När saker ställs på sin spets, till exempel under rättsliga tvister, får våra bröder och systrar möjlighet att visa sin lojalitet mot Jehova. Deras exempel uppmuntrar oss alla att hålla fast vid vår tro och lita på löftet att ”Jehova skall göra något särskilt för sin lojale”. (Ps. 4:3)

Rut växte upp med föräldrar som var Jehovas vittnen, men hon slutade gå på mötena i relativt ung ålder. Längre fram blev hon tillsammans med en man, och de fick en dotter ihop. En dag fick Rut syn på ett par Jehovas vittnen som stod vid ett litteraturbord i staden La Plata. Hon påmindes om sin kristna bakgrund och bestämde sig för att ta kontakt med vittnena. Med tiden började hon lära ut Bibelns budskap till sin dotter, men det uppskattades inte av flickans pappa. Han tog till rättsliga åtgärder mot Rut för att hindra henne från att undervisa deras dotter om Bibeln och ta med henne till församlingsmötena.

Ruts juridiska ombud framhöll att båda föräldrarna har rätt att dela sina religiösa uppfattningar med sin dotter och att den rätten kvarstår så länge det inte finns bevis för att barnet tar skada av det som lärs ut. Domstolen slog fast att föräldrarna skulle respektera sin dotters religionsfrihet, även om hon bara var fyra år gammal. Den domen förtydligades en aning när den överklagades till nästa instans. Då förklarades det att flickan var för ung för att välja vilken religion hon skulle bli undervisad om och att föräldrarna har lika stor rätt att undervisa henne i religiösa frågor.

 Ruts dotter läser Bibeln varje kväll innan hon går och lägger sig. Hon följer också med sin mamma till mötena. Och hon längtar efter att få besöka Betel i Buenos Aires.

”Om en lem lider, lider alla de andra lemmarna med den”, sa Paulus om den kristna församlingen. (1 Kor. 12:26) Detta faktum blev tydligt när Jehovas vittnen över hela jorden led med systrarna Irina Zakartjenko och Valida Zjabrajilova i Azerbajdzjan. I februari 2015 anklagade myndigheterna dem för att bedriva illegal religiös verksamhet. Domaren beslutade att de skulle häktas i väntan på rättegång. Men saker och ting drog ut på tiden, vilket ledde till att systrarna fick spendera nästan ett år i häktet. Levnadsförhållandena i häktet var svåra, och systrarna utsattes för kränkande behandling.

När fallet äntligen prövades i januari 2016 förklarades systrarna skyldiga. De dömdes till böter, men böterna avskrevs som kompensation för den långa tid de suttit i häktet. När systrarnas överklagan avslogs av appellationsdomstolen i Baku tog de fallet vidare till landets högsta domstol. Dessutom lämnade de in klagomål till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter angående kränkningen av deras religionsfrihet och den behandling de utsatts för.

 Irina och Valida försöker nu återhämta sig från den senaste tidens prövningar. De är väldigt tacksamma att så många bröder och systrar engagerat sig och bett för dem. Valida skrev så här till den styrande kretsen: ”Era böner hjälpte oss att härda ut. Det kändes så tydligt. Den kärlek och omtanke ni, Jehova och alla vänner jorden runt har visat oss kommer jag aldrig att glömma.”

I juli 2016 satt 55 Jehovas vittnen i Eritrea fängslade på grund av sin tro. Tre av dem – Paulos Eyassu, Isaac Mogos och Negede Teklemariam – har suttit i fängelse sedan september 1994. Och ytterligare tio bröder har varit frihetsberövade i mer än tio år.

I januari 2016 tog en positiv utveckling sin början. De vittnen som hade gripits i samband med minneshögtiden i Asmara i april 2014 ställdes nämligen inför rätta i en domstol. Det var första gången myndigheterna framförde en formell anklagelse mot vittnena och därmed gav dem möjlighet att försvara sig. Som väntat blev merparten av bröderna och systrarna fällda för att ha deltagit i ett ”illegalt” möte. De bötfälldes och släpptes fria. Men en av de fällda systrarna, Saron Gebru, vägrade att betala och dömdes därför till sex månaders fängelse. Syster Gebru fick ta emot besökare en gång i veckan och sa att hon behandlades bra. Hon och de andra 54 frihetsberövade vittnena uppskattar att så många har bett för dem och följt uppmaningen i Hebréerna 13:3: ”Kom ihåg dem som är i bojor, som om ni hade slagits i bojor tillsammans med dem.”

