Bibliska samtalsämnen
Bibliska samtalsämnen
(från Nya världens översättning)
1. Ande, andar, spiritism
Guds verksamma kraft, inte en person. Apg 2:2, 3, 33; Joh 14:17
Användes vid skapelsen, när Bibeln inspirerades osv. 1Mo 1:2; Hes 11:5
Pånyttföder, smörjer Kristi kropps lemmar. Joh 3:5–8; 2Kor 1:21, 22
Styrker, leder Guds folk i vår tid. Gal 5:16, 18
Livsprincipen, uppehålls genom andningen. Jak 2:26; Job 27:3
Makten över livskraften ligger hos Gud. Sak 12:1; Pre 8:8
Människors och djurs livskraft tillhör Gud. Pre 3:19–21
Anden anförtros åt Gud med hopp om uppståndelse. Lu 23:46
C. Man måste sky spiritism som demoners verk
Guds ord förbjuder spiritism. Jes 8:19, 20; 3Mo 19:31; 20:6, 27
Spådomskonst är demonism, fördöms. Apg 16:16–18
Leder till tillintetgörelse. Gal 5:19–21; Upp 21:8; 22:15
Astrologi förbjuden. 5Mo 18:10–12; Jer 10:2
2. Bibeln
Människor drevs av Guds ande till att skriva. 2Pe 1:20, 21
Innehåller profetior: Dan 8:5, 6, 20–22; Lu 21:5, 6, 20–22; Jes 45:1–4
Hela Bibeln inspirerad och därför nyttig. 2Ti 3:16, 17; Rom 15:4
B. Ger praktisk vägledning i vår tid
Att ignorera Bibelns principer är ödesdigert. Rom 1:28–32
Kan inte ersättas av mänsklig vishet. 1Kor 1:21, 25; 1Ti 6:20
Ett försvar mot den mäktigaste fiende. Ef 6:11, 12, 17
Leder människor på rätt väg. Ps 119:105; 2Pe 1:19; Ord 3:5, 6
C. Skriven för människor av alla nationer och folkslag
Började skrivas i Mellanöstern. 2Mo 17:14; 24:12, 16; 34:27
Gud har inte gett den bara till européerna. Rom 10:11–13; Gal 3:28
Gud tar emot folk av alla nationer. Apg 10:34, 35; Rom 5:18; Upp 7:9, 10
3. Bilddyrkan
A. Bruk av bilder, statyer vid tillbedjan är ett hån mot Gud
Omöjligt att göra en bild av Gud. 1Jo 4:12; Jes 40:18; 46:5; Apg 17:29
De kristna varnas för bruk av avgudabilder. 1Kor 10:14; 1Jo 5:21
Gud måste tillbes med ande och sanning. Joh 4:24
B. Bilddyrkan blev en snara för Israels nation
Judarna förbjöds att använda bilder vid tillbedjan. 2Mo 20:4, 5
Bilder kan inte höra, tala; de som gör dem blir som de. Ps 115:4–8
Blev en snara, ledde till fördärv. Ps 106:36, 40–42; Jer 22:8, 9
C. ”Relativ” tillbedjan har inte stöd i Bibeln
Gud tillät inte ”relativ” tillbedjan av honom. Jes 42:8
Gud är den ende ”som hör bön”. Ps 65:1, 2
4. Blodet
A. Blodtransfusioner kränker blodets helgd
Noa fick veta att blodet är heligt, representerar livet. 1Mo 9:4, 16
Lagförbundet förbjöd att man åt blod. 3Mo 17:14; 7:26, 27
Förbudet upprepades för de kristna. Apg 15:28, 29; 21:25
B. Avsikten att rädda liv rättfärdigar inte brott mot Guds lag
Lydnad är bättre än offer. 1Sa 15:22; Mk 12:33
Att sätta sitt liv före Guds lag är ödesdigert. Mk 8:35, 36
5. Bön
Gud lyssnar till människors böner. Ps 145:18; 1Pe 3:12
Orättfärdiga måste ändra sig för att bli bönhörda. Jes 1:15–17
Måste be i Jesu namn. Joh 14:13, 14; 2Kor 1:20
Måste be i enlighet med Guds vilja. 1Jo 5:14, 15
Nödvändigt med tro. Jak 1:6–8
B. Tomma upprepningar, böner till Maria eller helgon är meningslösa
Måste be till Gud i Jesu namn. Joh 14:6, 14; 16:23, 24
Tomma upprepningar blir inte hörda. Mt 6:7
6. Djävulen, demoner
Inte det onda inom människan, utan en andevarelse. 2Ti 2:26
Djävulen är en person liksom änglarna. Mt 4:1, 11; Job 1:6
Gjorde sig själv till djävul genom orätt begär. Jak 1:13–15
B. Djävulen är världens osynlige härskare
