ÅRET är 1923. Konsertsalen i Conservatório dramático e musical i São Paulo är fullsatt. Kan du höra George Youngs stadiga stämma? Hans tal översätts mening för mening till portugisiska, och samtliga 585 närvarande lyssnar uppmärksamt. Portugisiska bibelverser projiceras på en filmduk. Som avslutning delas ett hundratal exemplar ut av broschyren Millioner som nu lefva skola aldrig dö på portugisiska, engelska, italienska och tyska. Föredraget är en succé! Ryktet går, och två dagar senare är salen fullsatt när Young håller ännu ett föredrag. Men vad hade lett fram till det här?

År 1867 utvandrade Sarah Bellona Ferguson och hennes familj från USA till Brasilien. 1899 förstod Sarah att hon hade hittat sanningen när hon läste biblisk litteratur som hennes yngre bror hade tagit med sig från USA. Eftersom hon ville läsa mer prenumererade hon på den engelska utgåvan av Vakttornet. Hon blev hänförd av Bibelns budskap och skrev ett brev till broder C. T. Russell där hon beskrev sig själv som ett ”levande bevis på att ingen är för långt borta för att kunna nås”.

Sarah Ferguson gjorde vad hon kunde för att sprida sanningen till andra, men undrade ofta vem som skulle kunna ge henne, hennes familj och Brasiliens folk den hjälp de behövde. 1912 fick hon ett meddelande från Betel i Brooklyn om att någon var på väg till São Paulo med tusentals portugisiska vikblad med titeln Var äro de döda? 1915 skrev hon ett brev där hon uttryckte sin förvåning över att många bibelforskare förväntade sig att snart bli uppryckta till himlen. Hon skrev: ”Hur ska det gå för Brasilien och hela Sydamerika? ... När ni beaktar vilken enormt stor del av världen  Sydamerika utgör, kommer ni snart att inse att det fortfarande återstår mycket skördearbete.” Ja, ett stort skördearbete låg verkligen framför dem.

Omkring 1920 var åtta unga brasilianska sjömän med på några församlingsmöten i New York medan deras fartyg reparerades. När de kom tillbaka till Rio de Janeiro berättade de vad de lärt sig för andra. Kort därefter, i mars 1923, kom George Young, som var pilgrim (resande tillsyningsman), till Rio de Janeiro och träffade intresserade personer där. Han ordnade så att några av våra publikationer översattes till portugisiska. Sedan reste han vidare till São Paulo, som då hade cirka 600 000 invånare. Det var där han höll talet och delade ut broschyrerna som nämndes i inledningen. Han rapporterade: ”Eftersom jag var ensam fick jag förlita mig helt på annonser i dagspressen.” Det här var ”första gången offentliga föredrag hölls och utannonserades i Internationella Bibelstudiesällskapets namn i Brasilien”, tillade han.

I en rapport om Brasilien i engelska Vakttornet för 15 december 1923 sades det: ”När vi betänker att arbetet där påbörjades den 1 juni och att ingen litteratur fanns på plats då, är det enastående hur Herren har välsignat verket.” Rapporten fortsatte med att nämna att broder Youngs båda offentliga föredrag i São Paulo ingick i en rad av 21 föredrag som han höll från den 1 juni till den 30 september med totalt 3 600 närvarande. Under tiden spred sig budskapet om riket i Rio de Janeiro. Och på bara några månader delades mer än 7 000 portugisiska publikationer ut. Dessutom började Vakttornet ges ut på portugisiska från och med numret för november och december 1923.

George Young besökte Sarah Ferguson, och Vakttornet rapporterade: ”Systern kom in i salongen och blev för ett ögonblick mållös. Hon fattade tag i broder Youngs hand, såg honom stint i ögonen och sa slutligen: ’Är du verkligen en livs levande pilgrim?’” Hon och några av hennes barn döptes kort därefter. Hon hade väntat i hela 25 år på att få bli döpt! I engelska Vakttornet för 1 augusti 1924 nämndes det att 50 personer hade blivit döpta i Brasilien, de flesta i Rio de Janeiro.

Så här 90 år senare behöver vi inte undra: ”Hur ska det gå för Brasilien och hela Sydamerika?” I dag finns det mer än 760 000 Jehovas vittnen som predikar de goda nyheterna i Brasilien. Och över hela Sydamerika predikas budskapet på portugisiska, spanska och många inhemska språk. Sarah Ferguson hade verkligen rätt 1915, när hon skrev: ”Det återstår mycket skördearbete.” – Ur vårt arkiv i Brasilien.