Många av dem vi precis läst om har följt uppmaningen i Predikaren 12:1: ”Kom ihåg din store Skapare i din ungdoms dagar.” En tredjedel av de 3 197 pionjärerna i Georgien är 25 år eller yngre. Hur kommer det sig att så många unga georgier satsar på sanningen?

Det finns flera anledningar till den här positiva trenden. En av dem är att man generellt sett har bra sammanhållning inom familjen. Konstantine, som har fem barn som alla valt sanningen, säger: ”Tanken att Jehova är som en kärleksfull pappa var det som drog mig till sanningen. Så när jag själv blev pappa ville jag verkligen att mina barn skulle känna sig avslappnade och trygga med mig.”

Malchazi och hans fru, som har tre barn, gör sitt bästa för att ha bra relationer i familjen. Han säger: ”Med jämna mellanrum ber vi barnen fundera på vad de tycker att vi och deras syskon gör bra. Sedan ber vi dem berätta på familjekvällen vad de fastnat för.  Vi har märkt att det här hjälper dem att se och sätta värde på det goda hos andra.”

Äldstebröderna försöker stötta föräldrar i arbetet med att uppfostra sina barn genom att så tidigt som möjligt engagera barnen i församlingen. Nestori, som blev döpt när han var elva, säger: ”Jag har fått olika små uppgifter av de äldste ända sedan jag var liten, och det har verkligen hjälpt mig att känna att jag är en del av församlingen.”

Det är väldigt viktigt för en församling att det finns bra föredömen och äldstebröder som ger hjälp och stöd. Koba, Nestoris bror, berättar: ”Min tonårstid var betydligt struligare än mina syskons. En ung äldstebroder betydde mycket för mig under den här perioden. Han dömde mig inte, utan försökte verkligen  förstå vad jag gick igenom. Han hjälpte mig att komma tillbaka till Jehova.”

I dag tjänar Nestori och Koba på ett behovsdistrikt tillsammans med sin syster Mari. Koba säger: ”Jag har ett underbart liv nu!”

Avdelningskontoret vill också stötta alla föräldrar som uppfostrar sina barn i sanningen. Det gör de bland annat genom att bjuda in unga vittnen till olika teokratiska projekt. En medlem av avdelningskontorets kommitté säger: ”Vi sätter stort värde på våra ungdomar, så vi gör vad vi kan för att hjälpa dem att nå sina andliga mål.”

Det gör djupt intryck på unga att få samarbeta med mogna bröder och systrar. Mamuka fick arbeta tillsammans med vänner från andra länder under bygget av sammankomsthallen i Tbilisi. Han berättar: ”Jag uppskattade verkligen att få samarbeta med alla som hjälpte till på det här internationella projektet. Jag lärde mig mycket rent praktiskt, men jag fick också ett andligt lyft.”

Bra sammanhållning i familjen, stöd från äldstebröder och fina föredömen har påverkat många unga georgier positivt. Deras föräldrar kan verkligen instämma i aposteln Johannes ord: ”Jag har ingen större orsak till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” (3 Joh. 4)

År 2013 gick frågan ut till avdelningskontor världen över om det fanns behov av litteratur på ytterligare språk  i respektive område. Syftet var att så många människor som möjligt skulle få höra de goda nyheterna.

Avdelningskontoret i Georgien bestämde sig därför för att översätta ett antal publikationer till svanetiska och mengreliska, två språk som är så nära besläktade med georgiskan att de ibland räknas som dialekter.

Så här skrev några pionjärer i Svanetien: ”Svanerna är andliga människor som har djup respekt för Bibeln. Även de som till en början var lite skeptiska tog emot litteraturen när de fick veta att den var på deras modersmål.”

De mengrelisktalande förkunnarna blev överlyckliga när mötena började hållas på deras språk. Giga, en  ung pionjär, säger så här: ”Nu har jag mycket lättare för att uttrycka mig på mötena. Jag kan vara med och svara utan att först behöva tänka ut en översättning i huvudet.”

Zuri, som är äldste i en mengrelisk församling i Tkaia, berättar hur han kände det: ”Jag har haft många lyckliga och sorgliga stunder i mitt liv, men jag har aldrig varit den som gråter. Men när vi sjöng sångerna på mengreliska för första gången på mötet kunde ingen av oss hålla tillbaka tårarna – inte ens jag.”

Lördagen den 6 april 2013 blev en milstolpe för Jehovas vittnen i Georgien. Då invigdes en ny sammankomsthall, en ny lokal för bibelskolor och det  nyrenoverade och utbyggda betelkomplexet, och David Splane från den styrande kretsen höll invigningstalet. Många georgiska vittnen visade sin gästfrihet och öppnade sina hem för 338 delegater från 24 olika länder.

Dagen därpå höll broder Splane ett tal där totalt 15 200 förkunnare runt om i landet var med via länk. Det här var det i särklass största teokratiska evenemang som Jehovas vittnen i Georgien någonsin varit med om. Vännerna blev alldeles tagna av all uppmuntran och glädje dagen bjöd på. En ung broder sa: ”Nu vet jag hur det kommer att kännas i den nya världen.”

Bibelskolan för gifta par, som nu ersatts av Skolan för kristna förkunnare, har varit en stor välsignelse för vittnena i Georgien. Bara sedan 2013 har över 200 elever gått skolan. Tacksamheten de känner över allt de lärt sig har motiverat dem att tjäna var behovet än finns.

Det arbete som modiga förkunnare i landet lagt ner under årens lopp har gett fantastiska resultat; nu har de goda nyheterna nått ut till hela Georgien. Jehova har verkligen välsignat de här förkunnarna för deras mod och tro och för den kärlek de visat honom och sina medmänniskor.

I dag finns det över 18 000 bröder och systrar i Georgien som gör allt de kan för att ännu fler georgier själva ska få uppleva den kraft som finns i Guds ord. (Fil. 3:13; 4:13)