Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Uppskattar du vårt andliga arv?

Uppskattar du vårt andliga arv?

”Gud ... vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” (APG. 15:14)

1, 2. a) Vad var Davids hydda, och hur blev den återuppbyggd? b) Vilka tjänar Jehova tillsammans i vår tid?

UNDER ett avgörande möte som den styrande kretsen hade år 49 v.t. sa lärjungen Jakob: ”Simeon [Petrus] har ingående berättat om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn. Och med detta stämmer profeternas ord överens, alldeles som det står skrivet: ’Därefter skall jag återvända och återuppbygga Davids fallna hydda; och jag skall återuppbygga dess ruiner och resa upp den igen, för att de återstående av människorna uppriktigt skall söka Jehova, tillsammans med folk från alla nationerna, folk som kallas med mitt namn, säger Jehova, som gör detta, som är känt sedan gammalt.’” (Apg. 15:13–18)

2 ”Davids ... hydda” (eller ”kungliga hus”) föll när kung Sidkia avsattes. (Am. 9:11) Men denna ”hydda” skulle byggas upp igen med Davids avkomling Jesus som kung. (Hes. 21:27; Apg. 2:29–36) Som Jakob framhöll på det historiska mötet förutsade Amos profetia också att både judar och icke-judar skulle bli smorda att vara kungar i Guds rike. I vår tid är en kvarleva av dessa smorda kristna och miljoner av Jesu ”andra får” förenade i att förkunna Bibelns sanning. (Joh. 10:16)

JEHOVAS FOLK HAMNAR I SVÅRIGHETER

3, 4. Hur kunde Jehovas folk överleva andligen i Babylon?

3 När judarna fördes bort i fångenskap till Babylon blev det tydligt att ”Davids ... hydda” hade fallit. I Babylon dominerades hela samhället av falsk religion. Så hur skulle Guds folk överleva andligen under den 70 år långa landsflykten mellan år 607 och 537? På samma sätt som Jehovas folk i dag överlever  i den här världen som styrs av Satan. (1 Joh. 5:19) Vårt rika andliga arv gör att vi kan bevara andligheten stark.

4 I vårt andliga arv ingår Guds skrivna ord, Bibeln. Judarna i Babylon hade inte hela Skriften, men de hade tillgång till den mosaiska lagen och de tio buden. De kände till ”Sions sånger”, många av ordspråken och det som Jehovas tjänare tidigare hade utfört. Ja, de grät när de tänkte på sitt hemland, och de glömde inte Jehova. (Läs Psalm 137:1–6.) Allt detta gjorde att de kunde hålla sig nära Jehova, trots att de var omgivna av många falska läror och sedvänjor.

TREENIGHETEN ÄR INGEN NY LÄRA

5. Vilka triader av gudar trodde man på i det forntida Babylon och Egypten?

5 Den religiösa triaden, treenigheten, var mycket framträdande i tillbedjan i Babylon. En av triaderna i Babylon bestod av Sin (en mångud), Shamash (en solgud) och Ishtar (en fruktbarhets- och krigsgudinna). I det forntida Egypten framställdes ofta en gud som äkta man till en gudinna som födde honom en son, ”så att de utgjorde en gudomlig triad eller treenighet, där fadern för övrigt inte alltid var överhuvudet, utan i några fall nöjde sig med att uppträda i rollen som prinsgemål medan gudinnan var platsens huvudgudomlighet”. (New Larousse Encyclopedia of Mythology) En egyptisk triad var guden Osiris, gudinnan Isis och deras son Horus.

6. Vad är treenighetsläran, och varför tror inte vi på den?

6 Kristenheten har sin egen triad. Präster säger att Fadern, Sonen och den heliga anden är en och samme Gud. Men detta är ett angrepp på Jehovas suveränitet. Man förminskar honom till bara en tredjedel av en gudom. Jehovas folk har skyddats från att tro på sådana religiösa lögner. De instämmer i de inspirerade orden: ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” (5 Mos. 6:4) Jesus upprepade det uttalandet, och vilken sann kristen skulle säga emot honom? (Mark. 12:29)

7. Varför kan man inte bli döpt om man tror på treenighetsläran?

7 Treenighetsläran strider mot den befallning som Jesus gav sina efterföljare: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn.” (Matt. 28:19) För att bli döpt som sann kristen och bli ett Jehovas vittne måste man erkänna både Faderns ställning som den Högste och Sonens ställning och myndighet. Man måste också tro att den heliga anden är Guds verksamma kraft och inte en del av en treenighet. (1 Mos. 1:2) Den som fortfarande tror på treenigheten kan inte bli döpt som ett tecken på att han överlämnat sig åt Jehova. Vi är verkligen tacksamma för att vårt andliga arv har skyddat oss från att tro på sådana lögner som vanärar Gud!

