1, 2. a) Hur vet vi att det är möjligt för oss att ta på oss den nya personligheten? b) Vilka delar av den nya personligheten finns nedtecknade i Kolosserna 3:10–14?

”DEN nya personligheten.” Det uttrycket förekommer två gånger i Nya världens översättning av Den heliga skrift. (Ef. 4:24; Kol. 3:10) Det är en personlighet som är ”skapad enligt Guds vilja”, och det är fullt möjligt för oss att ta på oss den. Hur vet vi det? Därför att Jehova skapade oss till sin avbild, och vi kan efterlikna hans underbara egenskaper. (1 Mos. 1:26, 27; Ef. 5:1)

² Vi har alla ärvt ofullkomlighet från Adam och Eva, så vi har orätta begär som ibland gör sig påminda. Vi påverkas också av vår omgivning. Men Jehova är barmhärtig och kan hjälpa oss att få en sådan personlighet som han vill att vi ska ha. Vi ska undersöka några delar av den nya personligheten, och det kan öka vår motivation att arbeta på  den. (Läs Kolosserna 3:10–14.) Vi ska också se hur vi kan visa de här egenskaperna i tjänsten.

3. Nämn en egenskap som ingår i den nya personligheten.

³ Paulus uppmanade oss att ta på oss den nya personligheten och visade sedan att opartiskhet är en viktig del av den. Han sa att det inte hade någon betydelse om man var ”grek eller jude, omskuren eller oomskuren, utlänning, skyt, slav ... [eller] fri”. * Etnisk bakgrund, nationalitet eller social status får inte göra att någon känner sig överlägsen sina bröder och systrar i församlingen. Varför inte det? Därför att vi som Kristus efterföljare alla är ”en enda person i gemenskap med” honom. (Kol. 3:11; Gal. 3:28)

4. a) Hur ska Jehovas tjänare behandla andra? b) Vad kan göra det svårt att bevara enheten?

⁴ När vi har tagit på oss den nya personligheten behandlar vi våra medtroende och andra med värdighet och respekt, oavsett deras sociala eller etniska bakgrund. (Rom. 2:11) I vissa delar av världen kan det här vara en utmaning. I Sydafrika bestämde regeringen längre tillbaka att människor med olika hudfärg skulle separeras. Vissa fick bo i fina förorter och andra i slumområden. De flesta bor kvar i de här segregerade områdena, däribland många vittnen. Men den styrande kretsen ville uppmuntra vännerna att vidga sig, så de godkände en särskild insats som inleddes i oktober 2013. Målet var att hjälpa bröderna och systrarna att lära känna varandra bättre. (2 Kor. 6:13) Vad innebar det i praktiken?

5, 6. a) Vad gjorde man i ett land för att stärka enheten bland vittnena? (Se den inledande bilden.) b) Vad har resultatet blivit?

⁵ Bröderna såg till att vänner i församlingar som talade olika språk och hade olika etnisk bakgrund kunde träffas under några veckoslut. De gick i tjänsten och hade möten tillsammans och bjöd hem varandra. Den här insatsen omfattade hundratals församlingar, och avdelningskontoret har fått in många positiva rapporter. Initiativet har också gjort intryck på sådana som inte är vittnen. En präst sa: ”Jag är inget vittne, men jag måste säga att ert predikoarbete är organiserat på ett enastående sätt. Och ni är enade oavsett hudfärg.” Hur kände vännerna för den här anordningen?

⁶ En xhosatalande syster som heter Noma var först nervös för att bjuda hem vänner från den engelska församlingen till sitt enkla hem. Men hon gick i tjänsten med vita bröder och systrar och blev sedan hembjuden till dem. Det fick henne att utbrista: ”De är ju precis som vi!” Så när hennes församling skulle ta hand om den engelska församlingen lagade hon mat och bjöd hem några av vännerna. En av gästerna var en vit äldstebroder. Noma sa: ”Han hade inget emot att sitta på en plastback, och det gjorde stort intryck på mig.” Den här anordningen är fortfarande i gång, och många bröder och systrar har lärt känna nya vänner tack vare den. De är beslutna att fortsätta vidga sin bekantskapskrets.

