Skip to content

satthiyatthil illaadha kudumbatthaarin idhayatthai thoduvadhu eppadi?

satthiyatthil illaadha kudumbatthaarin idhayatthai thoduvadhu eppadi?

“nī un vīttirku pōi, yegōvaa unakkaaga seidha ellaavatrai patriyum avar unmīdhu kaattiya irakkatthai patriyum un uravinargalidam sol.” thammudaiya sīdaraaga virumbiya oruvaridam yēsu sonna vaartthaigalē ivai! appōdhu, avar galilēyaa kadalukku thenkilakku pagudhiyilirundha kadharaa endra idatthil irundhirukkalaam. podhuvaaga, thangalukku therindha aarvatthukkuriya, mukkiyamaana vishayatthai uravinargalidam pagirndhukolla virumbuvadhu manidharin iyalbu. idhai yēsu purindhu vaitthirundhaar enbadhai avarudaiya vaartthaigal kaattugindrana.—maar. 5:19.

manidharin indha iyalbai indrum naam anēga samayangalil paarkkirōm; sila kalaachaarangalil idhu satru adhigamaagavē ulladhu. adhanaal, oru nabar unmai kadavulaagiya yegōvaavai valipada aarambitthadhumē, pudhidhaaga katrukkondavatrai patri kudumbatthaaridam solla aasaippaduvaar. aanaal, idhai eppadi seivadhu? vēru madhatthilulla alladhu madha nambikkaiyē illaadha kudumbatthaarin irudhayatthai thoduvadhu eppadi? nambikkaiyūttugira, nadaimuraiyaana sila aalōsanaigalai baibil tharugiradhu.

“mēsiyaavai kandukondōm”

mudhal nūtraandil, mudhanmudhalaaga yēsuvai mēsiyaavaaga adaiyaalam kandukondavar andhirēyaa. adhai udanadiyaaga avar yaarukku theriyappadutthinaar? “avar [andhirēyaa] mudhalil pōi, thannudaiya sondha sagōdharanaagiya sīmōnai paartthu, ‘naangal mēsiyaavai kandukondōm’ endraar. (mēsiyaa enbadhu ‘kristhu’ endru molipeyarkkappadugiradhu).” pinbu avar, pēdhuruvai yēsuvidam alaitthu sendraar. ivvaaru, pēdhuru yēsuvin sīdaraavadharku valithirandhu vaitthaar.—yōvaa. 1:35-42.

sumaar aaru varudangalukku piragu, yōppaavil thangiyirundha pēdhuru, sesariyaavilirundha padai adhigaariyaana kornēliyuvin vīttirku varumaaru alaikkappattaar. angu pōnapōdhu, andha vīttil avar yaaraiyellaam paartthaar? “kornēliyu than uravinargalaiyum nerungiya nanbargalaiyum ondrukūtti, avargaludaiya [pēdhuruvaiyum avarōdu payanitthavargalaiyum] varavai edhirpaartthu kaatthirundhaar.” ivvidhamaaga, pēdhuruvin pēchai kētkavum, adhan adippadaiyil mudivedukkavum thannudaiya uravinargalukku kornēliyu vaaippalitthaar.—ap. 10:22-33.

andhirēyaavum kornēliyuvum, thangaludaiya uravinargalai anugiya vidhatthilirundhu naam enna katrukkollalaam?

