1, 2. a) Vilka svårigheter ställs en del av våra bröder och systrar inför? b) Vilka frågor väcker det?

”NÄR inbördeskriget i Burundi bröt ut var jag och min familj på en sammankomst”, berättar en broder som heter Lije. ”Vi såg folk som sprang och sköt vilt omkring sig. Mina föräldrar och elva av oss syskon flydde för livet, och nästan det enda vi fick med oss var kläderna vi hade på oss. Några i familjen lyckades till slut ta sig till ett flyktingläger i Malawi, en resa på över 160 mil. Vi andra skingrades.”

² Globalt sett är nu mer än 65 miljoner människor på flykt från sina hem på grund av krig och förföljelse. Det är den högsta siffran någonsin. * Tusentals av dessa är Jehovas vittnen. Många har förlorat anhöriga och i princip allt de äger. Vilka andra svårigheter har en del ställts inför? Hur kan vi hjälpa våra bröder och systrar att ”tjäna Jehova med glädje” trots de här prövningarna? (Ps. 100:2) Och hur kan vi på bästa sätt predika för flyktingar som ännu inte haft någon möjlighet att lära känna Jehova?

3. Hur kom det sig att Jesus och många av hans lärjungar blev flyktingar?

³ När Jehovas ängel hade varnat Josef och sagt att kung Herodes tänkte döda Jesus, flydde Josef med sin familj till Egypten och stannade där tills Herodes hade dött. (Matt. 2:13, 14, 19–21) Många år senare utsattes Jesus första lärjungar för förföljelse och ”skingrades över Judeens och Samariens områden”. (Apg. 8:1) Jesus hade förutsagt att många av hans efterföljare skulle tvingas lämna sina hem. Han sa: ”När man förföljer er i en stad, fly då till en annan.” (Matt. 10:23) Vad orsaken än är, så är det aldrig enkelt att fly.

4, 5. Vilka faror kan flyktingar utsättas för a) medan de är på flykt? b) när de bor i ett flyktingläger?

⁴ Man kan utsättas för många faror när man flyr från sitt hem eller är i ett flyktingläger. ”Vi gick i flera veckor och passerade hundratals döda kroppar”, berättar Gad, Lijes lillebror. ”Jag var tolv år. Mina fötter var så svullna att jag sa åt de andra i familjen att fortsätta utan mig. Men pappa tänkte absolut inte låta mig hamna hos rebellstyrkorna, så han bar mig. Vi överlevde en dag i taget och bad till Jehova och förtröstade på honom. Det enda vi hade att äta ibland var mangofrukter som växte längs vägen.” (Fil. 4:12, 13)

⁵ De flesta i Lijes familj fick sedan stanna flera år i FN:s flyktingläger. Men de var inte trygga där. Lije, som nu är kretstillsyningsman, berättar: ”De flesta hade inget jobb. De pratade illa om folk, drack, spelade, stal och levde omoraliskt.” För att inte dras med i det här var vittnena i lägret tvungna att hålla sig fullt engagerade i församlingen. (Hebr. 6:11, 12; 10:24, 25) De använde tiden förståndigt, och många började som pionjärer. Det här hjälpte dem att hålla sig andligt starka. Något som bidrog till att de kunde ha en positiv inställning var att de tänkte på israeliternas vandring i vildmarken. Den fick ju så småningom ett slut, och på samma sätt skulle perioden i flyktinglägret få ett slut. (2 Kor. 4:18)

6, 7. a) Vad får ”kärleken till Gud” oss att göra för våra medtroende? b) Ge ett exempel.

⁶ ”Kärleken till Gud” motiverar oss att visa varandra kärlek, särskilt i svåra situationer. (Läs 1 Johannes 3:17, 18.) I det första århundradet drabbades de kristna i Judeen av hungersnöd, och då skickade medtroende nödhjälp till dem. (Apg. 11:28, 29) Apostlarna Paulus och Petrus uppmanade också de kristna att vara gästfria mot varandra. (Rom. 12:13; 1 Petr. 4:9) Så om vi ska vara gästfria mot medtroende som kommer på besök, hur mycket mer ska vi då inte visa omtanke om dem som har flytt för sina liv eller blivit förföljda på grund av sin tro! (Läs Ordspråksboken 3:27.) *

⁷ För en tid sedan tvingades tusentals Jehovas vittnen – män, kvinnor och barn – att fly undan väpnade konflikter och förföljelse i östra Ukraina. Tragiskt nog blev några av dem dödade. Men bröder och systrar i andra delar av landet och i Ryssland tog emot de flesta av de flyende vännerna i sina hem. I båda de här länderna visar vittnena att de ”inte är någon del av världen” genom att hålla sig politiskt neutrala. (Joh. 15:19) De fortsätter också troget att förkunna ”ordets goda nyheter”. (Apg. 8:4)

8, 9. a) Vilka utmaningar kan flyktingar ställas inför i sitt nya land? b) Varför behöver de vår tålmodiga hjälp?