Världen behärskas av honom. 2Kor 4:4; 1Jo 5:19; Upp 12:9
Får finnas kvar tills stridsfrågan avgjorts. 2Mo 9:16; Joh 12:31
Skall slungas i avgrunden, sedan tillintetgöras. Upp 20:2, 3, 10
C. Demoner är änglar som gjort uppror
Slöt sig till Satan före den stora översvämningen. 1Mo 6:1, 2; 1Pe 3:19, 20
Förnedrade, avskurna från all upplysning. 2Pe 2:4; Jud 6
Strider mot Gud, förtrycker människor. Lu 8:27–29; Upp 16:13, 14
Skall tillintetgöras tillsammans med Satan. Mt 25:41; Lu 8:31; Upp 20:2, 3, 10
7. Dop
Jesus är föredömet. Mt 3:13–15; Heb 10:7
Symbol för självförnekelse, överlämnande. Mt 16:24; 1Pe 3:21
Bara för dem som är gamla nog att bli undervisade. Mt 28:19, 20; Apg 2:41
Nedsänkning i vatten rätt tillvägagångssätt. Apg 8:38, 39; Joh 3:23
Jesus hade inga synder att tvätta bort. 1Pe 2:22; 3:18
Jesu blod tvättar bort synder. 1Jo 1:7
8. Döden
Människan skapades fullkomlig, med utsikt till evigt liv. 1Mo 1:28, 31
Olydnad ledde till dödsdom. 1Mo 2:16, 17; 3:17, 19
Synd och död har gått i arv till alla Adams barn. Rom 5:12
Adam blev en själ, fick inte en själ. 1Mo 2:7; 1Kor 15:45
Det är människan, själen, som dör. Hes 18:4; Jes 53:12; Job 11:20
De döda är utan medvetande, vet ingenting. Pre 9:5, 10; Ps 146:3, 4
De döda sover i väntan på uppståndelse. Joh 11:11–14, 23–26; Apg 7:60
C. Omöjligt att tala med de döda
De döda lever inte som andar hos Gud. Ps 115:17; Jes 38:18
Vi varnas för att försöka tala med de döda. Jes 8:19; 3Mo 19:31
Medier och spåmän fördöms. 5Mo 18:10–12; Gal 5:19–21
9. Dödsriket (Sheol, Hades)
A. Avser mänsklighetens gemensamma grav
Den plågade Job bad att få komma dit. Job 14:13
En plats utan verksamhet. Ps 6:5; Pre 9:10; Jes 38:18, 19
Jesus blev uppväckt från graven, dödsriket. Apg 2:27, 31, 32; Ps 16:10
Dödsriket (Hades) skall ge tillbaka andra döda och skall utplånas. Upp 20:13, 14
10. Falska profeter
A. Falska profeter förutsagda; fanns i apostlarnas dagar
Regel som avgör vilka som är falska profeter. 5Mo 18:20–22; Lu 6:26
Förutsagda; känns igen på sin frukt. Mt 24:23–26; 7:15–23
Frälsning (se Räddning)
11. Förfädersdyrkan
A. Dyrkan av förfäder är meningslös
Förfäderna är döda, utan medvetande. Pre 9:5, 10
Våra första förfäder inte värda att dyrkas. Rom 5:12, 14; 1Ti 2:14
Gud förbjuder sådan dyrkan. 2Mo 34:14; Mt 4:10
B. Människor kan äras, men endast Gud skall tillbes
Ungdomar bör ära äldre. 1Ti 5:1, 2, 17; Ef 6:1–3
Endast Gud skall tillbes. Apg 10:25, 26; Upp 22:8, 9
12. Förkunnande
A. Alla kristna måste förkunna de goda nyheterna, vara vittnen
Måste bekänna Jesus inför människor för att bli godkända. Mt 10:32
Måste vara ordets görare, bevisa sin tro. Jak 1:22–24; 2:24
Även de nya bör bli lärare. Mt 28:19, 20
Offentlig bekännelse medför räddning. Rom 10:10
B. Nödvändigt med upprepade besök, fortsatt förkunnande
Varning om slutet måste avges. Mt 24:14
Jeremia kungjorde Jerusalems slut i många år. Jer 25:3
Likt de första kristna kan vi inte sluta upp. Apg 4:18–20; 5:28, 29
C. Måste förkunna för att vara fri från blodskuld
Måste varna för att slutet närmar sig. Hes 33:7; Mt 24:14
Underlåtenhet medför blodskuld. Hes 33:8, 9; 3:18, 19
Paulus fri från blodskuld; förkunnade grundligt. Apg 20:26, 27; 1Kor 9:16
Räddar både förkunnaren och den som lyssnar. 1Ti 4:16; 1Kor 9:22
13. Förutbestämmelse (predestination)
A. Den enskilda människans öde inte förutbestämt
