1. Varför kan vi vara glada och stolta?

VI ÄR glada och stolta över att få vara Jehovas vittnen. Vi får bära hans namn, och vi visar att vi är hans vittnen när vi predikar för andra och undervisar dem om honom. Och det är underbart att få hjälpa någon som har ”rätt inställning för att få evigt liv” att komma med i sanningen. (Apg. 13:48) Vi känner precis som Jesus. Det står att han blev ”sprudlande glad i den heliga anden” när lärjungarna berättade vad de hade varit med om under en predikotur. (Luk. 10:1, 17, 21)

2. Hur visar vi att vi inte tar lätt på tjänsten?

² Vi tar tjänsten på allvar. Paulus sa så här till Timoteus: ”Var hela tiden uppmärksam på dig själv och din undervisning ..., för då kommer du att rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” (1 Tim. 4:16) Så det handlar om liv. Som representanter för Guds rike är det viktigt för oss att alltid uppföra oss på ett sätt som blir till ära för Jehova och som stämmer överens med de goda nyheter vi predikar. (Fil. 1:27) Vi visar att vi inte tar lätt på vår undervisning när vi förbereder oss för tjänsten och ber om Jehovas välsignelse innan vi vittnar.

3. Vilken reaktion måste vi vara beredda på? Ge ett exempel.

³ Men även om vi gör vårt bästa i tjänsten är det inte säkert att det är så många som är intresserade. Tänk till exempel på Georg Lindal, som predikade helt ensam på  Island från 1929 till 1947. Han fick lämna tusentals böcker, men det var ingen som kom med i sanningen. Han skrev: ”Några verkar ha tagit ställning emot sanningen, men de flesta är likgiltiga.” Missionärer som hade gått Gileadskolan skickades dit, men det tog ändå nio år innan några islänningar överlämnade sig åt Jehova och blev döpta. *

4. Hur kan det kännas när människor inte lyssnar på de goda nyheterna?

⁴ Vi blir både ledsna och besvikna när människor inte vill lyssna på vårt budskap. Vi kanske känner det som Paulus. Han sa att han var ”djupt bedrövad” och hade ”ständiga kval i hjärtat” därför att de flesta judar inte ville tro att Jesus var Messias. (Rom. 9:1–3) Du kanske känner att du har gjort allt du kan för någon du studerar med och bett om att allt ska gå bra, men så måste du ändå avsluta studiet eftersom han inte gör några framsteg. Eller så har du kanske aldrig fått studera med någon som har nått så långt som till dop. Betyder det att du har misslyckats eller att Jehova inte välsignar din tjänst? I den här artikeln ska vi få svar på två frågor: 1) Vad innebär det att lyckas i sin tjänst? 2) Vad är realistiskt att förvänta sig?

5. Varför blir det inte alltid som vi hade hoppats i tjänsten?

⁵ Bibeln säger så här om en person som gör Guds vilja: ”Allt han gör lyckas han med.” (Ps. 1:3) Men det betyder inte att allt vi gör för Jehova blir precis som vi önskar. Eftersom både vi och andra är ofullkomliga är livet ”fyllt av bekymmer”. (Job 14:1) Och ibland kan motståndare hindra oss från att predika som vanligt. (1 Kor. 16:9; 1 Thess. 2:18) Så hur avgör Jehova om vi har lyckats i vår tjänst eller inte? Vi ska se på några bibliska principer som svarar på det.

6. När tycker Jehova att vi har lyckats i vår tjänst?

⁶ Jehova ser våra ansträngningar och vår uthållighet. När han ser att vi går in för tjänsten och gör det av kärlek till honom tycker han att vi har lyckats, oavsett hur människor reagerar. Paulus skrev: ”Gud är inte orättvis. Han glömmer inte det ni har gjort och den kärlek ni har visat mot hans namn genom att tjäna de heliga, precis som ni fortfarande gör.” (Hebr. 6:10) Även om vi inte ser några stora resultat i tjänsten kommer Jehova ihåg våra ansträngningar och vår kärlek. Det Paulus skrev till korinthierna stämmer in  på oss också: ”Det ni gör i Herrens tjänst [är] aldrig ... förgäves.” (1 Kor. 15:58)

7. Vad kan vi lära oss av det Paulus sa om sin tjänst?

⁷ Paulus var en fantastisk missionär som bildade nya församlingar i stad efter stad. Men när några ifrågasatte Paulus och sa att han var en dålig lärare började han inte räkna upp hur många han hade fått med i sanningen. Han skrev i stället: ”Jag har ... arbetat mer.” (2 Kor. 11:23) Precis som Paulus måste vi komma ihåg att det är våra ansträngningar och vår uthållighet som Jehova värdesätter mest.

