Kapitel 20

Vilka kommer att få gagn av uppståndelsen?

MÅNGA frågor uppstår om de dödas uppståndelse. Vilka kommer att bli uppväckta? Spädbarn? Barn? Både de rättfärdiga och de ogudaktiga? Kommer de som varit gifta att återförenas med sin före detta äktenskapspartner?

Bibeln går inte i detalj in på alla frågor om uppståndelsen. Men den innehåller det hänförande löftet att de döda skall bli uppresta till liv, och den ger tillräckligt många detaljer för att befästa tron på detta löfte. Bör det förhållandet att den inte säger något om vissa frågor göra att vi inte håller detta för att vara ett pålitligt löfte?

I vårt umgänge med medmänniskor förväntar vi inte att få reda på varenda detalj, eller hur? Om du till exempel blev inbjuden till en festmåltid, skulle du inte fråga den som bjudit dig: ”Var skall alla gästerna sitta? Har du förberett dig för att laga mat åt så många gäster? Hur kan jag vara säker på att du kommer att ha tillräckligt med serveringskärl och porslin?” Att ställa sådana frågor skulle vara en förolämpning, inte sant? Ingen skulle tänka sig att säga till en värd: ”Övertyga mig först om att jag kommer att ha trevligt.” Att man har fått inbjudan och vet från vilket håll den kommer bör vara tillräckligt för att man skall kunna lita på att allt skall arta sig väl.

Ingen skulle i själva verket uppskatta att man krävde att han skulle förklara eller bevisa varje uttalande han gjorde. Låt oss säga att en bekant beskrev ett tillfälle då han räddat  en människa från att drunkna. Om han var en respekterad vän, skulle vi inte be honom bevisa att han verkligen gjort det han beskrev. Att kräva detta skulle visa brist på förtroende och tillit. Det skulle inte bidra till att bygga upp och vidmakthålla vänskapen. En person som inte vill godta Guds löfte om en uppståndelse, utan att först ha fått reda på varenda detalj, kan därför uppenbarligen aldrig räknas som hans vän. Gud godtar som sina vänner endast sådana människor som utövar tro och litar på hans ord. (Hebréerna 11:6) Han förser oss med överflödande bevis som vi kan grunda en sådan tro på, men han tvingar inte människor att tro genom att tillhandahålla och bevisa varenda liten detalj, så att det i själva verket inte behövs någon tro.

Frånvaron av vissa detaljer tjänar alltså till att pröva vad som finns i människors hjärtan. Det finns de som har höga tankar om sig själva och sina egna idéer och som följer en kurs av oberoende. De vill inte stå till svars inför någon. Tro på uppståndelsen skulle kräva att de erkänner behovet av att leva i överensstämmelse med Guds vilja. Men det vill de inte göra. På grund av att vi inte har fått reda på vissa detaljer om uppståndelsen kanske de därför finner vad de anser vara berättigade skäl att inte tro. De liknar i många avseenden sadducéerna vid tiden för Jesu jordiska tjänsteutövning. Sadducéerna vägrade att tro på uppståndelsen och pekade på vad de menade vara ett olösligt problem. De sade till Jesus:

”Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder, som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till äkta och skaffa avkomma åt sin broder. Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös. Då tog den andre i ordningen henne och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig. Slutligen dog ock hustrun. Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.” — Lukas 20:28—33.

 Till svar på denna fråga avslöjade Jesus Kristus hur felaktigt sadducéerna resonerade och betonade hur säkert och visst löftet om uppståndelsen är. Han svarade:

”De som är barn av denna tingens ordning gifter sig och blir bortgifta, men de som har räknats värdiga att vinna den tingens ordning och uppståndelsen från de döda varken gifter sig eller blir bortgifta. . . . Men att de döda blir uppväckta gav till och med Mose till känna i berättelsen om törnbusken, när han kallar Jehova ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’. Han är en Gud, inte för de döda, utan för de levande, ty för honom lever de alla.” — Lukas 20:34—38, NW.

VARFÖR UPPSTÅNDELSEN INTE INBEGRIPER NÅGOT LÖFTE OM GIFTERMÅL

På grund av Jesu svar till sadducéerna kan somliga bli oroade över att han säger att de som blir uppväckta från de döda inte kommer att gifta sig. De kan till och med tycka att om de inte får gifta sig, är uppståndelsen något icke önskvärt — den skulle inte vara till gagn för dem.

