GERMAN GOMERA var näst yngst av 11 syskon. När hans far och två av hans systrar dog flyttade hans mor, Luisa, in till staden med familjen. Där anslöt de sig till mennonitkyrkan, som Luisas bröder och deras familjer tillhörde.

German berättar: ”År 1962 kom ett gift par som var specialpionjärer till vår stad. Det påstods att de vilseledde folket i staden med sina ’djävulska läror’. Men när paret kom till familjen Piña, blev de ändå inbjudna. Det var en stor familj. Familjen imponerades av pionjärernas vänliga och trevliga sätt och lyssnade uppmärksamt på vad de hade att säga. Efter det besöket började familjen Piña och mina tre äldre systrar att studera Bibeln.

En dag när pionjärerna var på besök hos familjen Piña blev mamma inbjuden att vara med. De läste bibelställen som handlade om hoppet att få leva för evigt på jorden. Mamma frågade: ’Varför säger man då i min kyrka att vi ska till himlen?’ Brodern besvarade hennes fråga och förklarade vad Bibeln säger om den jordiska uppståndelsen. Mamma tyckte om det hon hörde och började tala med andra om det hon hade fått lära sig.

 När pastorerna i mennonitkyrkan fick reda på att deras medlemmar studerade tillsammans med Jehovas vittnen, försökte de övertala dem att sluta med det. Men de gjorde det på ett aggressivt och hotfullt sätt. Maximina, mamman i familjen Piña, sa till dem: ’Jag är vuxen, och jag fattar mina egna beslut.’

Det slutade med att 22 personer gick ur mennonitkyrkan och började vara med vid Jehovas vittnens möten, som hölls i en hyrd bostad. Mamma döptes 1965, och jag döptes fyra år senare, 1969, när jag var 13 år.”