Skip to content

Poruladakkaatthirku sel

vaasagaridamirundhu varum kēlvigal

vaasagaridamirundhu varum kēlvigal

“thiruchattatthin mūlam thiruchattatthukku irandhuvittēn” endru appōsthalan pavul sonnadhan arttham enna?—galaa. 2:19.

galaatthiyar 2:19-il “naan kadavulukkendru vaalvadharkaaga, thiruchattatthin mūlam thiruchattatthukku irandhuvittēn” endru pavul sonnaar.

rōma pērarasai sērndha galaatthiyaa pagudhiyil irundha sabaigalil sila sagōdharargal, pōli pōdhagargalin pōdhanaigalai kētka aarambitthaargal. andha pōdhagargal, mītpu vēndum endraal thiruchattatthai kadaippidikka vēndum endru sonnaargal. mukkiyamaaga, virutthasēdhanam seiya vēndum endru sonnaargal. aanaal, adhellaam thēvaiyillai enbadhu pavulukku nandraaga theriyum. adhanaal, andha pōli pōdhagargaludaiya pōdhanai thappu endru puriyavaitthaar. yēsu kristhuvin mītpu baliyil sagōdharargalukku irundha visuvaasatthai balappadutthinaar. thiruchattam inimēlum thēvaiyillai endru galaatthiyaavil ulla sabaigalukku eludhiyapōdhudhaan galaatthiyar 2:19-il irukkira vaartthaigalai pavul sonnaar.—galaa. 2:4; 5:2.

irandhavargalukku ondrumē theriyaadhu endru baibil solgiradhu. (pra. 9:5) appadiyendraal, “thiruchattatthukku irandhuvittēn” endru pavul endha artthatthil sonnaar? inimēlum avar thiruchattatthin kīlē illai endra artthatthil sonnaar. aanaal, mītpu baliyil visuvaasam vaippadhan mūlam “kadavulukkendru vaalvadhaaga” sonnaar.

pavul kadavulukkendru vaalvadhu “thiruchattatthin mūlam”dhaan saatthiyamaanadhu. eppadi? thiruchattatthukku oru mukkiyamaana pangu irundhadhu. adhaavadhu, “vaakkurudhi kodukkappatta sandhadhi varumvarai kutrangalai velippadutthuvadharkaaga adhu sērkkappattadhu.” (galaa. 3:19) paava iyalbulla, kuraiyulla manidhanaal thiruchattatthai mulumaiyaaga kadaippidikka mudiyaadhu endrum, paribūranamaana oru bali avargalukku thēvai endrum thiruchattam nyaabagappadutthiyadhu. vēru vaartthaigalil sonnaal, thiruchattam ‘sandhadhiyidam’ adhaavadhu, kristhuvidam makkalai valinadatthiyadhu. ippadi, yēsumēl visuvaasam vaikkiravargal kadavuludaiya paarvaiyil nīdhimaangalaaga arivikkappaduvaargal. (galaa. 3:24) adhaitthaan galaatthiyar 2:16-il “thiruchattatthin seyalgalaal alla, kristhu yēsuvin mīdhulla visuvaasatthaaldhaan oruvan nīdhimaanaaga ētrukkollappadugiraan” endru pavul sonnaar. thiruchattatthin mūlamdhaan yēsuvai ētrukkondu, avarmēl pavul visuvaasam vaitthaar, nīdhimaanaaga arivikkappattaar. “thiruchattatthukku irandhu” “kadavulukkendru” vaalndhaar. inimēlum avar thiruchattatthin kattuppaattil illai, kadavuludaiya kattuppaattildhaan irundhaar.

idhē maadhiriyaana oru karutthaitthaan rōmargalukku eludhiya kadidhatthilum pavul sonnaar. “en sagōdharargalē . . . [kristhuvudaiya] baliyin mūlam thiruchattatthai porutthavarai irandhavargalaanīrgal. . . . nammai kattuppadutthi vaitthirundha thiruchattatthai porutthavarai naam irandhiruppadhaal, ippōdhu adhilirundhu vidudhalai seiyappattirukkirōm” endru sonnaar. (rō. 7:4, 6) indha vasanangalilum sari, galaatthiyar 2:19-ilum sari, thiruchattatthukku kīlē paavigalaaga kandanam seiyappattu irandhupōvadhai patri pavul sollavillai. adhilirundhu vidudhalai seiyappattiruppadhai patritthaan sonnaar. appadiyendraal, inimēlum avarum sari, matravargalum sari, thiruchattatthin kattuppaattukkul illai. kristhuvin mītpu baliyil visuvaasam vaippadhan mūlam avargal vidudhalai seiyappattirundhaargal.