Är välgörenhet lösningen?

ÄVEN om naturkatastrofer, fattigdom, hunger, sjukdom och miljöhot dominerar nyhetsinslagen, har också en mer positiv trend kunnat iakttas – en ökad givmildhet. Då och då kommer det nyhetsrapporter om rika som donerar hundratals miljoner, ja miljarder, dollar till välgörenhet. Kända personer ses ofta använda sitt kändisskap för att rikta allmänhetens uppmärksamhet på allvarliga problem. Även många som inte har det så gott ställt skänker pengar till välgörande ändamål av olika slag. Men hur stor nytta kan välgörenhet göra, framför allt på lång sikt?

”Filantropins guldålder”?

Intresset för välgörenhet, så kallad filantropisk verksamhet, är större än någonsin i en del länder. I en bok om samhällsklimatet i världen konstateras det: ”Nu i början av 2000-talet finns det i ett växande antal länder fler [filantropiska] organisationer med större ekonomiska resurser än någonsin tidigare.” (Global Civil Society 2004/5) Och eftersom de rika blir fler, förväntas givandet fortsätta. Det här innebär inte bara att somliga kommer att ha mer att bidra med, utan också att mer pengar kan komma att testamenteras till välgörenhet när de rika dör. Det är alltså på goda grunder som det i tidskriften The Economist förklaras att vi kanske ser början på ”filantropins guldålder”.

En orsak till det ökade intresset för välgörenhet är myndigheternas oförmåga att komma till rätta med de svåra problemen i världen. Ett av FN:s särskilda sändebud för hiv/aids i Afrika angav ”avsaknad av politisk ledning” som  en av anledningarna till att så många kända personer engagerar sig i internationella hälsofrågor. Vare sig det gäller fattigdom, hälsovård, miljö, utbildning eller social rättvisa kan man framför allt hos de rika märka ”en ökad otålighet på grund av regeringars och internationella myndigheters otillräckliga ansträngningar att lösa problemen eller förbättra situationen”, skriver Joel Fleishman i en bok om engagemanget för välgörenhet i USA. (The Foundation: A Great American Secret—How Private Wealth Is Changing the World) Ivriga att åstadkomma förändringar försöker en del rika filantroper tillämpa metoder som de haft framgång med i affärer.

Filantropins betydelse

Även i början på 1900-talet kunde man lägga märke till ett ökat engagemang för välgörenhet. Sådana mäktiga finansmän som Andrew Carnegie och John D. Rockefeller s:r beslöt sig för att använda sina rikedomar till att hjälpa behövande. Dessa välgörare insåg att traditionell välgörenhet, även om den ger mat åt svältande människor eller vård åt sjuka barn, inte tar itu med de bakomliggande orsakerna till problemen. De förstod att det behövdes mer organiserad hjälp och grundade därför institutioner och stiftelser som skulle verka för social förändring och finansiera forskning som syftade till att eliminera själva orsakerna till problemen. Sedan dess har bokstavligt talat tiotusentals sådana organisationer upprättats världen över, och gott och väl över 50 av dem har tillgångar som överstiger en miljard dollar.

Det kan inte förnekas att det här har resulterat i att mycket gott har uträttats. Många skolor, bibliotek, sjukhus, parker och museer vittnar om det. Likaså har program för ökad avkastning av grödor och ökad matproduktion gjort att man fått fram mer mat i fattiga länder. Bidrag till medicinsk forskning har lett till att det gjorts framsteg inom sjuk- och hälsovård och till att man i en del länder kunnat utrota vissa sjukdomar, till exempel gula febern.

Med tanke på att det i dag läggs ner större resurser än någonsin på att bekämpa de globala problemen tycker många att vi nu verkar vara nära en lösning. År 2006 sade en tidigare president i USA till en grupp välgörare: ”Det går inte att nog betona den betydelse som privat givande kommer att ha för det allmännas väl.”

Många är dock lite mer försiktiga i sina bedömningar. Laurie Garrett, en expert på internationella hälsofrågor, skrev: ”Med tanke på alla de pengar som finns att tillgå skulle man kunna tro att lösningen på många globala hälsoproblem äntligen är i sikte. Men så är det inte.” Varför inte det? Hon nämner kostsam byråkrati, korruption, bristen på samordnade ansträngningar och tendensen bland donatorer att ange att deras medel skall användas för en viss sjukdom, till exempel aids.

Eftersom ansträngningarna inte är samordnade och pengarna ”främst går till mer uppmärksammade sjukdomar i stället för till människors allmänna hälsa, är risken stor att den nuvarande givmildhetens era inte bara kommer att misslyckas med att infria förväntningarna utan i själva verket förvärra vissa problem”, menar Garrett.

