1–3. Berätta om hur Jesus gav mat åt en stor folkskara i närheten av Betsaida. (Se bilden i inledningen.)

DET är strax före påsken år 32 v.t. Försök se det hela framför dig. (Läs Matteus 14:14–21.) En folkskara på omkring 5 000 män, förutom kvinnor och små barn, befinner sig tillsammans med Jesus och hans lärjungar på en ödslig plats i närheten av Betsaida, en by vid Galileiska sjöns norra strand.

² När Jesus ser ut över folkskaran fylls han av medkänsla och botar de sjuka bland dem och lär dem många saker om Guds rike. När det blir sent vill lärjungarna att Jesus ska skicka i väg folket så att de kan gå till någon by i närheten och köpa sig lite mat. Men Jesus säger till lärjungarna: ”Ge ni dem något att äta.” Det måste ha gjort dem förvånade, för det de har med sig är verkligen inte mycket att komma med – fem bröd och två små fiskar.

³ Eftersom Jesus känner med folkskaran utför han ett underverk – det enda underverk som tas med av alla fyra evangelieskribenterna. (Mark. 6:35–44; Luk. 9:10–17; Joh. 6:1–13) Jesus låter lärjungarna säga till folkskaran att lägga sig ner i det gröna gräset i grupper om 50 och 100. Sedan han tackat Gud bryter han brödet i stycken och delar upp fisken. Men i stället för att själv dela ut maten ger han den ”åt lärjungarna”, och ”lärjungarna i sin tur [ger den] åt folkskarorna”. Genom detta underverk finns det mer än tillräckligt med mat åt alla! Tänk bara: Jesus har gett mat åt tusentals människor genom några få – sina lärjungar. *

4. a) Vilket slag av mat var Jesus ännu mer intresserad av att dela ut, och varför det? b) Vad ska vi gå igenom i den här studieartikeln och i nästa?

⁴ Jesus var ännu mer intresserad av att ge sina  efterföljare andlig mat. Han visste att det var den andliga maten, sanningarna i Guds ord, som leder till evigt liv. (Joh. 6:26, 27; 17:3) Samma medkänsla som fick honom att ge folkskaran bröd och fisk drev honom att använda många timmar till att personligen undervisa sina efterföljare. (Mark. 6:34) Men han var medveten om att hans tid på jorden var kort och att han skulle återvända till himlen. (Matt. 16:21; Joh. 14:12) Hur skulle han därifrån kunna se till att hans efterföljare på jorden var andligt välnärda? Han skulle följa samma mönster – han skulle ge mat åt många genom några få. Men vilka skulle de ”få” vara? Vi ska se närmare på hur Jesus använde några få för att ge andlig mat åt sina många smorda efterföljare under det första århundradet. Och i nästa artikel ska vi behandla en fråga som har stor betydelse för var och en av oss: Hur kan vi identifiera de få som Kristus använder för att ge oss andlig mat i vår tid?

5, 6. a) Vad gjorde Jesus för att hans efterföljare skulle kunna vara andligt välnärda efter hans död? b) Hur förberedde Jesus apostlarna för att ta emot en viktig uppgift efter hans död?

⁵ En ansvarskännande förälder ordnar så att familjen får det bra även om han eller hon skulle dö. Jesus, som skulle bli den kristna församlingens huvud, gjorde något liknande. Han ordnade så att hans efterföljare skulle få det bra andligt sett efter hans död. (Ef. 1:22) Ungefär två år innan han dog fattade han ett viktigt beslut. Han valde ut de första av de ”få” som han längre fram skulle använda till att ge andlig mat åt många. Vi ska se hur det gick till.

⁶ Sedan Jesus tillbringat hela natten i bön samlade han sina lärjungar och valde ut 12 apostlar. (Luk. 6:12–16) Under de följande två åren stod han de 12 särskilt nära och undervisade dem både genom sina ord och genom sitt exempel. Han visste att de hade mycket att lära, och de kallades även i fortsättningen för ”lärjungar”. (Matt. 11:1; 20:17) Han gav dem värdefulla personliga råd och omfattande övning i tjänsten. (Matt. 10:1–42; 20:20–23; Luk. 8:1; 9:52–55) Det var tydligt att han förberedde dem för en viktig uppgift som de skulle få sedan han dött och återvänt till himlen.