I mars 2013 riktade myndigheterna i Osj i Kirgizistan falska anklagelser mot Oksana Koriakina och hennes mamma, Nadezjda Sergienko. Åklagaren hävdade att de ägnade sig  åt bedrägeri när de undervisade människor om Bibeln, och domaren beslutade att de skulle sättas i husarrest i väntan på rättegång. När domen kom i oktober 2014 friades systrarna eftersom domstolen ansåg att anklagelserna var grundlösa och att man inte följt föreskrivna rutiner under utredningen. I oktober 2015 fastställdes domen i en högre instans.

Men åklagaren i Osj tänkte inte ge sig. Han överklagade domen till Kirgizistans högsta domstol, som upphävde den friande domen och beslutade att fallet skulle prövas på nytt. Vid förhandlingarna i april 2016 yrkade systrarnas advokater på att målet skulle läggas ner eftersom preskriptionstiden löpt ut. Domaren hade inget annat val än att lägga ner fallet, och rättsprocessen var därmed över.

Under hela den här pärsen lyckades systrarna hålla humöret uppe. Nadezjda sa så här efteråt: ”Det är vanligt att människor blir bittra när de blir illa behandlade av andra, men mina bröder och systrar hjälpte mig att känna Jehovas kärlek och omvårdnad. Vi var aldrig ensamma.” Systrarna fick personligen uppleva att Jehova håller fast vid sitt löfte i Jesaja 41:10: ”Var inte rädd ... Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.”

Den 9 augusti 2015 stormade tio poliser ett församlingsmöte i Osj i Kirgizistan där mer än 40 personer var samlade. De krävde att det ”illegala” mötet skulle upphöra omedelbart och hotade till och med att skjuta mötesbesökarna. Tio bröder fördes till polisstationen, där nio av dem misshandlades innan alla släpptes fria. En av de misshandlade bröderna, Nurlan Usupbaiev, anhölls två dagar senare för illegal religiös verksamhet, eftersom han var en av dem som hållit i mötet.

 När broder Usupbaiev ställdes inför rätta kunde domaren inte se någon grund till anklagelserna utan beslutade att lägga ner fallet. Åklagaren överklagade till nästa instans, men överklagan avslogs. Broder Usupbaiev kunde inte fällas för illegal religiös verksamhet eftersom Jehovas vittnen är ett registrerat religiöst samfund i Kirgizistan.

Men åklagaren nöjde sig inte med det, utan överklagade ytterligare en gång, nu till Kirgizistans högsta domstol. Till broder Usupbaievs lättnad lade den högsta domstolen ner fallet i mars 2016. Den tidigare domen i fallet stod alltså fast, vilket innebar att Jehovas vittnen har rätt att anordna möten i Kirgizistan. De misshandlade bröderna har begärt att åtal ska väckas mot de tio poliserna, men det återstår att se om de kommer att ställas inför rätta.

På senare år har många Jehovas vittnen som går i skolan i Rwanda blivit avstängda på grund av att de inte vill delta i religiösa eller patriotiska ceremonier. Regeringen i landet ville komma till rätta med det här problemet, och den 14 december 2015 utfärdades därför en förordning för att sätta stopp för religiös diskriminering i skolor. Förordningen uppmanar skolorna att respektera elevernas religionsfrihet.

Den 9 juni 2016 publicerades en nyhetsartikel på jw.org med titeln ”Rwanda ingriper mot religiös diskriminering i skolor”. En populär tidning i landet valde sedan att publicera den artikeln på sin webbplats. Snart hade mer än 3 000 klickat sig fram till artikeln, och kommentarsfältet fylldes av positiva ord om regeringens initiativ. Jehovas vittnen i Rwanda är tacksamma för att den här förordningen garanterar deras barn en skolgång utan religiös diskriminering.

Trots starka protester från ryska experter på mänskliga rättigheter har myndigheternas brutala förföljelse av Jehovas vittnen inte avtagit. För tillfället är 88 av Jehovas vittnens publikationer klassade som ”extremistiska”, och deras officiella hemsida, jw.org, är förbjuden. Under 2015 stoppades en sändning av Nya världens översättning av Den heliga skrift i tullen, och en domstol i Viborg överväger att klassa denna bibelöversättning som extremistisk. I mars 2016 hotade riksåklagarens kansli att stänga ner Jehovas vittnens administrativa centrum i Solnetjnoje  utanför Sankt Petersburg på grund av påstådd extremistisk verksamhet.