Men när vi begrundar Jesu svar, gör vi väl i att komma ihåg att vi är ofullkomliga. Det vi hyser förkärlek till och motvilja mot är i stor utsträckning betingat av det vi har blivit vana vid. Ingen har därför egentligen någon grund för att vara säker på att han inte skulle tycka om de framtida föranstaltningar som Gud skall göra för de uppväckta. Dessutom har vi inte fått reda på alla detaljer. Detta vittnar i själva verket om omtanke från Guds sida. Som ofullkomliga människor skulle vi nämligen till en början kunna reagera ogynnsamt inför sådant som i själva verket skulle fylla vårt liv med glädje, när vi befinner oss i ett fullkomligt tillstånd. Vi kanske därför för närvarande inte är i stånd att bära dessa detaljer. Kristus Jesus visade att han var medveten om de ofullkomliga människornas begränsningar och tog hänsyn till dem. Detta framgår av vad han sade till sina lärjungar vid ett tillfälle: ”Jag hade ännu mycket  att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.” — Johannes 16:12.

De som kommer att få del av en uppståndelse till odödligt andligt liv i himmelen har inget begrepp om hur detta liv kommer att te sig. De kan inte jämföra det med något de känner till på jorden. Deras kroppar kommer att vara helt annorlunda. Alla könsskillnader, som kännetecknar människor, kommer för dem att höra det förgångna till. Det kan därför inte förekomma några giftermål bland dem som blir uppresta till andligt liv i himmelen, därför att de allesammans som en skara betraktade blir Kristi ”brud”.

Men hur förhåller det sig med dem som blir återförda från de döda för att leva på jorden? Kommer de att återförenas med sin tidigare äktenskapspartner? Det finns inget uttalande i bibeln som visar att det kommer att bli så. Skriften visar bestämt att döden upplöser äktenskapet. I Romarna 7:2, 3 heter det: ”Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag, som band henne vid mannen . . . så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man.”

Om någon alltså väljer att gifta om sig nu, behöver han inte oroa sig för vilken verkan detta i framtiden kan komma att ha på en uppväckt tidigare äktenskapspartner. Om livet som ogift inte är något för honom, behöver han inte kämpa för att förbli ogift i hopp om att genom uppståndelsen åter bli förenad i äktenskap med sin tidigare äktenskapspartner. Det var i sanning ett uttryck för omtanke från Guds sida att inte kräva att tidigare äktenskapliga förhållanden skall vara i kraft vid tiden för en individs uppståndelse, vilket sadducéerna felaktigt trodde.

Även om vi inte vet var på jorden eller tillsammans med vilka de uppväckta skall leva, kan vi vara förvissade om att de föranstaltningar som görs kommer att bidra till de uppväckta  människornas lycka. Guds gåvor, däribland uppståndelsen, kommer att fullständigt tillfredsställa lydiga människors åstundan och behov. Hans gåvor är fullkomliga, utan brist. (Jakob 1:17) De frikostiga gåvor som vi redan har fått ta emot såsom uttryck för hans kärlek övertygar oss om detta.

BARN OCH ANDRA SOM SKALL UPPSTÅ

Hur blir det med barn som dör? Skall också de vända åter till livet, när rättfärdigheten är rådande här på jorden? Detta är utan tvivel vad kärleksfulla föräldrar skulle önska med avseende på alla barn som de kan ha förlorat i döden. Och det finns en säker grundval för att hysa ett sådant hopp.

Bland dem som enligt bibeln fått en uppståndelse finns också barn. Dottern till Jairus, som bodde i Galileen, var omkring tolv år gammal; Jesus förde henne åter till livet. (Lukas 8:42, 54, 55) De pojkar som blev uppresta från de döda av profeterna Elia och Elisa kan ha varit äldre eller yngre än så. (1 Konungaboken 17:20—23; 2 Konungaboken 4:32—37) Kan man inte, med tanke på att dessa barn fick en uppståndelse, med rätta förvänta att barn kommer att bli uppväckta i stor skala när Jesus härskar som konung? Jo, alldeles säkert! Vi kan vara förvissade om att vad Jehova Gud än har i beredskap i detta avseende, så kommer det att vara rättvist, förståndigt och kärleksfullt mot alla som berörs av det.

Bibeln uppenbarar att de allra flesta människor som levat — män, kvinnor och barn — skall bli uppväckta från de döda. Som aposteln Paulus försäkrade i sitt försvar inför landshövdingen Felix: ”Jag har samma hopp till Gud, . . . att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) De ”rättfärdiga” är de som levde i Guds ynnest. De ”orättfärdiga” är återstoden av mänskligheten. Men betyder då detta att varenda människa  som dött kommer att få uppstå? Nej, det gör det inte.

