1, 2. a) Hur kom du fram till att du ville tjäna Gud? b) Vilka frågor kan vi ställa om vårt andliga arv?

VI ÄR flera miljoner som har fattat det förståndiga beslutet att tjäna Jehova Gud och följa tätt i Jesu Kristi fotspår. (Matt. 16:24; 1 Petr. 2:21) Vi tar inte lätt på vårt överlämnande åt Gud. Och vårt beslut bygger inte på ytlig kunskap från några få bibelverser, utan på ett grundligt studium av Bibeln. Vi lärde oss många trosstärkande detaljer om det arv Jehova har lovat dem som lär känna både honom och den som han har sänt ut, Jesus Kristus. (Joh. 17:3; Rom. 12:2)

² För att bevara ett gott förhållande till vår himmelske Far måste vi fatta beslut som gläder honom. I den här artikeln ska vi därför gå igenom de här viktiga frågorna: Vad är vårt arv? Hur bör vi betrakta det? Hur kan vi se till att vi inte går miste om det? Vad kan hjälpa oss att göra förståndiga val?

3. Vilket arv väntar a) de smorda och b) de ”andra fåren”?

³ Ett relativt litet antal kristna ser fram emot att få ”ett oförgängligt och obefläckat och aldrig förbleknande arv” – den ovärderliga förmånen att få regera med Kristus i himlen. (1 Petr. 1:3, 4) För att kunna ta emot det arvet måste de födas på nytt. (Joh. 3:1–3) Miljoner ”andra får” samarbetar med Jesu smorda efterföljare och predikar de goda nyheterna om Guds kungarike. Vilket arv väntar dem? (Joh. 10:16) De kommer att få det arv som Adam och Eva gick miste om när de syndade  – evigt liv på en paradisisk jord utan sorg, lidande eller död. (Upp. 21:1–4) Därför kunde Jesus lova brottslingen som hängde bredvid honom när han dog: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Luk. 23:43)

4. Vilka glädjeämnen har vi redan nu?

⁴ Men i vårt arv ingår vissa saker som vi kan glädja oss åt redan nu. Eftersom vi har tro på den ”lösen som betalats i Kristus Jesus” har vi inre frid och ett nära förhållande till Gud. (Rom. 3:23–25) Vi har en klar förståelse av de fantastiska löftena i Guds ord. Dessutom är det underbart att få tillhöra en kärleksfull internationell familj av bröder och systrar. Och vilken förmån det är att få vara ett vittne för Jehova. Det är inte konstigt att vi uppskattar vårt arv!

5. Vad har Satan försökt få Guds tjänare att göra, och vad kan hjälpa oss att inte bli vilseledda?

⁵ Men för att inte förlora vårt underbara arv måste vi vara på vår vakt mot Satans knep. Satan har alltid försökt få Guds tjänare att fatta beslut som gör att de riskerar att gå miste om sitt arv. (4 Mos. 25:1–3, 9) Och eftersom han vet att hans slut är nära har han intensifierat sina ansträngningar att vilseleda oss. (Läs Uppenbarelseboken 12:12, 17.) Om vi ska kunna ”stå fasta mot Djävulens listiga anslag” måste vi fortsätta att visa uppskattning för vårt arv. (Ef. 6:11) Här kan vi lära oss mycket av hur patriarken Isaks son Esau betraktade sitt arv.

6, 7. Vem var Esau, och vilket arv kunde han se fram emot?

⁶ För nästan 4 000 år sedan fick Isak och Rebecka tvillingarna Esau och Jakob. När tvillingarna växte upp blev det tydligt att deras personligheter skilde sig åt, och de valde olika levnadssätt. ”Esau blev en man som förstod sig på att jaga, en man som höll till ute i markerna”, medan ”Jakob var en klanderfri man som bodde i tält”. (1 Mos. 25:27) Bibelöversättaren Robert Alter säger att det hebreiska ord som har översatts med ”klanderfri” för tanken till ”hederlighet eller rentav oskuldsfullhet”.

⁷ När Esau och Jakob var 15 år dog deras farfar Abraham, men Jehova glömde inte det löfte han hade gett Abraham. Längre fram upprepade han det för Isak och sa att alla nationer på jorden skulle välsigna sig genom Abrahams avkomma. (Läs 1 Moseboken 26:3–5.) Det löftet visade att Messias – den trogna ”avkomman” i 1 Moseboken 3:15 – skulle vara en avkomling till Abraham. Eftersom Esau var Isaks förstfödde hade han den lagliga rätten till det löftet. Vilket underbart arv som väntade Esau! Men uppskattade han det?

8, 9. a) Vilket val gjorde Esau när det gällde arvet? b) Vad förstod Esau många år senare, och hur reagerade han?