⁸ En del flyktingar tvingas bo i en annan del av sitt hemland. Andra har flytt utomlands och hamnat i en helt främmande omgivning. De kanske får hjälp av myndigheterna med mat, kläder och tak över huvudet, men de kanske inte får tag i mat som de är vana vid hemifrån. Flyktingar från varmare länder kanske möter ett kallt klimat för första gången och vet kanske inte hur de ska klä sig. Andra kan behöva lära sig hur man använder modern hushållsutrustning.

⁹ I flera länder har myndigheterna program för att hjälpa flyktingar att anpassa sig till sin nya situation. Men ofta förväntas de stå på egna ben inom några månader. Den här övergången kan vara väldigt svår. Tänk dig att du ska försöka lära dig ett nytt språk och en ny kultur, som oskrivna regler för uppförande och punktlighet och lagar kring skatter, räkningar, skolgång och till och med barnuppfostran – och allt det här på en och samma gång! Kan du tålmodigt och respektfullt hjälpa bröder och systrar som ställs inför sådana utmaningar? (Fil. 2:3, 4)

10. Hur kan vi stärka tron hos nyanlända bröder och systrar? (Se den inledande bilden.)

¹⁰ Ibland har myndigheter gjort det svårt för vänner som är flyktingar att kontakta den lokala församlingen. I vissa fall har man hotat dem och sagt att de inte får uppehållstillstånd eller någon ekonomisk hjälp om de vägrar att ta jobb som hindrar dem från att vara med på mötena. Några som har känt sig rädda och utsatta har gett efter för pressen och tagit sådana jobb. Därför är det viktigt att vi tar kontakt med våra nyanlända bröder och systrar så snabbt som möjligt. De behöver känna att vi bryr oss om dem. När vi visar omtanke och hjälper dem rent praktiskt kan det stärka deras tro. (Ords. 12:25; 17:17)

11. a) Vad är bland det första som nyanlända flyktingar behöver? b) Hur kan flyktingar visa tacksamhet?

¹¹ Till att börja med kanske vi behöver hjälpa våra vänner med mat, kläder och annat grundläggande. * Bara något så enkelt som att ge en broder en slips kan betyda mycket. Och när nyanlända bröder och systrar visar tacksamhet och inte är krävande, bidrar det till att vännerna kan känna glädje över att få ge. Samtidigt behöver de nyanlända ha siktet inställt på att bli självgående och med tiden klara sig på egen hand. Det kommer att hjälpa dem att bevara självaktningen och att ha bra relationer till sina medtroende. (2 Thess. 3:7–10) I vilket fall som helst behöver de praktisk hjälp.

12, 13. a) Hur kan vi ge flyktingar praktisk hjälp? b) Ge ett exempel.

¹² Vi måste inte ha en massa pengar för att kunna hjälpa våra vänner. Det de behöver mest är vår tid och omtanke. Vi kanske kan visa dem hur man använder allmänna transportmedel, söker jobb eller bostad, hittar bra och billig mat eller vilka myndigheter man ska vända sig till i olika sammanhang. Framför allt kan vi hjälpa dem att komma in i församlingen.  Om möjligt kan vi erbjuda dem skjuts till mötena. Vi kan också samarbeta med dem i tjänsten och förklara hur man lättast når människor på distriktet.

¹³ När fyra unga vittnen som hade flytt från sitt hemland kom till en församling var det olika äldstebröder som lärde dem att köra bil, använda en dator, skriva en meritförteckning osv. De fick också hjälp att schemalägga sin tid för att kunna prioritera tjänsten för Jehova. (Gal. 6:10) Snart började alla fyra som pionjärer. Tack vare de äldstes hjälp och sina egna ansträngningar kunde de gå framåt i sanningen och hålla sig borta från Satans värld.

14. a) Vilken frestelse måste flyktingar motstå? b) Ge ett exempel.

¹⁴ De vänner som är flyktingar måste precis som alla andra vittnen motstå frestelsen och pressen att sätta det materiella framför vänskapen med Jehova. * Lije, som citerades tidigare, och hans syskon kommer ihåg hur deras pappa hjälpte dem att stärka sin tro under flykten. De säger: ”Han kastade bort de få oviktiga saker vi bar på, en efter en. Till slut höll han upp den tomma väskan och sa med ett leende: ’Ser ni? Mer än så här behöver vi inte!’” (Läs 1 Timoteus 6:8.)