DE SOM INTE SKALL BLI UPPVÄCKTA

Somliga har av Gud blivit dömda ovärdiga en uppståndelse. Beträffande dem som i vår tid vägrar att underordna sig Kristi herravälde och underlåter att göra gott mot hans ”bröder” på jorden säger bibeln: ”Dessa skall gå bort till evigt avskärande.” (Matteus 25:46, NW) De kommer att bli föremål för detta eviga avskärande, när Jesus Kristus tillsammans med sina änglahärskaror i den annalkande ”stora vedermödan” tillintetgör alla motståndare mot hans rättfärdiga herravälde.

Beträffande sådana som äger hoppet att ärva himmelriket men som bevisar sig otrogna mot Gud heter det: ”[Då] återstår icke mer något offer för våra synder, utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld, som skall förtära motståndarna.” — Hebréerna 10:26, 27.

Det finns också klasser av människor som bibeln säger skall drabbas av evig tillintetgörelse. Jesus Kristus framhöll att de obotfärdiga fariséerna och andra religiösa ledare på hans tid såsom klass betraktade hade syndat mot den heliga anden. Han sade om sådan synd: ”Allt slags synd och hädelse skall bli människor förlåten, men hädelse mot anden skall inte bli förlåten. Till exempel: Vemhelst som yttrar ett ord mot Människosonen, det skall bli honom förlåtet; men vemhelst som talar mot den heliga anden, det skall inte bli honom förlåtet, nej, inte i den närvarande tingens ordning, inte heller i den som skall komma.” (Matteus 12:31, 32, NW) Eftersom det inte finns någon förlåtelse för sådan synd, kommer alla som gör sig skyldiga till att förneka uppenbara manifestationer av Guds ande att bli straffade för sådan oförlåtlig synd genom att förbli döda för evigt.

Bibeln framhåller uttryckligen att vissa personer har förgåtts för evigt, men utöver detta har vi ingen möjlighet  att säga att speciella individer inte skall bli uppväckta från de döda. Men det förhållandet att några inte kommer att bli det bör tjäna som en varning för oss, så att vi undviker ett handlingssätt som leder till att vi förlorar Guds godkännande.

EN DOMENS UPPSTÅNDELSE

Att största delen av mänskligheten skall bli upprest från de döda är i sanning ett uttryck för oförtjänt omtanke från Guds sida. Det är något som Gud inte är skyldig att göra, men hans kärlek till människorna och hans medlidande med dem drev honom att lägga grundvalen för detta genom att utge sin Son som en lösen. (Johannes 3:16) Att människor skulle kunna underlåta att visa uppskattning för att de blivit uppväckta från de döda med utsikt till evigt liv är därför svårt att föreställa sig. Men det kommer att finnas några som inte uppodlar hel och full, obrytbar, lojal kärlek och tillgivenhet till Jehova Gud. De kommer därför att gå miste om de bestående välsignelser som ställs i utsikt för dem genom att de blir återförda till livet.

Jesus Kristus riktade uppmärksamheten på detta, när han talade om en ”domens uppståndelse” och ställde den i kontrast till ”livets uppståndelse”. (Johannes 5:29, NW) Att liv här ställs i kontrast till dom gör det tydligt att det här är fråga om en fördömelsedom. Vad är denna fördömelse?

För att förstå detta bör vi först jämföra deras situation som blir uppväckta till jordiskt liv med deras som blir uppväckta till himmelskt liv. Bibeln säger om dem som har del i den ”första uppståndelsen”: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt.” (Uppenbarelseboken 20:6) Eftersom Kristi 144.000 medarvingar blir uppväckta till odödligt liv i himmelen, kan de inte dö. Deras lojalitet mot Gud är så säker och viss att han kan förläna dem oförgängligt liv. Men detta är inte fallet med alla som blir uppväckta till  liv på jorden. Några av dessa senare kommer att bli illojala mot Gud. Den fördömelsedom som uttalas över dem på grund av deras otrohet kommer att vara ”den andra döden”, en död från vars ”makt” ingen befrielse är möjlig.

Men varför skulle någon handla så att han ådrog sig en fördömelsedom, när han blivit föremål för den oförtjänta ynnesten att bli uppväckt från de döda?

