1, 2. a) Vad påstod Elifas och Bildad om hur Jehova ser på vår tjänst? b) Vad sa Jehova om saken?

”KAN en kraftfull man vara till nytta för Gud, ja, kan en som har insikt vara till nytta för honom? Har den Allsmäktige behag till att du är rättfärdig eller vinning av att du gör din väg klanderfri?” (Job 22:1–3) Har du funderat över svaret på de här frågorna? Temanén Elifas, som ställde frågorna till Job, var säkert övertygad om att svaret var nej. Och hans vän, shuhiten Bildad, hävdade till och med att det är omöjligt för en människa att få Guds godkännande. (Läs Job 25:4.)

² De här dåliga vännerna menade att alla våra ansträngningar att vara lojala mot Jehova är helt bortkastade. De ville få Job att tro att vi människor inte är mer värda i Guds ögon än en mal, en larv eller en mask. (Job 4:19; 25:6) Vid första anblicken kanske Elifas och Bildad verkade ödmjuka. (Job 22:29) Det är klart att människor ser väldigt små och obetydliga ut om man står på en bergstopp eller kikar ner från ett flygplan. Men är det så Jehova känner när han blickar ner på jorden och ser vår insats i tjänsten för honom? Inte alls. Jehova tillrättavisade Elifas, Bildad och Sofar för att de  hade ljugit om honom, men han visade att han uppskattade Job och kallade honom ”min tjänare”. (Job 42:7, 8) En människa kan alltså ”vara till nytta för Gud”.

3. Vad sa Elihu om vår tjänst för Jehova, och vad menade han?

³ Elihu frågade vad en rättfärdig människa egentligen kan ge Gud. (Job 35:7) Men Jehova tillrättavisade honom inte för det. Menade Elihu att våra ansträngningar i tjänsten för Jehova är meningslösa? Nej. Han menade att Jehova inte är beroende av vår tillbedjan. Jehova behöver ingenting, så vi kan inte göra honom starkare eller rikare. Däremot är det så att alla våra förmågor och styrkor är gåvor från honom, och han lägger märke till hur vi använder dem.

4. Hur känner Jehova när vi är kärleksfulla mot andra?

⁴ När vi visar lojal kärlek mot andra som tillber Jehova, så ser han det som att vi visar lojal kärlek mot honom personligen. ”Den som visar den ringe ynnest lånar åt Jehova, och hans sätt att behandla andra skall Han återgälda honom”, står det i Ordspråksboken 19:17. Betyder den här versen att Jehova lägger märke till varenda liten god gärning vi gör mot andra? Kan vi dra slutsatsen att universums skapare tycker att han står i skuld till obetydliga människor som gör snälla saker? Ser han sådana gärningar som lån som han betalar tillbaka med många fantastiska gåvor? Ja, det gör han. Och det bekräftades av hans egen son. (Läs Lukas 14:13, 14.)

5. Vilka frågor ska vi se närmare på?

⁵ Jehova tycker om att människor tjänar honom. Det förstår vi bland annat av att han erbjöd Jesaja att bli hans representant. (Jes. 6:8–10) Jesaja tog emot uppdraget utan att tveka. I vår tid finns det många som har samma ”sänd-mig”-anda som han och tar emot olika uppgifter i organisationen. Men någon kanske ändå undrar: ”Gör min insats verkligen skillnad? Det är ju fint att Jehova låter mig hjälpa till, men hade han inte fått jobbet gjort oavsett hur mycket jag personligen gör?” Vi ska nu se närmare på något som hände på Baraks och Deboras tid och som kan hjälpa oss att få svar på de här frågorna.

6. Vilken kontrast var det mellan invånarna i Israel och Jabins armé?

⁶ Den kanaaneiske kungen Jabin hade förtryckt israeliterna i 20 år. Invånarna vågade sig knappt utanför dörren. Militärt sett hade de ingenting att sätta emot sin fiende. De hade varken vapen att gå till anfall med eller utrustning att försvara sig med. Jabins armé däremot hade 900 stridsvagnar med järnliar. (Dom. 4:1–3, 13; 5:6–8) *

7, 8. a) Vilka instruktioner fick Barak av Jehova till att börja med? b) Hur kunde Israel besegra Jabins armé? (Se den inledande bilden.)