⁸ En dag när Esau kom in från markerna såg han att Jakob ”höll på att koka en maträtt”. ”Fort”, sa Esau, ”ge mig en munfull, är du snäll, av det röda – det röda där, för jag är trött!” Jakob svarade: ”Sälj först din förstfödslorätt till mig!” Vad valde Esau att göra? Otroligt nog sa han: ”Vilken nytta har jag ... av en förstfödslorätt?” Ja, Esau valde bort sin förstfödslorätt för en enkel måltid! För att göra den här transaktionen juridiskt bindande fortsatte Jakob:  ”Ge mig först din ed!” Utan att tveka sålde Esau sin förstfödslorätt. Sedan gav Jakob ”Esau bröd och en linsrätt, och han började äta och dricka. Sedan reste han sig och gick sin väg. Alltså föraktade Esau förstfödslorätten.” (1 Mos. 25:29–34)

⁹ När Isak många år längre fram trodde att han snart skulle dö såg Rebecka till att Jakob verkligen fick den förstfödslorätt som Esau hade förverkat. Till sist förstod Esau vilket oerhört dåligt val han hade gjort och vädjade till Isak: ”Välsigna mig, ja också mig, far! ... Har du inte sparat en välsignelse åt mig?” När Isak sa att han inte kunde ändra på den välsignelse han redan hade gett Jakob sägs det att ”Esau brast ut i högljudd gråt”. (1 Mos. 27:30–38)

10. Hur betraktade Jehova Esau och Jakob, och varför det?

¹⁰ Vilka sidor av Esaus personlighet framträder tydligt i den här skildringen? För honom var det viktigare att tillfredsställa sina fysiska begär än att få de välsignelser hans arv skulle ge. Esau värdesatte inte sin förstfödslorätt och älskade uppenbarligen inte Gud. Dessutom brydde han sig inte om hur hans val skulle påverka hans avkomlingar. Jakob däremot hade djup uppskattning av sitt arv. Han följde till exempel de råd han fick av sina föräldrar när han skulle välja hustru. (1 Mos. 27:46–28:3) Detta krävde både tålamod och uppoffringar av honom. Men hans val ledde till att han fick bli en förfader till Messias. Hur betraktade Gud Esau och Jakob? Genom sin profet Malaki sa Jehova: ”Jag älskade Jakob och hatade Esau.” (Mal. 1:2, 3)

11. a) Varför är berättelsen om Esau intressant för oss kristna? b) Varför skrev Paulus om otukt i samband med det Esau gjorde?

¹¹ Kan de kristna i vår tid lära sig något av berättelsen om Esau? Ja, verkligen. Aposteln Paulus påminde sina medtroende om att det bland dem inte fick finnas ”någon otuktig eller någon som inte sätter värde på heliga ting, såsom Esau, som i utbyte mot ett enda mål mat gav bort sina rättigheter som förstfödd”. (Hebr. 12:16) Den varningen gäller fortfarande. Vi måste bevara uppskattningen av heliga ting så att vi inte ger efter för något fysiskt begär och går miste om vårt andliga arv. Men varför tog Paulus upp otukt i samband med det Esau gjorde? Om vi likt Esau skulle låta fysiska begär styra oss är det mer sannolikt att vi skulle offra heliga ting för otillåtna njutningar, till exempel otukt.

12. a) Vad försöker Satan få oss att göra? b) Nämn exempel från Bibeln som kan hjälpa oss när vi måste fatta svåra beslut.

¹² Vi som tjänar Jehova försätter oss inte medvetet i situationer där vi frestas att göra något omoraliskt. I stället ber vi Jehova om hjälp att stå fasta när någon vill få oss att gå emot hans vilja. (Matt. 6:13) Vi anstränger oss för att bevara vår ostrafflighet i den här moraliskt fördärvade världen, men Satan försöker hela tiden försvaga vår andlighet. (Ef. 6:12) Han är den här tingens ordnings gud, och han vet hur han ska använda frestelser för att få människor att ge efter för orätta begär. (1 Kor. 10:8, 13) Tänk dig till exempel att du hamnar i en situation där du har möjlighet att tillfredsställa ett visst orätt begär. Vad skulle du göra? Skulle du göra som Esau och säga: Fort, ge mig det jag vill ha nu! Eller skulle du stå emot frestelsen och fly från den, precis som Josef, Jakobs son, när Potifars hustru frestade honom? (Läs 1 Moseboken 39:10–12.)

13. a) Hur liknar många i vår tid Josef, men hur liknar somliga Esau? b) Vad måste vi göra för att inte likna Esau?