Vi kan bättre förstå svaret på den frågan i ljuset av vad Jesus Kristus sade om människor som skulle bli uppväckta. Jesus riktade sig till sina icke troende landsmän och sade:

”Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas’ predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.” — Matteus 12:41, 42; Lukas 11:31, 32.

Jesus sade beträffande en stad som hårdnackat skulle vägra att lyssna till sanningens budskap:

”För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.” — Matteus 10:15; se också Matteus 11:21—24.

Hur skulle det bli drägligare för Sodom och Gomorra på domens dag? Hur skulle ”drottningen av Söderlandet” och nineviterna, som gav gensvar till Jonas predikan, bli denna generation av Jesu landsmän till dom?

Genom det sätt på vilket dessa uppväckta kommer att ge gensvar till den hjälp som ges dem under Jesu Kristi och hans 144.000 medkonungars och medprästers regering. Denna period av herravälde skall bli en ”domens dag”, eftersom den skall ge alla individer tillfälle att visa om de vill underordna sig Guds anordningar eller inte. När det gäller sådana som liknar de icke troende invånarna i städer  som fick bevittna Jesu Kristi kraftgärningar, kommer inte detta att bli någon lätt sak.

Det kommer att bli svårt för dem att ödmjukt erkänna att de hade fel, när de förkastade Jesus såsom Messias, och att sedan bli tvungna att underordna sig honom såsom deras konung. Stolthet och halsstarrighet kommer att göra det svårare för dem att underordna sig än för invånarna i Sodom och Gomorra, vilka trots att de var syndiga aldrig förkastade sådana storslagna möjligheter som de som erbjöds människor som bevittnade Jesu Kristi gärningar. Det bättre gensvar som de uppväckta nineviterna och drottningen av Saba kommer att ge skall tjäna som en tillrättavisning för den uppståndna generation av Jesu landsmän som levde vid tiden för hans jordiska tjänsteutövning. Det kommer att bli mycket lättare för dessa nineviter och liknande individer att godta herravälde utövat av någon som de aldrig haft några fördomar mot.

De som bestämt vägrar att göra framsteg på rättfärdighetens väg under Kristi konungadöme kommer att drabbas av fördömelsedomen ”den andra döden”. I vissa fall kommer detta att ske innan de når mänsklig fullkomlighet.

Åter andra, som blivit förda fram till mänsklig fullkomlighet, kommer därefter på grund av bristande uppskattning att underlåta att visa lojal hängivenhet mot Jehova Gud, när de blir satta på prov. Efter Kristi tusenåriga regering skall Satan, djävulen, släppas lös för en kort tid från sin inspärrning i avgrunden. Precis som han angrep Guds suveränitet för att förleda Eva, som därefter övertalade Adam, kommer han återigen att söka få fullkomliga människor att göra uppror mot Guds herravälde. Om Satans försök och utgången av det heter det i Uppenbarelseboken 20:7—10, 14, 15 (NW):

”Så snart som nu de tusen åren är till ända, kommer Satan att släppas lös ur sitt fängelse, och han skall gå ut  för att vilseleda nationerna vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, för att församla dem till kriget. Antalet av dessa är som havets sand. Och de ryckte fram över jordens hela vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ned från himmelen och förtärde dem. Och djävulen som vilseledde dem slungades ned i sjön av eld och svavel. . . . Detta betyder den andra döden, eldsjön. Dessutom blev var och en som inte fanns skriven i livets bok slungad i eldsjön.” Detta betecknar deras eviga tillintetgörelse eller förintelse. Dessa otrogna skall alltså få vad Jesus kallade ”en domens uppståndelse”, en fördömelsedomens uppståndelse.

Å andra sidan skall de som vägrar att förena sig med Satan i uppror bli dömda värdiga att få ta emot evigt liv. De kommer för evigt att glädja sig åt att äga livet såsom fullkomliga människor och åt att kunna visa kärlek och bli föremål för kärlek i all evighet. Deras uppståndelse kommer att visa sig vara en ”livets uppståndelse”.

Redan nu kan vi börja utveckla de egenskaper som Gud vill se hos dem som han erkänner såsom sina godkända tjänare. Om vi visar uppskattning för allt som han har gjort och redan nu börjar vandra på rättfärdighetens väg, kan vi äga den underbara framtidsutsikten att få del av mycket mer än det nuvarande livet. Ja, vi kan få åtnjuta evigt liv i fullkomlighet, fria från all sorg och smärta!