Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Sätt värde på andliga skatter

Sätt värde på andliga skatter

”Där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (LUK. 12:34)

SÅNGER: 76, 59

1, 2. a) Nämn tre andliga skatter som Jehova har gett oss. b) Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

DET finns ingen i hela universum som har större rikedomar än Jehova. (1 Krön. 29:11, 12) Han är oerhört generös med sina andliga skatter och delar mer än gärna med sig till alla som uppskattar dem. Vi är så tacksamma för att han vill göra det. Några av de andliga skatterna är 1) Guds rike, 2) vår tjänst och 3) de dyrbara sanningarna i Guds ord. Vi skulle tyvärr kunna förlora uppskattningen av de här skatterna och så att säga kasta bort dem. Därför är det viktigt att vi håller hårt i dem och fortsätter att påminna oss om hur värdefulla de är. Jesus sa: ”Där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk. 12:34)

2 Vi ska se hur vi kan älska och uppskatta Guds rike, vår tjänst och sanningen ännu mer. Du kanske kan fundera på vad du personligen kan göra för att fördjupa din kärlek till de här andliga skatterna.

GUDS RIKE ÄR SOM EN VÄRDEFULL PÄRLA

3. Vad var mannen i Jesus liknelse villig att göra för att kunna köpa en enda pärla? (Se den inledande bilden.)

3 (Läs Matteus 13:45, 46.) Jesus berättade en liknelse om en köpman som letade efter pärlor. Under årens lopp hade han säkert köpt och sålt hundratals pärlor, men nu hade han hittat drömpärlan! Han hade aldrig sett något liknande och ville så gärna ha den att han sålde allt han ägde och köpte den. Kan du föreställa dig hur mycket den här pärlan betydde för honom?

4. Vad är vi villiga att göra för Guds rike?

4 Vad kan vi lära oss av Jesus liknelse? Sanningen om Guds rike är som den värdefulla pärlan. Om vi älskar riket lika mycket som mannen älskade pärlan, så kommer vi att vara beredda att offra allt för att kunna leva under Guds rike både nu och i framtiden. (Läs Markus 10:28–30.) Vi ska se på två personer som gjorde just det.

5. Vad var Sackeus villig att göra för Guds rike?

5 Sackeus var förman för skatteindrivarna och hade blivit rik genom utpressning. (Luk. 19:1–9) Men en dag hörde han Jesus predika om Guds rike. Sackeus insåg direkt hur värdefullt riket var och sa: ”Se! Hälften av mina tillhörigheter, Herre, ger jag nu åt de fattiga, och vadhelst som jag har utpressat av någon genom falska anklagelser ger jag nu tillbaka fyrdubbelt.” Han lämnade ifrån sig de rikedomar han hade roffat åt sig och lade sin giriga inställning bakom sig.

6. Vilka förändringar gjorde Rose, och varför det?

6 För några år sedan fick en kvinna, som vi kan kalla för Rose, höra om Guds rike. Hon levde då i ett lesbiskt förhållande och var ordförande i en organisation som kämpade för homosexuellas rättigheter. Men när hon började studera Bibeln förstod hon vilket värde sanningen om Guds rike har, och hon insåg att hon behövde göra radikala förändringar. (1 Kor. 6:9, 10) Hon lämnade sin post som ordförande och gjorde slut med kvinnan hon levde med. Rose blev döpt 2009, och året därpå började hon som pionjär. Hennes kärlek till Jehova och riket var alltså starkare än hennes orätta begär. (Mark. 12:29, 30)

7. Vad kan försvaga vår kärlek till Guds rike?

7 Många har redan gjort stora förändringar i livet för att kunna underordna sig Guds rike. (Rom. 12:2) Men det betyder inte att kampen är över. Det finns mycket som kan försvaga vår kärlek till riket, till exempel begär efter pengar eller otillåtet sex. Vi måste vara medvetna om sådana faror. (Ords. 4:23; Matt. 5:27–29) Jehova har gett oss ännu en dyrbar skatt som stärker vår kärlek till riket.

VÅR TJÄNST RÄDDAR LIV

8. a) Varför beskrev Paulus tjänsten som en skatt i lerkärl? b) Hur visade Paulus att han älskade tjänsten?

8 Jesus har gett oss uppdraget att predika och undervisa om de goda nyheterna om Guds rike. (Matt. 28:19, 20) Aposteln Paulus insåg hur dyrbart uppdraget att predika var och beskrev tjänsten under det nya förbundet som en ”skatt ... i lerkärl”. (2 Kor. 4:7; 1 Tim. 1:12) Vi är ofullkomliga och liknar bräckliga lerkärl, men vårt budskap är en dyrbar skatt som kan innebära evigt liv både för oss och för dem som lyssnar till det. Det var därför Paulus sa: ”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Kor. 9:23) Paulus älskade tjänsten och gick in för att göra lärjungar. (Läs Romarna 1:14, 15; 2 Timoteus 4:2.) Det hjälpte honom att fortsätta predika trots hård förföljelse. (1 Thess. 2:2) Hur kan vi känna lika starkt för tjänsten som Paulus?

