PÅ MÖTENA i slutet av 80-talet var det bara vakttornsstudieledaren som hade ett exemplar av Vakttornet, och det var dessutom oftast handskrivet. Jag föreslog för en äldstebroder, Genadi Gudadze, att vi borde testa att trycka egna exemplar av tidskrifterna.

Bröderna hade redan tryckt ett fåtal publikationer med hjälp av en hemmagjord stencilapparat. Men för att kunna framställa tidskrifter regelbundet behövde de dels en bättre stencilapparat och varaktig tillgång till stencilpapper, dels en skrivmaskin och någon som kunde hantera den. Kruxet var att all tryckeriutrustning, till och med papperet, registrerades hos staten och kontrollerades av den statliga säkerhetstjänsten.

Via en jobbkontakt fick jag tag på en begagnad skrivmaskin som inte längre kontrollerades av staten. Själva knappandet tog min syster hand om, eftersom hon arbetade som maskinskriverska. Bröderna konstruerade en ny stencilapparat  och ordnade med en leverantör av stencilpapper. Alla pusselbitar föll på plats och snart hade vi vårt första exemplar av Vakttornet på georgiska i våra händer.

Men allt flöt inte på utan problem. En dag sa Genadi till mig: ”Vi måste hitta en ny leverantör av stencilpapper.” Han hade sett buntar med stencilpapper på ett statligt kontor, men eftersom han var bevakad av myndigheterna kunde han inte köpa dem själv. Så hur skulle vi få tag på dem? Jag sa gång på gång: ”Det är omöjligt!” Genadi svarade med bestämd röst: ”Säg inte att det är omöjligt! ’För Gud är allting möjligt.’” (Matt. 19:26)

Det var med nervösa steg som jag gick till det statliga kontoret dagen därpå med Genadis ord ekande i huvudet. Men väl där var Jehovas vägledning tydlig. Jag träffade en vänlig kvinna som var villig att föra vidare min förfrågan. Det visade sig att kvinnan som jag pratade med var gift med den som var ansvarig på kontoret! De gick med på vårt förslag, och tillgången på stencilpapper var därmed säkrad för lång tid framöver.