⁷ Trots att israeliterna var så underlägsna, gav Jehova Barak tydliga instruktioner genom profetissan Debora: ”Gå och bred ut dig på berget Tabor, och du skall ta med dig 10 000 man av Naftalis söner och av Sebulons söner. Och jag skall dra Sisera, Jabins härförare, och hans stridsvagnar och hans horder till dig i Kisons regnflodsdal, och jag skall ge honom i din hand.” (Dom. 4:4–7)

 ⁸ Nyheten spred sig. Många frivilliga slöt upp vid berget Tabor. Barak spillde ingen tid, utan gjorde genast som Jehova hade befallt. (Läs Domarboken 4:14–16.) Under striden i Taanak kom det ett plötsligt skyfall som förvandlade slagfältet till lervälling. Barak satte efter Siseras soldater och jagade dem ända till Haroset, som låg 24 kilometer bort. Någonstans längs vägen körde Sisera fast i leran, så han lämnade stridsvagnen bakom sig och sprang vidare mot Saanannim. Där sökte han skydd hos Jael, keniten Hebers fru. Hon släppte in honom i sitt tält, och han somnade där helt utmattad. Jael tvekade inte. Hon tog modigt tillfället i akt och dödade honom. (Dom. 4:17–21) Israels fiende var besegrad! *

9. Vad får vi veta om striden mot Sisera i Domarboken 5:20, 21?

⁹ Det är bra att studera Domarboken kapitel 4 och 5 tillsammans, eftersom kapitlen kompletterar varandra. I Domarboken 5:20, 21 står det till exempel: ”Från himlen stred stjärnorna, från sina banor stred de mot Sisera. Regnfloden Kison sköljde bort dem.” Betyder det här att änglar medverkade, eller kom det något slags meteorregn? Bibeln går inte in på det. Men 900 stridsvagnar sattes ur spel av ett skyfall som kom i exakt rätt tid och på exakt rätt plats. Hur skulle det kunna bero på något annat än ett gudomligt ingripande? I Domarboken 4:14, 15 kan vi läsa tre gånger att Jehova låg bakom segern. Så ingen av de 10 000 frivilliga israeliterna kunde ta åt sig äran.

10, 11. Varför blev Meros förbannat?

¹⁰ Nu ska vi se på något väldigt intressant. Mitt i Deboras och Baraks segersång, när de tackade Jehova för den enastående segern, sjöng de: ”’Förbanna Meros’, sade Jehovas ängel, ’förbanna dess invånare oupphörligt, ty de kom inte Jehova till hjälp, Jehova till hjälp med de väldiga.’” (Dom. 5:23)

¹¹ Förbannelsen över Meros var tydligen så verkningsfull att vi inte riktigt vet vad det var för plats. Kan det ha varit en stad vars invånare inte ställde upp när man samlade frivilliga till striden? Kan Meros ha legat längs Siseras flyktväg? Hade invånarna i så fall en möjlighet att ta honom till fånga men lät honom slippa undan? Det kan knappast ha undgått dem att Jehova ville ha frivilliga soldater – 10 000 man från trakten hade ju slutit upp! Föreställ dig hur invånarna fick se Sisera springa mitt igenom staden, alldeles ensam och desperat. Vilket ypperligt tillfälle att göra något för Jehova och sedan få hans välsignelse för det. De kunde alltså välja mellan att göra något och att inte göra något. Men vad hände i det här kritiska läget? Gjorde de ingenting? Meros invånare verkar inte ha haft det minsta gemensamt med Jael, som vi kan läsa om i de efterföljande verserna. (Dom. 5:24–27)

12. Vilken kontrast i människors inställning kan vi läsa om i Domarboken 5:9, 10, och vad kan vi lära oss av det?

¹² I Domarboken 5:9, 10 kan vi se vilken kontrast det var mellan dem som frivilligt anslöt sig till Barak och dem som inte ställde upp. Debora och Barak berömde ”Israels befälhavare, vilka frivilligt erbjöd sig”. De var verkligen raka motsatsen till dem som red ”på gulröda åsninnor” och som tyckte att det var  under deras värdighet att ställa upp. Det var lika illa med dem som älskade sitt lyxliv och ”[satt] på kostbara mattor” och som gjorde det enkelt för sig och ”[vandrade] på vägen”. Vilken skillnad mot dem som anslöt sig till Barak och stred på Tabors bergssluttningar och i gyttjan i Kisons regnflodsdal. De som inte ville ge avkall på sitt bekväma liv fick uppmaningen: ”Tänk efter!” Ja, de behövde stanna upp och fundera på vad som egentligen hade hänt: De hade missat en möjlighet att göra något för Jehova. Alla som håller sig tillbaka i Jehovas tjänst i våra dagar behöver också begrunda den tanken.

