Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Frågor från läsekretsen

Frågor från läsekretsen

Avrättades brottslingar i Israel genom att de hängdes på pålar?

I många forntida kulturer avrättade man vissa brottslingar genom att hänga upp dem på en påle. Romarna spikade fast eller band offret vid pålen, där han kunde fortsätta att leva under flera dagar innan han slutligen dog av smärtan, törsten, svälten eller påfrestningarna från väder och vind. Romarna betraktade detta som ett vanärande straff som bara tilldelades brottslingar av värsta slag.

Hur gjorde man då i det forntida Israel? Avrättades brottslingar genom att de hängdes på pålar? Den mosaiska lagen föreskrev: ”Om det på en man vilar en synd som förtjänar dödsdom, och han dödas och du hänger upp honom på en träpåle, får hans döda kropp inte vara kvar över natten på pålen, utan du skall ovillkorligen begrava honom samma dag.” (5 Mos. 21:22, 23) På de hebreiska skrifternas tid blev alltså en dödsdömd tydligen först avrättad och sedan upphängd på en påle eller ett träd.

I det här sammanhanget sägs det i 3 Moseboken 20:2: ”Varje man av Israels söner och varje bofast främling, vilken bor som främling i Israel, som ger någon av sina avkomlingar åt Molek, skall ovillkorligen dödas. Landets folk skall stena honom till döds.” De som hade ”ett mediums ande eller en spådomsande” skulle också avrättas. Hur då? Man skulle ”stena dem till döds”. (3 Mos. 20:27)

I Femte Moseboken 22:23, 24 läser vi: ”Om en flicka, en jungfru, är trolovad med en man, och en man finner henne i staden och ligger med henne, då skall ni föra ut dem båda till den stadens port och stena dem till döds, flickan därför att hon inte skrek i staden, och mannen därför att han förödmjukade sin medmänniskas hustru. Så skall du skaffa bort det som är ont ur din mitt.” Bland de forntida israeliterna var stening den metod man i första hand använde för att avrätta dem som gjort sig skyldiga till avskyvärda brott. *

På de hebreiska skrifternas tid blev en dödsdömd tydligen först avrättad och sedan upphängd på en påle eller ett träd.

I Femte Moseboken 21:23 sägs det: ”En Guds förbannelse är den som har blivit upphängd.” Att man offentligt visade upp kroppen av en usel människa som förbannats av Gud hade säkert avsedd verkan på israeliterna. Kroppar som hängdes upp på en påle eller ett träd utgjorde varnande exempel för andra.

^ § 6 Många forskare är överens om att på lagens tid avrättades en brottsling innan kroppen hängdes upp på en påle. Men under det första århundradet verkar det som att judarna hängde upp en del brottslingar levande på pålar och lät dem dö där.