Varför det inte räcker med pengar

Nyttan av välgörenhet kommer alltid att vara begränsad, oavsett vad syftet med den är. Varför är det så? För det första kan varken pengar eller god utbildning utrota sådana problem som girighet, hat, fördomar, nationalism, tribalism och falska religiösa trosuppfattningar. Och även om de här företeelserna har bidragit till att förvärra mänsklighetens problem, är de inte själva roten till lidandet. Som Bibeln visar finns det mer grundläggande orsaker till problemen.

En sådan orsak är att vi människor är ofullkomliga därför att vi ärvt synden. (Romarna 3:23; 5:12) På grund av vår ofullkomlighet har vi en tendens att tänka och handla fel. ”Benägenheten hos människans hjärta är ond alltifrån hennes ungdom”, sägs det i 1 Moseboken 8:21. Miljontals människor ger efter för benägenheten att göra det som är ont genom att ägna sig  åt sexuell omoral och drogmissbruk. Det här i sin tur bidrar till spridningen av olika sjukdomar, däribland aids. (Romarna 1:26, 27)

En annan grundläggande orsak till lidandet är att vi människor inte kan styra oss själva på ett framgångsrikt sätt. ”Det tillkommer inte ... [människan] att själv styra sina steg”, sägs det i Jeremia 10:23. Den ”avsaknad av politisk ledning” som nämndes tidigare gör att många filantropiska organisationer går förbi myndigheterna och tar saken i egna händer. Bibeln förklarar att vi människor skulle låta oss vägledas och styras av Skaparen, inte av varandra. (Jesaja 33:22)

Dessutom lovar Bibeln att Skaparen, Jehova Gud, skall ta itu med alla problem som plågar mänskligheten. Han har i själva verket redan vidtagit åtgärder för att lösa problemen.

Den störste välgöraren

Ordet ”filantropi” kommer från ett grekiskt ord som betyder ”människokärlek”. Ingen har större kärlek till människorna än Skaparen. I Johannes 3:16 sägs det: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Ja, för att befria människor från syndens och dödens grepp gav Jehova något som var långt värdefullare än pengar. Han gav sin käre Son som ”en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) Aposteln Petrus skrev om Jesus: ”Han bar själv våra synder i sin egen kropp på träpålen, för att vi inte längre skulle ha något med synderna att göra utan skulle leva för rättfärdigheten. Och ’genom hans sår blev ni läkta’.” (1 Petrus 2:24)

Jehova har också gjort något för att lösa problemet med styret över jorden. Han har tillsatt en världsregering som kallas Guds kungarike. Det här kungariket, som styr från himlen, skall ta bort alla onda och se till att det blir frid och harmoni på planeten jorden. (Psalm 37:10, 11; Daniel 2:44; 7:13, 14)

Genom att ta itu med grundorsakerna till lidandet skall Gud genomföra det som människor inte ens varit i närheten av att kunna genomföra, varken individuellt eller kollektivt. I stället för att upprätta organisationer som ägnar sig åt välgörenhet följer Jehovas vittnen därför Jesu Kristi exempel och använder sin tid och sina ekonomiska resurser till att förkunna ”de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Lukas 4:43; Matteus 24:14)

[Ruta/Bild på sidan 21]

”Gud älskar en glad givare”

Det här uttalandet, som finns i 2 Korinthierna 9:7 i Bibeln, är vägledande för Jehovas vittnen. De ger av sin tid, sin energi och sina materiella ägodelar för att hjälpa andra. Ja, de anstränger sig för att följa uppmaningen: ”Låt oss inte älska med ord eller med tungan utan i gärning och sanning.” (1 Johannes 3:18)

När det uppstår behov, till exempel vid naturkatastrofer, sätter Jehovas vittnen en ära i att få hjälpa de drabbade. När orkanerna Katrina, Rita och Wilma hade dragit fram över de södra delarna av USA, kom många tusen Jehovas vittnen till de drabbade områdena som frivilliga arbetare för att hjälpa till med återuppbyggnadsarbetet och ge annan hjälp. Under överinseende av lokala hjälpkommittéer byggde de upp eller reparerade över 5 600 bostäder som tillhörde Jehovas vittnen och 90 Rikets salar – nästan alla som hade skadats.

Jehovas vittnen tillämpar inte sedvänjan med tionde och tigger inte om pengar. Deras verksamhet understöds helt och hållet av frivilliga bidrag. (Matteus 6:3, 4; 2 Korinthierna 8:12)

[Bilder på sidan 19]

Pengar kan inte ta bort grundorsakerna till sjukdom och lidande

[Bildkälla]

© Chris de Bode/Panos Pictures