1. Vad kan skapa oro och ångest, och hur skulle sådana känslor kunna påverka oss?

HAR du någon gång känt dig riktigt nedtyngd av oro? Du kanske mår dåligt på grund av att någon annan har sagt eller gjort något som sårat dig. Eller så mår du dåligt över något som du själv har sagt eller gjort. Du kanske har begått ett misstag och är rädd att Jehova aldrig kommer att förlåta dig. Och som om inte det vore nog kanske du tror att oron och ångesten du känner är ett tecken på att du har svag tro och är en dålig människa. * Men är det verkligen så?

2. Vilka bibliska exempel visar att oro och ångest inte är tecken på svag tro?

² Vi ska se på några bibliska exempel. Hanna, profeten Samuels mamma, hade stark tro. Men hon blev extremt ledsen och orolig när en i hennes familj behandlade henne illa. (1 Sam. 1:7) Paulus hade också stark tro, men han överväldigades av ”oron för alla församlingarna”. (2 Kor. 11:28) Kung David hade så stark tro att han fick en särskild plats i Jehovas hjärta. (Apg. 13:22) Trots det begick han misstag som gjorde honom väldigt ångestfylld. (Ps. 38:4) Alla tre blev tröstade och lugnade av Jehova. Vi ska se vad vi kan lära oss av dem.

3. Hur kan vi påverkas av det andra säger?

³ Vi kan bli ledsna och oroliga när andra säger eller gör elaka saker, framför allt om den som gör det är en nära vän eller släkting. Vi kanske undrar om vår relation till den personen är förstörd för alltid. Ibland kanske vi blir väldigt ledsna för att någon säger något tanklöst. (Ords. 12:18) Andra gånger kanske någon sårar oss med flit. En ung syster var med om det, och hon säger: ”En person som jag trodde var min kompis började för några år sedan sprida rykten om mig på sociala medier. Jag mådde jättedåligt över det. Jag kunde inte förstå hur hon kunde göra så mot mig. Det var som att få en kniv i ryggen.” Om du har blivit sårad av en nära vän eller släkting, finns det mycket du kan lära dig av Hanna.

4. Vilka problem kämpade Hanna med?

⁴ Hanna hade flera svåra problem. Under många år kunde hon inte få barn. (1 Sam. 1:2) Och i den israelitiska kulturen ansåg man att kvinnor som inte kunde få barn var förbannade, så Hanna skämdes. (1 Mos. 30:1, 2) Dessutom hade hennes man en annan fru, Peninna, som han hade barn med. Peninna såg Hanna som en rival och ”trakasserade och förödmjukade henne hela tiden”. (1 Sam. 1:6) Det här var väldigt jobbigt för Hanna. Hon mådde så dåligt att ”hon bara grät och inte ville äta”. Hon var verkligen ”djupt bedrövad”. (1 Sam. 1:7, 10) Vad gjorde tillvaron ljusare för henne?

5. Vilken effekt hade bönen på Hanna?

⁵ Hanna bad till Jehova och berättade för honom precis hur hon kände. Och efter att hon hade bett berättade hon om sin situation för översteprästen Eli. Då sa han: ”Gå i frid, och må Israels Gud ge dig det du har bett honom om.” Vad hände sedan? Hanna gick därifrån, ”och hon började äta igen och såg inte så sorgsen ut längre”. (1 Sam. 1:17, 18) Bönen hjälpte henne att få ett inre lugn.

6. Vad kan Hannas exempel och Filipperna 4:6, 7 lära oss om bön?

⁶ Fortsätt be till Jehova, för det ger lugn. Hanna pratade länge och väl med Jehova. (1 Sam. 1:12) Vi kan också prata länge med Jehova om våra bekymmer,  rädslor och misstag. Våra böner behöver inte vara vackert formulerade eller välstrukturerade. Vi kanske vräker ur oss upprörda känslor, och gråten kan göra att vi har svårt att få fram orden. Men Jehova tröttnar aldrig på att lyssna på oss. Det är viktigt att vi pratar med Jehova om våra problem, men det är också bra att komma ihåg rådet i Filipperna 4:6, 7. (Läs.) Paulus säger att vi ska uttrycka vår tacksamhet. Vi har så mycket att tacka Jehova för. Vi kan till exempel tacka honom för att han har gett oss livet, för att han har skapat allt så vackert och för att han har gett oss ett fantastiskt hopp. Finns det något mer vi kan lära oss av Hanna?

