För omkring 3 000 år sedan skrev en poet: ”Jag är danad så underbart att det inger fruktan.” (Psalm 139:14) Visst blir man helt förundrad när man tänker på hur ett barn utvecklas från en enda cell? Många menar att den processen måste tillskrivas en skapare. (Läs Psalm 139:13–17; Hebréerna 3:4.)

Han som har skapat universum och gjort jorden beboelig har också skapat livet. (Psalm 36:9) Han har berättat för oss vem han är och vad han står för. (Läs Jesaja 45:18.)

På många sätt påminner djur och människor om varandra. Men det beror på att Skaparen har formgett både människor och djur för liv här på jorden. Den första människan kom inte från ett djur, utan från markens beståndsdelar. (Läs 1 Moseboken 1:24; 2:7.)

Människan skiljer sig från djuren på två avgörande sätt. För det första kan människor lära känna, älska och respektera Skaparen. För det andra skapades människan för att leva för evigt, vilket inte är fallet med djuren. Anledningen till att alla människor dör är att den första människan vägrade följa den vägledning han fick av Skaparen. (Läs 1 Moseboken 1:27; 2:15–17.)