15, 16. Hur kan vi ge flyktingar a) andlig hjälp? b) känslomässigt stöd?

¹⁵ Något som behövs långt mer än materiell hjälp är andligt och känslomässigt stöd. (Matt. 4:4) De äldste kan hjälpa till genom att skaffa litteratur på flyktingarnas språk och hjälpa dem att få kontakt med vänner som talar samma språk. Många har ryckts upp från allt de är vana vid och saknar sina släktingar, sin hemmiljö och sin församling. De behöver få känna Jehovas kärlek och omsorg bland sina medtroende. Annars kanske de dras till släktingar och andra som har samma kulturella bakgrund men som inte är med i sanningen. (1 Kor. 15:33) När vi hjälper dem att känna sig hemma i församlingen samarbetar vi med Jehova, som ”bevarar de bofasta främlingarna”. (Ps. 146:9)

¹⁶ Jesus och hans familj kunde inte återvända till sitt hemland så länge deras  fiender satt vid makten, och många flyktingar befinner sig i en liknande situation. Lije säger också: ”Många föräldrar som sett familjemedlemmar våldtas och mördas kan omöjligen tänka sig att återvända med sina barn till den plats där de här tragedierna inträffade.” Vänner i länder där man tar emot flyktingar kan hjälpa dem som har varit med om sådana traumatiska händelser genom att ”visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet”. (1 Petr. 3:8) Flyktingar som utsatts för förföljelse kan ibland vilja dra sig undan. De kanske känner sig obekväma med att prata om sina upplevelser, i synnerhet inför sina barn. Fråga dig själv: Hur skulle jag vilja bli behandlad om jag var i deras situation? (Matt. 7:12)

17. Hur får flyktingar uppmuntran genom vårt predikoarbete?

¹⁷ Många flyktingar kommer från länder där vår verksamhet är begränsad. Men tack vare den fina insats som görs av vänner i flyktingmottagande länder får nu tusentals människor höra ”ordet om kungariket” för första gången. (Matt. 13:19, 23) Många som är ”tyngda av bördor” får uppmuntran vid våra möten och kan snabbt konstatera: ”Gud är verkligen ibland er.” (Matt. 11:28–30; 1 Kor. 14:25)

18, 19. Hur kan vi visa gott omdöme när vi vittnar för flyktingar?

¹⁸ När vi vittnar för flyktingar behöver vi vara försiktiga och visa gott omdöme. (Ords. 22:3; Matt. 10:16) Lyssna tålmodigt på dem, men diskutera inte politik. Följ anvisningar från avdelningskontoret och lokala myndigheter, och var försiktig så att du inte utsätter dig själv eller någon annan för fara. Sätt dig in i och respektera flyktingarnas religiösa uppfattningar och deras kultur. I en del kulturer har man till exempel starka åsikter om hur kvinnor bör vara klädda. Så när vi vittnar för sådana personer undviker vi att klä oss på ett sätt som är stötande i deras ögon.

¹⁹ Precis som den medmänsklige samariern i Jesus liknelse vill vi hjälpa människor som lider och har det svårt, även dem som inte är vittnen. (Luk. 10:33–37) Det bästa vi kan göra för dem är att låta dem få höra de goda nyheterna. ”Det är viktigt att vi redan från början är tydliga med att vi är Jehovas vittnen och att vi först och främst är där för att ge dem andlig hjälp, inte materiell”, säger en äldste som har hjälpt många flyktingar. ”Annars kanske en del av dem bara söker sig till oss för att få personliga fördelar.”

20, 21. a) Vilka goda resultat får det när vi visar flyktingar kristen kärlek? b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

²⁰ När vi visar ”de bofasta främlingarna” kristen kärlek får det goda resultat. En syster som heter Alganesh flydde undan förföljelsen i Eritrea tillsammans med sina sex barn efter att hennes man hade dött. De reste åtta dagar genom öknen och kom till slut helt utmattade till Sudan. ”Vännerna där behandlade oss som familjemedlemmar och gav oss mat, kläder och tak över huvudet. De ordnade också med transport”, berättar hon. ”Vilka skulle välkomna helt främmande människor i sitt hem bara för att de tillber samme Gud? Inga andra än Jehovas vittnen!” (Läs Johannes 13:35.)

²¹ Många som kommer som flyktingar eller invandrare har också med sig sina barn. I nästa artikel ska vi se hur vi alla kan hjälpa de här familjerna att känna glädje i tjänsten för Jehova.