1. Hur var Jesus ett fint exempel för sina efterföljare, och vad fick det dem att göra? (Se bilden på framsidan.)

NÄR Jesus var på jorden hade han hela tiden en positiv inställning till sin tjänst, och han vill att hans efterföljare ska känna likadant. (Joh. 4:35, 36) Så länge Jesus var tillsammans med sina lärjungar predikade de entusiastiskt. (Luk. 10:1, 5–11, 17) Men när Jesus hade blivit gripen och dödad hamnade de i en andlig svacka och förlorade sin entusiasm. (Joh. 16:32) Efter sin uppståndelse hjälpte han dem att återigen fokusera på tjänsten, och efter att han hade återvänt till himlen predikade de med sådan iver att deras motståndare utbrast: ”Ni [har] uppfyllt Jerusalem med er lära.” (Apg. 5:28)

2. Hur har Jehova välsignat predikoarbetet?

² Jesus vägledde de första kristnas predikoarbete, och Jehova välsignade dem med tillväxt. Till exempel så blev omkring 3 000 döpta vid pingsten år 33. (Apg. 2:41) Och antalet lärjungar bara fortsatte att öka. (Apg. 6:7) Och precis som Jesus förutsade har predikoarbetet fått ännu större framgång i de sista dagarna. (Joh. 14:12; Apg. 1:8)

3, 4. Varför kan predikoarbetet vara en utmaning, och vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

³ Vi försöker alla ha en positiv inställning till tjänsten.  I en del länder är det här inget problem eftersom det är så många som vill ha en bibelkurs. Vissa hamnar till och med på en väntelista tills ett vittne har möjlighet att ta hand om dem. Men på andra platser tycker förkunnarna att predikoarbetet är en stor utmaning; människor är sällan hemma, och när de väl är det kanske de inte är så intresserade av Bibeln.

⁴ Om du bor i ett område där predikoarbetet är en utmaning kanske förslagen i den här artikeln kan vara till nytta. Vi ska se vad en del vänner har gjort för att nå fler människor i tjänsten. Vi ska också se hur vi kan fortsätta vara positiva oavsett om människor lyssnar på oss eller inte.

5. Vilka utmaningar ställs många vittnen inför?

⁵ Många vittnen tycker att det blir svårare och svårare att träffa människor hemma. En del förkunnare har bostadshus med hög säkerhet på sitt distrikt eller hela bostadsområden som är inhägnade och där det kanske finns en säkerhetsvakt som bara släpper in inbjudna personer. Andra kan visserligen gå från dörr till dörr, men de träffar nästan ingen hemma. Ytterligare andra predikar i glesbefolkade områden och får kanske köra långa sträckor för att besöka en enda person – som kanske ändå inte är hemma! Om vi ställs inför sådana här utmaningar får vi inte ge upp. Hur kan vi komma runt sådana här hinder så att vi får prata med fler människor?

6. Hur påminner vårt arbete om en fiskares?

⁶ Jesus jämförde det arbete vi utför med det som en fiskare gör. (Mark. 1:17) En del fiskare kan vara ute i flera dagar utan att få någon fisk. Men de ger inte upp; de anpassar sig. De fiskar på andra tider, på andra ställen och med andra metoder. Vi kan göra något liknande i tjänsten. Här följer några förslag.

7. Vad kan det leda till om vi prövar att gå i tjänsten på andra tider?

⁷ Pröva andra tider. Vi kommer att träffa fler människor om vi går i tjänsten när det är mest troligt att de är hemma. Alla måste ju vara hemma någon gång! Många vänner tycker att de träffar fler hemma om de går i tjänsten på eftermiddagar och kvällar. Vid den tiden kan många vara mindre stressade och mer öppna för att prata med oss. Eller varför inte göra som en äldstebroder som heter David? När han och den han samarbetar med har gått ett tag på ett distrikt brukar de gå tillbaka till adresser där ingen var hemma och göra ett försök till. Han säger: ”Man blir förvånad över hur många som har hunnit hem när vi kommer tillbaka andra gången.” *

8. Hur kan vi tillämpa Predikaren 11:6 i tjänsten?

⁸ Vi får aldrig ge upp. Temaversen påminner oss om vilken inställning vi behöver ha. (Läs Predikaren 11:6.) David, som nämndes tidigare, gav inte upp. Han fick till slut tag på en man i ett hus där det aldrig brukade vara någon hemma. Mannen ville gärna samtala om Bibeln och sa: ”Jag har bott här i åtta år och aldrig fått besök av Jehovas  vittnen.” David säger: ”Jag har märkt att när vi väl träffar människor hemma, så lyssnar de gärna på det vi har att säga.”

