En somalisk kvinna i Sverige blev inbjuden till ett möte på Rikets sal, och hon bestämde sig för att gå dit. Men det blev inte så trevligt. Ingen hälsade henne välkommen. Alla bara stirrade på henne. Hon kände sig helt bortkommen. Någon som förmodligen såg att hon verkade besvärad frågade: ”Har du kommit fel?”

 ”Ja, det verkar så!”, svarade hon och gick därifrån. När kvinnan träffade dem som hade bjudit in henne till mötet var hon alldeles upprörd och sa att hon aldrig skulle gå dit igen. De undrade förstås vad som hade hänt, för de hade inte sett henne på Rikets sal. Efter en liten stund gick det upp för dem att hon faktiskt hade kommit fel. Hon hade inte hamnat på Rikets sal utan i en kyrka!

De uppmuntrade henne att göra ett nytt försök. Hon gick med på det, men sa att hon skulle gå inom tio minuter om hon kände sig det minsta obekväm. Hur gick det? När hon kom till Rikets sal hälsade alla  på henne mycket varmt och vänligt. Hon trivdes så bra att hon var bland de sista som gick. Sedan dess har hon gått regelbundet på mötena och har nu blivit vår syster.

Stergios är en ung man i Grekland. En dag när han gick hem från jobbet tog han en annan väg än den han brukar ta. Stergios fick syn på något som låg på gatan. Det var en inbjudan till Åminnelsen. På inbjudan stod frågan: ”Vilken bild har du av Jesus?” Men eftersom det var så mycket folk runt omkring ville han inte plocka upp vikbladet. När han kom hem började han tänka på frågan och kände att han ville veta mer.

På eftermiddagen skulle Stergios ta en fika med några kompisar. Han tog vägen förbi samma ställe där vikbladet hade legat och hoppades att det låg kvar. Det gjorde det, men det var fortfarande folk i rörelse, så han vågade inte ta upp det. Efter fikat gick han direkt till samma gata igen, och vikbladet låg fortfarande kvar! Den här gången tvekade han inte. Stergios tog upp det, läste det och bestämde sig för att gå till Rikets sal och vara med vid Åminnelsen.

Efter Åminnelsen fick Stergios frågan om han ville studera Bibeln. Det ville han gärna. Han blev snart en flitig mötesbesökare och gjorde fina framsteg. Han döpte sig vid ett kretsmöte i mars 2013.

Finn, en broder i Danmark, var med om något trevligt i januari 2010. Han skulle ta en promenad  hemma i Köpenhamn och stoppade ett par tidskrifter i fickan. Han fick syn på en äldre stilig herre som kom gående mot honom på trottoaren. Finn erbjöd tidskrifterna för december 2009, som hade ett par artiklar relaterade till julen. När mannen tog emot tidskrifterna och pratade lite kände Finn igen hans röst. Det visade sig att han var en välkänd och erfaren programledare på radion. Nästa dag lyssnade Finn på hans program och blev mycket förvånad när programledaren nämnde att han hade fått våra tidskrifter dagen innan. Han högläste valda delar ur några artiklar direkt i programmet, bland annat om den mystiska stjärnan som visade sig i samband med att Jesus föddes. Programledaren höll med om att det måste varit Satan som låg bakom det hela.

Finn blev så entusiastisk över det här att han bestämde sig för att ringa upp radioprofilen. Under deras samtal frågade Finn försiktigt om det inte hade varit trevligt med ett program om bibliska frågor. Två veckor senare fick han ett positivt besked. Det utarbetades med tiden mer än 30 program om Jehovas vittnen och Bibeln. Varje sändning var två timmar lång. Med Finn som bisittare resonerade programledaren om valda ämnen och besvarade hundratals frågor från lyssnare.

En lyssnare ringde upp radioteknikern och lämnade sitt telefonnummer. Han ville ha kontakt med vittnen, och det kunde snabbt ordnas. Mannens vänner och familj hade pratat mycket negativt om Jehovas vittnen i åratal, men efter radioprogrammet  hade hans fördomar bleknat bort. Ett bibelstudium kom i gång, och 2013 var mannen med vid Åminnelsen och specialföredraget. Nu går han regelbundet på mötet under helgen och svarar på vakttornsstudiet. De här radioprogrammen har fått många i Köpenhamn att reagera positivt på sanningen.

Det var sista dagen på en områdessammankomst i Italien. En broder som heter Lucio pratade med några vänner när en man och en kvinna kom fram till dem. Lucio frågade vilken församling de tillhörde. ”Vi kommer inte från någon församling”, svarade de.

”Är det någon som har bjudit in er?”, frågade Lucio.

”Nej, faktiskt inte”, svarade de.

Lucio blev nyfiken och frågade: ”Så hur hittade ni hit?”

”Det låg en inbjudan i brevlådan, och vi tyckte det lät trevligt.”

När de berättade var de bodde sa Lucios fru, Ester: ”Det var jag som lämnade den! Det var sista dagen på kampanjen, så jag lämnade de sista inbjudningarna där folk inte var hemma i stället för att bara kasta dem.” När paret hittade inbjudan bestämde de sig för att åka till sammankomsthallen och vara med på söndagen. Lucio och Ester bjöd hem dem på lite mat efteråt och fortsatte prata. De tackade ja till ett bibelstudium, och på studierna är de alltid väl förberedda. Nu går de även på mötena och är med och svarar.