Kapitel 17

Vad evigt liv på jorden har att erbjuda oss

LIV med god hälsa och under behagliga förhållanden under mer än sjuttio eller åttio år är i sanning något önskvärt. Vetenskapsmän har i själva verket ägnat många decennier åt att utforska olika sätt att bekämpa åldrande och död. De ger ofta uttryck åt uppfattningen att en medellivslängd på ett hundra år är ett mål man bör arbeta hänemot.

Men tanken på en livstid utan slut tycks inte vara lika tilltalande. Många människor är benägna att framhålla: ”Utan sjukdom, död och en del bekymmer skulle vi förlora uppskattningen för de goda tingen. Evigt liv på jorden skulle vara långtråkigt. Vi skulle så småningom inte ha något att göra.” Du kanske har hört människor ge uttryck åt sådana tankar, men är det så du personligen betraktar livet? Är detta verkligen ett sunt resonemang?

Behöver vi till exempel sjukdom för att det inte skall bli långtråkigt med god hälsa? Människor förlorar inte glädjen i livet därför att de mår bra. Trygghet, behagliga omgivningar, intressant och produktivt arbete och hälsosam föda får inte människor att tröttna på livet. Är det inte i stället brist på föda, obehagliga omgivningar, bekymmer och slitningar som gör livet oangenämt? En man behöver inte hugga av den ena handen för att uppskatta den andra, eller hur? Vi kan njuta av och uppskatta sådant som är gott utan att behöva uppleva dåliga förhållanden.

 Liv i mänsklig fullkomlighet betyder inte att alla kommer att göra allting lika bra och med samma intensiva intresse. Det bibeln håller fram är löftet om liv utan sjukdom och död. (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Friska människor i våra dagar är inte helt och hållet lika, så varför skulle man dra slutsatsen att kroppslig och mental fullkomlighet skulle göra människor till bokstavliga kopior av varandra? Människor kommer fortfarande att skilja sig från varandra när det gäller personligheten. De kommer att ha varierande förkärlek när det gäller arbete, husbygge, heminredning, trädgårdsskötsel, mat och dryck, underhållning, de sköna konsterna osv. Det de personligen har tycke och förkärlek för kommer att öva starkt inflytande på vilka färdigheter och verksamhetsfält de visar särskilt intresse för.

Men finns det verkligen tillräckligt för människor att göra på jorden för att hålla dem sysselsatta i all evighet? Skulle inte kunskapens ökning till slut nå en gräns, eftersom vi skulle ha gjort allting?

DET FINNS MYCKET ATT GÖRA

Tänk på det liv du lever nu. Anser du att dina förmågor kommer till användning i full utsträckning eller någonsin kommer att göra det? Hur mycket finns det inte som du känner dig i stånd att uträtta och skulle önska göra — om du bara hade den tid och de tillgångar som krävdes!

Kanske du skulle vilja utveckla någon talang, när det gäller musik, målning, bildhuggarkonst eller snideriarbete, eller lära dig något om snickeriarbete, mekanik, formgivning eller arkitektur, eller studera historia, biologi, astronomi eller matematik, eller börja odla växter eller föda upp djur, fåglar eller fiskar. Du kanske skulle vilja resa och se nya länder. Många skulle vilja göra inte bara ett enda, utan flera av dessa ting. Men även om du hade de tillgångar som krävdes, skulle tiden helt enkelt inte tillåta dig att göra allt det som du skulle önska.

 Är det inte också så att den begränsade tiden utsätter dig för ett visst tryck att få saker och ting uträttade? Skulle det inte vara skönt att kunna göra saker och ting utan att känna sig jäktad?

Det är inte någon större risk att vi så småningom inte skall ha något att göra. Vår hemplanet jorden är fylld av en så stor mångfald växter och djur att det finns obegränsade möjligheter att lära sig nya ting och göra bruk av den kunskap vi förvärvar. Det finns många hemligheter som helt enkelt tigger om att bli utforskade. Tänk bara: Det finns mer än 30.000 varieteter av fiskar, omkring 3.000 slag av groddjur, omkring 5.000 sorters däggdjur och mer än 9.000 slags fåglar. Insekterna, de talrikaste av jordens levande skapelser, uppgår till omkring 800.000 varieteter. Vetenskapsmännen menar att det ännu kan återstå mellan en och tio millioner varieteter att upptäcka. Dessutom finns det hundratusentals varieteter av växter.

