Kapitel 19

Milliarder som nu är döda skall snart få liv igen

RIKETS förvaltning under Jesus Kristus och hans 144.000 medregenter kommer i sanning att låta dem som överlever den ”stora vedermödan” få del av storslagna välsignelser. Då kommer de förödande verkningarna av att Adam störtade sig själv och sin ofödda avkomma i synd inte att kommas ihåg på ett sådant sätt att det orsakar mental och känslomässig smärta. Profeten Jesajas inspirerade ord lovar: ”Man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.” — Jesaja 65:17.

För att det skall bli så måste den sorg och smärta som blir en följd av syndens dödsbringande verkningar fullständigt utplånas. Detta skulle också innebära att milliarder människor som nu är döda måste uppväckas. Varför det?

Ja, skulle du vara verkligt lycklig, om du fick överleva den ”stora vedermödan” och visste att kära vänner och släktingar, som hade dött under gångna år, fortfarande gick miste om möjligheten att få åtnjuta livet och dess välsignelser? Skulle inte detta vålla dig smärta i hjärta och sinne? För att varje möjlighet till sådan smärta skall undanröjas måste de döda bli uppväckta. Endast om de kan bli återförda till livet och få hjälp att uppnå fullkomlighet till kropp och sinne, kommer syndens fördärvbringande verkningar att vara fullständigt utplånade.

Den Heliga skrift försäkrar oss att de döda människorna i allmänhet skall få liv igen. De kommer att få möjligheten  till ett längre liv än det som upphörde när de dog. Jehova Gud har förlänat sin Son, Jesus Kristus, makt att uppväcka dem. (Johannes 5:26—28) Att Jesus fått makt att uppväcka de döda stämmer överens med att han profetiskt omtalas i bibeln såsom ”Evig fader”. (Jesaja 9:6) Genom att uppväcka dem som sover i döden blir Jesus deras fader. — Jämför Psalm 45:1716.

GRUNDVALEN FÖR DENNA TRO

För den som godtar Guds existens borde det inte vara något problem att hysa stark tro på uppståndelsen. Är det inte rimligt att han som från början gav människan livet också äger tillräcklig vishet för att ge de döda livet åter, för att återskapa döda människor? Jehova Gud har personligen lovat att de döda skall få liv igen. Han har också utfört mäktiga gärningar som stärker vår tillit till detta löfte.

Jehova Gud har faktiskt förlänat några av sina trogna tjänare makt att uppväcka döda. I Sarefat, inte långt från Medelhavets östra strand, uppväckte profeten Elia en änkas ende son. (1 Konungaboken 17:21—23) Hans efterträdare, Elisa, uppväckte ende sonen till en rik, gästfri kvinna i Sunem i norra delen av Israel. (2 Konungaboken 4:8, 32—37) Jesus Kristus uppväckte en dotter till Jairus, som var föreståndare för en synagoga i närheten av Galileiska sjön; ende sonen till en änka i Nain sydväst om Galileiska sjön; och sin käre vän Lasarus, som hade varit död i fyra dagar och blivit begraven inte långt från Jerusalem. (Markus 5:22, 35, 41—43; Lukas 7:11—17; Johannes 11:38—45) I Joppe vid Medelhavets kust uppväckte aposteln Petrus Dorkas (Tabita) från de döda. (Apostlagärningarna 9:36—42) Under tillfälligt uppehåll i den romerska provinsen Asien uppväckte aposteln Paulus Eutykus, sedan denne störtat ut från ett fönster på tredje våningen och slagit ihjäl sig. — Apostlagärningarna 20:7—12.

 Den märkligaste uppståndelsen var Jesu Kristi egen uppståndelse. Denna väldokumenterade historiska händelse utgör det starkaste beviset för att uppståndelsen existerar. Aposteln Paulus påpekade detta för dem som var församlade på Areopagen i Aten i Grekland: ”[Gud] har fastställt en dag, då han skall ’döma världen med rättfärdighet’ genom en man, som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.” — Apostlagärningarna 17:31.