andhirēyaavum sari kornēliyuvum sari, sandharppam kidaikkumpōdhu thangaludaiya kudumbatthaar satthiyatthai patri therindhukollattum endru vittuvidavillai. andhirēyaa, yēsuvidam pēdhuruvai arimugappadutthi vaitthaar. kornēliyu, pēdhuruvin pēchai kētpadharkaaga uravinargalai vīttirku alaitthaar. adhē samayam, avargal iruvarum thangaludaiya kudumbatthaarai kattaayappadutthiyō thandhiramaagavō yēsuvin sīdargalaakki vidavēndum ena ninaikkavillai. idhilirundhu naam enna katrukkollalaam? naamum avargalai pōlavē nadandhu kolla vēndum. nammudaiya kudumbatthaaridam sila vishayangalai pagirndhu kolvadhan mūlam, avargal satthiyatthil aarvam kaattavum nam sagōdhara sagōdharigalidam palagavum vali thirandhu vaikkirōm. adhē samayatthil, thīrmaanam edukka avargalukku irukkum urimaiyai naam madhikka vēndum; verutthuppōgumalavukku avargalai kattaayappaduttha kūdaadhu. indha vishayatthil, nam kudumbatthaarukku eppadi udhavikkaram nīttalaam enbadhai therindhukolla jermaniyai sērndha yūrken-petraa thambadhiyarin udhaaranatthai ippōdhu paarkkalaam.

petraa, yegōvaavin saatchigalōdu baibilai paditthu nyaanasnaanam petraar. avarudaiya kanavar yūrken, appōdhu oru raanuva adhigaariyaaga irundhaar. aarambatthil, thannudaiya manaivi eduttha thīrmaanam yūrkennukku pidikkavillai. aanaal, saatchigal baibililirundhē pōdhikkiraargal enbadhai pōgappōga therindhukondaar. pirpaadu avarum yegōvaavukku thannai arppanitthaar. ippōdhu, sabai mūpparaaga sēvai seidhu varugiraar. vēru madhatthilirukkum kudumbatthaarin irudhayatthai thoduvadharku avar kodukkum arivurai idhudhaan...

“aanmīga vishayangala kattaayappadutthi thinikka kūdaadhu. appadi senjaa, inimē kētkavē kūdaadhungara mudivukku avanga vandhuduvaanga. appappō konjam konjamaa vishayangala solradhu pinnaala prayōjanamaa irukkum. adhōda, avanga vayasula irukkira, avangalukku pidicha vishayangala pēsura sagōdharangalōda namma kudumbatthaarai palaga vidanum. ippadi senjaa satthiyatthai konjam kaadhu kodutthu kētpaanga” engiraar yūrken.

“aanmīga vishayangala kattaayappadutthi thinikka kūdaadhu.”—yūrken

appōsthalan pēdhuruvum sari kornēliyuvin uravinargalum sari, baibil seidhiyai kēttavudan ētrukkondaargal. aanaal mudhal nūtraandil vaalndha matravargalō, romba kaalatthirku piragē satthiyatthirku vandhaargal.

yēsuvin sagōdharargal satthiyatthai ētrukkondaargalaa?

yēsuvin ūliya kaalatthinpōdhu, avarudaiya uravinargalil niraiya pēr avarai visuvaasitthaargal. yēsuvin thaayaana mariyaalin sagōdhari salōmēyum ivarudaiya magangalaana yaakkōbum yōvaanum avargalil adanguvar. yēsuvukkum appōsthalargalukkum ‘thangaludaiya udamaigalai kondu . . . panividai seidhu vandha’ ‘pala pengalil’ salōmēyum oruvaraaga irundhiruppaar.—lū. 8:1-3.

yēsuvin kudumbatthai sērndha matravargalō, udanadiyaaga avarmīdhu visuvaasam vaikkavillai. yēsu nyaanasnaanam petru sumaar oru varudatthirkuppin, avarudaiya pēchai kētpadharkaaga makkal oru vīttil thirandu vandhirundhaargal. “avarudaiya sondhakkaarargal ellaavatraiyum kēlvippattapōdhu, ‘avanukku paitthiyam piditthuvittadhu’ endru solli, avarai piditthukkonduvara angu pōnaargal.” matroru samayatthil, yēsuvin ondruvitta sagōdharargal avarudaiya payana thittangalai patri visaaritthapōdhu, yēsu avargalukku thella thelivaana badhil ēdhum alikkavillai. ēnendraal, “avarudaiya sagōdharargal avarmīdhu visuvaasam vaikkavillai.”—maar. 3:21; yōvaa. 7:5.