Guds avsikt står fast. Jes 55:11; 1Mo 1:28
Enskilda individer kan välja att tjäna Gud. Joh 3:16; Flp 2:12
14. Guds kungarike
A. Vad Guds kungarike skall göra för människorna
Skall genomföra Guds vilja. Mt 6:9, 10; Ps 45:6; Upp 4:11
En regering med kung och lagar. Jes 9:6, 7; 2:3; Ps 72:1, 8
Utplåna ondskan, härska över hela jorden. Dan 2:44; Ps 72:8
Härska i 1 000 år och fullkomna mänskligheten. Upp 21:2–4; 20:6
B. Börjar härska medan Kristi fiender ännu är verksamma
Kristus fick vänta länge efter uppståndelsen. Ps 110:1; Heb 10:12, 13
Får makten, för krig mot Satan. Ps 110:2; Upp 12:7–9; Lu 10:18
Guds kungarike upprättat, ve över jorden följer. Upp 12:10, 12
Svårigheterna nu: tiden inne att ställa sig på Rikets sida. Upp 11:15–18
C. Inte något inom oss, inte ett resultat av människors strävan
Guds kungarike är i himlen, inte på jorden. 2Ti 4:18; 1Kor 15:50; Ps 11:4
Inte något inom oss; Jesus talade till fariséer. Lu 17:20, 21
Ingen del av den här världen. Joh 18:36; Lu 4:5–8; Dan 2:44
Världsliga regeringar och normer skall ersättas av Riket. Dan 2:44
15. Guds tjänare
A. Alla kristna måste vara Guds tjänare
Jesus var en tjänare åt Gud. Rom 15:8, 9; Mt 20:28
Kristna följer hans exempel. 1Pe 2:21; 1Kor 11:1
Måste predika för att fullgöra sin tjänst. 2Ti 4:2, 5; 1Kor 9:16
B. Kvalifikationer för tjänsten
Guds ande och kunskap i hans ord. 2Ti 2:15; Jes 61:1–3
Följa Kristi mönster i att predika. 1Pe 2:21; 2Ti 4:2, 5
Gud utbildar genom sin ande och sin organisation. Joh 14:26; 2Kor 3:1–3
16. Harmageddon
A. Guds krig som skall göra slut på ondskan
Nationerna församlas till Harmageddon. Upp 16:14, 16
Gud strider, använder sin Son och änglarna. 2Th 1:6–9; Upp 19:11–16
Hur vi kan få överleva. Sef 2:2, 3; Upp 7:14
B. Inte i strid med Guds kärlek
Världen ytterligt fördärvad. 2Ti 3:1–5
Gud tålmodig, men rättvisan kräver handling. 2Pe 3:9, 15; Lu 18:7, 8
De onda måste bort för de rättfärdigas skull. Ord 21:18; Upp 11:18
17. Helbrägdagörelse, tungotal
A. Andlig helbrägdagörelse är till bestående nytta
Andlig sjukdom är förödande. Jes 1:4–6; 6:10; Hos 4:6
Att ge andlig läkedom det viktigaste uppdraget. Joh 6:63; Lu 4:18
Tar bort synder; ger lycka och liv. Jak 5:19, 20; Upp 7:14–17
B. Guds kungarike medför ett fysiskt botande som består
Jesus botade sjuka, predikade om Guds kungarikes välsignelser. Mt 4:23
Guds kungarike medför ett botande som består. Mt 6:10; Jes 9:7
Också döden skall utplånas. 1Kor 15:25, 26; Upp 21:4; 20:14
C. Nutida helbrägdagörelse saknar bevis på Guds godkännande
Lärjungarna botade inte sig själva mirakulöst. 2Kor 12:7–9; 1Ti 5:23
De mirakulösa gåvorna upphörde efter apostlarnas tid. 1Kor 13:8–11
Inte ett bevis på Guds ynnest. Mt 7:22, 23; 2Th 2:9–11
D. Tungotalet bara en tillfällig anordning
Var ett tecken; större gåvor skulle eftersträvas. 1Kor 14:22; 12:30, 31
Andens mirakulösa gåvor skulle upphöra. 1Kor 13:8–10
Underverk inget säkert bevis på Guds ynnest. Mt 7:22, 23; 24:24
18. Helgdagar, födelsedagar
A. Födelsedagar, jul firades inte av de första kristna
Firades av dem som inte tillbad Jehova. 1Mo 40:20; Mt 14:6
Jesu dödsdag skall högtidlighållas. Lu 22:19, 20; 1Kor 11:25, 26
Vilt festande otillbörligt. Rom 13:13; Gal 5:21; 1Pe 4:3
19. Helvetet (Gehenna)
A. Gehenna (”helvetet” i Bibel 2000) inte en bokstavlig plats med pina i eld