Jesu uppståndelse var ett faktum som blivit fastställt utan en skugga av tvivel. Det fanns många fler än två eller tre vittnen som kunde intyga att den hade ägt rum. Vid ett tillfälle visade sig till exempel den uppväckte Jesus Kristus för över fem hundra lärjungar. Så väl bekräftad var hans uppståndelse att aposteln Paulus kunde säga att om man förnekade uppståndelsen, så förnekade man också hela den kristna tron. Han skrev: ”Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått. Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud, att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant, att döda icke uppstå.” — 1 Korintierna 15:13—15.

De första kristna visste i likhet med aposteln Paulus med säkerhet att Jesus hade blivit uppväckt från de döda. Så stark var deras övertygelse om att de skulle bli belönade genom en uppståndelse att de var villiga att utstå svår förföljelse, ja, till och med lida döden.

UPPSTÅNDELSE TILL ANDLIGT LIV

Jesu Kristi uppståndelse visar att de dödas uppståndelse inte innebär att en och samma kropp återförs till livet. Jesus Kristus blev inte uppväckt till mänskligt liv, utan till  andligt liv. Med avseende på detta skrev aposteln Petrus: ”Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” (1 Petrus 3:18) Vid sin uppståndelse fick Jesus inte en kropp av kött och blod, utan en kropp som var passande för himmelskt liv. — 1 Korintierna 15:40, 50.

Denna andekropp var naturligtvis osynlig för människors ögon. För att Jesu lärjungar skulle kunna se honom efter hans uppståndelse måste han följaktligen ikläda sig en kropp av kött. Vi bör lägga märke till att Jesus inte blev begraven med kläderna på, utan blev inlindad i fina linnebindlar. Efter hans uppståndelse blev bindlarna kvar i graven. Precis som Jesus måste frambringa materiella kläder iklädde han sig också en kropp av kött för att göra sig synlig för sina lärjungar. (Lukas 23:53; Johannes 19:40; 20:6, 7) Egendomligt? Nej, detta var precis vad änglar hade gjort tidigare, när de visade sig för människor. Att Jesus iklädde sig en materialiserad kropp av kött förklarar varför hans lärjungar inte alltid kände igen honom med detsamma och även varför han kunde framträda och försvinna plötsligt. — Lukas 24:15—31; Johannes 20:13—16, 20.

Endast Jesu Kristi 144.000 medarvingar, som också är hans medregenter, kommer att få en likadan uppståndelse som hans. Bibeln säger om denna uppståndelse till andligt liv:

”Vad du sår görs inte levande, med mindre det först dör. Och vad det som du sår beträffar, så sår du inte den kropp som skall utvecklas, utan blott och bart ett korn, det kan vara av vete eller något av det övriga; men Gud ger det en kropp, alldeles som det har behagat honom, och åt vart och ett av fröna dess egen kropp. . . .

Så är också de dödas uppståndelse. Det sås i förgänglighet, det uppväcks i oförgänglighet. Det sås i vanära, det  uppväcks i härlighet. Det sås i svaghet, det uppväcks i kraft. Det sås en själisk kropp, det uppväcks en andlig kropp. Om det finns en själisk kropp, så finns det också en andlig. Det är ju så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den siste Adam blev en livgivande ande. Likväl är det första inte det som är andligt utan det som är själiskt, efteråt det som är andligt. Den första människan är av jorden och danad av stoft; den andra människan är av himmelen. Såsom den som var danad av stoft är, så är också de som är danade av stoft; och såsom den himmelske är, så är också de som är himmelska. Och alldeles som vi har burit dens bild som var danad av stoft, så skall vi också bära den himmelskes bild.” — 1 Korintierna 15:36—49, NW.

UPPSTÅNDELSE TILL LIV PÅ JORDEN

Men hur förhåller det sig med dem som till skillnad från Jesus Kristus och hans 144.000 medregenter skall bli uppväckta till liv på jorden? Måste Gud, eftersom de har återvänt till stoft, återförsamla alla de atomer som en gång utgjorde deras kroppar, så att deras kroppar i varje avseende blir identiska med vad de var i dödsögonblicket?