uravinargalidam yēsu nadandhukonda vidhatthilirundhu naam enna katrukkollalaam? avarukku paitthiyam piditthuvittadhaaga silar sonnapōdhu, avar punpattuvidavillai. avar irandhu uyirttheluppappatta piragukūda, thammudaiya ondruvitta sagōdhararaana yaakkōbukku kaatchi kodutthaar. idhan mūlam, thaamē mēsiyaa endru nambuvadharku yaakkōbukku mattumalla, avarudaiya matra ondruvitta sagōdharargalukkum udhavinaar. adhanaal, avargal erusalēmil appōsthalargalōdum matravargalōdum oru maadi araiyil kūdivandhaargal; kadavuludaiya sakthiyaiyum petrukkondaargal. pirpaadu yaakkōbum yēsuvin ondruvitta sagōdharargalil innoruvaraana yūdhaavum ariya vaaippugalai petraargal.—ap. 1:12-14; 2:1-4; 1 ko. 15:7.

silarukku adhiga kaalam thēvai

“nalladhai saadhippadharku thēvaiyaanadhellaam porumai, porumai, nīnda porumai.”—rōsvidhaa

indrum uravinargal silarukku satthiyatthai ētrukkolvadharku adhiga kaalam thēvaippadugiradhu. udhaaranatthirku, rōsvidhaa enbavarai edutthukkolvōm. avarudaiya kanavar, 1978-il yegōvaavin saatchiyaaga nyaanasnaanam petraar. rōsvidhaa, katthōlikka madhatthil ūrippōyirundhadhaal aarambatthil than kanavarai edhirtthaar. varudangal sella sella yegōvaavin saatchigal satthiyatthaitthaan pōdhikkiraargal enbadhai therindhukondu edhirppadhai nirutthivittaar. piragu 2003-il nyaanasnaanam petraar. ivarudaiya manamaatratthukku kaaranam enna? aarambatthil rōsvidhaa edhirtthapōdhu avarudaiya kanavar punpattuvidavillai; satthiyatthai purindhukolla rōsvidhaavukku vaaippugalai kodutthukkondē irundhaar. rōsvidhaa tharum aalōsanai enna? “nalladhai saadhippadharku thēvaiyaanadhellaam porumai, porumai, nīnda porumai.”

mōnikkaa enbavar 1974-il nyaanasnaanam petraar. patthu varudangalukku piragu, avarudaiya irandu magangal nyaanasnaanam petraargal. avarudaiya kanavar haans, satthiyatthai edhirkkaavittaalum 2006-ildhaan yegōvaavin saatchiyaanaar. indha kudumbatthaar namakku sollum arivurai enna? “yegōvaavai gettiyaaga piditthu kollungal. orupōdhum visuvaasatthai vittukkodutthu vidaadhīrgal” enbadhē. haansmīdhu avargal anaivarum thodarndhu anbu kaattinaargal. adhōdu, endraavadhu orunaal avar satthiyatthai ētrukkolvaar endra nambikkaiyai avargal kadaisivarai vittuvidavē illai.

satthiyamenum thannīraal putthunarchi pera...

satthiyatthai, mudivillaa vaalvai tharum thannīrukku oppittu yēsu pēsinaar. (yōvaa. 4:13, 14) satthiyamenum sillendra sutthamaana thannīraal nammudaiya uravinargal putthunarchi adaiya vēndum enbadhē nammudaiya aasai. orē nēratthil alavukkadhigamaana thannīrai valukkattaayamaaga kodutthu avargalai thinaradikka naam nichayam virumbamaattōm. avargal putthunarchi adaigiraargalaa alladhu thinarividugiraargalaa enbadhu, satthiyatthai naam evvidhatthil solgirōm enbadhai porutthutthaan irukkiradhu. “nallavargal badhil sollummun sindhikkiraargal” endrum, “arivullavargal eppoludhum pēsuvadharkumunbu sindhippaargal. avargal sollum vaartthaigal nallavaiyaagavum uyarvaanavaiyaagavum irukkum” endrum baibil solgiradhu. indha arivuraiyai naam eppadi pinpatralaam?—nīdhi. 15:28; 16:23; īsi tu rīd varshan.