13. Hur skilde sig Rubens, Dans och Asers stammar från Sebulons och Naftalis?

¹³ De som ställde upp i striden fick med egna ögon se att Jehova är den mäktigaste i universum. De hade verkligen något att komma med när de skulle berätta om ”Jehovas rättfärdiga gärningar”. (Dom. 5:11) Men i Domarboken 5:15–17 sägs det att Rubens, Dans och Asers stammar var mer upptagna av sina ekonomiska intressen – sina hjordar, skepp och hamnar – än av det Jehova ville få gjort. Som en kontrast nämns Sebulons och Naftalis stammar som riskerade sina liv för att stödja Debora och Barak. (Dom. 5:18) Stammarnas inställning till frivilligt arbete var som natt och dag. Vi kan lära oss något viktigt av det.

14. Hur kan vi visa vårt stöd för Jehova?

¹⁴ I vår tid går vi inte ut i krig för att visa vårt stöd för Jehova, men vi kan visa vårt mod och engagemang i predikoarbetet. Det har aldrig varit så stort behov av frivilliga arbetare i Jehovas organisation som nu. Miljoner bröder och systrar har ställt upp och är i gång i heltidstjänsten som pionjärer, beteliter och byggvolontärer för Rikets salar. Dessutom är det många, både unga och gamla, som ställer upp  och hjälper till på sammankomster. Tänk också på alla äldstebröder som är med i sjukhuskommittéer och organiserar sammankomster. Vilket ansvar! Vi kan vara säkra på att Jehova uppskattar alla våra ansträngningar, och han kommer aldrig att glömma det vi har gjort för honom. (Hebr. 6:10)

15. Hur kan vi se till att vi inte tappar farten i tjänsten för Jehova?

¹⁵ Vi behöver alla fundera på de här frågorna: Känns det okej för mig att andra får dra det tyngsta lasset? Är min ekonomi så viktig för mig att jag missar chanser att ställa upp och fylla ett behov i Jehovas organisation? Har jag så stark tro att jag vågar använda de resurser jag har för att göra det som Jehova har bett oss om, precis som Barak, Debora, Jael och de 10 000 frivilliga soldaterna gjorde? Om jag funderar på att flytta för att få ekonomiska fördelar, har jag då bett Jehova om vägledning och övervägt hur det kommer att påverka min familj och min församling? *

16. Vad kan vi ge Jehova som han inte redan har?

¹⁶ Jehova hedrar oss när han låter oss vara med och försvara hans rätt att styra. Satan har försökt få människor att ställa sig på hans sida ända sedan Adams och Evas tid. När vi väljer Jehovas sida sänder det ett tydligt budskap till Satan. Jehova kan använda vårt stöd för att svara Satan, som hånar honom. (Ords. 27:11) Det är tro och lojalitet som motiverar oss att ställa upp frivilligt, och det är något som Jehova verkligen uppskattar. (Ords. 23:15, 16) Så när du är lojal mot Jehova ger du honom i själva verket något väldigt värdefullt som ger honom stor glädje.

17. Vad kan Domarboken 5:31 lära oss om framtiden?

¹⁷ Snart kommer alla som lever på jorden att stödja Jehovas styre. Vi längtar verkligen efter den dagen! Vi stämmer in i orden i Deboras och Baraks sång: ”Må alla dina fiender förgås, Jehova, men de som älskar dig må vara som solen när den går upp i sin kraft.” (Dom. 5:31) Det här kommer att bli verklighet när Jehova tar bort Satans onda värld. Och när Harmageddonstriden drar i gång kommer det inte att behövas några frivilliga som jagar fienden på flykten. Då är det tid för oss att ”stå stilla och se att Jehova räddar”. (2 Krön. 20:17) Men fram till dess kommer vi att få många möjligheter att modigt och entusiastiskt visa att vi stöder Jehovas rätt att styra.

18. Hur kan vårt frivilliga arbete påverka andra?

¹⁸ Debora och Barak inledde sin segersång med att upphöja Jehova, inte människor. De sjöng: ”För att folket frivilligt erbjöd sig – välsigna Jehova.” (Dom. 5:1, 2) När vi frivilligt ställer upp där det behövs hoppas vi att det kan få andra att ”välsigna Jehova”.