1, 2. Varför berättade Jesus liknelsen om talenterna?

JESUS berättade liknelsen om talenterna för att tydligt visa vilket ansvar hans smorda efterföljare har. Men liknelsen berör alla sanna kristna, och därför behöver vi förstå innebörden i den oavsett om vi har ett himmelskt hopp eller ett jordiskt hopp.

² Den här liknelsen var en del av Jesus svar på lärjungarnas fråga om vad som skulle vara ”tecknet på ... [hans] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3) Den uppfylls alltså i vår tid och är en del av tecknet på att Jesus är närvarande och härskar som kung.

3. Vad kan vi lära oss av liknelserna i Matteus 24:e och 25:e kapitel?

³ I samband med att Jesus berättade liknelsen om talenterna berättade han också tre andra liknelser, och alla fyra finns nedtecknade i Matteus 24:45–25:46. Liknelserna om den trogne och omdömesgille slaven, de tio jungfrurna samt fåren och getterna ingår också i Jesus svar på frågan om tecknet på hans närvaro. I alla de här fyra liknelserna framhöll Jesus olika drag som skulle vara utmärkande för hans trogna efterföljare under  de sista dagarna. Liknelserna om slaven, jungfrurna och talenterna är riktade till de smorda. I liknelsen om slaven betonade Jesus att den lilla grupp av smorda som skulle ha ansvaret att ge tjänstefolket andlig mat under de sista dagarna behövde vara trogen och omdömesgill. I liknelsen om jungfrurna lyfte Jesus fram att alla hans smorda efterföljare behövde vara beredda och vaksamma, eftersom de visste att Jesus skulle komma men inte exakt när. Och i liknelsen om talenterna visade Jesus att de smorda behövde vara ihärdiga när de tog hand om sina ansvarsuppgifter. Till sist berättade Jesus liknelsen om fåren och getterna, som handlar om dem som har ett jordiskt hopp. Han framhöll att de måste vara lojala och helt och fullt stödja hans smorda bröder på jorden. * I den här artikeln ska vi se närmare på liknelsen om talenterna.

4, 5. Vem förebildade mannen, eller herren, i liknelsen, och hur mycket var en talent värd?

⁴ Läs Matteus 25:14–30. I vår litteratur har det länge förklarats att mannen, eller herren, i liknelsen är Jesus och att han ”reste ... utomlands” när han återvände till himlen år 33 v.t. I en tidigare liknelse visade Jesus att han reste utomlands ”för att tillförsäkra sig kungamakt”. (Luk. 19:12) Men Jesus fick inte fullständig kunglig makt på en gång när han kom till himlen, utan han satte sig ”på Guds högra sida” och väntade från den tiden tills hans fiender blev ”lagda som en pall för hans fötter”. * (Hebr. 10:12, 13)

⁵ Mannen i liknelsen hade åtta talenter, en stor förmögenhet på den tiden. * Innan han reste utomlands gav han talenterna åt sina slavar och förväntade att de skulle göra affärer med dem. Precis som mannen i liknelsen hade Jesus något som var av mycket stort värde. Vad var det? Det var det arbete han utförde medan han var här på jorden.

6, 7. Vad representerar talenterna?

⁶ Arbetet med att predika och undervisa var mycket viktigt för Jesus. (Läs Lukas 4:43.) Och man kan verkligen säga att det fält han arbetade på hade stor potential. Tidigare hade han sagt till sina lärjungar: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd.” (Joh. 4:35–38) Han tänkte på alla uppriktiga människor som skulle samlas in och bli hans lärjungar. Och precis som en lantbrukare aldrig skulle överge ett fält som var redo att skördas, så skulle Jesus inte heller göra det. Kort efter sin uppståndelse och strax innan han återvände till himlen gav han sina efterföljare befallningen: ”Gå därför och gör lärjungar.” (Matt. 28:18–20) Jesus anförtrodde dem alltså något mycket värdefullt – det viktiga ansvaret att predika. (2 Kor. 4:7)

⁷ Så vad kan vi dra för slutsats? När  Jesus gav sina efterföljare uppdraget att göra lärjungar anförtrodde han dem i själva verket ”sina tillhörigheter”, eller talenter. (Matt. 25:14) Talenterna representerar helt enkelt ansvaret att predika och göra lärjungar.

8. Vilka förväntningar hade mannen på sina slavar?

⁸ I liknelsen gav mannen den första slaven fem talenter. Den andra fick två talenter, och den tredje fick en talent. (Matt. 25:15) Även om inte alla fick lika många talenter, förväntade deras herre ändå att de skulle förvalta pengarna efter bästa förmåga. På liknande sätt förväntade Jesus att hans smorda efterföljare skulle göra sitt bästa i predikoarbetet. (Matt. 22:37; Kol. 3:23) Vid pingsten år 33 började Jesus efterföljare göra affärer med talenterna. Och som vi kan se i Apostlagärningarna var de mycket flitiga i arbetet med att predika och göra lärjungar. * (Apg. 6:7; 12:24; 19:20)

9. a) Vad gjorde de två trogna slavarna med talenterna, och vad förstår vi av det? b) Vilken viktig uppgift har de ”andra fåren”?

