Kapitel 16

En jord som är fri från sjukdom och död

VILKEN underbar lättnad skulle det inte innebära för oss människor att jorden för evigt blev befriad från sjukdom och död! Det skulle göra slut på de bittra tårar som fällts som uttryck för sorg och lidande. Då skulle den olidliga smärta och de fasansfulla missbildningar som sjukdomar kan medföra höra det förgångna till. Då skulle inte längre ålderns härjningar försvaga människor och försätta dem i ett tillstånd av hopplös förtvivlan och hjälplöshet. Människor överallt skulle åtnjuta ungdomlig styrka och kraft. Inte ett enda uttryck för sorg skulle någonsin mera komma över deras läppar!

Detta är inte grundat på fåfäng inbillning. Det är Jehova Guds eget uppsåt. Han har mycket mer i beredskap för mänskligheten än bara några få levnadsår fyllda med problem och lidanden. — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

KAN DET LEDA TILL OERHÖRDA PROBLEM?

Men skulle en jord som är fri från sjukdom och död ge upphov åt andra allvarliga problem? Undrar du: Var skulle alla människor bo? Skulle det inte snart bli trängsel på jorden, om sjukdom och död upphörde? Skulle det inte leda till stor livsmedelsbrist och obehagliga levnadsförhållanden?

Det var aldrig Guds uppsåt att överbefolka jorden. Till det fullkomliga människoparet Adam och Eva sade Gud: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden.”  (1 Moseboken 1:28) Det är stor skillnad mellan att ”uppfylla” jorden och att överbefolka den. Om någon bad dig fylla ett glas med saft, skulle du inte fortsätta att hälla tills det rann över. Så snart glaset var tillräckligt fullt, skulle du sluta hälla. Så snart jorden var behagligt fylld med människor, skulle Gud likaså se till att det inte blev någon ytterligare befolkningstillväxt på denna planet.

Vidare bör vi inte på grundval av vad vi ser eller hör i våra dagar felbedöma jordens förmåga att ge oss människor ett hem och uppehålla livet på människor och djur. Även om mycket folk har hopat sig i stora städer, finns det stora områden på jorden som är glest befolkade. Om den nuvarande befolkningen vore jämnt fördelad, skulle det bli omkring två och ett halvt hektar odlingsbar jord för varje man, kvinna och barn. Detta skulle i sanning vara mer än tillräckligt!

Den hunger som så många människor måste utstå i olika delar av världen beror inte på att man har nått gränsen för matjordens förmåga att frambringa föda. I stället är det så att den vittutbredda livsmedelsbristen i huvudsak beror på ojämn fördelning av livsmedelstillgångarna. Under det att mycket produceras i vissa områden och man där har överskott på livsmedel, råder det svår brist på andra platser. Jorden skulle i själva verket kunna frambringa mycket mer än den för närvarande gör. År 1970 beräknade Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation att världens möjligheter, när det gäller jordbruk, var så stora att man skulle kunna frambringa föda åt omkring fyrtiotvå gånger så många människor som det för närvarande finns på jorden.

Vad människan redan har gjort i vissa trakter på jorden ger en viss antydan om vilka stora möjligheter det finns att öka jordens produktivitet.

Imperial Valley i Kalifornien var en gång en ogästvänlig, ouppodlad öken. Men konstbevattning av den mineralrika  ökenjorden har gjort denna dal till ett av Förenta staternas bördigaste jordbruksområden.

Trots att Europa endast har omkring hälften så stor jordbruksareal som Nordamerika, frambringar man genom ett mera intensivt jordbruk ungefär lika mycket livsmedel.

Det råder i sanning inget tvivel om att större arealer skulle kunna brukas mera intensivt, och detta utan att fördärva de vackra skogarna och ängarna.