9. Hur kan vi visa att vi älskar tjänsten?

9 Paulus visade hur mycket han brann för tjänsten genom att ta vara på alla tillfällen att vittna. Och precis som apostlarna och de första kristna vittnar vi informellt, offentligt och från hus till hus. (Apg. 5:42; 20:20) Vi försöker se möjligheter att göra mer i tjänsten. Kan vi till exempel vara hjälppionjärer eller bli reguljära pionjärer? Eller kan vi lära oss ett annat språk, flytta till en annan församling eller till och med flytta utomlands? (Apg. 16:9, 10)

10. Hur blev Irene välsignad för att hon satsade på tjänsten?

10 Vi kan ta Irene, en singelsyster i USA, som exempel. Hon ville försöka nå rysktalande invandrare med sanningen, så 1993 gick hon över till den ryska gruppen i New York. Den bestod då av cirka 20 förkunnare. Irene har nu varit i den ryska verksamheten i omkring 20 år, och hon säger att hon fortfarande inte kan perfekt ryska. Men Jehova har välsignat hennes och andras engagemang, och i dag finns det sex ryska församlingar i New York. Irene har hjälpt 15 personer att komma med i sanningen, och några är nu beteliter, pionjärer och äldste. Hon säger: ”Jag funderar ibland på hur livet hade blivit om jag hade satsat på andra saker, men jag kan inte tänka mig något annat som skulle ha gett mig större glädje.” Ja, hon uppskattar verkligen sin tjänst!

Ser du tjänsten som en skatt, och märks det i ditt veckoschema? (Se paragraf 11, 12.)

11. Vilka resultat får det när vi fortsätter att predika trots förföljelse?

11 Om vi uppskattar vår tjänst kommer vi att efterlikna Paulus och fortsätta predika även när vi får möta motstånd. (Apg. 14:19–22) Våra bröder i USA fick utstå hård förföljelse under 30- och 40-talet, men de stod fasta och fortsatte att predika. De kämpade hårt i domstolar för att försvara sina rättigheter och vann många rättsfall. År 1943 kommenterade Nathan Knorr en av vittnenas segrar i USA:s högsta domstol och sa: ”De segrar vi har vunnit beror på att ni har kämpat. Om inte förkunnarna hade fortsatt ute på fältet skulle vi inte ha haft några rättsfall i Högsta domstolen. Vi kan segra över förföljelsen för att ni förkunnare, hela den världsvida brödraskaran, fortsätter predika och inte ger upp. Det här beslutet har slutligen fattats tack vare att Herrens folk stått fasta.” Våra vänner i andra länder har också stått fasta, och det har lett till liknande segrar. Ja, vi älskar tjänsten, och inte ens förföljelse kan hindra oss från att predika.

12. Vad är vårt mål i tjänsten?

12 När vi ser tjänsten som en dyrbar skatt från Jehova är vi inte först och främst intresserade av att räkna timmar. Det allra viktigaste för oss är att ”grundligt vittna om de goda nyheterna”. (Apg. 20:24; 2 Tim. 4:5) Men vad ska vi predika om? Vi ska se på ytterligare en skatt från Jehova.

VÅR ANDLIGA SKATTKAMMARE

13, 14. Vad är det för skattkammare som nämns i Matteus 13:52, och hur kan vi fylla den?

13 En tredje skatt är de andliga sanningar vi fått av Jehova, ”sanningens Gud”. (2 Sam. 7:28; Ps. 31:5) Precis som en generös far vill han dela med sig av de här sanningarna. Ända sedan vi började lära känna Jehova så har vi samlat på oss många andliga skatter från Bibeln, våra publikationer, sammankomster och möten. Ju fler sanningar vi samlar på oss, desto mer välfylld blir vår ”skattkammare ... [av] nya och gamla ting”. (Läs Matteus 13:52.) Jehova hjälper oss att fylla på vår andliga skattkammare om vi letar efter sanningar som efter gömda skatter. (Läs Ordspråksboken 2:4–7.) Hur gör vi det rent konkret?

