”DET som betydde mest var att bröderna och systrarna var så snälla”, säger Lisa. * Det var så hon beskrev vad som fick henne att dras till sanningen. Anne kände något liknande. Hon säger: ”Det jag minns starkast är inte det de läste ur Bibeln, utan hur de var mot mig.” Både Lisa och Anne tycker nu om att läsa och begrunda Bibeln, men i början var det vännernas omtanke som gjorde störst intryck på dem.

Hur kan vi visa omtanke mot dem omkring oss? Vi ska se på två sätt: genom att säga snälla saker och genom att göra snälla saker. Sedan ska vi också se vilka vi ska vara snälla och vänliga mot.

Kvinnan som beskrivs i Ordspråksboken, kapitel 31, låter ”omtankens lag” styra det hon säger. (Ords. 31:26) Den här lagen påverkar vad hon säger till sin man och sina barn och hur hon säger det. Självklart vill även gifta män och pappor låta vänliga när de pratar med sin familj. De flesta föräldrar vet att barn inte mår bra av att föräldrarna låter hårda eller tvära och att det inte är lika troligt att barnen lyssnar på dem då. Däremot kommer barnen antagligen att lyssna om föräldrarna uttrycker sig på ett snällt sätt.

Hur kan du uttrycka dig på ett snällt sätt oavsett om du är förälder eller inte? Det finns en ledtråd i den första delen av Ordspråksboken 31:26. Där beskrivs hustrun som vis. Om man är vis är man noga med vilka ord och vilken ton man använder. Det kan vara bra att fråga sig själv: Kommer det jag tänker säga att göra någon irriterad eller kommer det att lugna ner en spänd situation? (Ords. 15:1) Det är verkligen vist att tänka efter före.

Ett annat ordspråk säger: ”Tanklösa ord är som svärdshugg.” (Ords. 12:18) Om vi tänker på hur våra ord och vår ton påverkar andra så blir det lättare att kontrollera det som kommer ut ur munnen. Omtanke får oss att inte tänka negativt om andra och inte säga sådant som är elakt eller har en otrevlig ton. (Ef. 4:31, 32) Det får oss att tänka positivt och säga sådant som är snällt och som har en varm ton. Jehova är ett bra exempel på det. När hans tjänare Elia var väldigt rädd, skickade han en ängel som talade till honom med ”en lugn, låg röst”. (1 Kung. 19:12) Men det är klart, för att vara snäll räcker det inte bara med att säga sådant som är snällt. Vi måste också göra sådant som är snällt. Hur kan man göra det?

Vi vill efterlikna Jehova och både säga och göra sådant som är vänligt och omtänksamt. (Ef. 4:32; 5:1, 2) Lisa, som citerades tidigare, beskriver något snällt som några vittnen gjorde för henne. ”Vår familj var tvungen att flytta väldigt plötsligt, och då var det två par i församlingen som tog ledigt för att hjälpa oss att packa. Och just då studerade jag inte ens Bibeln!” Det de här vännerna gjorde fick Lisa att vilja veta mer om sanningen.

 Anne, som nämndes i början av artikeln, uppskattade också att vittnena var så snälla och omtänksamma. Hon säger: ”Jag var väldigt skeptisk. Med tanke på hur folk brukar uppföra sig hade jag svårt att lita på andra.” Hon säger vidare: ”När jag träffade vittnena undrade jag vad de var ute efter. Jag tänkte: ’Varför bryr de sig om mig?’ Men min studieledare var verkligen genomsnäll, och det fick mig att lita på henne.” Vad ledde det till? ”Efter ett tag började jag ta det jag fick lära mig på allvar.”

Både Lisa och Anne blev djupt berörda av att vänner i församlingen gjorde så snälla och omtänksamma saker för dem. Och det fick dem att vilja lära sig mer om sanningen. Omtanke från församlingen gjorde att deras hjärtan mjuknade och att de vågade lita på Jehova och vännerna.

En del kan ha lättare att uttrycka sig vänligt och le ofta på grund av sin  bakgrund eller uppfostran. Och det är väldigt bra att vara artig och trevlig för att det förväntas i sociala sammanhang. Men om det bara är vår kultur eller personlighet som får oss att vara omtänksamma, så efterliknar vi kanske inte Guds omtänksamhet. (Jämför Apostlagärningarna 28:2.)

Omtänksamhet är en del av Guds andes frukt. (Gal. 5:22, 23) Så om vi ska kunna bli genuint omtänksamma behöver vi låta Guds ande påverka det vi tänker och det vi gör. Och då efterliknar vi Jehova och Jesus. Vi är uppriktigt intresserade av andra, precis som Jesus var. Så det som motiverar oss att vara omtänksamma är att vi älskar Jehova och våra medmänniskor. Vi vill att omtanken ska komma inifrån och få oss att agera. Det är något som Jehova verkligen tycker om.

Det kan vara lätt att vara snäll och tacksam mot dem som är snälla mot oss och som vi känner. (2 Sam. 2:6; Kol. 3:15) Men vad ska vi göra om vi tycker att någon inte förtjänar att vi visar omtanke?

Jehova är det bästa exemplet på att visa omtanke mot alla människor, oavsett om de förtjänar det eller inte. I Bibeln kan vi lära oss något mycket viktigt om att visa omtanke. Uttrycket ”generös omtanke” används många gånger i de kristna grekiska skrifterna. Det här uttrycket förmedlar tanken på en gåva som ges för att givaren är generös, inte för att mottagaren har gjort sig förtjänt av den. Hur visar Jehova omtanke?

Jehova har visat omtanke mot alla människor som någonsin har levt och gett dem det de behöver för att fortsätta leva. (Matt. 5:45) Han visade faktiskt omtanke mot oss innan vi ens kände honom. (Ef. 2:4, 5, 8) Han har till exempel gett alla människor det bästa han har – sin enfödde son. Paulus skrev att vi har fått lösenanordningen för att ”Guds generösa omtanke är så stor”. (Ef. 1:7) Och trots att vi syndar och gör Jehova besviken, så fortsätter han att vägleda och undervisa oss. Och hans undervisning är lika mjuk och behaglig som ett ”stilla regn”. (5 Mos. 32:2) Det vi kan ge Jehova kan aldrig någonsin jämföras med den omtanke han visar oss. Och sanningen är den att vi är helt beroende av Jehovas omtanke för att kunna ha ett hopp. (Jämför 1 Petrus 1:13.)

Vi tycker verkligen om Jehovas omtanke, och den motiverar oss. Den får oss att vara omtänksamma mot alla, inte bara mot vissa. Vi vill efterlikna Jehova och vara snälla mot andra varje dag. (1 Thess. 5:15) När vi gör det sprider vi värme i den här kalla världen, precis som en eld en kylig dag. Då kommer vår familj, vänner i församlingen, arbetskamrater, skolkompisar och grannar att må bra i vårt sällskap.

Fundera på om du har någon i familjen eller församlingen som skulle må bra av lite extra omtanke. Finns det någon i församlingen som behöver hjälp med något hemma eller i trädgården? Skulle du kunna handla åt honom eller henne eller göra något annat som behövs? Eller skulle du kunna ställa upp om du träffar någon i tjänsten som behöver hjälp?

Tänk vad bra det blir när vi efterliknar Jehova och är snälla och omtänksamma i både ord och handling.