7. Vad brukade Hanna och hennes man göra?

⁷ Trots att Hanna hade problem att kämpa med så brukade hon och hennes man ta sig till tälthelgedomen i Silo för att tillbe Jehova. (1 Sam. 1:1–5) Och det var när Hanna var där som Eli sa att han hoppades att Jehova skulle besvara hennes bön, och det tröstade och uppmuntrade henne. (1 Sam. 1:9, 17)

8. Hur kan mötena hjälpa oss?

⁸ Fortsätt gå på mötena, för det ger lugn. I den inledande bönen på mötet brukar brodern be om helig ande, och frid är en del av andens frukt. (Gal. 5:22) När vi går på mötena trots att vi kämpar med oro och bekymmer, ger vi Jehova och våra vänner en chans att uppmuntra oss och hjälpa oss att få sinnesfrid och ett inre lugn. Bönen och mötena är viktiga sätt för Jehova att trösta och uppmuntra oss. (Hebr. 10:24, 25) Det finns mer vi kan lära oss av Hanna.

9. Vad förändrades för Hanna, men vad förändrades inte?

⁹ Hannas problem försvann inte omedelbart. När hon kom hem från tälthelgedomen var hon fortfarande tvungen att bo under samma tak som Peninna. Och Bibeln säger inget om att Peninna förändrades, så Hanna fick förmodligen fortsätta stå ut med hennes trakasserier. Men Hanna lyckades ändå få och behålla ett inre lugn. När hon hade bett till Jehova och lagt problemet i hans händer kände hon sig inte så bekymrad längre. Hon litade helt på Jehova. Och efter ett tag fick hon barn, precis som hon hade bett Jehova om. (1 Sam. 1:19, 20; 2:21)

10. Vad lär vi oss av Hannas exempel?

¹⁰ Även om problemet finns kvar kan vi känna oss lugna igen. Även om vi ber och går på mötena regelbundet kanske våra problem finns kvar. Men Hannas exempel visar att inget kan hindra Jehova från att lugna och trösta oss. Jehova kommer aldrig att glömma oss, och förr eller senare kommer han att belöna oss för vår tro. (Hebr. 11:6)

11. Vad kunde skapa oro och ångest hos Paulus?

¹¹ Det fanns mycket som kunde skapa oro och ångest hos Paulus. Till exempel blev han väldigt ledsen och bekymrad när hans bröder och systrar hade problem, eftersom han älskade dem så mycket. (2 Kor. 2:4; 11:28) När han predikade fick han stå ut med mycket motstånd, och han blev både slagen och kastad i fängelse. Han var också med om andra svårigheter som skapade stress och oro, han hade det till exempel  ”dåligt ställt” emellanåt. (Fil. 4:12) Och med tanke på att han var med om åtminstone tre skeppsbrott kan man bara tänka sig hur orolig och ångestfylld han var när han åkte båt. (2 Kor. 11:23–27) Hur hanterade Paulus sådana här känslor?

12. Vad hjälpte Paulus att släppa en del bekymmer?

¹² Paulus oroade sig för sina bröder och systrar när de hade olika problem, men han försökte inte lösa alla problem själv. Han insåg sina begränsningar och såg till att andra hjälpte till att ta hand om församlingen. Han delegerade till exempel en del ansvar till fina bröder som Timoteus och Titus. Deras insats gjorde säkert att Paulus kunde släppa en del bekymmer. (Fil. 2:19, 20; Tit. 1:1, 4, 5)

13. Hur kan äldste efterlikna Paulus?

¹³ Be andra om hjälp. Precis som Paulus är det många omtänksamma äldste i vår tid som oroar sig för vänner i församlingen som har problem. Men en äldste kan inte hjälpa alla. När han inser sina begränsningar kommer han att be andra bröder om hjälp. Dessutom kommer han att öva upp yngre bröder så att de kan hjälpa till att ta hand om församlingen. (2 Tim. 2:2)

14. Vad var Paulus inte rädd för, och vad kan vi lära oss av honom?

¹⁴ Inse att du behöver uppmuntran. Paulus var ödmjuk och vände sig till sina vänner för att få uppmuntran, och han fick det också. Han var inte rädd för att andra skulle tycka att han var vek för att han berättade att han hade blivit uppmuntrad av andra. I sitt brev till Filemon skrev han: ”Jag blev verkligen glad och uppmuntrad av att höra om din kärlek.” (Filem. 7) Paulus nämnde flera andra som hade varit ”ett stort stöd” för honom när han hade haft det svårt. (Kol. 4:7–11) När vi är ödmjuka och erkänner att vi behöver uppmuntran, så kommer våra bröder och systrar gärna att ge oss det stöd vi behöver.