Var Hinnoms söners dal, Jerusalems avstjälpningsplats. 2Ku 23:10, 14
Jesus använde ”Gehenna” som symbol. Mt 23:33; Mk 9:47, 48
Både själ och kropp tillintetgörs. Mt 10:28
Symbol för ”andra döden”, evig tillintetgörelse. Upp 20:14; 21:8
B. Eld är en symbol för förintelse
Avskärande från livet symboliseras av eld. Mt 25:41, 46; 13:30
Onda som inte ångrar sig tillintetgörs för evigt som genom eld. Heb 10:26, 27
Satans ”plåga” i eld betyder evig död. Upp 20:10, 14, 15
C. Liknelsen om rike mannen och Lasarus inget bevis för evig pina
Inte Gehenna, utan Hades (se Dödsriket); elden inte bokstavlig. Lu 16:22–24
Också mörker använt som motsats till Abrahams ynnest. Mt 8:11, 12
Tillintetgörelsen av Babylon liknas vid plåga i eld. Upp 18:8–10, 21
20. Himlen
A. Endast 144 000 kommer till himlen
Ett begränsat antal; skall vara kungar med Kristus. Upp 5:9, 10; 20:4
Jesus var den förste; andra utvalda senare. Kol 1:18; 1Pe 2:21
Många andra skall leva på jorden. Ps 72:8; Upp 21:3, 4
De 144 000 intar en särställning. Upp 14:1, 3; 7:4, 9
21. Jehova, Gud
”Gud” bara en titel; har ett egennamn. 1Kor 8:5, 6
Vi ber att hans namn skall bli helgat. Mt 6:9, 10
Jehova är Guds namn. Ps 83:18; 2Mo 6:2, 3; 3:15; Jes 42:8
Namnformen Jahve förekommer i Bibel 2000. 2Mo 3:14, 15, noten
Jesus gjorde Guds namn känt. Joh 17:6, 26; 5:43; 12:12, 13, 28
Omöjligt att se Gud och leva. 2Mo 33:20; Joh 1:18; 1Jo 4:12
Man behöver inte se Gud för att tro. Heb 11:1; Rom 8:24, 25; 10:17
Guds egenskaper kan ses i hans synliga verk. Rom 1:20; Ps 19:1, 2
Uppfyllelsen av profetiorna bevisar Guds existens. Jes 46:8–11
Gud är kärlek. 1Jo 4:8, 16; 2Mo 34:6; 2Kor 13:11; Mik 7:18
Oöverträffad i vishet. Job 12:13; Rom 11:33; 1Kor 2:7
Är rättvis, utövar rättvisa. 5Mo 32:4; Ps 37:28
Är allsmäktig, har all makt. Job 37:23; Upp 7:12; 4:11
En väg som tycks vara rätt är inte alltid det. Ord 16:25; Mt 7:21
Två vägar, bara en leder till liv. Mt 7:13, 14; 5Mo 30:19
Många gudar, men bara en sann Gud. 1Kor 8:5, 6; Ps 82:1
Nödvändigt att lära känna den sanne Guden för att få liv. Joh 17:3; 1Jo 5:20
22. Jehovas vittnen
Jehova visar själv vilka som är hans vittnen. Jes 43:10–12; Jer 15:16
De trogna vittnenas led började med Abel. Heb 11:4, 39; 12:1
Jesus var ett troget och sant vittne. Joh 18:37; Upp 1:5; 3:14
23. Jesus
A. Jesus är Guds Son och har av Gud tillsatts som kung
Han är Guds förstfödde; allt är skapat genom honom. Upp 3:14; Kol 1:15–17
Blev människa, född av en kvinna, lägre än änglar. Gal 4:4; Heb 2:9
Född av Guds ande, bestämd till liv i himlen. Mt 3:16, 17
Fick högre ställning än under sin föremänskliga tillvaro. Flp 2:9, 10
B. Tro på Jesus Kristus nödvändig för att bli räddad
Kristus är Abrahams utlovade avkomma. 1Mo 22:18; Gal 3:16
Jesus ende översteprästen, lösen. 1Jo 2:1, 2; Heb 7:25, 26; Mt 20:28
Det betyder liv att lära känna och lyda Gud och Kristus. Joh 17:3; Apg 4:12
C. Det krävs mer än tro på Jesus
Tron måste åtföljas av gärningar. Jak 2:17–26; 1:22–25
Lyda buden, utföra samma arbete som han. Joh 14:12, 15; 1Jo 2:3
Inte alla som säger ”Herre” kommer in i Guds kungarike. Mt 7:21–23
24. Jorden
Beredde ett paradis på jorden för fullkomliga människor. 1Mo 1:28; 2:8–15
Guds avsikt står fast. Jes 55:11; 46:10, 11
Jorden skall bebos av fullkomliga, fredliga människor. Ps 72:7; Jes 45:18; 9:6, 7
