Kapitel 2

Hur döden påverkar människornas dagliga liv

DE FLESTA människor intresserar sig mycket för det som påverkar deras liv och deras familjemedlemmars liv just nu. Men det är inte så många som vill tala om eller tänka på döden någon längre stund.

Döden innebär ingen ljus framtidsutsikt, men det är ett faktum att den påverkar människors dagliga liv. Vem av oss har inte upplevt den sorg och djupa känsla av saknad som hör samman med en kär väns eller älskad släktings död? Ett dödsfall i en familj kan förändra familjens hela livsmönster, beröva den en trygg inkomst och leda till att de efterlevande känner sig ensamma eller nedstämda.

Döden är en alldaglig företeelse som man måste räkna med, även om det inte är något behagligt. Man kan inte skjuta upp saker och ting hur länge som helst. I morgon kan det vara för sent.

Hur har detta påverkat dig? Känner du dig ibland pressad att desperat försöka få ut allt du kan av livet, eftersom det är så kort? Eller intar du den fatalistiska ståndpunkten och menar att det som skall ske, det sker?

DEN FATALISTISKA UPPFATTNINGEN

Många människor i vår tid tror att liv och död styrs av ödet. Detta är en grundläggande uppfattning hos mer än 477 millioner hinduer. Man finner i själva verket fatalistiska uppfattningar hos människor praktiskt taget överallt i världen. Har du inte hört folk säga: ”Det måste helt enkelt ske”, ”hans tid var ute” eller ”han klarade sig därför att  hans dagar ännu inte var till ända”? Sådana uttalanden görs ofta i samband med olyckshändelser. Är de sanna? Begrunda ett exempel:

Under en flyguppvisning vid flygmässan i Paris år 1973 splittrades Sovjetunionens överljudsplan Tu-144 i luften, varvid besättningen dödades. Stora stycken av flygplanet störtade ner över förorten Goussainville. En kvinna där hade just stängt sovrumsdörren bakom sig, då ett stycke av planet slog igenom ytterväggen och fullständigt demolerade sovrummet. Hon klarade sig undan oskadd.

Men det var andra som inte klarade sig. Bland offren var en äldre kvinnas tre barnbarn, men inte kvinnan själv.

Dog dessa barn och de andra offren därför att deras ”tid” var ute? Klarade sig andra därför att tiden ännu inte var inne för ödet att kräva deras liv?

De som svarar ”ja” på dessa frågor tror att man inte kan göra något för att förhindra en persons död, om hans ”tid är ute”. De menar att vilka försiktighetsåtgärder de än vidtar, så kan de helt enkelt inte undfly vad ödet bestämmer. Denna uppfattning liknar de forntida grekernas, vilka trodde att människans bestämmelse styrdes av tre gudinnor — Kloto, Lakesis och Atropos. Man trodde att Kloto spann livstråden, Lakesis bestämde dess längd och Atropos skar av den när tiden var ute.

Är en sådan fatalistisk åskådning förnuftig? Fråga dig: Varför minskar antalet dödsfall genom olyckshändelser, när man åtlyder säkerhetsföreskrifterna, och ökar, när man nonchalerar dem? Vad beror det på att de flesta dödsfall i trafiken kan visas ha sin grund i människors vårdslöshet, fylleri, misstag eller brott mot trafiklagarna? Vad beror det på att invånarna i länder med hög standard i fråga om hygien och goda kostvanor har mycket högre medellivslängd än invånare i länder som saknar dessa ting? Varför  dör fler rökare än icke-rökare i lungcancer? Hur skulle allt detta kunna bero på ett blint öde, som man inte kan råda över? Är det inte i stället så att det finns orsaker till det som händer människor?

Beror inte många dödsfall genom olyckshändelser på att en person helt enkelt råkar komma i en farlig situation? Låt oss belysa det hela: En man lämnar sitt hem vid en viss tid varje arbetsdag. En morgon, när han går förbi en grannes hus, hör han skrik och rop. Han skyndar på sina steg, och just som han rundar hörnet blir han träffad av en förlupen kula. Hans död berodde på att han befann sig vid hörnet vid fel tidpunkt; detta var en oförutsedd omständighet.