15. Hur hanterade Paulus en väldigt svår situation?

¹⁵ Vänd dig till Bibeln. Paulus visste att han skulle få tröst och uppmuntran av att läsa Skrifterna. (Rom. 15:4) Det skulle också ge honom den vishet han  behövde för att hantera vilka prövningar som helst. (2 Tim. 3:15, 16) När Paulus var fängslad i Rom för andra gången förstod han att han skulle dö snart. Vad gjorde han i den svåra situationen? Han bad Timoteus komma till honom så snabbt som möjligt och ta med sig bokrullarna. (2 Tim. 4:6, 7, 9, 13) Varför det? För att de bokrullarna förmodligen var delar av de hebreiska skrifterna som Paulus kunde använda i sitt personliga studium. När vi gör som Paulus och studerar Guds ord regelbundet, kommer Jehova att kunna använda Bibeln för att trösta och lugna oss – oavsett vilka prövningar vi drabbas av.

16. Varför mådde David så dåligt?

¹⁶ Kung David hade dåligt samvete, och det var inte så konstigt. Han hade varit otrogen med Batseba, sett till att hennes man blev mördad och sedan försökt dölja det han hade gjort. (2 Sam. 12:9) I början lyssnade han inte på sitt samvete. Det ledde till att han skadade sin relation till Jehova, men det gjorde också att han mådde dåligt fysiskt och psykiskt. (Ps. 32:3, 4) Davids ångest berodde på hans egna misstag, men vad hjälpte honom att hantera den? Och vad kan hjälpa oss om vi gör ett allvarligt misstag?

17. Hur märks Davids ånger i Psalm 51:1–4?

¹⁷ Be Jehova om förlåtelse. Efter ett tag bad David till Jehova. Han ångrade sig från djupet av sitt hjärta och berättade för Jehova vad han hade gjort. (Läs Psalm 51:1–4.) Och det var verkligen en lättnad för honom! (Ps. 32:1, 2, 4, 5) Om du har begått en allvarlig synd, så försök inte att dölja den. Berätta i stället för Jehova vad du har gjort. Då kommer du att känna dig lugnare, och ditt samvete kommer inte att plåga dig lika mycket. Men om du vill få ett bra förhållande till Jehova igen finns det något mer du behöver göra.

18. Hur reagerade David på tillrättavisning?

¹⁸ Ta emot tillrättavisning. När Jehova sände profeten Natan för att avslöja Davids synd, så försökte inte David ursäkta sig eller bagatellisera synden. Han erkände direkt. Han insåg att han hade syndat  mot Batsebas man, men framför allt mot Jehova. David tog emot tillrättavisningen av Jehova, och Jehova förlät honom. (2 Sam. 12:10–14) Om vi har begått en allvarlig synd måste vi prata med dem som Jehova har gett ansvaret att ta hand om oss. (Jak. 5:14, 15) Och vi måste stå emot impulsen att försvara oss eller hitta ursäkter. Ju snabbare vi tar emot den tillrättavisning vi får, desto snabbare kommer vi att känna oss lugna och glada igen.

19. Vad måste vi bestämma oss för?

¹⁹ Bestäm dig för att inte göra om samma misstag. David visste att han behövde Jehovas hjälp för att inte göra om samma misstag. (Ps. 51:7, 10, 12) När Jehova hade förlåtit honom var han helt inställd på att slå bort felaktiga tankar och begär. Det ledde till att han fick tillbaka sitt inre lugn.

20. Hur kan vi visa att vi uppskattar Jehovas förlåtelse?

²⁰ Jehova är otroligt förlåtande, och vi kan visa att vi uppskattar det genom att be honom om förlåtelse, ta emot tillrättavisning och jobba på att inte göra om samma misstag. När vi gör det kommer vi att få tillbaka vårt inre lugn. En broder som heter James hade begått en allvarlig synd och fick uppleva precis det här. Han säger: ”När jag berättade för äldstebröderna vad jag hade gjort kändes det som att en sten föll från mitt bröst. Jag kände att jag fick ett inre lugn igen.” Det är verkligen uppmuntrande att veta att ”Jehova är nära de förtvivlade” och ”hjälper de modfällda”. (Ps. 34:18)

21. Hur kan vi låta Jehova trösta oss?

²¹ Ju närmare slutet vi kommer, desto fler anledningar till oro och ångest kommer det att finnas. Be till Jehova så fort du känner att du är orolig eller bekymrad. Studera Bibeln. Ta till dig av Hannas, Paulus och Davids exempel. Be Jehova hjälpa dig att förstå varför du känner dig orolig. (Ps. 139:23) Låt honom hjälpa dig med det som oroar dig, framför allt sådant som du har liten eller ingen kontroll över. Om du gör det kommer du att känna som psalmisten som sjöng till Jehova: ”När jag tyngdes ner av oro tröstade du mig och lugnade mig.” (Ps. 94:19)