⁹ I ändens tid, och i synnerhet sedan  1919, har Jesus trogna smorda efterföljare på jorden gjort affärer med talenterna. Precis som de två första slavarna i liknelsen har smorda bröder och systrar gjort sitt bästa efter sina omständigheter. Men vem fick fem talenter och vem fick två talenter? Det behöver vi inte spekulera kring. I liknelsen ser vi att båda slavarna fördubblade sin herres tillgångar, så båda ansträngde sig lika mycket. Vilken roll har då de med ett jordiskt hopp? Jesus liknelse om fåren och getterna visar att de har förmånen att lojalt stödja Jesus smorda bröder i predikoarbetet. Under dessa kritiska sista dagar samarbetar de här två grupperna som ”en enda hjord” i arbetet med att göra lärjungar. (Joh. 10:16)

10. Vad är en viktig del av tecknet på Jesus närvaro?

¹⁰ Jesus förväntar sig med all rätt att hans efterföljare ska anstränga sig för att göra fler lärjungar. Som vi nämnde tidigare var det precis vad Jesus lärjungar gjorde i det första århundradet. Men hur uppfylls den här liknelsen nu i ändens tid? Jesus trogna och hårt arbetande efterföljare har utfört det största prediko- och undervisningsarbetet i historien. Den här stora arbetsinsatsen leder varje år till att hundratusentals nya lärjungar blir döpta, och den är en viktig del av tecknet på att Jesus är närvarande och härskar som kung. Vi förstår att han verkligen måste uppskatta sina arbetare!

11. Varför drar vi slutsatsen att Jesus ska komma och göra upp räkenskaperna under den stora vedermödan?

¹¹ Jesus ska komma för att göra upp räkenskaperna med sina slavar mot slutet av den stora vedermödan, som ligger alldeles framför oss. Vad får oss att dra den slutsatsen? I profetian i Matteus 24:e och 25:e kapitel sa Jesus flera gånger att han skulle komma. När han talade om tiden för sin dom under den stora vedermödan sa han att människor skulle ”se Människosonen komma på himlens moln”. Han uppmanade också sina efterföljare under  de sista dagarna att vara vaksamma och sa: ”Ni [vet] inte ... på vilken dag er Herre kommer”, och ”vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen”. (Matt. 24:30, 42, 44) Så när Jesus sa att slavarnas herre ”kom” och gjorde upp räkenskaperna, syftade han tydligen på den tid då han ska komma för att döma människor och tillintetgöra Satans värld. * (Matt. 25:19)

12, 13. a) Vad säger herren till de två första slavarna, och varför det? b) När får de smorda sina slutgiltiga sigill? (Se rutan ” Godkända vid sin död”.) c) Hur belönas de som förklaras vara får?

¹² När herren i liknelsen kom tillbaka fick han se att de två första slavarna – den som fått fem talenter och den som fått två talenter – hade varit trogna och fördubblat det de fått. Herren sa samma sak till båda två: ”Bra gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting.” (Matt. 25:21, 23) Vad kan vi då förvänta när Jesus, vår Herre, kommer för att verkställa dom i framtiden?

¹³ De två första slavarna, som representerar Jesus hårt arbetande smorda lärjungar, kommer redan att ha fått sina slutgiltiga sigill innan den stora vedermödan bryter ut. (Upp. 7:1–3) Innan Harmageddon börjar ska Jesus ge dem deras belöning – liv i himlen. De som har ett jordiskt hopp och som understött de smorda i predikoarbetet kommer då att ha förklarats vara får, och de ska få leva här på jorden under den himmelska regeringens styre. (Matt. 25:34)

14, 15. Menade Jesus att många av de smorda skulle bli onda och lata? Förklara.

¹⁴ Den sista slaven i liknelsen gick bort och gömde sin talent i stället för att göra affärer med den. Han satte inte ens in pengarna på banken för att få ränta. Den här slaven hade en dålig inställning eftersom han medvetet motarbetade sin herres intressen. Hans herre kallade honom med rätta för ond och lat och tog ifrån honom talenten och gav den åt slaven som hade tio talenter. Sedan kastades den odugliga slaven ut ”i mörkret utanför”. Där skulle han ”gråta och skära tänder”. (Matt. 25:24–30; Luk. 19:22, 23)

¹⁵ När Jesus sa att en av de tre slavarna gömde sin herres talent, menade han då att en tredjedel av de smorda skulle visa sig vara onda och lata? Nej. Tänk på sammanhanget.  I liknelsen om den trogne och omdömesgille slaven talade Jesus om en ond slav som slog sina medslavar. Men det här var inte en förutsägelse om att det skulle uppstå en ond slavklass. Nej, Jesus varnade den trogne slaven för följderna av att lägga sig till med sådana drag som den onde slaven hade. Det är på samma sätt i liknelsen om de tio jungfrurna; Jesus antydde inte att hälften av de smorda skulle likna de fem dåraktiga jungfrurna. I stället varnade han sina andliga bröder för vad som skulle hända om de inte höll sig vaksamma och beredda. * När vi ser liknelsen om talenterna i sitt sammanhang kan vi därför dra slutsatsen att den inte handlade om att många av de smorda under de sista dagarna skulle bli onda och lata. Liknelsen var i stället en uppmaning till Jesus smorda efterföljare att vara flitiga och arbetsamma, dvs. göra affärer med sina talenter, och inte utveckla samma inställning som den onde slaven. (Matt. 25:16)

16. a) Vilka lärdomar innehåller liknelsen om talenterna? b) Hur har den här artikeln hjälpt oss att få en tydligare förståelse av liknelsen? (Se rutan ” Hur ska vi förstå liknelsen om talenterna?”)

¹⁶ Vilka två lärdomar innehåller liknelsen om talenterna? För det första har Jesus, herren i liknelsen, anförtrott sina smorda slavar något som är mycket värdefullt för honom – det viktiga uppdraget att predika. För det andra förväntar sig Jesus att vi alla ska vara fullt engagerade i predikoarbetet. Om vi är trogna, vaksamma och lojala kan vi vara säkra på att Jesus kommer att belöna oss. (Matt. 25:21, 23, 34)