7. Vilken ledtråd gav Jesus till vad som skulle vara viktigast för apostlarna?

⁷ Vad skulle apostlarnas uppgift vara? När pingstdagen år 33 närmade sig stod det klart att apostlarna skulle ha en ”tjänst att öva tillsyn”. (Apg. 1:20) Men vad skulle vara viktigast för dem? Jesus gav en ledtråd i ett samtal han hade med aposteln Petrus efter sin uppståndelse. (Läs Johannes 21:1, 2, 15–17.) Några av de andra apostlarna var med när Jesus sa till Petrus: ”För mina små får på bete.” Med de orden visade Jesus att hans apostlar skulle vara bland de ”få” som han skulle använda till att dela ut andlig mat åt många. Vilken rörande och tydlig bekräftelse på hur Jesus känner för sina ”små får”! *

8. Hur vet vi att de som blev troende på pingstdagen kunde identifiera den kanal Kristus använde?

⁸ Från och med pingstdagen år 33 använde den uppståndne Kristus apostlarna som en kanal för att ge de övriga smorda lärjungarna andlig mat. (Läs Apostlagärningarna 2:41, 42.) De judar och proselyter som blev smorda kristna den dagen kunde tydligt identifiera den kanalen. Tillitsfullt fortsatte de att ”helt ägna sig åt apostlarnas undervisning”.  Enligt en bibelkommentator kan det grekiska verb som återgetts med ”fortsatte att helt ägna sig åt” beteckna att man ”orubbligt och målmedvetet håller fast vid ett visst handlingssätt”. De som nyligen blivit troende längtade efter andlig mat, och de visste exakt var de kunde få tag i den. De vände sig lojalt till apostlarna för att få hjälp att förstå det Jesus sagt och gjort och för att få nytt ljus över innebörden i det Skrifterna sa om honom. * (Apg. 2:22–36)

9. Hur visade apostlarna att de fortsatte att gå in för sin uppgift?

⁹ Apostlarna fortsatte att helt gå in för sin uppgift att förse fåren med andlig mat. Tänk till exempel på hur de hanterade en känslig fråga som skulle ha kunnat splittra den nybildade församlingen. Och den handlade faktiskt om mat – fast bokstavlig mat. Grekisktalande änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen av mat, men det blev inte de hebreisktalande. Hur löste apostlarna det här problemet? ”De tolv” tillsatte sju kvalificerade bröder att sköta ”denna nödvändiga uppgift”, dvs. utdelningen av mat. De flesta av apostlarna hade säkert varit med och delat ut mat åt folkskaran när Jesus gjorde sitt underverk. Men de förstod att det viktigaste för dem nu var att dela ut den andliga maten. Så därför ägnade de sig helt ”åt ordets tjänst”. (Apg. 6:1–6)

10. Hur använde Kristus apostlarna och de äldste i Jerusalem?

¹⁰ År 49 hade de apostlar som ännu var i livet fått förstärkning av andra kvalificerade äldstebröder. (Läs Apostlagärningarna 15:1, 2.) ”Apostlarna och de äldste i Jerusalem” utgjorde en styrande krets. Som församlingens huvud använde Kristus den här lilla gruppen för att avgöra lärofrågor och för att ha tillsyn över och leda arbetet med att predika och undervisa om de goda nyheterna. (Apg. 15:6–29; 21:17–19; Kol. 1:18)

11, 12. a) Vad visar att Jehova välsignade den anordning som hans son använde under det första århundradet? b) Hur kunde man tydligt se vilken kanal Kristus använde?

¹¹ Välsignade Jehova den här anordningen som hans son använde för att ge församlingarna under det första århundradet andlig mat? Absolut. Hur kan vi veta det? I Apostlagärningarna läser vi: ”När de [aposteln Paulus och hans reskamrater] nu färdades genom städerna,  överlämnade de till dem som var där de föreskrifter som de skulle iaktta och som hade fastställts av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem. Därför fortsatte församlingarna verkligen att stärkas i tron, och de växte till i antal från dag till dag.” (Apg. 16:4, 5) Lägg märke till att församlingarna blomstrade tack vare att de lojalt samarbetade med den styrande kretsen i Jerusalem. Visar inte det att den anordning som Kristus använde hade Jehovas välsignelse? Vi får inte glömma att andligt välstånd är helt beroende av Jehovas rika välsignelse. (Ords. 10:22; 1 Kor. 3:6, 7)

¹² Så här långt har vi sett att Jesus följde ett visst mönster när han försåg sina efterföljare med andlig mat: Han gav mat åt många genom några få. Den kanal han använde var lätt att identifiera. Apostlarna, som utgjorde den ursprungliga styrande kretsen, kunde ju med synliga tecken bevisa att de hade Guds stöd. ”Genom apostlarnas händer fortsatte det att ske många tecken och under bland folket”, sägs det i Apostlagärningarna 5:12. * Det fanns därför ingen orsak för dem som blev kristna på den tiden att ställa frågan: ”Vilka använder Kristus egentligen för att ge sina får andlig mat?” Men mot slutet av det första århundradet förändrades situationen.

