1. Berätta om en biblisk händelse som visar hur en del bland Guds folk har lurat sig själva. (Se den inledande bilden.)

EN MORGON stod översteprästen Aron vid ingången till Jehovas tältboning och brände rökelse på ett fyrfat. En bit därifrån offrade även Kora och 250 män rökelse på sina fyrfat. (4 Mos. 16:16–18) Vid en hastig blick verkade det som att alla tillbad Jehova uppriktigt. Men till skillnad från Aron var de andra respektlösa avfällingar som försökte göra sig själva till präster. (4 Mos. 16:1–11) De hade intalat sig att Jehova skulle godkänna deras tillbedjan. Men det var en förolämpning mot Jehova, som kan läsa hjärtan. Han kunde genomskåda deras skenhelighet. (Jer. 17:10)

2. Vad hade Mose förutsagt, och vad hände?

² Dagen innan hade Mose förutsagt: ”I morgon bitti skall Jehova ge till känna vem som tillhör honom.” (4 Mos. 16:5) Och Jehova visade mycket tydligt vilka som var sanna tillbedjare och vilka som var falska. ”Eld gick ut från Jehova och förtärde [Kora och] de 250 männen som offrade rökelsen.” (4 Mos. 16:35; 26:10) Samtidigt skonade Jehova Aron  och visade på så sätt vem som hade rätt att vara präst och vem som tillbad honom på rätt sätt. (Läs 1 Korinthierna 8:3.)

3. a) Vilken situation uppstod på Paulus tid? b) Vilken slutsats kunde Paulus dra av skildringen om Kora och hans män?

³ En liknande situation uppstod ungefär 1 500 år senare på aposteln Paulus tid. Vissa som påstod sig vara kristna började lära ut falska läror, men de fortsatte ändå att komma tillsammans med församlingen. För en ytlig betraktare kanske avfällingarna inte verkade skilja sig från de andra i församlingen. Men deras avfall utgjorde ett hot. De var vargar i fårakläder och kullkastade tron hos andra. (2 Tim. 2:16–18) Men Jehova är ingen ytlig betraktare, och det visste Paulus eftersom han kände till skildringen om hur Jehova hanterade Kora och hans män. Med tanke på det ska vi granska ett spännande bibelavsnitt och se vad vi kan lära oss av det.

4. Vad var Paulus övertygad om, och vad skrev han till Timoteus?

⁴ Paulus var säker på att Jehova kunde se vilka som tillbad honom på ett skenheligt sätt, och han var lika övertygad om att Jehova kunde se vilka som var trogna. Det framgår av hans ordval när han skrev till Timoteus. Sedan han hade nämnt den andliga skada som avfällingar redan orsakade i församlingen skrev han under inspiration: ”Likväl står Guds fasta grund säkert och har detta sigill: ’Jehova känner dem som är hans’, och: ’Var och en som nämner Jehovas namn skall ta avstånd från orättfärdigheten.’” (2 Tim. 2:18, 19)

5, 6. Vad kan vi säga om uttrycket ”Guds fasta grund”, och hur kan vi tänka oss att Timoteus påverkades av det?

⁵ Lägg märke till hur Paulus uttrycker sig i den här versen. Det här är enda gången uttrycket ”Guds fasta grund” förekommer i Bibeln. Men orden ”grund” och ”grundval” används som en metafor på andra ställen i Bibeln, till exempel för Jerusalem, huvudstaden i det forntida Israel. (Ps. 87:1, 2) Den funktion Jesus fyller jämförs också med en grund och en grundhörnsten. (1 Kor. 3:11; 1 Petr. 2:6) Vad tänkte Paulus på när han skrev om ”Guds fasta grund”?

⁶ Paulus nämner ”Guds fasta grund” i samband med att han citerar det Mose sa om Kora och hans anhängare i 4 Moseboken 16:5. Paulus nämnde förmodligen det som hände på Moses tid för att uppmuntra Timoteus och påminna honom om Jehovas förmåga att upptäcka och förhindra uppror. Avfällingar i församlingen skulle inte kunna kullkasta Jehovas avsikter, lika lite som Kora kunde göra det på sin tid. Paulus gick inte in på några detaljer om vad ”Guds fasta grund” var. Men hans ord fick säkert Timoteus att tänka på att man alltid kan förtrösta på Jehova och lita på hans sätt att lösa saker.

7. Varför kan vi alltid lita på Jehova?

⁷ Jehovas upphöjda principer är oföränderliga. ”Jehovas beslut står fast till oöverskådlig tid, hans hjärtas tankar från generation till generation”, sägs det i Psalm 33:11. Andra verser säger att hans styre, hans kärleksfulla omtanke, hans rättfärdighet och hans trofasthet består för evigt. (2 Mos. 15:18; Ps. 106:1; 111:3; 117:2, noten) Malaki 3:6 säger: ”Jag är Jehova; jag har inte förändrats.” Och Jakob 1:17 säger att det inte finns  någon ”förändring som i skuggans växlingar” hos Jehova.

8, 9. Vad kan vi lära oss av det ”sigill” Paulus skriver om?

⁸ Förr i tiden var det inte ovanligt att en husgrund hade en inskrift med uppgifter om vem som hade byggt huset eller ägde det. Paulus är den förste bibelskribenten som anspelar på den här sedvänjan i en illustration. * Sigillet på ”Guds fasta grund” som nämns i 2 Timoteus 2:19 har en inskrift som består av två uttalanden. Först står det: ”Jehova känner dem som är hans”, och sedan: ”Var och en som nämner Jehovas namn skall ta avstånd från orättfärdigheten.” Detta påminner oss om det som sägs i 4 Moseboken 16:5. (Läs.)

