja 9:30.) Också efter det att de landsflyktiga judarna hade återvänt från Babylon till sitt hemland fortsatte Jehova att sända trogna budbärare, till exempel prästen Esra och profeten Malaki. När folket gjorde Jehovas vilja kände de stor glädje. (Neh. 12:43–47)

16. a) Vilka konsekvenser fick det för Israels nation som helhet att den inte ångrade sig? b) Vilken möjlighet har avkomlingar till de forntida israeliterna?

¹⁶ När Jesus hade sänts till jorden och gett sitt liv som ett fullkomligt lösenoffer godkände Jehova inte längre djuroffren i Israel. (1 Joh. 4:9, 10) Som människa hade Jesus samma inställning som sin himmelske Far och uttalade de här gripande orden: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till henne – hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat.” Jesus förklarade därför: ”Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matt. 23:37, 38) Den syndiga och förhärdade nationen ersattes av det andliga Israel. (Matt. 21:43; Gal. 6:16) Men hur är det med enskilda medlemmar av det köttsliga Israel? Jehova är villig att förlåta dem och visa dem barmhärtighet om de har tro på Gud och på Jesu Kristi lösenoffer. Den här möjligheten kommer också att stå öppen för dem som har dött utan att ångra sina synder men som får uppstå på en renad jord. (Joh. 5:28, 29; Apg. 24:15)

17, 18. Hur kan vi få Jehovas förlåtelse?

¹⁷ Vad bör vi göra med tanke på att Jehova är villig att förlåta oss? Vi bör naturligtvis göra som David och Manasse. Vi bör erkänna att vi är syndiga, uppriktigt ångra våra synder, be Jehova förlåta oss och hjälpa oss att få ”ett rent hjärta”, dvs. få bort orätta begär. (Ps. 51:10) Om vi har begått en allvarlig synd bör vi söka andlig hjälp hos de äldste. (Jak. 5:14, 15) Under alla omständigheter är det tröstande att tänka på att Jehova är ”en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd”. Så beskrev han sig själv för Mose, och han har inte förändrats. (2 Mos. 34:6, 7)

¹⁸ Jehova använde en kraftfull illustration när han lovade de ångerfulla israeliterna att han fullständigt skulle förlåta deras synder. Han sa att även om deras synder var röda som ”scharlakan” skulle han göra dem lika vita som ”snö”. (Läs Jesaja 1:18.) Vad innebär det då för oss att Jehova är förlåtande? Det innebär att vi kan få fullständig förlåtelse för våra synder och felsteg om vi visar en tacksam och ångerfull inställning.

19. Vad ska vi undersöka i nästa artikel?

¹⁹ Hur kan vi ha samma förlåtande inställning till andra som Jehova har till oss? Hur kan vi vara förlåtande när andra begår allvarliga synder men sedan visar verklig ånger? I nästa artikel ska vi se hur vi kan granska oss själva och våra känslor. Det kan hjälpa oss att bli mer lika vår Far, Jehova, som är ”god och redo att förlåta”. (Ps. 86:5)