8. Hur kan vi känna glädje i tjänsten?

⁸ Vår tjänst gör Jehova glad. Jesus skickade ut 70 lärjungar för att predika, och när de kom tillbaka var de väldigt glada. Varför det? De sa: ”Till och med demonerna lyder oss när vi använder ditt namn.” Men Jesus hjälpte dem att få rätt perspektiv och sa: ”Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn har blivit inskrivna i himlen.” (Luk. 10:17–20) Han visste att de inte alltid skulle vara med om lika spännande saker i tjänsten. Vi vet ju inte hur många av de människor som lyssnade till lärjungarna som faktiskt blev troende. Lärjungarna behövde förstå att det inte bara var när andra lyssnade till dem som de kunde vara glada, utan att den största glädjen var att veta att Jehova uppskattade deras ansträngningar.

9. Vad blir belöningen om vi inte ger upp, enligt Galaterna 6:7–9?

⁹ Om vi är uthålliga i tjänsten kommer vi att få evigt liv. När vi gör vårt bästa i tjänsten ”styrs [vi] av anden”. Vi låter Jehovas heliga ande flöda fritt i vårt liv. Så länge vi ”inte ger upp” lovar Jehova att vi ska få ”skörda evigt liv”, även om vi inte själva har fått hjälpa någon fram till dop. (Läs Galaterna 6:7–9.)

10. Vad är det som avgör hur människor reagerar i tjänsten?

¹⁰ Hur människor reagerar beror till största delen på vad som finns i deras hjärta. Det här kommer tydligt fram i Jesus liknelse om jordbrukaren. Det han sådde hamnade i olika sorters jord, men det var bara det som hamnade i fin jord som gav frukt. (Luk. 8:5–8) Jesus förklarade att de olika typerna av jord representerar människor som reagerar på olika sätt på Guds ord. (Luk. 8:11–15) Precis som jordbrukaren kan vi inte styra resultatet av vår tjänst, eftersom det beror på vad människor har i hjärtat. Vårt uppdrag är att fortsätta att så, alltså att predika de goda nyheterna. Paulus sa att ”var och en ska få lön efter sin egen insats” i tjänsten, alltså inte efter resultatet. (1 Kor. 3:8)

11. Varför tyckte Jehova att Noa hade lyckats i sitt uppdrag? (Se bilden på framsidan.)

¹¹ Historien igenom har Guds tjänare predikat för människor som inte har velat lyssna. Ett exempel är Noa, ”som förkunnade Guds rätta väg”, antagligen i flera decennier. (2 Petr. 2:5) Han hoppades säkert att människor skulle lyssna, men Jehova sa inget om att det  skulle bli så. När han gav Noa uppdraget att bygga arken sa han helt enkelt: ”Du ska gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina söners hustrur.” (1 Mos. 6:18) Och när han fick veta hur stor arken skulle bli kan han ha insett att det inte var så många som skulle reagera positivt. (1 Mos. 6:15) Som vi vet var det inte en enda i den våldsamma världen som tog till sig av det Noa predikade. (1 Mos. 7:7) Tyckte Jehova att Noa hade misslyckats? Nej, tvärtom. Jehova var stolt över Noa eftersom han hade gjort precis som han hade befallt honom. (1 Mos. 6:22)

12. Hur kunde Jeremia känna glädje i tjänsten trots likgiltighet och motstånd?

¹² Vi kan ta ett annat exempel. Jeremia predikade i över 40 år trots att människor var likgiltiga och motarbetade honom. Han blev ”hånad och utskrattad”, och det tog så hårt på honom att han bara ville ge upp. (Jer. 20:8, 9) Men det gjorde han inte. Vad hjälpte honom att slå bort negativa tankar och hitta glädje i sin tjänst? Han fokuserade på två viktiga saker. För det första skulle budskapet han predikade ge människor ”en framtid och ett hopp”. (Jer. 29:11) För det andra fick han bära Jehovas namn och förkunna hans ord. (Jer. 15:16) Vi predikar också ett budskap om en ljus framtid, och vi får bära Jehovas namn som hans vittnen. När vi fokuserar på de här två sakerna kan vi känna glädje i tjänsten, oavsett om människor lyssnar eller inte.

