En benämning som används om folk, språk och kulturer som härrör från semiterna, som var avkomlingar till Noas son Sem. (1Mo 10:21–31)

De tidiga semiterna inbegrep olika arabiska folk samt araméerna (syrierna), assyrierna, de tidiga kaldéerna, elamiterna, hebréerna med flera. De hade brett ut sig över i stort sett hela det sydvästra hörnet av den asiatiska kontinenten, bland annat över det mesta av den bördiga halvmånen och en stor del av Arabiska halvön.

I den semitiska språkfamiljen ingick på Bibelns tid akkadiska (talades i Assyrien och Babylon), arabiska, arameiska, hebreiska och språk som talades av folkslagen som bodde runt omkring Israel, t.ex. ammoniterna och moabiterna. (1Mo 11:27; 19:30, 37, 38) Det är den äldsta språkfamilj man känner till.

När det sägs att ett ord, namn eller idiom är ”semitiskt”, betyder det att det kommer från ett semitiskt språk eller har influerats av ett semitiskt språk.