14 Vi behöver ha en bra studierutin och gräva på djupet i Bibeln och våra publikationer. Då kan vi upptäcka ”nya” sanningar, dvs. sådana som vi inte kände till tidigare. (Jos. 1:8, 9; Ps. 1:2, 3) I det allra första numret av Vakttornet på engelska, som gavs ut i juli 1879, stod det: ”Lik en anspråkslös liten blomma i livets öken är sanningen omgiven och nära nog kvävd av villfarelsens ymnigt växande ogräs. Om du vill finna den, måste du vara ständigt spanande. ... Om du vill äga den, måste du böja dig för att få den fatt. Nöj dig inte med en enda sanningsblomma. ... Fortsätt att plocka och söka efter fler.” Det är verkligen viktigt att vi samlar på oss fler andliga sanningar!

15. Varför kallas vissa sanningar ”gamla”, och vilka sanningar är särskilt värdefulla för dig?

15 När vi började studera Bibeln fick vi lära oss flera underbara sanningar. De kanske kan kallas ”gamla” eftersom det är dem vi har känt till längst. Vilka är några av de här sanningarna? Vi lärde oss att Jehova är vår Skapare och att han har en avsikt med mänskligheten. Vi lärde oss också om hans kärleksfulla anordning med återlösningen, som gör det möjligt för oss att bli befriade från synd och död. Dessutom fick vi veta att Guds rike ska sätta stopp för allt lidande och att vi kan få leva för evigt på jorden i fred och lycka. (Joh. 3:16; Upp. 4:11; 21:3, 4)

16. Vad behöver vi göra när vi får en justerad förståelse?

16 Ibland får vi en justerad förståelse av vissa avsnitt eller profetior i Bibeln. Då är det viktigt att vi sätter oss in i den nya förståelsen och begrundar den. (Apg. 17:11; 1 Tim. 4:15) Vi nöjer oss inte med att förstå justeringen i stort, utan vi anstränger oss för att få grepp om detaljer som skiljer sig från vår tidigare förståelse. På det här sättet placerar vi de nya sanningarna i tryggt förvar i vår andliga skattkammare. Vilken nytta har vi av det?

17, 18. Hur kan den heliga anden hjälpa oss?

17 Jesus sa att Guds ande kan hjälpa oss att komma ihåg sådant som vi lärt oss tidigare. (Joh. 14:25, 26) Hur kan vi ha nytta av det när vi är ute i tjänsten? Tänk på vad en broder som heter Peter fick vara med om. År 1970 var han 19 år och hade precis börjat på Betel i Storbritannien. Han gick i tjänsten från dörr till dörr och träffade en skäggprydd man i 50-årsåldern. Han frågade mannen om han skulle vilja förstå Bibeln bättre. Mannen blev förnärmad och sa att han faktiskt var en judisk rabbin. Han ville sätta Peter på plats och frågade: ”Unge man, vet du vilket språk Daniels bok skrevs på?” Peter svarade: ”Delar av den skrevs på arameiska.” Han berättar vidare: ”Rabbinen blev förvånad, men inte lika förvånad som jag! Hur visste jag svaret? När jag kom hem kollade jag igenom de senaste numren av Vakttornet och Vakna! och hittade en artikel där det stod att Daniels bok delvis skrevs på arameiska.” (Dan. 2:4, noten) Den heliga anden kan alltså hjälpa oss att komma ihåg sådant som vi läst tidigare och lagt i vår andliga skattkammare. (Luk. 12:11, 12; 21:13–15)

18 Om vi älskar och uppskattar de sanningar Jehova lär oss kommer vi att bli motiverade att fylla vår skattkammare med både nya och gamla sanningar. Det gör oss också bättre förberedda att undervisa andra.

HÅLL HÅRT I DINA SKATTER

19. Varför måste vi hålla hårt i våra andliga skatter?

19 Satan och hans värld försöker hela tiden försvaga vår uppskattning av de andliga skatter vi behandlat i den här artikeln. Och vi är inte immuna. Vi skulle lätt kunna börja drömma om en lovande karriär, en lyxig livsstil eller att kunna visa upp de senaste prylarna. Aposteln Johannes sa att världen och dess begär ska försvinna. (1 Joh. 2:15–17) Därför måste vi hålla hårt i våra andliga skatter och fortsätta älska dem.

20. Vad är du besluten att göra för att värna om dina andliga skatter?

20 Var beredd att offra allt som skulle kunna tävla om din kärlek till Guds rike. Fortsätt att vara engagerad i predikoarbetet, och förlora aldrig uppskattningen av tjänsten. Och fortsätt att leta efter andliga skatter. Då kommer du att samla en ”skatt i himlarna, där en tjuv inte kommer i närheten och där mal inte förtär; för där ... [din] skatt är, där kommer också ... [ditt] hjärta att vara”. (Luk. 12:33, 34)