NÅGRA av de utländska krigare som fanns i Davids armé var ammoniten Selek, hettiten Uria och moabiten Jitma. a (1 Krön. 11:39, 41, 46) I armén ingick också keretéerna, peletéerna och gittiterna. (2 Sam. 15:18) Det verkar som att keretéerna och peletéerna hade nära släktband till filistéerna. (Hes. 25:16) Och gittiterna hade sina rötter i den filisteiska staden Gat. (Jos. 13:2, 3; 1 Sam. 6:17, 18)

Varför kunde David ha icke-israeliter i armén? Han litade på att de skulle vara lojala mot honom och, viktigast av allt, mot Jehova. I ett bibliskt uppslagsverk sägs det så här om keretéerna och peletéerna: ”De fortsatte att vara lojala mot David när det var som svårast under hans tid vid makten.” (The New Interpreter’s Dictionary of the Bible) Finns det något exempel som visar att de stöttade David? Ja, när ”alla Israels män” lämnade honom för att följa en upprorsman som hette Sheba, så stannade keretéerna och peletéerna kvar och hjälpte honom att slå ner upproret. (2 Sam. 20:1, 2, 7) Vid ett annat tillfälle försökte Davids son Adonia ta över makten. Men keretéerna och peletéerna var lojala mot David och hjälpte honom att göra Salomo till kung, den som Jehova hade utvalt som Davids efterträdare. (1 Kung. 1:24–27, 38, 39)

Ittaj var en annan utlänning som var fullständigt lojal mot David. Han och hans 600 krigare stöttade David när hans son Absalom gjorde uppror och försökte få folket med sig. Till att börja med sa David att Ittaj inte behövde strida tillsammans med honom, eftersom han var utlänning. Men Ittaj sa: ”Så sant Jehova lever, och så sant min herre kungen lever – där min herre kungen är, där vill jag vara, oavsett om det betyder liv eller död!” (2 Sam. 15:6, 18–21)

Även om keretéerna, peletéerna och gittiterna var icke-israeliter, trodde de på Jehova och hade djup respekt för honom och för David, Jehovas smorde kung. David måste ha varit oerhört tacksam över att ha sådana lojala män vid sin sida.