Nej, så kan det helt enkelt inte förhålla sig. Varför inte det? Först och främst därför att detta skulle innebära att de skulle återföras till livet i samma tillstånd som när de gick ner i döden. Människor som blivit uppväckta i det förflutna blev inte återförda i samma sjukliga tillstånd som de befann sig i strax före sin död. Även om de inte var fullkomliga när de blev uppväckta, hade de ändå en hel, någotsånär frisk kropp.

Det skulle vidare inte vara förnuftigt att hävda att precis samma atomer måste återförsamlas för att bilda deras återställda kroppar. Efter döden förvandlas människokroppen genom förruttnelseprocessen till andra organiska ämnen. Dessa kan sugas upp av växter, och människor kan äta dessa växter eller deras frukt. Just de atomer som utgjorde den avlidne individen kan så småningom komma att byggas in i andra människor. Det är uppenbart att  exakt samma atomer vid uppståndelsen inte kan återförsamlas i varje individ som blir återförd från de döda.

Vad innebär då uppståndelsen för den enskilde individen? Den innebär att han blir återförd till livet såsom samma person. Och vad är det som gör en individ till den person han är? Är det de kemiska ämnen som hans kropp består av? Nej, så kan det inte vara, eftersom molekylerna i kroppen regelbundet ersätts av andra. Det som i verkligheten skiljer honom från andra människor är följaktligen hans utseende i stort, hans röst, hans personlighet, hans erfarenheter, mentala utveckling och minne. När Jehova Gud förmedelst sin Son, Jesus Kristus, uppreser en människa från de döda, kommer han alltså uppenbarligen att ge denna människa en kropp som har samma drag och egenskaper som hennes tidigare kropp. Den uppståndne kommer att ha samma minne som han förvärvat under sin livstid, och han kommer att vara fullt medveten om detta minne. Den uppståndne kommer att kunna identifiera sig själv, och de som känt honom kommer också att kunna göra det.

”Men om en människa blir återskapad på det sättet”, kanske någon säger, ”är hon då verkligen samma person? Är hon inte bara en kopia?” Nej, om man resonerar så, förbiser man det vi tidigare nämnt, nämligen att våra kroppar redan medan vi lever undergår en ständig förändring. För omkring sju år sedan bestod vår kropp av helt andra molekyler än den gör i dag. Vi förändras också i utseende allteftersom åren går. Men har vi inte samma fingeravtryck? Är vi inte samma personer? Jo, utan tvivel.

De som tycker att uppståndelsen förefaller så gott som omöjlig att tro på bör tänka på en precis lika häpnadsväckande process, som äger rum vid tiden för människoäggets befruktning. Den lilla cell som bildas, när spermien och ägget förenar sig, har inneboende möjligheter att bli en  person som skiljer sig från varje annan person som någonsin har levat. I denna cell finns de faktorer som styr individens uppbyggnad och utformningen av den grundläggande personlighet han ärver från sina föräldrar. Därefter utökas naturligtvis denna personlighet av individens erfarenheter i livet. I likhet med vad som händer vid tiden för befruktningen kommer den avlidne vid tiden för uppståndelsen eller återskapelsen att få sin personlighet och livserfarenhet återställd i sig, och varje cell i hans kropp kommer att bära de kännemärken som gör honom annorlunda än alla andra individer. Och i hans hjärta, sinne och kropp kommer de ytterligare egenskaper, drag och förmågor att inpräglas som han förvärvat under sin livstid.

Den inspirerade psalmisten sade om Skaparen: ”Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade beträffande de dagar då de bildades och det ännu inte fanns någon av dem.” (Psalm 139:16, NW) Så snart de genetiska kombinationerna uppstått vid tiden för befruktningen kan Jehova Gud följaktligen se ett barns grundläggande drag och inregistrera dem i sitt medvetande. Det är därför fullt logiskt att han är i stånd att bevara en exakt uppfattning av en individ som dött och därigenom kan återskapa denne.

