”VI TRO, att år 1914 visar större möjligheter till tjänst för sanningen än något föregående år af skörden”, sades det i Vakttornet för 15 februari 1914. Året som bibelforskarna hade sett fram emot i årtionden var äntligen här, och de hade fullt upp i tjänsten. Bibelforskarnas ansträngningar det året ledde till att miljoner människor fick höra Bibelns budskap. Men världen omkring dem riktade sina ansträngningar i en helt annan riktning.

Tidigt 1914 förlorade män, kvinnor och barn livet i samband med en av de mest våldsamma strejkerna i USA:s historia. Strejkande gruvarbetare hade fördrivits från sina hem som ägdes av arbetsgivaren och därför tvingats bosätta sig i tältkolonier. Den 20 april utbröt eldstrid i närheten av Ludlow i Colorado, och hela tältkolonin sattes i brand. Ursinniga arbetare runt om i trakten hämnades genom att döda många av företagets säkerhetsvakter. Det hela slutade med att armén kallades in för att återställa ordningen.

Situationen var ännu värre i Europa. Den 28 juni avlossade Gavrilo Princip, en 19-årig bosnienserb, skottet som dödade ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike. Det blev den tändande gnistan till första världskriget. Innan årets slut hade första världskriget, som då var känt som det stora kriget, involverat hela Europa.

Trots det kaos som rådde i världen uppmuntrade bibelforskarna varandra att vara flitiga i predikoarbetet. Den första sammankomst som någonsin hållits av Guds folk i Sydafrika började den 10 april. Det högsta antalet närvarande vid den sammankomsten var 34. ”Vi var verkligen en liten hjord”, skrev William W. Johnston. ”Vi döpte nästan hälften av dem som var med vid sammankomsten. Åtta systrar och åtta bröder symboliserade sitt överlämnande så som Herren anvisat.” Under sammankomstens sista dag samtalade de närvarande om hur man på bästa sätt skulle utvidga predikoarbetet i Sydafrika. I dag är de mer än 90 000 förkunnarna i Sydafrika ett bevis på denna lilla hjords framgång.

Den 28 juni, samma dag som ärkehertig Ferdinand blev skjuten, samlades bibelforskarna i Clinton i staten  Iowa i USA. Under sammankomstens tredje dag sa broder MacMillan: ”Om vi vill kunna ta emot vår belöning måste vi vara aktivt engagerade i att utföra Guds vilja, vara ute i tjänsten så ofta som möjligt och framföra skördebudskapet till världen.”

I januari 1914 hade ”Skapelsedramat i bilder” premiär. Det bestod av musik och bibliska tal som synkroniserats med färgdiabilder och filmklipp. Fem tusen såg premiärvisningen i New York den 11 januari, medan många andra fick vända hem eftersom de inte fick plats.

Förberedelserna för ”Skapelsedramat i bilder” hade tagit två år. Ändå var det ”nätt och jämnt färdigt att framställas för allmänheten i januari”, sades det i Vakttornet. Under det första halvåret kunde bröderna göra flera förbättringar av ”Skapelsedramat”. Man lade exempelvis till en introduktionsfilm med berättarröst av Charles Taze Russell som gjorde klart vilka som låg bakom filmen.

Som mest visades ”Skapelsedramat” i 80 städer samtidigt. I juli 1914 visades dramat för fulla hus i Glasgow och London i Storbritannien. I september hade det nått Danmark, Finland, Schweiz, Sverige och Tyskland. Och i oktober kom det till Australien och Nya Zeeland. Under det året sågs ”Skapelsedramat” av över nio miljoner människor.

Varje uppsättning av ”Skapelsedramat” bestod av hundratals diabilder, många rullar film och mängder av ljudinspelningar. Uppsättningarna var dyra att producera, och varje visning krävde många erfarna bröder och systrar. Det kompletta ”Skapelsedramat” visades därför i första hand i större städer. För att nå människor i mer glesbefolkade områden producerade bibelforskarna  tre förkortade versioner av ”Skapelsedramat”. En version, som kallades ”Eurekadramat Y”, bestod av tonade diabilder, musik och bibliska tal. De andra versionerna, ”Eurekadramat X” och en förkortad familjeversion, innehöll varken bild eller film utan bestod bara av ljudinspelningar. Innan årets slut, mindre än fyra månader efter att ”Eurekadramat” kommit ut, hade över 70 000 människor i USA sett eller lyssnat på någon av versionerna.

Medan arbetet med ”Skapelsedramat” var nytt och spännande framhöll bibelforskarna att andra tjänstegrenar var viktigare. I ett brev från Charles Taze Russell till alla kolportörer, som numera kallas pionjärer, skrev han: ”Vi känner inte till någon tjänstegren som bär större frukt i den här skördetiden. Därför avråder vi kolportörerna från att ta del i arbetet med ”Skapelsedramat” ... Andra bröder  och systrar, som är lika lojala mot Herren, ... kan ta del i dramaarbetet.”

I januari 1914 fanns det 850 kolportörer. Under det året spred de här nitiska förkunnarna mer än 700 000 exemplar av Studier i Skriften. Vakttornet uttryckte ”ett mycket varmt intresse för kolportörerna” och uppmuntrade läsarna att ”tala till dem uppmuntrande ord, ty deras väg är icke alltid beströdd med rosor utan törnen”.

Andra bibelforskare spred vikblad på många olika språk. Under 1914 spred de över 47 miljoner exemplar av bibelforskarnas månadsblad (på svenska: Eko från talarstolen) och andra vikblad.

Bibelforskarnas arbete gick inte obemärkt förbi. De predikade offentligt, och deras möten var öppna för allmänheten. En av kristenhetens präster beklagade sig: ”Snart skola människor tro, att det är ett brott att taga upp kollekt, och hvad skola vi då taga oss till? Pastor Russell bringar ett dåligt anseende öfver oss alla.”

Bibelforskarna trodde att ”hedningarnas tider”, som det talas om i Lukas 21:24 (1917), skulle ta slut omkring den 1 oktober 1914. Ju närmare oktober man kom, desto mer ökade förväntningarna. En del bibelforskare bar med sig ett så kallat nedräkningskort för att kunna bocka av varje dag som passerade. Många trodde att de det datumet skulle kallas ”innanför förlåten”, dvs. till himlen.

På morgonen den 2 oktober 1914 kom broder Russell in i matsalen och meddelade Betelfamiljen: ”Hedningarnas tider är förbi, deras kungar har haft sin tid.” En del av de närvarande kunde känna igen de orden från sång 171 i deras sångbok Hymns of the Millennial Dawn (Millennii Dagnings lovsånger). Sedan 1879 hade bibelforskarna sjungit att ”hedningarnas tider går mot sitt slut”, men det  var inte längre sant eftersom ”hedningarnas tider”, eller ”nationernas fastställda tider”, faktiskt var slut. (Luk. 21:24) Med tiden infördes den här viktiga justeringen i våra sångböcker.

Vid årets slut hade det messianska kungariket upprättats i himlen, och vissa bibelforskare trodde att deras arbete var slutfört. Då anade de inte att de var på väg in i en period av prövning och sållning. Årstexten för 1915 var ”Kan ni dricka av min bägare?”, grundad på Matteus 20:22. Den ”bägare” Jesus talade om syftade bland annat på de prövningar han skulle gå igenom fram till sin död. Bibelforskarna stod inför många prövningar, både inom sina egna led och utifrån. Hur de reagerade på de prövningarna skulle få visa om de var lojala mot Jehova.