13. Vad kan vi lära av Jesus liknelse i Markus 4:26–29?

¹³ Andliga framsteg tar tid. Den här tanken kommer fram i Jesus liknelse om jordbrukaren som sover. (Läs Markus 4:26–29.) Den säd han sådde började växa steg för steg, och det var ingenting som han kunde styra. På liknande sätt tar andliga framsteg tid, och därför kanske du inte ser resultat på en gång. Precis som en jordbrukare inte kan bestämma i vilken takt hans plantor ska växa, kan inte vi bestämma i vilken takt människor ska göra andliga framsteg. Så ge inte upp om det tar längre tid än du trodde. Precis som en jordbrukare måste vi ha tålamod när vi gör lärjungar. (Jak. 5:7, 8)

14. Vilket exempel visar att det kan ta tid innan människor vill lyssna?

¹⁴ På en del ställen kan det ta lång tid innan man ser resultat i tjänsten. Tänk på det som Gladys Allen och hennes syster Ruby var med om. År 1959 blev de skickade som pionjärer till en stad i Quebec i Kanada. * Folk där ville inte lyssna på de goda nyheterna därför att de var rädda för vad andra skulle tycka eller vad de katolska prästerna skulle säga. Gladys berättade: ”Vi fick i två års tid gå från dörr till dörr åtta timmar om dagen utan att någon öppnade! Människorna kom bara till dörren och kikade genom persiennen för att sedan stänga den. Men vi gav inte upp.” Med tiden mjuknade en del och började lyssna, och nu finns det tre församlingar i den staden. (Jes. 60:22)

15. Vad visar 1 Korinthierna 3:6, 7 om arbetet med att göra lärjungar?

 ¹⁵ Tjänsten är ett lagarbete. Det har sagts att det krävs en hel församling för att hjälpa någon fram till dop. (Läs 1 Korinthierna 3:6, 7.) En broder lämnar ett vikblad eller en tidskrift till någon. Men han kan inte göra återbesök på en tid som passar den här personen, så han ber en annan broder göra det. Den brodern sätter i gång en bibelkurs, och han i sin tur bjuder in olika bröder och systrar till studiet. Alla de här vännerna uppmuntrar personen på olika sätt och hjälper honom att få starkare tro. Då blir det som Jesus sa, att ”den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans”. (Joh. 4:35–38)

16. Vad kan ge dig glädje i tjänsten även om hälsan och krafterna inte är vad de har varit?

¹⁶ Du kanske känner att du inte kan göra så mycket i tjänsten därför att hälsan och krafterna inte är vad de har varit. Men du kan ändå vara glad för det du kan göra i det här skördearbetet. När kung David och hans män räddade sina familjer och tog tillbaka bytet från plundrande amalekiter var det 200 män som var för trötta för att följa med, så de stannade kvar och vaktade packningen. När David och de andra kom tillbaka från striden bestämde David att alla skulle få lika mycket av bytet, även de som hade stannat kvar vid packningen. (1 Sam. 30:21–25) Den här berättelsen kan lära oss något om tjänsten i dag. Alla som gör sitt bästa kan känna sig glada när någon ny lär känna Jehova och blir döpt.

17. Vad kan vi tacka Jehova för?

¹⁷ Vi tackar Jehova för att han är så kärleksfull och uppskattar det vi gör i tjänsten för honom. Han vet att vi inte kan styra resultaten av vår tjänst. Men han ser våra ansträngningar och att vi drivs av kärlek, och han belönar oss för det. Han hjälper oss att känna glädje över det vi kan göra i det här stora skördearbetet. (Joh. 14:12) Vi kan vara säkra på att Jehova är stolt och glad över oss – bara vi inte ger upp!