Guds kungarike skall återställa paradiset. Mt 6:9, 10; Upp 21:3–5
B. Skall aldrig förstöras eller avfolkas
Den bokstavliga jorden består för evigt. Pre 1:4; Ps 104:5
Människorna på Noas tid tillintetgjordes, inte jorden. 2Pe 3:5–7; 1Mo 7:23
Detta exempel ger oss hopp om att få överleva nu. Mt 24:37–39
De onda tillintetgörs; ”en stor skara” överlever. 2Th 1:6–9; Upp 7:9, 14
25. Korset
A. Jesus hängdes upp på en avrättningspåle till smälek
Jesus avrättades genom att hängas upp på en träpåle. Apg 5:30; 10:39; Gal 3:13
Kristna måste bära pålens smälek. Mt 10:38; Lu 9:23
Att ställa fram Jesu påle till beskådande är en skymf. Heb 6:6; Mt 27:41, 42
Att använda kors vid tillbedjan är avgudadyrkan. 2Mo 20:4, 5; Jer 10:3–5
Jesus är en ande, inte längre på pålen. 1Ti 3:16; 1Pe 3:18
26. Kristi återkomst
A. Kristi återkomst osynlig för människor
Sade till lärjungarna att världen inte skulle se honom längre. Joh 14:19
Bara lärjungarna såg himmelsfärden; återkomsten likadan. Apg 1:6, 10, 11
Är i himlen, en osynlig ande. 1Ti 6:14–16; Heb 1:3
Återvänder som regerande kung i det himmelska riket. Dan 7:13, 14
B. Kan urskiljas genom påtagliga händelser
Lärjungarna frågade efter ett tecken på Kristi närvaro. Mt 24:3
Kristna ”ser” hans närvaro med förståndets ögon. Ef 1:18
Många händelser utgör tecknet på hans närvaro. Lu 21:10, 11
Fienderna ”ser” när tillintetgörelsen kommer. Upp 1:7
27. Kronologi
A. Hedningarnas tider löpte ut 1914
Raden av kungar i Davids ätt avbruten år 607 f.v.t. Hes 21:25–27
Efter ”sju tider” skulle styret återställas. Dan 4:32, 16, 17
Sju = 2 × 3 1/2 tid eller 2 × 1 260 dagar. Upp 12:6, 14; 11:2, 3
En dag för ett år. [Gör 2 520 år] Hes 4:6; 4Mo 14:34
Skulle räcka intill Guds kungarikes upprättande. Lu 21:24; Dan 7:13, 14
28. Kyrkan (församlingen)
A. Kyrkan (församlingen) är andlig, byggd på Kristus
Gud bor inte i tempel gjorda med händer. Apg 17:24, 25; 7:48
Den sanna kyrkan är ett andligt hus av levande stenar. 1Pe 2:5, 6
Kristus, hörnstenen; apostlarna, andrahandsgrundstenar. Ef 2:20
Gud skall tillbes med ande och sanning. Joh 4:24
B. Kyrkan (församlingen) inte byggd på Petrus
Jesus sade inte att kyrkan skulle byggas på Petrus. Mt 16:18
”Klippan” är Kristus. 1Kor 10:4
Petrus framhöll att Jesus är hörnstenen. 1Pe 2:4, 6–8; Apg 4:8–12
29. Liv
A. Evigt liv utlovat för lydiga människor
Gud, som inte kan ljuga, har utlovat liv. Tit 1:2; Joh 10:27, 28
De som utövar tro skall få evigt liv. Joh 11:25, 26
Döden skall göras till intet. 1Kor 15:26; Upp 21:4; 20:14; Jes 25:8
B. Himmelskt liv bara för dem som hör till Kristi kropp
Gud utväljer lemmarna som det behagar honom. Mt 20:23; 1Kor 12:18
Bara 144 000 tas från jorden. Upp 14:1, 4; 7:2–4; 5:9, 10
Inte ens Johannes döparen skall vara i det himmelska kungariket. Mt 11:11
C. Jordiskt liv utlovat för ett obegränsat antal, ”andra får”
Begränsat antal med Jesus i himlen. Upp 14:1, 4; 7:2–4
”Andra fåren” är inte Kristi bröder. Joh 10:16; Mt 25:32, 40
Många med hoppet att få fortsätta att leva på jorden samlas nu. Upp 7:9, 15–17
Andra kommer att få en uppståndelse till liv på jorden. Upp 20:12; 21:4
30. Lösen
A. Jesu liv som människa gavs som en ”lösen för alla”
Jesus gav sitt liv till en lösen. Mt 20:28
Värdet av utgjutet blod ger förlåtelse för synd. Heb 9:14, 22
Ett enda offer tillräckligt för alltid. Rom 6:10; Heb 9:26
Vi får inte automatiskt nytta av det; måste tro på det. Joh 3:16
Adam skapades fullkomlig. 5Mo 32:4; Pre 7:29; 1Mo 1:31
Förlorade fullkomligheten för sig och sina barn genom att synda. Rom 5:12, 18
Barnen hjälplösa; en exakt motsvarighet till Adam krävdes. Ps 49:7; 5Mo 19:21
Jesu liv som fullkomlig människa en lösen. 1Ti 2:5, 6; 1Pe 1:18, 19
31. Mariadyrkan
A. Maria var Jesu mor, inte ”Guds moder”
Gud har ingen början. Ps 90:2; 1Ti 1:17
Maria var mor till Guds Son då han var på jorden. Lu 1:35
B. Maria inte jungfru för evigt
Hon gifte sig med Josef. Mt 1:19, 20, 24, 25
Fick andra barn förutom Jesus. Mt 13:55, 56; Lu 8:19–21
