1, 2. Vad ledde fram till att Paulus och Silas sattes i fängelse? (Se den inledande bilden.)

MÖRKRET har sänkt sig över Filippi. Det är midnatt, och i fängelsets mörkaste håla sitter två missionärer, Paulus och Silas, med fötterna i stocken. Deras ryggar värker efter piskrappen de fått tidigare under dagen. (Apg. 16:23, 24) Allt hade gått så fort! Helt utan förvarning hade de släpats till torget och ställts inför en hastigt sammankallad domstol. Man hade slitit av dem kläderna och piskat dem med spön. (Apg. 16:16–22) Vilken orättvisa! Paulus var romersk medborgare, och han hade rätt till en ordentlig rättegång. *

² Paulus sitter och funderar där i mörkret. Han tänker på allt som hänt under dagen och på människorna i Filippi. I de flesta städer han besökt har det funnits en judisk synagoga, men det gör det inte här. Så judarna får samlas utanför staden vid en flod när de ska tillbe. (Apg.  16:13, 14) Varför det? Var det så att det inte ens fanns tio judiska män i staden? Det var nämligen kravet för att man skulle få ha en synagoga. Filipperna verkar vara väldigt stolta över att de är romerska medborgare, även om de kanske inte har ett fullvärdigt medborgarskap. (Apg. 16:21) Var det kanske därför tanken aldrig slog dem att de här judarna, Paulus och Silas, också kunde vara romerska medborgare? Hur det än är med den saken så sitter de här nu – bakom lås och bom.

3. Varför kan det ha varit förvirrande för Paulus att han blev fängslad, men vilken inställning hade han ändå?

³ Paulus kanske också satt och funderade på hur han hamnade i Filippi. För några månader sedan var han på andra sidan Egeiska havet, i Mindre Asien. Då hade den heliga anden flera gånger hindrat honom från att vittna i vissa områden. Det var som om den försökte knuffa honom åt ett annat håll. (Apg. 16:6, 7) Men vart? Svaret kom i en syn när han var i Troas: ”Ta steget över till Makedonien.” Nu var det väldigt tydligt för Paulus vad Jehova ville att han skulle göra, så han gav sig genast av. (Läs Apostlagärningarna 16:8–10.) Men vad hände sedan? Han hade inte varit i Makedonien länge förrän han hamnade i fängelse. Varför tillät Jehova det här? Hur länge skulle Paulus behöva sitta fängslad? Sådana här tankar kan ha legat och malt i Paulus huvud, men de fick inte försvaga hans tro eller förta hans glädje. Både han och Silas började ”be och lovprisa Gud med sång”. (Apg. 16:25) Guds frid gjorde att de fick ro i sina hjärtan och sinnen.

4, 5. a) Hur skulle vår situation kunna påminna om det som hände Paulus? b) Hur förändrades Paulus situation på ett oväntat sätt?

⁴ Har du känt som Paulus någon gång? Du kanske tycker att du har följt Jehovas vägledning, men saker och ting har ändå inte blivit som du hade trott. Det kanske har uppstått problem, eller så har du fått göra stora förändringar på grund av nya omständigheter. (Pred. 9:11) I efterhand kanske du undrar varför Jehova tillät att det blev så. Vad skulle i så fall kunna hjälpa dig att hålla ut och fortsätta lita på Jehova? Svaret finns i skildringen om Paulus och Silas.

⁵ Medan Paulus och Silas sitter och sjunger händer något helt oväntat. Först skakas de av en kraftig jordbävning. Sedan kastas fängelsedörrarna upp på vid gavel, och alla fångarnas bojor öppnas. Paulus hindrar fängelsevakten från att begå självmord, och han och hela hans familj blir döpta. När morgonen gryr kommer vakter på uppdrag av magistraten, stadens ledare, för att frige Paulus och Silas. Vakterna ber dem att lämna staden lugnt och stilla. När det går upp för magistratens ledamöter att Paulus och Silas är romerska medborgare inser de sitt pinsamma misstag. Då blir de så illa tvungna att själva komma och eskortera ut Paulus och Silas. Men innan de lämnar staden vill de säga hej då till Lydia, en syster som nyligen blivit döpt. De passar också på att uppmuntra och styrka sina bröder. (Apg. 16:26–40) Tala om tvära kast!