¹³ Många av våra bröder och systrar har hamnat i situationer där de har varit tvungna att välja mellan att handla som Esau eller som Josef. De flesta har valt rätt och fått Jehovas hjärta att glädja sig. (Ords. 27:11) Men en del av våra medtroende har valt att handla som Esau och satt sitt andliga arv på spel. En av de främsta orsakerna till att många tillrättavisas eller utesluts varje år är just sexuell omoral. Det är alltså mycket viktigt att vi förbereder vårt hjärta nu, långt innan vi hamnar i situationer där vår trohet prövas! (Ps. 78:8) Vi kan ta åtminstone två steg för att skydda oss mot frestelser och kunna göra förståndiga val längre fram.

14. Vilka frågor kan hjälpa oss att avsky det onda och hålla fast vid det goda?

¹⁴ Det första steget handlar om att tänka på konsekvenserna av våra handlingar. Ju mer vi älskar Jehova, desto mer kommer vi att uppskatta vårt andliga arv. Om vi älskar någon vill vi ju inte såra den personen. I stället gör vi allt vi kan för att göra honom eller henne glad. Därför bör vi ta oss tid att tänka igenom vad konsekvenserna skulle bli för oss själva och för andra om vi skulle ge efter för ett orätt begär. Vi kan fråga oss: ”Hur skulle en sådan självisk handling påverka mitt förhållande till Jehova? Hur skulle det påverka min familj? Hur skulle det påverka bröderna och systrarna i församlingen? Skulle det kunna få andra att snava?” (Fil. 1:10) Vi kan också fråga oss: ”Är några få ögonblick av njutning värda all den hjärtesorg som det skulle orsaka? Vill jag verkligen sluta som Esau och gråta bittert när jag förstår vad jag har gjort?” (Hebr. 12:17) Att vi begrundar sådana frågor hjälper oss att följa uppmaningen: ”Avsky det onda, håll fast vid det goda.” (Rom. 12:9) Det är i första hand vår kärlek till Jehova som motiverar oss att hålla fast vid vårt arv. (Ps. 73:28)

15. Hur kan vi stärka vårt försvar mot sådant som hotar andligheten?

¹⁵ Det andra steget handlar om att stärka vårt försvar. Jehova har gett oss mycket som kan hjälpa oss att stå emot frestelser som hotar vår andlighet. I det ingår studium av Bibeln, församlingens möten, tjänsten på fältet och bönen.  (1 Kor. 15:58) Varje gång vi öppnar oss för Jehova i bön och varje gång vi anstränger oss i tjänsten stärker vi vårt försvar mot frestelser. (Läs 1 Timoteus 6:12, 19.) Det är till stor del våra egna ansträngningar som avgör hur starkt vårt andliga försvar blir. (Gal. 6:7) Det betonas i Ordspråksbokens andra kapitel.

16, 17. Hur kan vi skaffa oss förmågan att göra förståndiga val?

¹⁶ Ordspråksbokens andra kapitel uppmuntrar oss att skaffa vishet och tankeförmåga. De förmågorna gör det möjligt för oss att välja mellan rätt och fel, mellan självbehärskning och njutningslystnad. Men vi måste vara villiga att anstränga oss för att få de här förmågorna. Den grundläggande sanningen betonas så här i Bibeln: ”Min son, om du tar emot mina ord och förvarar mina bud som en skatt hos dig, så att du med ditt öra ger akt på visheten och böjer ditt hjärta till urskillningen, ja, om du ropar på förståndet och låter din röst kalla på urskillningen, om du fortsätter att söka efter detta som efter silver och du fortsätter att leta efter detta som efter dolda skatter, då skall du förstå fruktan för Jehova och finna kunskap om Gud. Ty det är Jehova som ger vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.” (Ords. 2:1–6)

¹⁷ En grundläggande förutsättning för att vi ska kunna göra förståndiga val är alltså att vi följer råden i Ordspråksboken. Vi kan stå emot frestelser om vi låter Jehovas råd forma vår inre människa, om vi hela tiden ber om vägledning och om vi fortsätter att söka efter kunskap som efter gömda skatter.

18. Vad har du bestämt dig för att fortsätta göra, och varför det?

¹⁸ Jehova ger kunskap, förstånd, urskillningsförmåga och vishet till dem som anstränger sig för att få de förmågorna. Ju mer vi söker efter dem och använder dem, desto närmare kommer vi Jehova. Och ett nära förhållande till honom kommer i sin tur att skydda oss när vi ställs inför en frestelse. Om vi står nära Jehova och har en sund fruktan för honom kommer vi att göra allt för att hålla oss borta från ett orätt uppförande. (Ps. 25:14; Jak. 4:8) Vår vänskap med Jehova och den vishet han ger oss kommer att hjälpa oss alla att göra val som gläder hans hjärta och tryggar vårt arv.