9. Hur har en del vittnen lyckats träffa människor som nästan aldrig är hemma?

⁹ Pröva andra platser. För att få tag i människor som sällan är hemma har en del förkunnare prövat att vittna på helt nya platser. Gatutjänst och tjänst med litteraturvagnar har visat sig vara effektiva metoder att nå människor som bor i stora bostadskomplex där man inte får gå från dörr till dörr. På så sätt har de kunnat samtala ansikte mot ansikte med sådana som de aldrig hade träffat annars. Och många förkunnare har märkt att en del har lättare att stanna upp och prata eller ta emot litteratur i parker, på marknader och i affärs- och företagsområden. Floiran, en kretstillsyningsman i Bolivia, säger: ”Vi går till marknader och affärer mellan klockan ett och tre på eftermiddagen, när försäljarna har det lite lugnare. Vi brukar få trevliga samtal och har till och med startat flera bibelkurser.”

10. Vilka metoder kan du använda för att nå människor?

¹⁰ Pröva andra metoder. Tänk dig att du flera gånger har försökt träffa någon personligen. Du har ringt på hans dörr vid olika tider, men han har inte varit hemma. Finns det några andra sätt att få tag i honom? En syster som heter Katarína säger: ”Jag skriver ett brev  till dem som inte är hemma, och på så sätt kan jag ändå förmedla det jag hade tänkt säga om jag hade träffat dem personligen.” Vad är poängen? Gör ditt bästa för att nå alla på ditt distrikt – på ett eller annat sätt.

11. Varför är en del likgiltiga för vårt budskap?

¹¹ En del är likgiltiga för vårt budskap. De känner inget behov av vare sig Gud eller Bibeln. De kanske inte tror på Gud därför att de ser så många orättvisor i världen, och de kanske inte har något förtroende för Bibeln därför att religiösa ledare inte lever som de lär. Andra har fullt upp med jobbet, familjen eller personliga problem och kan inte förstå hur Bibeln skulle kunna hjälpa dem. Hur kan vi bevara glädjen i tjänsten när människor rycker på axlarna åt vårt budskap?

12. Hur kan vi tillämpa Filipperna 2:4 i tjänsten?

¹² Visa uppriktigt intresse. Många som till att börja med har varit likgiltiga har längre fram lyssnat på de goda nyheterna därför att de känt att en förkunnare verkligen brytt sig om dem. (Läs Filipperna 2:4.) David, som citerades tidigare, säger: ”Om folk säger att de inte är intresserade brukar vi lägga undan Bibeln eller litteraturen och lite försiktigt fråga varför de känner så.” Människor märker när någon visar uppriktigt intresse. De kanske inte kommer att minnas exakt vad vi sa, men de kommer att minnas känslan. Och även om de inte vill lyssna kan vi visa genom vårt kroppsspråk och vårt ansiktsuttryck att vi bryr oss om dem.

13. Hur kan vi anpassa det vi säger efter människors situation?

¹³ Vi kan också visa uppriktigt intresse genom att anpassa det vi säger efter människors situation. Har de till exempel barn? Då kanske de skulle tycka om att få höra vad Bibeln säger om barnuppfostran eller hur man får ett lyckligare familjeliv. Har de flera lås på dörren? Då kanske vi kan ta upp problemet med brottslighet och otrygghet och visa Bibelns permanenta lösning. Oavsett vilken situation de befinner sig i vill vi försöka hjälpa dem att se vilken nytta de kan ha av Bibeln. Katarína, som nämndes tidigare, säger: ”Jag försöker tänka på hur sanningen har gjort mitt eget liv bättre.” Det här gör att hon  utstrålar en övertygelse som andra inte kan låta bli att lägga märke till.

14. Hur kan vi hjälpa varandra i tjänsten med tanke på det som står i Ordspråksboken 27:17?

¹⁴ Ta hjälp av andra. Under det första århundradet lärde Paulus Timoteus hur han skulle predika och undervisa och uppmuntrade honom att använda de metoderna för att hjälpa andra. (1 Kor. 4:17) På liknande sätt kan vi ta hjälp av erfarna förkunnare i vår församling. (Läs Ordspråksboken 27:17.) Det gjorde en broder som heter Shawn. Under en period var han pionjär i en församling på landsbygden där de flesta var nöjda med sin religion. Hur kunde han fortsätta ha en positiv inställning till tjänsten? ”Så ofta jag kunde samarbetade jag med någon annan i församlingen”, säger han. ”Och när vi körde mellan gårdarna brukade vi hjälpa varandra att vässa våra undervisningsmetoder. Vi pratade om de besök vi hade gjort och vad vi skulle kunna göra bättre om vi hamnade i en liknande situation igen.”