Den vise man som skrivit boken Predikaren i bibeln hade iakttagit vad som i verkligheten sker i det dagliga livet,  och han sade: ”Jag återgick till att se under solen att de snabba inte vinner tävlingsloppet, inte heller de mäktiga striden, inte heller får de visa också födan, inte heller får de förståndiga också rikedomarna, inte ens får de som har kunskap ynnesten; ty tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” — Predikaren 9:11, NW.

Den som inser detta nonchalerar inte säkerhetsföreskrifter och tar inte onödiga risker, eftersom han inte tror att han är immun mot döden så länge hans ”tid” inte är ute. Han inser att en fatalistisk uppfattning kan vara farlig både för honom själv och för andra. Om du förståndigt tillämpar denna kunskap, kan ditt liv förlängas med flera år.

En fatalistisk uppfattning kan å andra sidan leda till dumdristiga handlingar, och den kan också leda till att en person försummar att informera sig om sådant som kan ha en djupgående inverkan på honom själv och hans familj.

ATT LEVA ENDAST FÖR STUNDEN

Förutom den fatalistiska åskådningen har händelserna nu på 1900-talet påverkat människors gärningar.

Tänk efter ett ögonblick vad som har hänt. Millioner människor har förlorat livet genom krig, brottslighet, upplopp och hungersnöd. Luften och vattnet, som är nödvändiga för livet, förorenas med oroväckande hastighet. Människans liv tycks vara hotat från alla håll. Och det finns inget som ger någon verklig garanti för att mänskligheten skall kunna lösa sina problem inom en nära framtid. Livet verkar så osäkert. Vad har detta lett till?

Många av jordens invånare lever endast för stunden, för att få ut så mycket som möjligt av nuet. De känner sig tvingade att göra det, eftersom de menar att det liv de nu äger är allt de någonsin kan hoppas på. Bibeln beskriver träffande deras inställning: ”Låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.” — 1 Korintierna 15:32.

 I ett försök att fly från livets hårda verklighet kanske de tar sin tillflykt till alkohol eller narkotika. Andra försöker dämpa sin oro och besvikelse över hur kort livet är genom att hänge sig åt sexuella erfarenheter av alla slag — otukt, äktenskapsbrott, homosexualitet, lesbisk kärlek. I boken Death and Its Mysteries (Döden och dess mysterier) heter det:

”Det tycks som om fler normala människor i denna tid påverkas av denna fruktan för en kollektiv död, åtminstone undermedvetet. Detta är åtminstone en del av förklaringen till våra dagars oordning, som tar sig uttryck i meningslösa brott, vandalism, överbetoning av sexualiteten och ett accelererat livstempo. Till och med musiken och danserna i denna tid tycks vara ett uttryck för den förtvivlan som kännetecknar en mänsklighet som inte längre tror på sin egen framtid.”

Vad har blivit följden av att man på alla dessa sätt försökt leva för stunden, som om det kanske inte blir någon morgondag?

De som hänger sig åt omåttligt drickande och dryckenskap kan tillfälligt glömma sina bekymmer. Men de offrar sin värdighet och skadar ibland sig själva och andra, medan de är berusade. Och nästa dag finner de att de har fogat en mycket smärtsam huvudvärk till de bekymmer de redan hade.

Narkomanerna får också betala ett högt pris för sina försök att fly från verkligheten. De drabbas ofta av bestående kroppsliga och mentala skador. Och för att få pengar till sin kostsamma last kan de finna att de förnedrar sig själva genom att hänge sig åt stöld eller prostitution.

Hur förhåller det sig med lösaktigt sexuellt umgänge? Bidrar det till att förbättra ens lott i livet? Nej, i stället leder det ofta till en vedervärdig könssjukdom, icke önskade havandeskap, utomäktenskapliga barn, aborter, ett upplöst hem, bitter svartsjuka, strid och till och med mord.