7. Varför finns det ett ständigt behov av medkänsla?

⁷ Vi kommer inte undan prövningar så länge Satans värld finns kvar. Vi kanske drabbas av arbetslöshet, allvarliga sjukdomar, förföljelse, naturkatastrofer, brottslighet eller andra svårigheter. Vi behöver ha medkänsla för att kunna stötta varandra när vi kämpar med problem. Och medkänsla motiverar oss att visa omtanke. (Ef. 4:32) De här egenskaperna ingår i den nya personligheten, och de hjälper oss att efterlikna Gud och trösta andra. (2 Kor. 1:3, 4)

8. Vad kan det få för resultat när vi visar medkänsla och omtanke mot alla i församlingen? Ge ett exempel.

⁸ Hur kan vi bli ännu bättre på att vara omtänksamma mot dem i församlingen som är invandrare eller som inte har det så gott ställt? Vi vill ta hand om dem och hjälpa dem att förstå att de är en värdefull del av församlingen. (1 Kor. 12:22, 25) Tänk till exempel på Dannykarl, som flyttade från Filippinerna till Japan. Hans arbetskamrater behandlade honom illa för att han var utlänning. Men sedan var han med på ett möte i Rikets sal. Han säger: ”Nästan alla på mötet var japaner, men de välkomnade mig som om vi var gamla bekanta.” Vännernas omtanke hjälpte honom att fortsätta göra andliga framsteg. Han blev döpt, och i dag är han äldste. De andra äldstebröderna är glada över att ha Dannykarl och hans fru, Jennifer, i församlingen, och säger: ”De är pionjärer och lever väldigt enkelt, och de är fina exempel på sådana som sätter riket främst.” (Luk. 12:31)

9, 10. Vad leder det till när vi visar medkänsla i tjänsten? Ge exempel.

⁹ Vi har fina möjligheter att göra ”gott mot alla” när vi är ute i tjänsten. (Gal. 6:10) Många vittnen har sådan medkänsla med invandrare att de lär sig deras språk. (1 Kor. 9:23) Och de har fått många välsignelser. Tiffany, en pionjärsyster i Australien, lärde sig swahili för att kunna hjälpa till i den swahilitalande församlingen i Brisbane. Hon fick kämpa för att lära sig språket, men hon har fått så mycket tillbaka. Hon säger: ”Vill du att tjänsten ska bli mer spännande? Då är en utländsk församling något för dig. Det är som att resa utomlands fast man är kvar på hemmaplan. Man får uppleva det världsvida brödraskapet och vår underbara enhet från första parkett.”

 ¹⁰ En familj i Japan gjorde något liknande. Sakiko, dottern i familjen, berättar: ”På 90-talet träffade vi ofta invandrare från Brasilien när vi var i tjänsten. Vi brukade visa dem bibelställen i deras egen bibel på portugisiska, till exempel Uppenbarelseboken 21:3, 4 och Psalm 37:10, 11, 29. De läste noga, och en del började till och med att gråta.” Familjen kände så starkt för de här människorna att de ville göra mer. ”Vi såg att de behövde sanningen, så hela familjen började lära sig portugisiska”, säger Sakiko. Senare var de med och bildade en portugisisk församling, och under åren har de hjälpt många att lära känna Jehova. Hon tillägger: ”Det krävdes en hel del för att lära sig portugisiska, men alla välsignelser gör att det är värt ansträngningarna. Vi är så tacksamma mot Jehova.” (Läs Apostlagärningarna 10:34, 35.)

11, 12. a) Varför är det så viktigt att ha rätt motiv till att ta på sig den nya personligheten? b) Vad kan hjälpa oss att förbli ödmjuka?

¹¹ Motivet till att klä sig i den nya personligheten måste vara att man vill ge ära åt Jehova, inte imponera på andra. Kom ihåg att till och med en fullkomlig ängel blev stolt och syndade. (Jämför Hesekiel 28:17.) Vi är ju ofullkomliga, så tänk då hur lätt det är för oss att bli stolta. Men vi kan faktiskt vara ödmjuka. Vad kan hjälpa oss?

¹² Vi behöver ta oss tid att läsa Guds ord varje dag och sedan tänka över det vi har läst. (5 Mos. 17:18–20) Det är särskilt viktigt att vi mediterar över det Jesus lärde och funderar på hur vi kan efterlikna hans fantastiska ödmjukhet. (Matt. 20:28) Han tvättade till och med apostlarnas fötter. (Joh. 13:12–17) Det är också viktigt att vi ber om Guds ande. Då kan vi få hjälp att slå bort eventuella känslor av överlägsenhet. (Gal. 6:3, 4; Fil. 2:3)

13. Vilka belöningar får vi när vi är ödmjuka?

¹³ (Läs Ordspråksboken 22:4.) Alla som tillber Jehova måste vara ödmjuka, och det leder till många belöningar. Det hjälper oss att värna om friden och enheten i församlingen. Och när vi arbetar på att vara ödmjuka får vi del av Guds oförtjänta omtanke. Aposteln Petrus skrev: ”Bind alla om er med ödmjukhet mot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petr. 5:5)