13, 14. a) Vad förutsade Jesus skulle hända med församlingen, och när började det uppfyllas? b) Från vilka två håll kom angreppet? (Se slutnoten.)

¹³ Jesus förutsade att den kristna församlingen skulle utsättas för ett angrepp. I liknelsen om vetet och ogräset berättade han att det skulle sås in ogräs (falska kristna) på en nysådd veteåker (smorda kristna). Han sa att båda grupperna skulle få växa sida vid sida fram till skörden, som skulle inträffa vid ”en avslutning på en tingens ordning”. (Matt. 13:24–30, 36–43) Det dröjde inte länge förrän hans ord började uppfyllas. *

¹⁴ Avfallet började redan under det första århundradet, men Jesus trogna apostlar fungerade ”som en återhållande kraft” mot de falska lärornas nedbrytande inflytande. (2 Thess. 2:3, 6, 7) Men när den siste aposteln dog slog avfallet rot och frodades under en lång växtperiod som varade i många hundra år. Under den perioden tog dessutom ogräset överhanden och vetestråna var få. Det fanns ingen fast, organiserad kanal för att dela ut andlig mat. Det skulle ändras med tiden. Men frågan var: När då?

15, 16. Vad ledde bibelforskarnas flitiga studier till, och vilken fråga uppstår?

¹⁵ När slutet på växtperioden närmade sig var intresset för Bibelns sanning stort. I slutet av 1870-talet samlades en liten grupp uppriktiga sanningssökare och bildade bibelklasser som var åtskilda från ogräset – falska kristna inom kristenhetens kyrkor och sekter. De kallade sig själva bibelforskare, och med ödmjuka hjärtan och öppna sinnen vände de sig i bön till Gud och gjorde noggranna och uppriktiga efterforskningar i Bibeln. (Matt. 11:25)

¹⁶ Bibelforskarnas flitiga studier av Skrifterna gav resultat. De avslöjade falska läror och delade med sig av andliga sanningar genom att ge ut och sprida biblisk litteratur vida omkring. Deras arbete tilltalade och övertygade många som hungrade och törstade efter sanningen. Det uppstår därför en intressant  fråga: Var bibelforskarna under åren som ledde fram till 1914 den kanal som Jesus skulle använda för att ge sina får andlig mat? Nej. De befann sig fortfarande i växtperioden, och anordningen med en kanal som skulle dela ut andlig mat höll fortfarande på att ta form. Tiden hade ännu inte kommit för de ogräslika falska kristna att skiljas från de vetelika sanna kristna.

17. Vilka händelser började inträffa från och med år 1914?

¹⁷ Som vi såg i den förra artikeln började skördetiden 1914. Från och med då började flera betydelsefulla händelser inträffa. Jesus blev insatt som kung, och de sista dagarna började. (Upp. 11:15) Från 1914 och fram till början av 1919 gjorde Jesus tillsammans med sin Far en välbehövlig inspektion och rening av det andliga templet. * (Mal. 3:1–4) Och så, med början 1919, var tiden inne att börja samla in vetet. Var det slutligen dags för Kristus att utse en organiserad kanal som skulle dela ut andlig mat? Ja, det var det.

18. Vad förutsade Jesus att han skulle göra i ändens tid, och vad var den avgörande frågan när den perioden började?

¹⁸ I profetian om ändens tid förutsade Jesus att han skulle utse en kanal för att dela ut andlig ”mat i rätt tid”. (Matt. 24:45–47) Vilken kanal skulle han använda? Han skulle än en gång följa mönstret från det första århundradet och ge mat åt många genom några få. Men när de sista dagarna precis hade börjat var den avgörande frågan: Vilka skulle de ”få” vara? Den frågan och andra frågor om Jesus profetia ska vi behandla i nästa artikel.