Det finns ännu en faktor som kommer att tillförsäkra riklig tillgång på livsmedel för en jord som är behagligt fylld med djur och människor. Vad är det? Det är den gudomliga hjälp och vägledning som människorna då kommer att få del av under Guds rikes förvaltning genom hans Son, Jesus Kristus. Ingen känner jorden bättre än Gud, eftersom han är dess Skapare. Och under hans rikes visa förvaltning kommer jorden att ge sin avkastning i överflöd. Då kommer det att bli som det var i det forntida Israel, när folket var troget: ”Landet har givit sin gröda, Gud, vår Gud, välsignar oss.” — Psalm 67:76, Åk.

Torra öknar och andra improduktiva områden, som upptar millioner hektar, kommer utan tvivel att uppodlas i stor skala. Det kommer inte att vara något nytt i människans historia att få Guds hjälp att skaffa det vatten man behöver. På 500-talet f.v.t. återvände tusentals judiska landsförvista till Jerusalem från Babylon i uppfyllelse av Guds profetiska löften. (Esra 2:64—70) De tog tydligen raka vägen genom den ogästvänliga syriska öknen. Men Gud gav dem vad de behövde för att uppehålla livet. Han hade också förutsagt om deras hemland: ”Vatten skola bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken.” — Jesaja 35:6.

Eftersom Gud gjort detta i det förflutna, har vi goda skäl att förvänta att detta kommer att ske i långt större skala under hans rikes förvaltning genom Kristus.

 Vi behöver inte frukta för att införandet av en jord som är fri från sjukdom och död skall ge upphov åt obehagliga förhållanden. Den kommer inte att bli överbefolkad, utan var och en kommer att kunna äta sig mätt.

Förvaltningen under Guds förordnade konung, Jesus Kristus, och hans 144.000 medregenter kommer att se till att jordens inbyggare blir väl omhändertagna. Jesajas profetia framhåller vilket överflöd av hälsosam föda man då skall njuta av: ”HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud . . . med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.” — Jesaja 25:6.

Vi kan hysa tillit till Jehova Gud, honom om vilken bibeln säger: ”Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.” (Psalm 145:16) Han har aldrig underlåtit att uppfylla sina löften. I Skriften heter det om det forntida Israel: ”Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.” — Josua 21:45.

HUR SJUKDOM OCH DÖD SKALL FÖRSVINNA

Jehova Gud har lovat människorna något som är av mycket större värde än alla de materiella ting de behöver för att njuta av livet. Vad är detta? Befrielse från sjukdom och död. Hans tillkännagivna uppsåt om det storslagna gästabud som omnämns i Jesaja åtföljs nämligen av detta löfte: ”Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN [den suveräne Herren Jehova, NW] skall avtorka tårarna från alla ansikten.” — Jesaja 25:8.

I överensstämmelse med Guds här uttalade löfte kommer Rikets förvaltning under Jesus Kristus och hans medregenter att verka för att befria människorna från dödens välde. Eftersom synden och döden är en följd av att vi blivit födda som ofullkomliga syndare på grund av vårt arv från den första människan, Adam, måste syndens dödsbringande verkningar motverkas. Hur då?

 Grundvalen för att åstadkomma detta måste vara en anordning som tillfredsställer rättvisans krav. Logiskt sett måste det vara en anordning som omintetgör den skada som vållats av Adams uppror. Det Adam förlorade måste återvinnas. Priset måste vara en lösen av exakt samma värde som det Adam förlorade, nämligen fullkomligt mänskligt liv med alla dess rättigheter och framtidsutsikter.

Ingen av Adams syndfulla avkomlingar kunde åstadkomma en sådan lösen. Detta klargörs i Psalm 49:87: ”Sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.” Men Kristus Jesus kunde göra detta, eftersom han var en fullkomlig människa, och han utgav villigt sitt liv och gav därigenom ”sin själ till en lösen i utbyte mot många”. — Matteus 20:28, NW.

På grund av att Jesus Kristus offrat sitt eget fullkomliga mänskliga liv, är han i stånd att låta människorna få del av de gagneliga verkningarna av hans försoningsoffer för att bli befriade från slaveri under synden. Eftersom syndfulla böjelser har blivit en del av människans karaktär, kommer det att krävas tid och hjälp för att övervinna dessa. Under Riket i Jesu Kristi händer kommer alla dess mänskliga undersåtar att få ta emot fostran på rättfärdighetens väg. — Uppenbarelseboken 20:12; Jesaja 26:9.