Dessa var inte då hans ”andliga bröder”. Joh 7:3, 5
32. Motstånd, förföljelse
A. Varför de kristna möter motstånd
Jesus blev hatad, förutsade motstånd. Joh 15:18–20; Mt 10:22
Trohet mot rätta principer anklagelse mot världen. 1Pe 4:1, 4, 12, 13
Satan, denna ordnings gud, motarbetar Guds kungarike. 2Kor 4:4; 1Pe 5:8
Kristna fruktar inte, Gud uppehåller dem. Rom 8:38, 39; Jak 4:8
B. En hustru får inte låta mannen skilja henne från Gud
Mannen kan vara felunderrättad. Mt 10:34–38; Apg 28:22
Hon måste sätta sin lit till Gud och Kristus. Joh 6:68; 17:3
Genom sin trohet kan hon kanske rädda honom också. 1Kor 7:16; 1Pe 3:1–6
Mannen är huvudet, men han får inte diktera tillbedjan. 1Kor 11:3; Apg 5:29
C. Mannen får inte låta hustrun hindra honom att tjäna Gud
Måste älska hustru och barn; önskar att de skall få leva. 1Kor 7:16
Har ansvaret att fatta beslut, sörja för familjen. 1Kor 11:3; 1Ti 5:8
Gud älskar en man som står fast för sanningen. Jak 1:12; 5:10, 11
Kompromiss för fridens skull misshagar Gud. Heb 10:38
Bör leda familjen till lycka i den nya ordningen. Upp 21:3, 4
33. Ondskan i världen
A. Vem bär ansvaret för ondskan i världen?
Vanstyre orsakar svåra tider nu. Ord 29:2; 28:28
Världens härskare är Guds fiende. 2Kor 4:4; 1Jo 5:19; Joh 12:31
Djävulen upphov till ve, hans tid är kort. Upp 12:9, 12
Djävulen skall bindas, underbar frid följer. Upp 20:1–3; 21:3, 4
B. Varför ondskan har tillåtits
Djävulen ifrågasatte människornas lojalitet mot Gud. Job 1:11, 12
De trogna får tillfälle att bevisa sin lojalitet. Rom 9:17; Ord 27:11
Djävulen bevisas vara en lögnare, stridsfrågan avgörs. Joh 12:31
De trogna blir belönade med evigt liv. Rom 2:6, 7; Upp 21:3–5
C. Barmhärtigt att ändens tid varar tillräckligt länge
Det tar tid att varna, precis som i Noas dagar. Mt 24:14, 37–39
Gud är inte långsam, utan barmhärtig. 2Pe 3:9; Jes 30:18
Bibeln hjälper oss att vara vakna. Lu 21:36; 1Th 5:4
Sök Jehova nu för att få beskydd. Jes 2:2–4; Sef 2:3
D. Lösningen på världens problem inte från människor
Människor är rädda, förvirrade. Lu 21:10, 11; 2Ti 3:1–5
Guds kungarike, inte människor, skall ha framgång. Dan 2:44; Mt 6:10
Sök fred med Guds kung nu för att få leva. Ps 2:9, 11, 12
34. Religion
Ett enda hopp, en enda tro, ett enda dop. Ef 4:5, 13
De troende har fått i uppdrag att göra lärjungar. Mt 28:19; Apg 8:12; 14:21
Känns igen på sin frukt. Mt 7:19, 20; Lu 6:43, 44; Joh 15:8
Kärlek, enhet bland medlemmarna. Joh 13:35; 1Kor 1:10; 1Jo 4:20
B. Falska läror fördöms med rätta
Jesus fördömde falska läror. Mt 23:15, 23, 24; 15:4–9
Gjorde det för att hjälpa de förblindade. Mt 15:14
Sanningen gjorde dem fria, och de blev Jesu lärjungar. Joh 8:31, 32
C. Viktigt att byta religion om den visar sig vara falsk
Sanningen gör fri; bevisar att många har fel. Joh 8:31, 32
Israeliter och andra övergav tidigare gudsdyrkan. Jos 24:15; 2Ku 5:17
De första kristna hade ändrat uppfattningar. Gal 1:13, 14; Apg 3:17, 19
Paulus bytte religion. Apg 26:4–6
Hela världen är bedragen; vi måste förnya vårt sinne. Upp 12:9; Rom 12:2
D. ”Något gott i alla religioner” – garanterar inte Guds ynnest
Gud anger normen för tillbedjan. Joh 4:23, 24; Jak 1:27
Inte ”gott” om det strider mot Guds vilja. Rom 10:2, 3
”Goda gärningar” kan förkastas. Mt 7:21–23
Känns igen på sin frukt. Mt 7:20
35. Räddning (Frälsning)
A. Räddningen kommer från Gud genom Jesu lösenoffer
Livet är en gåva från Gud genom hans Son. 1Jo 4:9, 14; Rom 6:23
Räddning är möjlig endast genom Jesu offer. Apg 4:12
Inga gärningar är möjliga vid ”omvändelse på dödsbädden”. Jak 2:14, 26
Man måste anstränga sig kraftigt för att vinna räddning. Lu 13:23, 24; 1Ti 4:10
B. ”En gång frälst, alltid frälst” en obiblisk tanke
De som har fått andel i helig ande kan avfalla. Heb 6:4, 6; 1Kor 9:27
Många israeliter tillintetgjordes, fastän de räddades ur Egypten. Jud 5
Räddning vinns inte omedelbart. Flp 2:12; 3:12–14; Mt 10:22
De som avfaller är i en sämre situation än tidigare. 2Pe 2:20, 21
