SANEL låg fortfarande i magen när hennes föräldrar fick veta att hon var allvarligt sjuk och att det fanns en risk att hon inte ens skulle överleva. När hon föddes var hon i akut behov av operation. Hennes föräldrar bodde i det autonoma området Abchazien, och där var det omöjligt att hitta en kirurg som var villig att operera Sanel utan blod.

Hennes föräldrar tog kontakt med sjukhuskommittén. * Bröderna agerade snabbt, och till familjens stora lättnad fick de tag i en kirurg i huvudstaden Tbilisi som var villig att utföra operationen. Sanels mamma hade inte hunnit återhämta sig från förlossningen och orkade inte följa med till Tbilisi. Därför fick Sanels mormor och farmor, som också var vittnen, ta den lilla flickan till sjukhuset där hon skulle opereras.

Den avancerade operationen gick bra. Flickans mormor och farmor skrev efteråt: ”Vi stannade kvar på sjukhuset i tjugo dagar. Under de dagarna fick vi besök av många bröder och systrar som ville hjälpa oss på olika sätt. Vännerna var så empatiska. Tidigare hade vi läst om broderlig kärlek, men nu har vi fått uppleva den i verkligheten.”