Men detta behöver inte betyda att de som är behäftade med någon svår kroppslig invaliditet eller missbildning måste vänta en lång tid, under vilken de till slut tillfrisknar från sitt lyte. När Jesus Kristus befann sig här på jorden, botade han de sjuka och hemsökta på ett enda ögonblick, genom ett underverk. Han botade ett antal människor på långt avstånd, utan att de lidande kunde se honom och utan att han kom i omedelbar kontakt med dem. (Matteus 8:5—13; 15:21—28; Lukas 7:1—10) Därför kan alla svårt handikappade människor, till exempel sådana som bara har ett ben eller en arm, vilka är vid liv när Riket börjar förvalta  jordens alla angelägenheter, hoppas på att bli mirakulöst botade på ett enda ögonblick vid den tid Gud bestämmer. Det kommer i sanning att bli hänförande att se de blinda återfå sin syn, de döva återfå sin hörsel och de vanställda, lemlästade och missbildade bli hela och friska igen!

Det kommer emellertid att vara en gradvis skeende process att människor förs fram till fullkomlighet i fråga om kropp och sinne, och den kommer att kräva tillämpning av Jesu försoningsoffer och lydnad för de anvisningar som utfärdas av Rikets förvaltning. Det som då skall äga rum kan liknas vid hur en invalidiserad person blir återställd under ledning av en skicklig terapeut. Under loppet av denna träning kan den invalidiserade personen göra många misstag, men till slut kan han nå därhän att han kan leva ett nyttigt liv utan att vara beroende av andra. Hans framsteg beror på det gensvar han ger till den hjälp han får.

KVALIFIKATIONERNA FÖR DEM SOM SKALL ÅTERSTÄLLA DE OFULLKOMLIGA MÄNNISKORNA

Jesus Kristus äger alla de kvalifikationer som krävs för att återställa människosläktet. Han har levat som en människa på jorden och har därför personlig kännedom om ofullkomliga människors problem. Trots att han var fullkomlig erfor han lidande och sorg i sådan utsträckning att han fällde tårar. Bibelns skildring lyder: ”Med starkt rop och tårar frambar han under sitt kötts dagar böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ’Son’, lydnad genom sitt lidande.” — Hebréerna 5:7, 8.

På grund av vad Jesus Kristus upplevde på jorden kan vi förtrösta på att han kommer att vara en förstående härskare. Han utgav villigt sitt liv för människorna och kommer därför inte att behandla sina undersåtar med barskhet.  (1 Johannes 3:16) Eftersom Jesus också är överstepräst, kommer han att visa medlidande, när han befriar de människor från synd som respekterar hans anvisningar. Han kommer inte att bli otålig på dem och inte få dem att känna sig förkrossade, när de råkar begå en handling som inte fullkomligt återspeglar Guds personlighet. Med avseende på Jesu prästerliga tjänst heter det i Hebréerna 4:15, 16 (NW): ”Vi har inte såsom överstepräst en som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit satt på prov i alla avseenden som vi själva, dock utan synd. Må vi därför med dristighet att tala ut gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att vi må få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.”

Medan människorna går mot fullkomlighet kommer de fortfarande oavsiktligt att begå synder. Men genom att ångra sig och be Gud om förlåtelse genom sin överstepräst, Jesus Kristus, kommer de att bli förlåtna och fortsätta att få hjälp att övervinna sina svagheter. I Uppenbarelseboken 22:1, 2 (NW) beskrivs de gudomliga föranstaltningarna för liv och återställelse till hälsa under bilden av ”en flod med livets vatten, klar som kristall, vilken flöt fram från Guds och Lammets tron mitt i dess breda gata. Och på den här sidan om floden och på den andra sidan fanns det livsträd, som frambragte tolv fruktskördar, i det att de bar sina frukter varje månad. Och trädens löv var till bot för nationerna.”