C. ”Universell frälsning” är en obiblisk lära
Omöjligt för somliga att ändra sinne. Heb 6:4–6
Gud finner inte behag i den ondskefulles död. Hes 33:11; 18:32
Men kärleken kan inte överse med orättfärdighet. Heb 1:9
De onda skall tillintetgöras. Heb 10:26–29; Upp 20:7–15
36. Sabbat
A. Sabbatsbudet inte bindande för kristna
Lagen avskaffades på grundval av Jesu död. Ef 2:15
De kristna inte bundna av en sabbatslag. Kol 2:16, 17; Rom 14:5, 10
Tillrättavisade för att ha hållit sabbat osv. Gal 4:9–11; Rom 10:2–4
Kommer in i Guds vila genom tro och lydnad. Heb 4:9–11
B. Sabbatsbudet gällde bara det forntida Israel
Sabbaten firades först efter uttåget ur Egypten. 2Mo 16:26, 27, 29, 30
Gavs bara till Israel, som ett tecken. 2Mo 31:16, 17; Ps 147:19, 20
Lagen föreskrev också sabbatsår. 2Mo 23:10, 11; 3Mo 25:3, 4
Kristna är inte förpliktade att hålla sabbaten. Rom 14:5, 10; Gal 4:9–11
C. Guds sabbatsvila (skapelseveckans sjunde dag)
Började då det jordiska skaparverket var fullbordat. 1Mo 2:2, 3; Heb 4:3–5
Fortsatte efter Jesu tjänst på jorden. Heb 4:6–8; Ps 95:7–9, 11
Kristna vilar från själviska gärningar. Heb 4:9, 10
Upphör då Guds kungarike fullgjort sitt verk beträffande jorden. 1Kor 15:24, 28
37. Samarbete mellan trosriktningar
A. Att gå samman med andra religionssamfund är inte Guds vilja
Bara en enda väg; den är smal; få finner den. Ef 4:4–6; Mt 7:13, 14
Varnade för att falsk lära besmittar. Mt 16:6, 12; Gal 5:9
Befallda att hålla sig avskilda. 2Ti 3:5; 2Kor 6:14–17; Upp 18:4
B. ”Något gott i alla religioner” inget giltigt skäl
Några har nitälskan men inte enligt Guds vilja. Rom 10:2, 3
Det dåliga förstör vad som annars kunde varit gott. 1Kor 5:6; Mt 7:15–17
Falska lärare vållar undergång. 2Pe 2:1; Mt 12:30; 15:14
Ren tillbedjan kräver odelad hängivenhet. 5Mo 6:5, 14, 15
38. Sista dagarna
A. Vad som menas med ”världens ände”
Avslutningen på en tingens ordning. Mt 24:3; 2Pe 3:5–7; Mk 13:4
Inte slutet för jorden, utan för en ond världsordning. 1Jo 2:17
Ändens tid föregår tillintetgörelsen. Mt 24:14
Räddning för rättfärdiga; nya världen följer. 2Pe 2:9; Upp 7:14–17
B. Nödvändigt att vara vaken för tecken på de sista dagarna
Gud ger oss tecken som vägledning. 2Ti 3:1–5; 1Th 5:1–4
Världen inser inte tidens allvar. 2Pe 3:3, 4, 7; Mt 24:39
Gud är inte långsam, utan han ger varning. 2Pe 3:9
Belöningen för att man är vaken och aktiv. Lu 21:34–36
39. Själ
Människan är en själ. 1Mo 2:7; 1Kor 15:45; Jos 11:11; Apg 27:37
Djur kallas också själar. 4Mo 31:28; Upp 16:3; 3Mo 24:18
Själen har blod, äter, kan dö. Jer 2:34; 3Mo 7:18; Hes 18:4
En människa som har liv sägs ha en själ. Mk 8:36; Joh 10:15
B. Skillnad mellan själ och ande
En persons eller ett djurs liv är dess själ. Joh 10:15; 3Mo 17:11
Livskraften som driver själen kallas ”ande”. Ps 146:4; 104:29
När någon dör återgår kontrollen av livskraften till Gud. Pre 12:7
Endast Gud kan ge livskraften tillbaka. Hes 37:12–14
40. Skapelse
A. Stämmer med bevisad vetenskap; motbevisar utvecklingsläran
Ordningsföljden vid skapelsen bekräftad. 1Mo 1:11, 12, 21, 24, 25
Guds lag om ”arter” är giltig. 1Mo 1:11, 12; Jak 3:12
B. Skapelsedagarna inte 24–timmarsdagar
”Dag” kan betyda tidsperiod. 1Mo 2:4
En dag för Gud kan vara en lång tid. Ps 90:4; 2Pe 3:8
41. Synd
Överträdelse av Guds lag, hans fullkomliga norm. 1Jo 3:4; 5:17
Människan, skapad av Gud, är ansvarig inför honom. Rom 14:12; 2:12–15
Lagen har gjort människor medvetna om synden. Gal 3:19; Rom 3:20
Alla syndar, ingen når upp till Guds fullkomliga norm. Rom 3:23; Ps 51:5
B. Varför alla har fått lida på grund av Adams synd
Från Adam gick ofullkomlighet, död i arv till alla. Rom 5:12, 18
Gud var barmhärtig, lät människorna leva. Ps 103:8, 10, 14, 17
Jesu offer sonar synder. 1Jo 2:2
Synden och alla andra Djävulens verk skall utplånas. 1Jo 3:8
C. Förbjudna frukten var olydnad, inte sexuellt umgänge
Förbud mot att äta av trädet gavs innan Eva skapades. 1Mo 2:17, 18
Adam och Eva fick i uppdrag att skaffa barn. 1Mo 1:28