SPIRITISMEN TRÄDER IN PÅ SCENEN

8. Hur såg babylonierna på gudar och demoner?

8 Det religiösa klimatet i Babylon gav utrymme åt falska läror, gudomar, demoner och spiritism. I ett uppslagsverk sägs det. ”Näst efter gudarna var det demonerna som var viktigast i babylonisk religion. De hade myndighet att hemsöka människor med en mångfald sjukdomar i sinne och kropp. En stor del av religionen verkar ha ägnats åt den förtvivlade kampen mot dessa demoner, och överallt åkallade man gudarna för  att få hjälp mot dessa demoner.” (The International Standard Bible Encyclopaedia)

9. a) Hur blev judarna mottagliga för falska religiösa uppfattningar efter den babyloniska fångenskapen? b) Hur skyddas vi från farorna med spiritism?

9 Efter den babyloniska fångenskapen började många judar tro på oskriftenliga läror. När det grekiska inflytandet blev större började många judar tro att det även fanns demoner som var goda, vilket gjorde dem mottagliga för demoniskt inflytande. Tack vare vårt andliga arv vet vi att det är farligt att ta kontakt med demoner. Gud fördömde ju de spiritistiska sedvänjorna i Babylon. (Jes. 47:1, 12–15) Vi är skyddade därför att vi har samma syn på spiritism som Gud har. (Läs 5 Moseboken 18:10–12; Uppenbarelseboken 21:8.)

10. Vad kan sägas om det stora Babylons läror och trosuppfattningar?

10 Spiritism är inte något som vi bara hittar i det forntida Babylon, utan också bland dem som tillhör det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. (Upp. 18:21–24) Ett bibliskt uppslagsverk säger: ”Babylon omfattar mer än ett enda imperium eller en enda kultur. Det kännetecknas snarare av en dominerande avgudadyrkan än av geografiska och tidsbestämda gränser.” (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, band 1, sidan 338) Det stora Babylon, med all sin spiritism, avgudadyrkan och andra synder, finns fortfarande kvar – men inte länge till. (Läs Uppenbarelseboken 18:1–5.)

11. Vilka varningar för spiritism har vi kunnat läsa i våra publikationer?

11 Jehova sa: ”Jag kan inte fördra bruket av magiska krafter.” (Jes. 1:13) På 1800-talet hade det blivit vanligt med spiritism, eller spiritualism som det ofta kallades. Därför stod det i Zion’s Watch Tower för maj 1885: ”Uppfattningen att de döda är vid liv i en annan sfär eller i ett annat tillstånd är inte ny. Den ingick i forntida religioner och är själva grunden för all mytologi.” Artikeln tillade att den obibliska tanken att de döda kan kommunicera med de levande ”har utgjort täckmantel för och gett kraft åt det bedrägeri som ’demonerna’ har utfört förklädda till döda människor som befriats från sina kroppar. De har flitigt gjort bruk av detta sätt att dölja sin identitet och har därigenom vidmakthållit sin kraft över många människors sinnen och liv.” I en av våra äldre broschyrer (What Say the Scriptures About Spiritism?) fanns liknande varningar, precis som i litteratur som har getts ut på senare år.

PLÅGAS DE DÖDA I UNDERJORDEN?

12. Vad blev Salomo inspirerad att säga om de dödas tillstånd?

12 ”Alla som har lärt känna sanningen” vet svaret på den frågan. (2 Joh. 1) Vi håller med Salomo, som sa: ”En levande hund har det bättre än ett dött lejon. De levande vet nämligen att de skall dö, men de döda vet ingenting alls ... Allt som din hand finner att göra, gör det med den kraft du har, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol [dödsriket], den plats dit du går.” (Pred. 9:4, 5, 10)

13. Hur påverkades judarna av grekisk kultur och religion?

13 Judarna borde ha känt till sanningen om de döda. Men när Grekland delades upp mellan Alexander den stores generaler försökte man ena Juda och Syrien med hjälp av grekisk religion och kultur. Det ledde till att judarna accepterade  den falska läran om själens odödlighet och föreställningen om en underjord där människor plågas. Den tanken var inget som grekerna hade kommit på. I Babylon föreställde man sig ”underjorden ... som en plats full av skräck och under uppsikt av mäktiga och våldsinriktade gudar och demoner”. (The Religion of Babylonia and Assyria) Ja, i Babylon trodde man på själens odödlighet.

