Prästerna i Freetown blev mycket svartsjuka och upprörda när de förstod att deras församlingsmedlemmar tyckte om broder Browns föredrag. I The Watch Tower för 15 december 1923 stod det: ”Prästerna har tagit upp knölpåken, och genom pressen angriper de sanningen. Broder Brown har svarat dem gång på gång, medan tidningarna publicerar båda sidorna.” Till sist blev prästerna svarslösa. Det var tydligt att deras angrepp saknade grund. Bibelns sanning hade spritts vitt och brett i pressen och fått många läsare att beställa biblisk litteratur. Prästerna hade gaddat ihop sig för att tysta Jehovas folk, men Jehova lät det onda de gjorde ”vända tillbaka över dem”. (Ps. 94:21–23)

En kyrklig ungdomsgrupp som kallade sig för Gladiatorerna började försvara prästerna. De planerade att hålla flera offentliga möten för att sätta stopp för det som de kallade ”russellianismen”. Då publicerade broder Brown en utmaning i dagstidningen och bad dem ställa upp i en rad offentliga debatter. Gladiatorerna vägrade och kritiserade redaktören som hade publicerat Browns utmaning. De portförbjöd Brown från sina möten, så Alfred Joseph gick dit i stället.

Deras möten hölls i Buxton Memorial Chapel, en ansedd metodistkyrka i Freetown. Alfred berättar: ”Under frågestunden började jag ifrågasätta anglikanska trosläror, treenighetsläran och andra obibliska läror. Det hela slutade med att ordföranden inte lät mig ställa fler frågor.”

Melbourne Garber, en av Gladiatorernas medlemmar som var närvarande den kvällen, hade tidigare varit med och lyssnat på Bibel-Browns föredrag. Han var i  själva verket den teologistudent som hade sagt att ”mr Brown kan sin bibel”. Garber tänkte noga igenom det han fått höra och blev övertygad om att han funnit sanningen. Han bad därför Brown om ett bibelstudium. Broder Brown inbjöd honom till vakttornsstudiet som hölls i hans hem varje vecka. Trots att Garbers familj inte ville ha något mer med honom att göra gjorde han snabba andliga framsteg, och han och flera andra blev snart döpta.

Satans försök att stoppa predikoarbetet i det här tidiga skedet hade misslyckats. Det blev precis som borgmästaren i Freetown hade sagt till Gladiatorerna, det som står i Apostlagärningarna 5:38, 39: ”Om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem.”

Tidigt i maj 1923 skickade broder Brown ett telegram till avdelningskontoret i London och bad om mer litteratur. Snart kom 5 000 böcker, och därefter följde fler litteratursändningar. Broder Brown fortsatte också att hålla offentliga möten som drog till sig tusentals intresserade.

Året därpå kunde man läsa i Vakttornet: ”Verket har vuxit så hastigt ... [i Sierra Leone] att broder Brown har begärt en medhjälpare; och broder Claude Brown från Winnipeg, vilken förut varit i Västindien, är nu på väg.”

Claude Brown var en erfaren och härdad förkunnare. Under första världskriget hade han blivit illa behandlad i kanadensiska och engelska fängelser på grund av sin kristna neutralitet. Han predikade i Sierra Leone i fyra år och var till stor uppmuntran för vännerna där.

 Pauline Cole berättade: ”Innan jag blev döpt 1925 ville Claude vara säker på att jag förstod vad det innebar.

Han frågade mig: ’Syster Cole, förstår du allt du fått lära dig från Studier i Skriften? Vi vill inte att du ska glida bort från sanningen bara för att du inte förstår lärorna i Bibeln.’

Jag svarade: ’Broder Claude, jag har läst och begrundat det jag lärt mig flera gånger. Jag har bestämt mig!’”

Pauline tjänade Jehova i mer än 60 år, och en stor del av den tiden var hon specialpionjär. Hon avslutade sitt jordiska liv 1988.

Precis som Claude var Bibel-Brown duktig på att hjälpa andra att utveckla goda andliga rutiner. Alfred Joseph säger: ”När jag träffade broder Brown tidigt på morgonen kunde det låta ungefär så här: ’Hej, broder Joe. Hur står det till i dag? Vad är dagens text?’ Om jag inte visste det brukade han betona hur viktigt det var  att läsa dagens text i boken Daglig himmelsk manna, numera Forska dagligen i Skrifterna. Nästa morgon läste jag texten med en gång så att jag inte skulle vara svarslös om han frågade igen. Till en början uppskattade jag inte de här fina påminnelserna, men det gjorde jag längre fram.”

De här brödernas andliga stabilitet gav goda resultat. Under 1923 bildades en församling i Freetown, och 14 personer blev döpta. En av de nya bröderna var George Brown, så nu fanns det tre familjer Brown i församlingen. De här familjerna var så nitiska att många i Freetown började kalla bibelforskarna för ”Browns religion”.