oru manaivi than kanavanukku satthiyatthai patri solla virumbuvaal. aanaal ‘badhil sollummun sindhikkira’ oru manaivi, gavanamaaga vaartthaigalai thērndhedutthu pēsuvaal, avasarappada maattaal. thannai oru nīdhimaan pōlavō kanavanaivida uyarndhaval pōlavō kaattikkolla maattaal. maaraaga, nangu yōsitthu pēsuvaal. adhu avaludaiya kanavanukku putthunarchi alikkum; kudumbatthil samaadhaanamum thalaikkum. eppōdhu pēsinaal kanavar kaadhukodutthu kētpaar? endha vishayangalai aarvatthōdu pēsuvaar alladhu padippaar? avarukku piditthadhu edhu—ariviyalaa, arasiyalaa, alladhu vilaiyaattaa? avarudaiya unarchigalukkum karutthugalukkum madhippukaattuvadhōdu, baibilidamaaga avarai īrkka enna seiyalaam? idhupōndra kēlvigalai yōsitthu paartthaal, thannudaiya kanavanidam vivēgatthudan pēsavum nadandhukollavum mudiyum.

satthiyatthil illaadha nammudaiya kudumbatthaarin irudhayatthai thoduvadharku, baibil vishayangalai avvappōdhu sollikkondirundhaal mattum pōdhaadhu, adharkērpa nadakkavum vēndum.

nalnadatthaiyai kaatthukkollungal

“kudumbatthula irukkuravanga satthiyatthai ētrukkollaama pōnaalum adha patri avanga yōsichu paarkkuradhukku oru nalla vali, baibil niyamangala unga vaalkkaiyila eppavum kadaippidikkiradhudhaan” engiraar yūrken. thannudaiya manaivi nyaanasnaanam edutthu sumaar 30 varudangalukku pin saatchiyaana haans ivvaaru solgiraar: “kristhavanganu solra maadhiri nadakkuradhu romba mukkiyam. appadhaan, satthiyam nammai endhalavu maatthiyirukkunu kudumbatthula irukkiravangalaala paarkka mudiyum.” naam endhendha vishayangalil matravargalilirundhu vitthiyaasappattavargal enbadhai uravinargal thelivaaga purindhukolla vēndum. adharkaaga veruppō manakkasappō ērpadutthum vidhatthil nadandhukolla kūdaadhu; avargalai aadhaayappadutthum vidhatthil nadandhukolla vēndum.

“kristhavanganu solra maadhiri nadakkuradhu romba mukkiyam. appadhaan, satthiyam nammai endhalavu maatthiyirukkunu kudumbatthula irukkiravangalaala paarkka mudiyum.”—haans

satthiyatthil illaadha kanavargalidam nadandhukolvadhu sambandhamaaga manaivigalukku appōsthalan pēdhuru ivvaaru arivurai kodutthaar: “ungal kanavarukku kattuppattu nadangal; appōdhu, avar kadavuludaiya vaartthaikku kīlppadiyaadhavaraaga irundhaalum, ungal karpulla nadatthaiyaiyum nīngal kaattugira aalndha mariyaadhaiyaiyum paartthu ungal nadatthaiyinaalēyē visuvaasiyaavadharku thūndappadalaam; aam, nīngal oru vaartthaikūda sollaamalēyē avar visuvaasiyaavadharku thūndappadalaam. thalaimayirai pinnuvadhu, thanga nagaigalai anivadhu, pagattaana udaigalai udutthuvadhu pōndra velippura alangaaram ungalukku alangaaramaaga irukka vēndaam; maaraaga, irudhayatthil maraindhirukkira amaidhiyum saanthamumaana gunamē ungalukku aliyaadha alangaaramaaga irukka vēndum; adhuvē kadavuludaiya paarvaiyil migavum madhippulladhu.”—1 pē. 3:1-4.