Vi kan hysa tillit till Jehovas fullkomliga minne. Till och med ofullkomliga människor kan ju med hjälp av videoband bevara och åstadkomma synliga och hörbara reproduktioner av personer. Gud har långt större förmåga att bevara fakta av olika slag. Han nämner ju alla de oräkneliga stjärnorna vid namn! — Psalm 147:4.

Vi ser alltså att en uppståndelse eller återskapelse är möjlig därför att den döde lever i Guds minne. På grund av sitt fullkomliga minne när det gäller livsmönster och sitt uppsåt att uppväcka de döda kunde Jehova betrakta  sådana döda trons män som Abraham, Isak och Jakob som om de levde. Det var detta Jesus Kristus riktade de icke troende sadducéernas uppmärksamhet på, då han sade: ”Att de döda blir uppväckta gav till och med Mose till känna i berättelsen om törnbusken, när han kallar Jehova ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’. Han är en Gud, inte för de döda, utan för de levande, ty för honom lever de alla.” — Lukas 20:37, 38, NW.

Det finns i sanning fullt tillräcklig grund för att tro på uppståndelsen eller återskapelsen. Somliga kan visserligen förkasta denna tanke. Men skulle du befinna dig i en bättre situation, om du blundade för bevisen och vägrade att tro på uppståndelsen? Skulle detta göra det lättare för dig att förlora en kär släkting eller vän i döden? Skulle du vara bättre beredd att möta den dystra utsikten att själv behöva dö?

När man vet att detta livet inte är allt man har att vänta, befriar detta en från fruktan för att få livet avskuret i förtid på ett våldsamt sätt. Satan, djävulen, har utnyttjat denna fruktan till att hålla människor i slaveri och manövrera dem genom sina jordiska redskap till att följa hans bud. (Matteus 10:28; Hebréerna 2:14) Många som fruktat för möjligheten att bli avrättade har underlåtit att följa sitt samvetes bud och begått fega brott mot mänskligheten, som det skedde i Nazisttysklands koncentrationsläger.

Den som har stark tro på uppståndelsen blir emellertid stärkt i sin beslutsamhet att göra det rätta, även om detta skulle kunna betyda döden för honom. För honom är det liv han kommer att få åtnjuta, när han blir uppväckt från de döda, långt värdefullare än några år av liv nu. Han vill inte sätta sin möjlighet att vinna evigt liv på spel för något som jämförelsevis talat knappast skulle kunna kallas en förlängning av livet. Han liknar de människor i forna tider om vilka det heter i bibeln, i Brevet till hebréerna: ”[De] blev  torterade, eftersom de inte ville ta emot befrielse genom någon lösen [någon kompromiss i fråga om vad som är rätt], för att de skulle kunna uppnå en bättre uppståndelse.” — Hebréerna 11:35, NW.

De som hyser tillit till Guds löfte att uppväcka de döda är utan tvivel i en mycket bättre situation än de som inte äger uppståndelsehoppet. De kan se framtiden an utan att frukta.

Bibelns vittnesbörd visar att denna ordning snart skall nå sitt slut, inom denna generations livstid, och skall ersättas av en rättfärdig förvaltning under Jesus Kristus och hans medregenter. Detta är orsaken till att milliarder som nu är döda snart skall få liv igen och börja njuta gagnet av Rikets herravälde. Hur storslaget kommer det inte att bli för dem som får överleva ”vedermödan” att få hälsa människor välkomna tillbaka från de döda! Tänk vilken glädje att än en gång få ha upplivande gemenskap med kära vänner  och älskade släktingar, att höra deras välbekanta röster och se dem vid god hälsa!

Vilken verkan bör detta ha på dig? Bör det inte driva dig att tacka Gud för det hänförande uppståndelsehoppet? Bör inte din tacksamhet förmå dig att göra allt du kan för att lära känna honom och sedan tjäna honom troget?

[Bild på sidan 172]

Är det inte möjligt för honom, som får ett barn att växa i sin moders sköte, att också uppväcka de döda?