Juana Ventura började studera under den tid då predikoarbetet var förbjudet, och hon döptes 1960 i floden Ozama. Vid ett tillfälle ville en pastor i en evangelisk kyrka i Santo Domingo få henne fängslad för att hon, som han sa, ”tog hans församlingsmedlemmar”. För att försöka bevisa att Jehovas vittnen är lögnare och väcka misstro mot Juana bjöd han in henne till kyrkan för att hon skulle få svara på frågor om sin nya tro.

Juana berättar: ”Han ställde tre frågor: ’Varför röstar ni inte? Varför går ni inte ut i krig? Varför kallar ni er Jehovas vittnen?’ Jag besvarade var och en av frågorna med hjälp av Bibeln, och när hans församlingsmedlemmar slog upp bibelställena blev de förvånade över vad de läste. Flera av dem insåg att de hade funnit sanningen. Hela gruppen började studera, och det slutade med att 25 av  dem överlämnade sig åt Jehova.” Den här dramatiska händelsen gav ökad fart åt arbetet i Santo Domingo.

Den politiska splittringen efter Trujillos död märktes tydligt. ”Soldater kantade gatorna”, och ”strejker och våld hörde till ordningen för dagen”, rapporterades det i Årsboken för 1963. Men trots det oroliga politiska läget gick arbetet med att predika och göra lärjungar framåt, och vid slutet av tjänsteåret 1963 hade man nått ett högsta antal om 1 155 förkunnare.

När Nathan Knorr från huvudkontoret besökte Dominikanska republiken 1962 gjordes det upp planer på att köpa mark för att bygga ett större avdelningskontor så att man kunde ta hand om det snabbt växande predikoarbetet. På marken som köptes byggdes en tvåvåningsbyggnad och en Rikets sal. Lördagen den 12 oktober 1963 höll Frederick Franz, en annan broder från huvudkontoret, talet vid överlämnandet av de nya byggnaderna. Det var tydligt att Jehovas vittnen hade kommit till Dominikanska republiken för att stanna. Strax efter överlämnandet kom Harry och Paquita Duffield, de sista av Jehovas vittnens missionärer som blev utvisade från Kuba.

Den 24 april 1965 utbröt en revolution i landet. Under den oroliga tid som följde blomstrade Jehovas folk andligen. År 1970 fanns det 3 378 förkunnare i 63 församlingar. Över hälften av dessa förkunnare hade kommit in i organisationen under de föregående fem åren. I Årsboken för 1972 stod det: ”De kom från alla samhällsskikt och yrkesgrupper. Det var bilmekaniker, jordbrukare,  chaufförer, revisorer, byggnadsarbetare, snickare, advokater, tandläkare och även före detta politiker. Alla förenades de av kärleken till sanningen och till Jehova.”