14. Vad visste Job och Abraham om döden och uppståndelsen?

14 Även om den trogne mannen Job inte hade hela Skriften visste han vad som händer när man dör. Han visste också att Jehova är en kärleksfull Gud som skulle längta efter att få uppväcka honom. (Job 14:13–15) Även Abraham trodde på uppståndelsen. (Läs Hebréerna 11:17–19.) Eftersom det är omöjligt att uppväcka någon som inte kan dö, trodde dessa män inte på själens odödlighet. Guds ande hjälpte Job och Abraham att förstå vad som händer när man dör och att tro på uppståndelsen. Dessa sanningar ingår också i vårt andliga arv.

VI BEHÖVER ”FRIGÖRELSEN GENOM LÖSEN”

15, 16. Hur har vi befriats från synd och död?

15 Vi är tacksamma för att Gud också har uppenbarat hur han ska befria oss från den synd och död som vi ärvt av Adam. (Rom. 5:12) Vi vet att Jesus ”inte ... har kommit för att bli betjänad, utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Mark. 10:45) Det är verkligen underbart att känna till ”frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus”. (Rom. 3:22–24)

16 Både judar och icke-judar under det första århundradet behövde ångra  sina synder och visa tro på Jesu lösenoffer. Annars kunde de inte få någon förlåtelse. Det är likadant i vår tid. (Joh. 3:16, 36) Om någon håller fast vid falska läror, till exempel treenigheten och själens odödlighet, kan han inte få nytta av återlösningen. Men det kan vi. Vi känner till sanningen om Guds älskade Son, och ”med hjälp av honom har vi vår frigörelse genom en lösen, våra synders förlåtelse”. (Kol. 1:13, 14)

SOM ETT FOLK FÖR JEHOVAS NAMN FORTSÄTTER VI FRAMÅT

17, 18. Var kan vi lära oss mer om vår teokratiska historia, och vad har vi för nytta av det?

17 Man skulle kunna säga mycket mer om de sanningar vi tror på, våra erfarenheter i tjänsten för Jehova och de andliga och materiella välsignelser som vi får. Under flera decennier har vi kunnat läsa spännande berättelser i ”Årsboken” om vår verksamhet i olika länder. Vår historia berättas i filmerna Jehovas vittnen – tro i verksamhet, del 1 och 2, och i boken Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike. Och i våra tidskrifter kan vi ofta läsa värmande berättelser om vad våra kära bröder och systrar varit med om.

18 Vi har nytta av att känna till och tänka på Jehovas organisations historia, precis som israeliterna hade nytta av att tänka på hur Gud hade befriat dem från slaveriet i Egypten. (2 Mos. 12:26, 27) Mose hade upplevt många av Guds underbara gärningar, och med ålderns rätt kunde han uppmana israeliterna: ”Kom ihåg forntidens dagar, tänk på de år som gått, generation efter generation. Fråga din far, han kan berätta för dig, dina gamla män, de kan säga dig det.” (5 Mos. 32:7) Som Jehovas ”folk och småboskapshjorden på ... [hans] betesmark” är vi glada över att få lovprisa honom och berätta för andra om hans storslagna gärningar. (Ps. 79:13) Det är alltså bra att vi känner till vår historia, lär oss av den och planerar för framtiden.

19. Vad driver uppskattningen av det andliga ljuset oss att göra?

19 Vi är tacksamma för att vi inte behöver vandra i mörker, utan har ett överflöd av andligt ljus från Gud. (Ords. 4:18, 19) Så låt oss fortsätta att studera Guds ord och dela med oss av sanningen till andra. Vi har samma inställning som psalmisten: ”Jag skall tala om din rättfärdighet, endast din. Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och intill nu berättar jag om dina underbara gärningar. Överge mig inte, Gud, inte ens när jag blir gammal och gråhårig, till dess jag har berättat om din arm för nästa generation, om din styrka för alla som skall komma.” (Ps. 71:16–18)

20. Vilka två närbesläktade stridsfrågor har vi fått kunskap om, och hur känner du för dem?

20 Som Jehovas överlämnade folk förstår vi stridsfrågorna om Guds suveränitet och människans ostrafflighet. Vi förkunnar den obestridliga sanningen att Jehova är universums Suverän och att han förtjänar vår helhjärtade tillbedjan. (Upp. 4:11) Med hjälp av hans ande förkunnar vi goda nyheter för de ödmjuka, uppmuntrar dem som har ett förkrossat hjärta och tröstar dem som sörjer. (Jes. 61:1, 2) Satans fåfänga försök att härska över Guds folk och hela mänskligheten rubbar inte vår beslutsamhet att vara trogna mot Jehova. Vi sätter stort värde på vårt andliga arv och är beslutna att tjäna honom nu och för all framtid. (Läs Psalm 26:11; 86:12.)