De som regerar tillsammans med Jesus Kristus är likaså väl kvalificerade att hjälpa människorna. Dessa medregenter inbegriper både män och kvinnor med mycket skiftande bakgrund i livet. (Galaterna 3:28) Somliga av dem har haft sådan bakgrund att de hängett sig åt sådana handlingar som otukt, äktenskapsbrott, homosexualitet, stöld, dryckenskap, utpressning och liknande ting. Men de ångrade sig, vände om och började leva ett rent liv till pris och ära för Gud. (1 Korintierna 6:9—11) Vid tiden för sin död  måste alla som blir konungar och präster tillsammans med Jesus Kristus befinnas vara sådana som älskar och utövar rättfärdighet och som hatar det onda, sådana som osjälviskt gett ut sig för att befrämja sina medmänniskors välfärd. — Romarna 12:9; Jakob 1:27; 1 Johannes 3:15—17; Judas v. 23.

Det har inte varit någon lätt sak för dem att bevara en ren ställning inför Gud. De har blivit föremål för oerhörda påtryckningar att börja följa världens själviska vägar. Många har blivit utsatta för yttre påtryckningar i form av smälek, fysisk misshandel och allmän motvilja och hån. Jesus Kristus talade om för dem vad de kunde förvänta: ”Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk.” (Matteus 24:9) Under hela sitt liv har de dessutom måst kämpa mot sina egna syndfulla böjelser. Aposteln Paulus, som tillhörde denna kategori, sade om sig själv: ”Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet.” — 1 Korintierna 9:27.

Denna skara av 144.000 konungar och präster kan alltså i sanning hysa medkänsla med Rikets mänskliga undersåtar med tanke på deras problem. De har själva måst kämpa mot samma problem och bevisat sig lojala mot Gud trots stora svårigheter.

IDEALISKA FÖRHÅLLANDEN PÅ JORDEN

Också på jorden kommer allting att vara på allra bästa sätt för att hjälpa människorna att gå framåt mot fullkomlighet. Endast de som har visat sig äga en åstundan att göra Guds vilja med fullständigt hjärta kommer att finnas kvar, sedan Riket tillintetgjort sina fiender. Detta innebär att den girighet och själviskhet från människors sida, som i stor utsträckning har varit skuld till föroreningen av den mat vi äter, det vatten vi dricker och den luft vi andas, då  kommer att höra det förgångna till. De överlevande kommer inte att plågas av splittrande barriärer i rasligt och nationellt avseende. Förenade i tillbedjan av Jehova Gud kommer alla att handla som bröder och söka friden. Inte ens de vilda djuren kommer att skada människan eller hennes husdjur. De profetiska orden i Jesaja 11:6—9 kommer då inte bara att uppfyllas i andligt avseende, utan det kommer också att bli en bokstavlig uppfyllelse:

”Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.”

Genom Rikets förvaltning kommer Jehova Gud att rikta sin uppmärksamhet mot människorna i speciell bemärkelse. Detta framställs i bild i en profetisk syn som finns upptecknad i Uppenbarelseboken i bibeln. Sedan utsträckandet av Rikets makt liknats vid att det nya Jerusalem kommer ner från himmelen, lyder skildringen: ”[Gud] skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Uppenbarelseboken 21:2—4.

Tänk på vad detta innebär. Det nuvarande livet med sin smärta och sorg är sannerligen inte allt vi kan vänta oss. Mänskligheten kommer att bli befriad från all mental, känslomässig och kroppslig smärta som är en följd av ofullkomligheten. Oro och ångest på grund av ovisshet eller allvarliga olyckor och faror kommer att höra det förgångna till. Den depression, tomhet och ensamhet som hör samman med känslomässig plåga kommer inte mer att finnas  till. Aldrig mer kommer människor att gråta eller jämra sig på grund av svår kroppslig smärta. Bittra tårar kommer inte längre att fylla deras ögon och strömma nerför deras kinder. Det kommer inte längre att finnas orsak för någon att ge uttryck åt sorg. Återställda till fullkomlighet till sinne och kropp kommer människorna att finna verklig glädje i livet i all evighet. Skulle inte du vilja vara med bland dem som får del av dessa välsignelser från Gud?