Trots statens intensiva förföljelse är rapporterna från Ryssland inte enbart negativa. I oktober 2015 lämnade en åklagare in en begäran om att upplösa Jehovas vittnens lokala religiösa organisation (LRO) i Tiumen, omkring 210 mil öster om Moskva. Det bevismaterial som sedan användes mot vittnena i rätten var uppenbart förfalskat. Trots det förklarades Jehovas vittnens lokala religiösa organisation skyldig av domstolen i Tiumen. Men den 15 april 2016 upphävdes den domen av Rysslands högsta domstol, som slog fast att det ”inte fanns någon grund till att upplösa Jehovas vittnens lokala religiösa organisation i staden Tiumen”. Under den här rättegången hade 60 bröder och systrar samlats i rättssalen, och när domen tillkännagavs ställde de sig alla upp och applåderade.

Jehovas folk i Ryssland är fast beslutna att fortsätta tjäna sin Gud oavsett vilket ”vapen som formas mot” dem. (Jes. 54:17)

I mer än 60 år har män mellan 19 och 35 år som är Jehovas vittnen i Sydkorea ställts inför lojalitetsprov när de kallats in till tjänstgöring i militären. Myndigheterna i landet erkänner inte rätten till samvetsvägran och erbjuder inga alternativ till militärtjänst. I vissa familjer har tre generationer i följd – alltså farfar, far och son – tvingats avtjäna fängelsestraff för att de vägrat göra militärtjänst.

Författningsdomstolen har två gånger slagit fast att lagen om militärtjänst har stöd i grundlagen. Men det beslutet har ändå ifrågasatts, dels av andra domstolar i landet, dels av personer som straffats med hänvisning till den lagen. Frågan lyftes därför återigen i författningsdomstolen, som den 9 juli 2015 inledde muntliga förhandlingar med personer som vägrat göra militärtjänst av samvetsskäl. Broder Kim Min-Hwan, som satt 18 månader i fängelse, förklarar: ”Jag har redan avtjänat mitt straff. Men jag hoppas att framtida samvetsvägrare inte kommer att behöva bli straffade. Om de i stället erbjuds alternativ till militärtjänst kommer de att kunna bidra till samhället.” Författningsdomstolen kommer snart att offentliggöra sitt beslut.

Bahram Hemdemow är 53 år, gift och pappa till fyra söner. Han är ett Jehovas vittne och en respekterad samhällsmedborgare. Men i maj 2015 dömdes han till fyra års straffarbete, eftersom han påstods ha brutit mot lagen när han anordnade ett religiöst möte i sitt hem. Han befinner sig just nu i ett ökänt arbetsläger i staden Seydi. Myndigheterna har upprepade gånger förhört honom och utsatt honom för brutal misshandel. Trots allt som Bahram har gått igenom fortsätter både han och hans familj att vara lojala mot Jehova. Bahrams fru, Gulzira, har periodvis fått möjlighet att besöka honom.

Den 21 december 2015 erkände delstaten Bremen i nordvästra Tyskland äntligen Jehovas vittnen som ett religiöst samfund med särskild officiell status. Det här var slutet på en fyra år lång rättsprocess. Majoriteten av Tysklands sexton delstater hade med hänsyn till ett utslag i landets högsta förvaltningsdomstol i Berlin tidigare gett vittnena det här erkännandet. Men myndigheterna i Bremen gick inte på samma linje, utan lät sig påverkas av falska anklagelser mot Jehovas vittnen och beslutade att inte ge dem den här särskilda statusen.

Under 2015 tog Tysklands författningsdomstol ställning i frågan, och man kom fram till att Bremens beslut att neka Jehovas vittnen den här statusen stred mot grundlagen. Därmed bekräftades det att den religionsfrihet som grundlagen föreskriver även omfattar Jehovas vittnens verksamhet i Bremen. Församlingarna där ska alltså ha rätt till skattebefrielse och andra förmåner, precis som andra större samfund i Tyskland har.

Vi ber för våra bröder och systrar när vi ser hur de kämpar för att bevara sig lojala mot Jehova. Deras exempel motiverar oss att vara lojala mot Gud och hjälper oss att lita på löftet i Psalm 37:28: ”Han överger inte sina lojala.”