Hur många av oss känner ens en liten bråkdel av jordens levande organismer vid namn? Vår kunskap om deras intressanta vanor och den viktiga roll var och en spelar när det gäller livets fortbestånd på jorden är ännu mer begränsad. Det finns häpnadsväckande möjligheter att öka den kunskap vi äger.

Du kanske aldrig har hört talas om den tropiska sötvattensfisk som kallas munruvaren. Men en vetenskapsman sade om sitt studium av dessa fiskar: ”För mig har munruvarna inneburit ett fängslande 14 år långt studium.” Tänk bara så många år det skulle ta att studera tusentals levande djur och växter — och detta med verkligt gagn.

Låt oss som exempel tänka på de oansenliga långhalsarna. Detta djur ger människan avsevärda bekymmer när det fäster sig på fartyg. Långhalsarna måste skrapas av fartygen, eftersom deras närvaro i stort antal orsakar avsevärt rörelsemotstånd och kan leda till att bränsleförbrukningen  ökar med ända till 40 procent. Man skulle kunna tänka sig att man inte kan lära mycket av ett djur som tycks ha gjort sig självt till ett sådant plågoris. Men det kan man faktiskt.

Det kitt med vilket långhalsarna sätter sig fast på fartygssidorna är omkring 0,008 millimeter tjockt. Men ändå motstår det en kraft av omkring 500 kilopond per kvadratcentimeter. Det innebär att det är dubbelt så starkt som det epoxilim som på senare år använts till rymdfarkoster. När forskarna utsatte långhalsarnas kitt för en temperatur på 350 grader Celsius, smälte det inte, och det klarade en temperatur på minus 230 grader Celsius utan att spricka eller fjälla. Långhalsarnas kitt befanns också kunna stå emot de flesta lösningsmedel. Dess enastående egenskaper har fått vetenskapsmännen att försöka framställa ett konstgjort långhalskitt, ett ”superlim”.

Kunskap som vunnits genom forskning kan alltså bli till gagn för människan. Det finns för närvarande inget sätt att ta reda på hur mycket av det som utförs av de levande organismerna på jorden som människan kan dra nytta av eller efterbilda för sina behov. Men det vi har lärt känna är tillräckligt för att visa att vi knappast har fått del av mer än en droppe av den kunskapsreservoar som existerar.

Även på områden där människan har lagt ner avsevärd forskning är det mycket som återstår att upptäcka. Ett av de häpnadsväckande ting som uträttas av gröna växter är till exempel att förvandla vatten och koldioxid till socker. Denna process, fotosyntesen, förbluffar fortfarande människan, trots att hon hållit på i omkring tjugo år med att utforska den. Laurence C. Walker, som är växtfysiolog, framhöll att ”om hemligheten avslöjades, skulle människan förmodligen kunna skaffa mat åt hela världen — genom att använda en fabrik, jämförbar i storlek med en vanlig skolbyggnad”.

 Hela mänskligheten skulle kunna få oerhört gagn av att lära känna mer om växt- och djurlivet. Genom att förstå de levande organismernas behov och inbördes beroende skulle människan kunna undvika att oavsiktligt rubba den biologiska balansen. Exakt kunskap skulle hjälpa henne att undvika att skada sig själv och andra levande organismer.

Om man till exempel hade ägt full kännedom om de skadliga verkningarna av DDT och hade handlat i överensstämmelse med sin kunskap, kunde man ha undvikit vittutbredd förorening. Men sorgligt nog använde människan DDT utan urskillning. Vad har följden blivit? Doktor Lorenzo Tomatis vid Internationella cancerforskningsinstitutet i Frankrike förklarar: ”Det finns inget djur, inget vatten, ingen jord på denna planet som för närvarande inte innehåller DDT.” I vissa fall har DDT ansamlats i djur och fåglar i sådan koncentration att dessa levande organismer dött. Exakt kunskap skulle sannerligen ha kunnat förhindra denna tragiska förorening.

Människan skulle också kunna fortsätta att inhämta kunskap om ljudet, ljuset, kemiska reaktioner, elektronik, mineraler och en mångfald andra livlösa ting. Och ändå är den yttre rymdens väldiga vidder i stor utsträckning outforskade. Vilket forskningsfält är inte detta! Universum innehåller milliarder galaxer eller stjärnsystem, och dessa galaxer kan innehålla milliarder stjärnor. — Psalm 8:4, 53, 4.

