ÅR 1989 träffade jag och min man vittnena hemma hos våra grannar. Broder Givi Barnadze, som studerade med dem, hade ingen egen bibel eftersom de var svåra att få tag på i Georgien på den tiden.

Vi tyckte om det vi fick lära oss och ville verkligen ha en egen bibel. Min man nämnde det här för sin bror. Oväntat nog hade hans bror nyligen köpt en bibel på georgiska. Han sa att han gärna ville ge den till min man som en gåva.

Så fort Badri kom hem satte han sig och läste i sin nya bibel. Han fortsatte fram till sent på kvällen, och när han vaknade nästa dag slog han direkt upp den igen. När jag kom hem från jobbet satt han fortfarande och läste. Han kunde inte sluta läsa! Jag föreslog att han skulle ta ledigt  ett par dagar från jobbet, så att han kunde bli klar med sin läsning. Snart hade han tagit sig igenom hela Bibeln.

När vi senare började studera boken Sanningen som leder till evigt liv med broder Barnadze var vi verkligen glada att vi hade vår egen bibel. Han hade ju ingen bibel, och vi hade inte något eget exemplar av studieboken, så vi kompletterade varandra väl. Omkring ett år senare blev både Badri och jag döpta.