6. Vad ska vi gå igenom?

⁶ Vad kan vi lära oss av den här skildringen? Jo, att Jehova kan lösa situationer på de mest oväntade sätt, så vi  behöver inte oroa oss när det uppstår problem. Den lärdomen måste Paulus ha burit med sig resten av livet. Det förstår vi med tanke på det han senare skrev till filipperna om oro och den frid Gud kan ge. Till att börja med ska vi analysera Filipperna 4:6, 7. (Läs.) Sedan ska vi se på några andra exempel från Bibeln som visar att Jehova har gjort det oväntade. Slutligen ska vi gå igenom hur Guds frid kan hjälpa oss att hålla ut och att fortsätta lita på Jehova.

7. Vad betonade Paulus i brevet till filipperna, och vad kan vi lära oss av det?

⁷ När vännerna i Filippi läste Paulus brev måste de ha påmints om allt som hade hänt honom. De tänkte säkert också på att Jehova hade ingripit på ett sätt som ingen av dem hade kunnat förutse. Vilket budskap ville Paulus förmedla? Kort och gott: Oroa er inte. Be, så kommer Gud att ge er frid. Bibeln säger att ”Guds frid ... övergår allt förstånd”. Vad betyder det? I vissa översättningar återges den här frasen med ”överträffar alla våra drömmar” eller ”överträffar allt en människa kan tänka ut”. Paulus sa med andra ord att Guds frid är mer fantastisk än vi kan föreställa oss. Så även om vi inte ser någon lösning på våra problem så gör Jehova det, och han kan göra det oväntade. (Läs 2 Petrus 2:9.)

8, 9. a) Vilka positiva resultat fick händelserna i Filippi? b) Hur visste vännerna i Filippi att de kunde lita på Paulus råd?

⁸ Paulus skrev sitt brev tio år efter strapatserna i Filippi, och vännerna där blev säkert stärkta av att tänka på allt som hade hänt sedan dess. Jehova hade visserligen tillåtit en orättvisa, men det ledde till att Paulus kunde ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. (Fil. 1:7) Magistratens ledamöter skulle nog tänka sig för både en och två gånger innan de vågade angripa den nybildade kristna församlingen där. Paulus reskamrat, Lukas, stannade kanske kvar i Filippi och hjälpte vännerna efter att Paulus och Silas hade rest vidare. Det hade han kanske inte kunnat göra om det inte vore för Paulus modiga agerande.

⁹ Bröderna och systrarna i Filippi visste att det låg tyngd bakom orden i Paulus brev, och att det inte bara kom från en teoretiker på ett kontor någonstans. Paulus hade gått igenom extrema prövningar och ändå märktes det att han hade Guds frid. Han satt faktiskt i husarrest i Rom när han skrev brevet till filipperna, men det var tydligt att Gud fortfarande gav honom frid. (Fil. 1:12–14; 4:7, 11, 22)

10, 11. Vad behöver vi göra om vi känner oss oroliga, och vad kan vi förvänta?

¹⁰ Vad kan hjälpa oss att sluta vara bekymrade och i stället få ”Guds frid”? Paulus ord till filipperna visar att bön är det mest effektiva sättet att skingra oro. Därför är det viktigt att vi berättar för Jehova om våra tankar och känslor. (Läs 1 Petrus 5:6, 7.) Be till Jehova, och var helt övertygad om att han bryr sig om dig. Tacka honom också för allt det goda han ger dig. Glöm aldrig att han ”kan göra oändligt mycket mer än allt vad vi ber om eller föreställer oss”. Då blir din tillit till honom ännu starkare. (Ef. 3:20)

 ¹¹ Precis som Paulus och Silas kanske vi blir överraskade av hur Jehova hjälper oss personligen. Han kanske inte gör något spektakulärt, men han gör alltid exakt det vi behöver. (1 Kor. 10:13) Naturligtvis kan vi inte sitta med armarna i kors och vänta på att Jehova ska lösa allt. Vi måste göra något som visar att vi menar vad vi säger i våra böner. (Rom. 12:11) Då blir det tydligt för Jehova att våra böner är uppriktiga, och han får något att välsigna. Samtidigt inser vi att Jehova inte behöver hålla sig till våra önskningar, planer eller förväntningar. Ibland kanske han överraskar oss och gör något helt oväntat. Vi ska se på några skildringar i Bibeln som kommer att göra oss ännu mer övertygade om att Jehova kan hjälpa oss på oväntade sätt.

12. a) Vad gjorde Hiskia när Sanherib siktade in sig på Jerusalem? b) Vad lär vi oss av Jehovas sätt att lösa det här problemet?