15. Varför är bönen så viktig i tjänsten?

¹⁵ Be Jehova om hjälp. Be Jehova om vägledning varje gång du är ute i tjänsten. Utan hans mäktiga heliga ande skulle ingen av oss kunna åstadkomma något alls i tjänsten. (Ps. 127:1; Luk. 11:13) Och var specifik i dina böner. Be att han ska vägleda dig till dem som har rätt inställning och vill lyssna, och ta sedan vara på alla möjligheter du får att vittna.

16. Varför är det så viktigt att vi tar oss tid att studera?

¹⁶ Ta dig tid att studera. I Bibeln står det att vi behöver ta reda på ”vad som är Guds vilja, vad som är gott, godkänt och fullkomligt”. (Rom. 12:2) Om vi själva är övertygade om att vi har sanningen kommer det att märkas när vi pratar med andra. Katarína, som nämndes tidigare, säger: ”För ett tag sedan upptäckte jag att jag behövde stärka min tro på en del av de grundläggande lärorna i Bibeln. Så jag gjorde det till ett projekt att påminna mig bevisen för att det finns en skapare, att Bibeln verkligen är från Gud och att han har en organisation som han använder i dag.” Katarína berättar att det här gjorde att hon fick starkare tro och mer glädje i tjänsten.

17. Vad hjälpte Jesus att vara positiv och fortsätta predika?

¹⁷ Jesus var positiv och fortsatte predika trots att en del inte ville lyssna på honom. Varför det? Han visste hur mycket människor behövde sanningen, och han ville hjälpa så många som möjligt. Han visste också att en del som till en början var likgiltiga skulle reagera positivt längre fram. Tänk på hur det var i hans egen familj. Under hans tre och ett halvt år långa tjänst var det ingen av hans bröder som blev en lärjunge. (Joh. 7:5) Men efter hans uppståndelse blev de kristna. (Apg. 1:14)

18. Varför fortsätter vi att predika?

¹⁸ Vi vet inte vilka som till slut kommer att ta emot sanningen. En del behöver mer tid på sig än andra. Till och med de som vägrar lyssna på oss ser vårt  goda uppförande och vår positiva inställning och kan så småningom börja ”ära Gud”. (1 Petr. 2:12)

19. Vad måste vi komma ihåg, enligt 1 Korinthierna 3:6, 7?

¹⁹ Vi planterar och vattnar, men vi måste komma ihåg att det är Gud som får det att växa. (Läs 1 Korinthierna 3:6, 7.) Getahun, en broder i Etiopien, berättar: ”I mer än 20 år var jag det enda vittnet i det här området, men nu är vi 14 förkunnare. Tretton av oss är döpta, däribland min fru och våra tre barn. Vi har ett snitt på 32 närvarande på mötena.” Getahun är så glad att han fortsatte predika medan han tålmodigt väntade på att Jehova skulle dra ärliga människor till sin organisation. (Joh. 6:44)

20. På vilket sätt är vi som räddningsarbetare?

²⁰ I Jehovas ögon är varje människoliv väldigt dyrbart. Han ger oss förmånen att få samarbeta med hans son och samla in människor från alla nationer innan slutet för den här världsordningen kommer. (Hagg. 2:7) Vårt predikoarbete kan liknas vid en stor räddningsinsats i en gruva. Och vi är som räddningsarbetare som ska försöka få ut dem som har blivit instängda där. Även om bara några få gruvarbetare skulle hittas vid liv, så är allas insats ovärderlig. Det är på samma sätt med vår tjänst. Vi vet inte hur många fler som kommer att bli räddade från Satans värld. Men Jehova kan använda vem som helst av oss för att hjälpa dem. Andreas, som bor i Bolivia, säger: ”Jag ser varje person som kommer med i sanningen och blir döpt som resultatet av ett lagarbete.” Vi vill ha samma positiva inställning till vår tjänst. Då kommer Jehova att välsigna oss, och vår tjänst kommer att ge oss stor glädje.