⁹ Vad kan vi som tillhör Jehova lära oss av det ”sigill” som Paulus skriver om? Att Jehovas värderingar och principer kan sammanfattas i två grundläggande sanningar: 1) Jehova älskar dem som är lojala mot honom, och 2) Jehova hatar orättfärdighet. Vilket samband har det här med avfällighet i församlingen?

10. Hur påverkades trogna kristna av avfällingarnas verksamhet på Paulus tid?

¹⁰ Timoteus och andra trogna kristna var säkert oroade över vad avfällingar ställde till med. En del kanske undrade varför sådana personer fick vara kvar i församlingen. De kanske till och med undrade om Jehova såg skillnad på deras beslutsamma lojalitet och avfällingarnas skenheliga tillbedjan. (Apg. 20:29, 30)

11, 12. Varför måste Paulus brev ha stärkt Timoteus tro?

¹¹ Paulus brev påminde Timoteus om hur Aron fick upprättelse och Kora och hans män blev avslöjade, förkastade och dödade. Det stärkte säkert hans tro. Paulus sa alltså att även om det fanns falska kristna bland dem, så visste Jehova vilka som tillhörde honom, precis som på Moses tid.

¹² Jehova förändras aldrig, han är fullständigt pålitlig. Han hatar orättfärdighet, och när tiden är inne får syndare som inte ångrar sig ta konsekvenserna av sina handlingar. Eftersom  Timoteus var en av dem som ”nämnde”, eller anropade, Jehovas namn, påminde Paulus ord honom om att han hade ett eget ansvar att avvisa inflytandet från falska kristna. *

13. Vad kan vi vara övertygade om?

¹³ Vi i vår tid kan också hämta andlig styrka av det Paulus skrev. Först och främst känns det bra att veta att Jehova lägger märke till att vi är lojala mot honom. Men han noterar det inte bara passivt. Han är i stället intensivt engagerad i alla som tillhör honom. Bibeln säger: ”Vad Jehova angår, sveper hans ögon över hela jorden, för att han skall kunna visa sin styrka till nytta för dem som med odelat hjärta håller sig till honom.” (2 Krön. 16:9) Vi kan därför vara helt övertygade om att inget vi gör för Jehova av ”ett rent hjärta” är förgäves. (1 Tim. 1:5; 1 Kor. 15:58)

14. Vilket slags tillbedjan tolererar Jehova inte?

¹⁴ Dessutom är det tankeväckande att Jehova inte tolererar skenhelighet. När hans ögon sveper ”över hela jorden” ser han även vilka som inte håller sig till honom med ett ”odelat hjärta”. ”Den som går krokiga vägar är avskyvärd för Jehova”, sägs det i Ordspråksboken 3:32. De orden kan tillämpas på alla som har en rättfärdig fasad men som utövar synd i hemlighet. En sådan person kanske lyckas lura människor. Men eftersom Jehova är allsmäktig och rättfärdig har vi en garanti för att ingen som ”täcker över sina överträdelser” kommer undan i det långa loppet. (Ords. 28:13; läs 1 Timoteus 5:24; Hebréerna 4:13.)

15. Vad måste vi undvika, och varför det?

¹⁵ De allra flesta Jehovas vittnen älskar Jehova av hela sitt hjärta. Det skulle verkligen höra till undantagen att någon i församlingen medvetet började tillbe Jehova på ett bedrägligt sätt. Men eftersom det hände på Moses tid och i den första kristna församlingen kan det hända nu också. (2 Tim. 3:1, 5) Innebär det att vi ska vara misstänksamma och ifrågasätta andras lojalitet mot Jehova? Absolut inte! Det skulle vara fel av oss att gå omkring med ogrundade misstankar mot våra bröder och systrar. (Läs Romarna 14:10–12; 1 Korinthierna 13:7.) Det skulle dessutom skada vårt eget förhållande till Jehova.

16. a) Hur kan vi se till att det inte finns någon skenhelighet hos oss? b) Vad kan vi lära oss av rutan ”Fortsätt att pröva er själva ...”?

¹⁶ Alla kristna bör ”pröva sin egen gärning”. (Gal. 6:4) Eftersom vi är ofullkomliga finns det alltid en risk att våra motiv sakta förändras utan att vi inser det själva. (Hebr. 3:12, 13) Därför är det bra att då och då tänka igenom varför vi tjänar Jehova. Vi kan fråga oss själva: ”Tjänar jag Jehova därför att jag älskar honom och för att han är den högste? Eller tänker jag mer på de fysiska välsignelser jag hoppas få i paradiset?” (Upp. 4:11) Det är verkligen viktigt att vi granskar våra egna handlingar och avlägsnar varje spår av skenhelighet.

17, 18. Varför vill vi tillbe Jehova ärligt och uppriktigt?

¹⁷ Att tillbe Jehova ärligt och uppriktigt leder till många fördelar. ”Lycklig är  den människa som Jehova inte tillräknar missgärning och i vars ande inte är något svek”, säger psalmisten. (Ps. 32:2) Ja, de som avlägsnar all svekfullhet från sina hjärtan blir lyckligare redan nu, och de kan se fram emot att få uppleva fullkomlig lycka i framtiden.

¹⁸ Jehova kommer snart att avslöja alla som utövar det som är ont eller som lever ett dubbelliv. Och då kommer man tydligt att kunna se ”skillnaden mellan en rättfärdig och en ondskefull, mellan en som tjänar Gud och en som inte tjänar honom”. (Mal. 3:18) Fram till dess är det skönt att veta att ”Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga” och att ”hans öron är vända till deras ödmjuka bön”. (1 Petr. 3:12)