Vi bör heller inte förbise att man inte behöver mångåriga studier för att få fantasin och skaparförmågan stimulerad av levande och livlösa skaparverk. De färger och former som finns bland växter, djur och livlösa ting är inte bara en fröjd för ögat, utan är också en outtömlig källa till uppslag för de dekorativa konsterna. Det finns ingen orsak att frukta att människans skaparförmåga till slut skulle upphöra att stimuleras och att livet skulle bli enformigt och ointressant.

 Men även om det fanns en mycket liten möjlighet att man skulle kunna nå den punkt då man ägde fullständig kunskap om jorden och allt liv på den, skulle då detta i och för sig göra livet långtråkigt? Tänk efter: Under ett års tid kan en människa hinna med att äta mer än ett tusen måltider. Vid fyrtio års ålder kan hon ha ätit gott och väl fyrtio tusen mål. Men blir det tråkigare att äta för varje år som går? Känner sig den som har ätit fyrtio tusen mål mer uttråkad än den som har ätit omkring hälften så många?

Det kan ligga sann glädje också i sådant som man gör gång på gång. Vem av oss blir trött på att känna en mild bris, att vidröras av dem vi älskar, att höra ljudet av porlande bäckar, vågor som slår emot stranden och fåglar som kvittrar eller sjunger, att se färgsprakande solnedgångar, ringlande floder, klara sjöar, brusande vattenfall, prunkande ängar, branta berg eller palmkantade sandstränder, eller att känna doften av välluktande blommor? — Jämför Höga Visan 2:11—13.

TILLFÄLLEN ATT VISA KÄRLEK

Men att bara lära sig saker och ting och att tillämpa det man lärt skulle naturligtvis inte vara tillräckligt för att göra ett evigt liv rikt och meningsfyllt. Vi människor har ett inneboende behov av att älska och att bli älskade. När vi känner att andra behöver oss, uppskattar oss och älskar oss, vill vi fortsätta att leva. Det värmer vårt hjärta att veta att andra saknar oss när vi är borta, att de längtar efter att se oss igen. Umgänge med kära släktingar och vänner är uppbyggande och uppmuntrande. Vi finner lycka i att kunna göra saker och ting för dem vi älskar, att slå vakt om deras välfärd.

Evigt liv skulle ge oss outtömliga möjligheter att visa kärlek och att få åtnjuta andras kärlek. Det skulle ge oss den tid vi behövde för att lära känna våra medmänniskor, uppskatta deras goda egenskaper och uppodla intensiv kärlek till dem. Det finns i sanning stor variation bland jordens  inbyggare — variation i fråga om personlighet, klädstilar, matvanor, arkitektur, musik och andra konstarter. Den tid det skulle ta att lära känna och uppskatta milliarder människor och att lära av deras erfarenhet och talanger får tanken att svindla. Men skulle det inte vara en glädje att känna hela den mänskliga familjen och kunna ta emot var och en av dess medlemmar som en mycket kär vän?

Det som evigt liv på jorden har att erbjuda oss är något storslaget och glädjebringande. Hur skulle vi bara kunna bli uttråkade, när det finns så mycket vi skulle kunna lära oss och tillämpa till gagn för oss själva? Hur skulle vi bara kunna tröttna på att visa kärlek till andra i full utsträckning? Doktor Ignace Lepp framhöll i sin bok Death and Its Mysteries (Döden och dess mysterier):

”De som har upplevt äkta kärlek och intellektuella prestationer är väl medvetna om att de aldrig kan bli mätta på detta. Vetenskapsmannen, som ägnar all sin tid och energi åt forskning, vet att ju mer han lär sig, desto mer finns det att lära och desto mer ökar hans kunskapshunger. Likaså vet i sanning de som älskar att det är omöjligt att tänka sig någon gräns för hur mycket deras kärlek kan växa.”

Men när kommer vi att få del av dessa möjligheter som ett evigt liv kan erbjuda oss? När skall Guds rike genom Kristus göra detta möjligt? Och om vi skulle dö innan den tiden är inne, finns det då någon möjlighet för oss att bli återförda till livet?