Barn inte resultat av synd, utan av Guds välsignelse. Ps 127:3–5
Eva syndade i Adams frånvaro; handlade på eget bevåg. 1Mo 3:6; 1Ti 2:11–14
Adam, överhuvudet, gjorde uppror mot Guds lag. Rom 5:12, 19
D. Vad synd mot helig ande är (Mt 12:32; Mk 3:28, 29)
Arvsynd inte av det slaget. Rom 5:8, 12, 18; 1Jo 5:17
Man kan bedröva anden, men bli förd till rätta. Ef 4:30; Jak 5:19, 20
Att uppsåtligt bedriva synd leder till död. 1Jo 3:6–9
Gud dömer sådana, tar bort sin ande. Heb 6:4–8
Vi skall inte be för sådana. 1Jo 5:16, 17
42. Treenighet
A. Gud, Fadern, en enda person, den störste i universum
Gud är inte tre personer. 5Mo 6:4; Mal 2:10; Mk 10:18; Rom 3:29, 30
Sonen skapades; Gud var tidigare ensam. Upp 3:14; Kol 1:15; Jes 44:6
Gud är universums härskare vid alla tider. Flp 2:5, 6; Dan 4:35
Gud skall upphöjas över allt annat. Flp 2:10, 11
B. Sonen underställd Fadern, före och efter sitt jordiska liv
Sonen lydig i himlen, sänd av Fadern. Joh 8:42; 12:49
Lydig på jorden, Fadern större. Joh 14:28; 5:19; Heb 5:8
Nu upphöjd i himlen, men underordnad Fadern. Flp 2:9; 1Kor 15:28; Mt 20:23
Jehova är Kristi huvud och Gud. 1Kor 11:3; Joh 20:17; Upp 1:6
Alltid fullständigt samstämda. Joh 8:28, 29; 14:10
Enhet, lik den mellan man och hustru. Joh 10:30; Mt 19:4–6
Alla troende måste ha samma enhet. Joh 17:20–22; 1Kor 1:10
Enhetlig tillbedjan av Jehova genom Kristus i evighet. Joh 4:23, 24
D. Guds heliga ande är hans verksamma kraft
En kraft, inte en person. Mt 3:16; Joh 20:22; Apg 2:4, 17, 33
Inte en person i himlen tillsammans med Gud och Kristus. Apg 7:55, 56; Upp 7:10
Sänds ut av Gud för att genomföra hans avsikter. Ps 104:30; 1Kor 12:4–11
De som tjänar Gud får den, leds av den. 1Kor 2:12, 13; Gal 5:16
43. Uppståndelse
Alla i minnesgravarna skall väckas upp. Joh 5:28, 29
Jesu uppståndelse är en garanti. 1Kor 15:20–22; Apg 17:31
De som syndar mot helig ande skall inte uppstå. Mt 12:31, 32
De som utövar tro försäkras om uppståndelse. Joh 11:25
B. Uppståndelse till liv antingen i himlen eller på jorden
Alla dör i Adam; får liv i Jesus. 1Kor 15:20–22; Rom 5:19
De som uppväcks har olika natur. 1Kor 15:40, 42, 44
De som skall vara med Jesus blir lika honom. 1Kor 15:49; Flp 3:20, 21
De som inte skall regera skall vara på jorden. Upp 20:4b, 5, 13; 21:3, 4
44. Åminnelsen, mässoffret
A. Herrens kvällsmåltid en minneshögtid
Hålls en gång om året på judiska påskdagen. Lu 22:1, 17–20; 2Mo 12:14
Till minne av Kristi offerdöd. 1Kor 11:26; Mt 26:28
De som har ett himmelskt hopp tar del. Lu 22:29, 30; 12:32, 37
Hur man vet att man har ett sådant hopp. Rom 8:15–17
B. Det katolska mässoffret obibliskt
Förlåtelse för synder kräver utgjutande av blod. Heb 9:22
Kristus är den ende medlaren för det nya förbundet. 1Ti 2:5, 6; Joh 14:6
Kristus är i himlen; kallas inte ner av en präst. Apg 3:20, 21
Kristi offer behöver inte upprepas. Heb 9:24–26; 10:11–14
45. Äktenskap
A. Äktenskapet skall hållas i ära
Förhållandet mellan Kristus och hans brud en förebild. Ef 5:22, 23
Äktenskapliga sängen skall vara obefläckad. Heb 13:4
Äkta makar tillråds att inte separera. 1Kor 7:10–16
Porneia enda bibelenliga skälet till skilsmässa. Mt 19:9
B. Principen om ledarskap måste respekteras av kristna
Mannen, huvudet, måste älska familjen, ta vård om den. Ef 5:23–31
Hustrun underordnar sig, älskar, lyder mannen. 1Pe 3:1–7; Ef 5:22
Barnen måste vara lydiga. Ef 6:1–3; Kol 3:20
C. Kristna föräldrars ansvar gentemot barnen
Måste visa kärlek, ägna dem tid och uppmärksamhet. Tit 2:4
Får inte reta upp dem. Kol 3:21
Sörja för dem, också i andligt avseende. 2Kor 12:14; 1Ti 5:8
Ge dem fostran för liv. Ef 6:4; Ord 22:6, 15; 23:13, 14
D. Kristna bör endast gifta sig med kristna
Gifta sig bara ”i Herren”. 1Kor 7:39; 5Mo 7:3, 4; Neh 13:26
E. Polygami inte i överensstämmelse med Bibeln
Ursprungligen skulle mannen ha en enda hustru. 1Mo 2:18, 22–25
Jesus återställde normen för de kristna. Mt 19:3–9
De första kristna levde inte i månggifte. 1Kor 7:2, 12–16; Ef 5:28–31