manaiviyin nalnadatthaiyaal kanavan satthiyatthirku vara vaaippiruppadhaaga pēdhuru eludhinaar. indha aalōsanaiyai pinpatri, kristaa endra sagōdhari 1972-il nyaanasnaanam eduttha naalilirundhē, than kanavanudaiya irudhayatthai thoda muyarchi seidhukondē irundhaar. avarudaiya kanavar saatchigalōdu baibilai paditthirundhaalum, endha nadavadikkaiyum edukkavillai. sabai kūttangal silavatril kalandhu kondaar, sagōdharargalōdu nandraaga palaginaar. adhē samayatthil, sagōdharargal yaarum nadavadikkai edukkumaaru avarai kattaayappadutthavillai. kanavarin irudhayatthai thoduvadharku kristaa ennavellaam seidhaar?

“eppadi nadandhukkanumnu yegōvaa aasaippaduraarō appadi nadandhukkuradhula naan urudhiyaayirundhēn. adhē samayatthula, ‘oru vaartthaikūda sollaamalēyē’ ennōda nalla nadatthaiyaala avarai aadhaayappaduttharadhukku muyarchi senjēn. baibil niyamangala mīraadhavaraikkum avar virumbura maadhiri nadandhukittēn. satthiyatthai ētrukkanumnu naan avara kattaayappadutthala, andha vishayatthai yegōvaakittayē vittuttēn” engiraar kristaa.

valaindhu koduppadhu evvalavu mukkiyam enbadhai kristaavin anubavam namakku unartthugiradhu, allavaa? kūttangalil kalandhukolvadhu, ūliyam seivadhu ena aanmīga vishayangalil avar thavaraamal īdupattaar. adhē samayatthil thannudaiya anbaiyum, nēratthaiyum, gavanippaiyum kanavan edhirpaarppadhu nyaayamē enbadhai purindhukondu adharkērpa nadandhukondaar. naamum satthiyatthil illaadha kudumba angatthinargalukku valaindhu koduppadhum, avargalai purindhukolvadhum mukkiyam. “ovvondrirkum ovvoru kaalamundu” endru baibil solgiradhu. appadiyendraal, satthiyatthil illaadha kudumbatthaarōdu adhuvum manatthunaiyōdu nēram selaviduvadhu mukkiyam. appadi nēram selavidumpōdhu nalla pēchutthodarbu irukkum. nalla pēchutthodarbu irundhaal thanimaiyil vaaduvadhaaga, kaividappattadhaaga avargal ninaikkamaattaargal; erichaladaiyavum maattaargal.—pra. 3:1.

nambikkaiyai vittuvidaadhīrgal

hōlgar enbavarudaiya appaa, vīttil iruppavargal ellōrum nyaanasnaanam petru 20 varudangalukku pinnarē satthiyatthirku vandhaar. “namma vīttula irukkura orutthar satthiyatthila illaattaalum avarai naama nēsikkirōm, avarukkaaga jebam seirōngiradha avar unarradhu mukkiyam” engiraar hōlgar. ‘en kanavar kandippaa satthiyatthukku varuvaarungara nambikkai enakku irukku’ endru kristaa solgiraar. satthiyatthil illaadha kudumbatthaar endraavadhu orunaal satthiyatthirku varuvaargal endra nambikkai eppōdhum namakku irukka vēndum.

satthiyatthil illaadha kudumbatthaarōdu naam eppōdhum nalluravu vaitthirukka vēndum. appōdhudhaan satthiyatthai avargal arindhukollavum, adhu avargaludaiya idhayatthai thodavum nammaal udhava mudiyum. aagavē, avargalidam eppōdhum “saanthatthōdum aalndha mariyaadhaiyōdum” nadandhukollungal.—1 pē. 3:15.