MAMMA blev tokig när jag och min fru, Tsitso, valde att bli Jehovas vittnen. Hon drog ihop hela släkten och tänkte att de tillsammans kunde få oss att lämna församlingen. De gav oss ett ultimatum: om vi inte ville lämna vår religion skulle vi bli tvungna att lämna familjen.

Det kändes som att det var bäst att flytta därifrån. Jag var metallarbetare och tänkte att det borde vara lätt att få jobb i Kutaisi, Georgiens näst största stad. Dessutom hade jag hört att det fanns behovsförsamlingar där, så jag bad Jehova visa vägen.

Jag berättade om våra flyttplaner för en man som jag brukade studera Bibeln med. Han bodde i den lilla staden Dzjvari och försökte få oss att flytta dit i stället. Han erbjöd oss att flytta in hos dem. ”Jag och min familj kan ta det ena rummet, så får ni det andra”, sa han.

Jag hade ju bett Jehova vägleda mitt beslut, och därför accepterade jag erbjudandet som en tillfällig lösning för  att se om jag kunde få jobb och eget boende i staden. Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad när han redan samma kväll kom tillbaka med en lång lista med lediga jobb.

Bara några dagar senare var vi på plats i Dzjvari. Redan från första dagen hade jag ett jobb med förvånansvärt bra lön. Chefen erbjöd mig boende i ett stort hus som ägdes av företaget. Det dröjde inte länge förrän bröderna frågade mig om jag kunde hjälpa till med den underjordiska tryckningen av vår litteratur. Vi hade ju gott om plats i vårt nya hus, så jag och min fru var glada över att få hjälpa till.

Under årens lopp kunde både minneshögtiden och andra särskilda möten hållas i vårt stora hus, och över 500 blev döpta där! Jag är så glad för att Jehova gav oss tydlig vägledning och att vi följde den.