 Det finns naturligtvis många som inte har dukat under för frestelsen att leva ett sedeslöst liv. Men de har ändå inte kunnat undgå det tryck som kommer av att de medvetet eller undermedvetet inser att deras liv kommer att ta slut. Eftersom de vet att tiden är begränsad, kan de försöka komma framåt i världen så fort det bara går. Vad leder detta till? Deras begär efter materiella ägodelar kan driva dem till att offra sin personliga hederlighet. Som det bibliska ordspråket sanningsenligt framhåller: ”Den som hastar att vinna rikedom skall inte förbli oskyldig.” (Ordspråksboken 28:20, NW) Men detta är inte allt.

Man använder så mycket tid och energi till att komma framåt i materiellt avseende att det inte blir mycket tid över att glädja sig åt samvaro i familjen. Barnen kanske visserligen får alla materiella ägodelar de önskar sig, men får de den vägledning och tillrättavisning de behöver för att bli ansvarsmedvetna unga män och kvinnor? Även om många föräldrar inser att den tid de använder tillsammans med barnen är något begränsad, ser de egentligen ingen orsak att vara särskilt bekymrade för detta — förrän det är för sent. Ja, det är hjärtslitande att få reda på att ens egen son har blivit arresterad eller att ens egen tonåriga dotter kommer att bli en ogift mor.

Är det inte uppenbart av det som sker i våra dagar att många människor — trots att livet är så kort — behöver lära känna ett levnadssätt som skänker större tillfredsställelse?

Dödens uppenbara oundviklighet får inte alla att kasta moralprinciperna överbord och frambringar inte heller hos alla människor en fatalistisk likgiltighet. Tvärtom är det så att hundratusentals människor i våra dagar finner glädje i att leva ett sunt och gagneligt liv, därför att de inte blir negativt påverkade av utsikten att behöva dö.

 ETT BÄTTRE SÄTT

Om döden betraktas på rätt sätt, kan den lära oss något värdefullt. När döden kräver sina offer, kan vi få gagn av att eftertänksamt begrunda hur vi själva lever vårt liv. För omkring tre tusen år sedan belystes detta av en man som noggrant iakttog människorna. Han sade: ”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen. Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat. . . . De visas hjärtan äro i sorgehus och dårarnas hjärtan i hus, där man glädes.” — Predikaren 7:2—51—4.

Bibeln rekommenderar inte här sorgsenhet framför glädje. Saken gäller i stället den speciella tid då en familj sörjer över en familjemedlems död. Det är då inte tid att glömma de sörjande och fortsätta med sitt eget festande och rumlande. Döden har gjort slut på den avlidnes alla planer och all verksamhet, och den kan göra samma sak med oss. En människa gör väl i att fråga sig: Vad gör jag med mitt liv? Bygger jag upp ett gott namn eller rykte? Hur mycket bidrar jag till andras lycka och välbefinnande?

Det är inte vid födelsen, utan under hela vårt liv, som vårt ”namn” får verklig mening genom att det identifierar oss som det slags människa vi är. En person vars hjärta så att säga är i ”sorgehus” är en som ägnar noggrann uppmärksamhet åt hur han lever sitt liv, oavsett hur kort det kan vara. Han behandlar det som något dyrbart. Han lägger inte i dagen den ytliga, obetänksamma anda som präglar en plats där man festar och rumlar. I stället anstränger han sig för att leva ett liv som har mening och uppsåt och bidrar därigenom till sina medmänniskors lycka och välfärd.

Hur kan någon avgöra om han nu lever sitt liv så att det blir till största gagn för honom och att han verkligen har ett uppsåt i livet? Vi behöver utan tvivel en måttstock för att  bedöma detta. Allt fler uppriktiga människor över hela jorden kommer nu till den slutsatsen att bibeln är denna pålitliga måttstock. Genom att undersöka bibeln har de kunnat finna ett verkligt uppsåt i livet redan nu, och de har också fått ett storslaget hopp för framtiden, ett hopp som inbegriper liv under rättfärdiga förhållanden på just den jord som vi nu lever på. De har kommit att inse att livet, inte döden, är Guds uppsåt för mänskligheten.

[Bild på sidan 11]

Styr ödet ditt liv, som de gamla grekerna trodde?