¹² I Bibeln hittar vi många exempel på att Jehova kan göra det oväntade. Ett sådant tillfälle var på kung Hiskias tid. Assyriens kung, Sanherib, hade invaderat Juda och intagit alla befästa städer utom Jerusalem. (2 Kung. 18:1–3, 13) Men det dröjde inte länge förrän Sanherib ställde in siktet på Jerusalem. Vad gjorde Hiskia då? Han bad till Jehova och frågade profeten Jesaja om vägledning. (2 Kung. 19:5, 15–20) Han bedömde också att det var bäst att betala den tribut Sanherib krävde av honom. (2 Kung. 18:14, 15) Dessutom såg han till att staden var förberedd för en lång belägring. (2 Krön. 32:2–4) Men hur löste sig situationen till slut? Jehova sände en ängel som dödade 185 000 av Sanheribs soldater på en enda natt. Inte ens Hiskia hade kunnat föreställa sig det i sina vildaste drömmar. (2 Kung. 19:35)

13. a) Vad kan vi lära oss av det Josef var med om? b) Vad var Sara med om, och varför måste det ha varit oväntat?

¹³ Tänk på Josef, Jakobs son, som var ganska ung när han hamnade i en fängelsehåla i Egypten. Tror du att han då kunde föreställa sig att han skulle bli näst mäktigast i hela landet eller att Jehova skulle använda honom för att rädda hans familj från att svälta ihjäl? (1 Mos. 40:15; 41:39–43; 50:20) Det Jehova gjorde måste ha överträffat alla Josefs förväntningar. Tänk också på Josefs gammelfarmor, Sara. Väntade hon sig att Jehova skulle ge henne en egen son, trots att hon var så gammal? Eller hade hon förlikat sig med tanken på att hon bara skulle få barn genom sin tjänsteflicka? Sara hade säkert inte ens  kunnat drömma om att hon skulle kunna få Isak. (1 Mos. 21:1–3, 6, 7)

14. Vad kan vi vara helt övertygade om?

¹⁴ Vi förväntar naturligtvis inte att Jehova mirakulöst ska ta bort alla våra problem innan den nya världen är här. Vi kräver inte heller att det ska ske spektakulära saker i vårt liv. Däremot vet vi att den Gud vi tjänar är samme Gud som tidigare har hjälpt sina tjänare på fantastiska sätt. (Läs Jesaja 43:10–13.) Och den vetskapen gör att vi kan ha tillit till honom. Vi vet att han kan göra precis vad som helst för att hjälpa oss att göra hans vilja. (2 Kor. 4:7–9) Vad lär vi oss av det Hiskia, Josef och Sara var med om? Att Jehova kan hjälpa oss i alla möjliga och omöjliga situationer om vi är trogna mot honom.

15. Vad kan hjälpa oss att känna Guds frid även när vi har problem? Förklara.

¹⁵ Hur kan vi känna Guds frid även när vi har problem? Det är bara möjligt om vi har ett bra förhållande till Jehova. Och det hade vi aldrig kunnat få om inte Jesus hade gett sitt liv som ett lösenoffer. Lösenanordningen är helt fantastisk. Jehova använder den för att täcka över våra synder, och det är därför vi kan ha ett rent samvete och komma nära honom. (Joh. 14:6; Jak. 4:8; 1 Petr. 3:21)

16. Vad leder det till när vi får ”Guds frid”? Förklara.

¹⁶ Vad leder det till när vi får ”Guds frid, som övergår allt förstånd”? Bibeln säger att den skyddar våra hjärtan och sinnen med hjälp av Kristus Jesus. (Fil. 4:7) Det ursprungliga ordet som har översatts med ”skydda” var från början en militär term. Det avsåg en militärstyrka som var förlagd i en befäst stad för att skydda den. I Filippi fanns det sådana trupper, så invånarna där kunde sova gott om natten. Det är på liknande sätt för oss. Guds frid kan hjälpa oss att slappna av och känna oss trygga. Vi vet att Jehova bryr sig om oss och vill att vi ska ha det bra. (1 Petr. 5:10) Och det skyddar oss från att känna oss alltför oroliga eller nedstämda.

17. Vad kan hjälpa oss att lita på Jehova under den stora vedermödan?

¹⁷ Snart kommer den svåraste tiden i mänsklighetens historia att vara här, och ingen kommer undan. (Matt. 24:21, 22) Vi vet inte exakt vad vi personligen kommer att behöva utstå, men det finns ingen anledning att gripas av panik. Vi känner vår Gud, Jehova. Även om vi inte vet i detalj vad han kommer att göra, så vet vi hur han är. Historien igenom har han alltid funnits där för sina tjänare. Han ser alltid till att det blir som han har tänkt, och ibland gör han det på ett oväntat sätt. Och varje gång Jehova hjälper oss får vi möjligheten att känna ”Guds frid, som övergår allt förstånd”.