DE FÖRSTA KRISTNA gjorde stora ansträngningar för att nå så många som möjligt med de goda nyheterna. (Matt. 24:14) Vissa reste till och med utomlands. En av dem var Paulus, som under sina missionsresor bland annat vittnade i nuvarande Turkiet. * År 2014, runt 2 000 år senare, var det dags för ännu en predikokampanj där. Vad var målet med kampanjen, och vilka var med?

Det finns drygt 2 800 förkunnare i Turkiet, men invånarantalet är hela 79 miljoner. Det innebär att varje förkunnare har ungefär 28 000 att vittna för. Det här är en gigantisk uppgift, och förkunnarna har bara lyckats nå en liten del av befolkningen. Så målet med predikokampanjen var att på kort tid nå ut till så många som möjligt. Det var 550 turkisktalande bröder och systrar från andra länder som reste till Turkiet för att hjälpa de inhemska förkunnarna. Vad ledde det här till?

Vittnena nådde ut till många. En församling i Istanbul rapporterar: ”Det var många som lade märke till oss och undrade ifall vi hade något särskilt konvent. De sa: ’Vi ser Jehovas vittnen överallt!’” En församling i Izmir skriver: ”En man som arbetade på en taxistation gick fram till en äldste och frågade: ’Vad är det som händer? Har ni lagt in en högre växel, eller?’” Kampanjen gick verkligen inte obemärkt förbi.

De tillresta vittnena njöt i fulla drag av tjänsten. Steffen, som kommer från Danmark, säger: ”Varenda dag fick jag vittna för människor som aldrig hade hört talas om Jehova. Det kändes verkligen som att jag fick göra Jehovas namn känt.” Och Jean-David från Frankrike skriver: ”Vi predikade i timmar på en och samma gata. Det var helt fantastiskt! De flesta hade inte hört talas om Jehovas vittnen. Vi fick bra samtal med nästan alla vi träffade, och vi fick ofta visa någon video och lämna litteratur.”

 På två veckor fick de 550 bröderna och systrarna lämna runt 60 000 publikationer, så de lyckades verkligen nå ut till många.

Tjänsten gav mersmak. De inhemska vittnena blev motiverade av kampanjen, och många började fundera på ifall de kunde bli pionjärer. Året efter kampanjen ökade antalet reguljära pionjärer i Turkiet med 24 procent.

De tillresta vännerna berättar att kampanjen fortsatte att påverka dem även sedan de kommit hem. Şirin, en syster från Tyskland, skriver: ”De turkiska vännerna var så duktiga på informellt vittnande. Men jag är väldigt blyg och har svårt för det. Men tack vare kampanjen, vännernas exempel och många böner vågade jag göra sådant som jag aldrig gjort tidigare. Jag predikade till och med på tunnelbanan och fick lämna vikblad. Jag är faktiskt inte lika blyg längre.”

”Jag lärde mig en del saker som har betytt mycket för min egen tjänst”, säger Johannes från Tyskland. ”De turkiska vännerna vill dela med sig av sanningen till alla och tar varje chans de får att vittna. Jag bestämde mig för att försöka göra som de även i Tyskland. Och jag vittnar faktiskt för fler människor nu än tidigare.”

Zeynep från Frankrike säger: ”Kampanjen har påverkat min tjänst positivt. Jag känner mig modigare nu, och jag förtröstar mer på Jehova.”

Bröderna och systrarna drogs närmare varandra. Kärleken och enheten bland vittnena från olika länder gjorde stort intryck. ”Vännerna var så otroligt omtänksamma”, säger Jean-David, som nämndes tidigare. ”De öppnade sina hem för oss, och det kändes som att vi blev en del av familjen. Jag har läst så många gånger om vårt internationella brödraskap, men nu fick jag uppleva det i verkligheten. Jag kände mig så stolt över att vara ett Jehovas vittne, och jag tackar Jehova för att jag får vara det.”

”Det var vänner samlade från Danmark, Frankrike,  Tyskland och Turkiet, men vi kände oss som en enda stor familj. Det var som om Gud hade tagit ett stort suddgummi och suddat ut alla landsgränser”, säger Claire, som är från Frankrike.

Stéphanie från Frankrike säger: ”Den här kampanjen gjorde det så tydligt för oss att vår enhet bygger på att vi älskar Jehova, inte på att vi har samma kultur eller språk.”

Många av dem som var med på kampanjen i Turkiet började sedan fundera på att flytta dit för att fortsätta hjälpa till. Nu har flera gjort det, och de här vännerna är otroligt uppskattade.

Vi kan ta ett exempel. På ett ställe fanns det en grupp som bestod av 25 förkunnare och endast en äldste. Men 2015 flyttade sex förkunnare från Tyskland och Nederländerna dit för att hjälpa till. Man kan bara tänka sig hur glada alla i gruppen måste ha blivit!

Vad har de som flyttat till Turkiet att säga om livet där? Det är naturligtvis otroligt givande att tjäna där behovet är stort, även om det inte är helt problemfritt. Så här beskriver några det:

”Det ger en frihetskänsla att inte ha en massa grejer, och det gör att jag kan fokusera på det allra viktigaste”, säger Federico, en gift broder i 40-årsåldern som flyttat dit från Spanien. Kan han rekommendera den här sortens tjänst? ”Ja, absolut!” säger han. ”När man flyttar utomlands för att hjälpa andra att lära känna Jehova, så väljer man att lägga sitt liv i hans händer. Och man känner att Jehova tar hand om en på ett alldeles speciellt sätt.”

Rudy, en gift broder från Nederländerna som närmar sig 60, säger så här: ”Det är en enorm tillfredsställelse att tjäna vid frontlinjen och att få berätta om sanningen för så många som aldrig hört talas om den tidigare. Vi ser hur de tar till sig  av sanningen, och glädjen de utstrålar smittar av sig.”

”Varje gång jag är i tjänsten får jag vittna för människor som aldrig hört talas om sanningen tidigare. Det ger en otrolig glädje att få hjälpa dem att lära känna Jehova”, säger Sascha, en gift broder i 40-årsåldern som flyttat från Tyskland.

”Jag har alltid velat att Harmageddon ska komma på en gång”, säger Atsuko, en gift syster i 30-årsåldern från Japan. ”Men nu när jag har flyttat till Turkiet är jag så tacksam mot Jehova för att han fortsätter att visa tålamod. Att få se hur han leder det globala predikoarbetet får mig att vilja komma ännu närmare honom.”

Alisa, en syster i 30-årsåldern från Ryssland, säger: ”Den här sortens tjänst har gett mig chansen att ’smaka’ på Jehovas godhet.” (Ps. 34:8) Hon tillägger: ”Jehova är både min far och min vän, och allt nytt jag får uppleva gör att jag bara kommer närmare och närmare honom. Mitt liv är fullt av glada stunder, spännande upplevelser och stora välsignelser!”

Predikokampanjen i Turkiet gjorde att de goda nyheterna kunde nå ut till ännu fler. Men det finns fortfarande stora områden som är helt orörda. Vittnen som flyttat till Turkiet träffar dagligen människor som aldrig hört talas om Jehova. Skulle du vilja prova på tjänsten på ett sådant distrikt? Tänk då på Jesus ord: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd.” (Joh. 4:35) Skulle du kunna hjälpa till på en plats där fälten är ”vita till skörd”? Sätt i så fall upp det som mål och gör förändringar redan nu för att nå det. Gör allt du kan för att sprida de goda nyheterna till ”jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:8) Då kommer du att få fler välsignelser än du kan tänka dig!