14. Vem är det främsta exemplet på att visa mildhet och tålamod?

¹⁴ Många i världen menar att det är en svaghet att vara mild och tålmodig. Men det stämmer inte alls! De här fina egenskaperna har sitt ursprung hos den mäktigaste personen i universum. Jehova är det främsta exemplet på att visa mildhet och tålamod. (2 Petr. 3:9) Hans tålamod lyser verkligen igenom när vi ser hur han lät sina änglar besvara Abrahams och Lots frågor och funderingar. (1 Mos. 18:22–33; 19:18–21) Och han hade oerhört tålamod med den upproriska nationen Israel i mer än 1 500 år. (Hes. 33:11)

15. Hur var Jesus ett fint exempel på att visa mildhet och tålamod?

¹⁵ Jesus var ”mild till sinnes”, och han hade stort tålamod med sina lärjungars svagheter. (Matt. 11:29) Under sin tjänst här på jorden utsattes han för orättvisa påhopp, men han var mild och tålmodig ända till sin död. Och när han led på  tortyrpålen bad han sin Far att förlåta dem som avrättade honom. Han sa: ”De vet inte vad de gör.” (Luk. 23:34) Vilket enastående exempel på att visa mildhet och tålamod under fruktansvärd stress och smärta. (Läs 1 Petrus 2:21–23.)

16. Hur kan vi visa mildhet och tålamod?

¹⁶ Hur kan vi visa mildhet och tålamod? Paulus nämnde ett sätt när han skrev: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kol. 3:13) Vi måste vara milda och tålmodiga om vi ska kunna följa det här rådet. Om vi är villiga att förlåta varandra bidrar vi till en fridsam atmosfär i församlingen.

17. Varför är det viktigt att visa mildhet och tålamod?

¹⁷ Det är inte valfritt att visa mildhet och tålamod. Det är absolut nödvändigt om vi vill leva i den nya världen. (Matt. 5:5; Jak. 1:21) Och ännu viktigare: När vi visar de här egenskaperna ärar vi Jehova och hjälper andra att göra samma sak. (Gal. 6:1; 2 Tim. 2:24, 25)

18. Varför kan man säga att kärlek och opartiskhet hör ihop?

¹⁸ De egenskaper vi gått igenom så här långt har ett nära samband med kärlek. Lärjungen Jakob behövde ge sina medkristna råd för att de behandlade de rika bättre än de fattiga. Han förklarade att det gick emot den kungliga lagen: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Sedan sa han: ”Om ni fortsätter att visa partiskhet begår ni synd.” (Jak. 2:8, 9) Kärlek är en motpol till partiskhet och motverkar fördomar som har att göra med utbildning, hudfärg och social status. Vår opartiskhet får inte sitta på ytan; den måste komma inifrån.

19. Varför är det viktigt att vi klär oss i kärleken?

¹⁹ Kärleken är också ”tålmodig och omtänksam”, och den ”blir inte uppblåst”. (1 Kor. 13:4) Vi behöver verkligen tålamod, omtänksamhet och ödmjukhet för att fortsätta att berätta om de goda nyheterna för andra. (Matt. 28:19) De här egenskaperna gör det också lättare att samarbeta med alla bröder och systrar i församlingen. När vi visar sådan kärlek bevaras enheten i församlingen, och det ger ära åt Jehova. Dessutom kommer de som är intresserade av sanningen att se det och dras till den. Bibelns beskrivning av den nya personligheten avslutas med orden: ”Förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kol. 3:14)

20. a) Vilka frågor behöver vi ställa oss, och varför det? b) Vad ser vi fram emot?

²⁰ Vi bör alla fråga oss: ”Vad mer kan jag göra för att ta av mig den gamla personligheten och undvika att sätta på mig den igen?” Vi behöver be om Jehovas hjälp. Vi måste också anstränga oss för att motarbeta och övervinna orätta tankar och handlingar som hindrar oss från att ”ärva Guds kungarike”. (Gal. 5:19–21) Dessutom bör vi fråga oss om vi fortsätter att förnya vårt tänkesätt. (Ef. 4:23, 24) Vi är ofullkomliga, så vi måste hela tiden arbeta hårt för att ta på oss den nya personligheten. Det är alltså en pågående process. Tänk så underbart det blir när alla runt omkring oss helt och fullt har tagit på sig den nya personligheten och är fullkomliga.