Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Tyskland: Offentligt vittnande utanför en flyktingförläggning.

HÖJDPUNKTER UNDER 2016

Notiser – Rapporter från olika delar av världen

Notiser – Rapporter från olika delar av världen

Flyktingar får höra sanningen

Det utländska distriktet i Tyskland har växt kraftigt eftersom ett stort antal flyktingar och immigranter har anlänt. Under en niomånadersperiod startades 229 utländska grupper och förgrupper. För närvarande hålls omkring 30 språkkurser på tretton språk med cirka 800 förkunnare.

Vittnena brukar predika för flyktingar utanför olika mottagningscenter. De har ställt upp litteraturvagnar på över 200 platser och har lämnat omkring 640 000 böcker och tidskrifter.

Den styrande kretsen godkände en speciell kampanj som skulle sträcka sig mellan maj och juli 2016. Omkring 700 arabisktalande förkunnare från sju olika länder reste till tio platser i Österrike och Tyskland för att predika för de många arabisktalande flyktingarna där.

Mynt längs vägen

I en församling i Belize finns omkring 50 förkunnare som vanligtvis predikar till fots. De flesta av dem har det inte så gott ställt, men de håller alltid ögonen öppna efter möjligheter att kunna ge. För några år sedan började de plocka upp mynt som de hittade längs de dammiga vägarna när de gick i tjänsten. I slutet av varje år samlas de för att tvätta, sortera och räkna mynten.

De flesta mynten är inte värda mer än några ören. Ändå har förkunnarna varje år samlat in motsvarande drygt 2 000 kronor! Vännerna använder hälften av pengarna för att täcka utgifter för sin Rikets sal, och resten skickar de in till den världsvida verksamheten.

Fyra miljoner lyssnare

Den 5 mars 2016 blev en milstolpe i Jehovas vittnens historia i Burundi. Då hölls ett speciellt program i samband med att avdelningskontoret fick besök av Anthony Griffin, en representant för huvudkontoret. Programmet sändes till församlingarna via Burundis största radiokanal, vilket innebar att människor över hela landet kunde lyssna. Antalet lyssnare uppskattades till fyra miljoner!

Radiosändningen blev ett stort vittnesbörd, och många hade mycket positivt att säga om det de hört. En av radioteknikerna sa: ”Ni måste göra fler sådana här program!” En annan som hjälpt till med sändningen skrev: ”Jag vill uppmuntra er att fortsätta [producera liknande program]. Det skulle utan tvekan rädda många liv.” Även i många bussar och taxibilar runt om i landet rattade man in frekvensen och lyssnade på programmet.

Musiken tystnade

Bröderna i en isolerad grupp i Nepal blev minst sagt bekymrade när de dagen före minneshögtiden 2016 fick reda på att det skulle hållas en stor konsert på skolan bredvid den lokal de hade hyrt.

De insåg att konserten skulle bli väldigt högljudd. På morgonen när bröderna städade sin lokal inför minneshögtiden kom den ansvarige för konserten och sa: ”Ni kommer inte att kunna höra något annat än musiken.”

Konserten började mitt på dagen och var lika högljudd som väntat. Bröderna hade hyrt en större högtalare än de först tänkt sig, men ändå kunde de inte höra ett ljud när de testade mikrofonerna. De var förtvivlade och bad intensivt om saken. Plötsligt, en halvtimme innan minneshögtiden skulle börja, tystnade musiken. Vad hade hänt? Det hade blivit slagsmål mellan några fulla personer på konserten, och polisen hade blivit tvungen att avbryta tillställningen. Våra bröder och systrar kunde hålla minneshögtiden på ett lugnt, stillsamt och värdigt sätt.

”Världens bästa webbplats”

Giuseppe är pionjär i Italien och jobbar hemifrån som it-konsult. I maj förra året träffades han och 70 kolleger för att bolla nya idéer. Vd:n öppnade mötet med att säga att vissa webbplatser kunde ses som mönsterexempel för det som företaget strävade efter. Sedan klickade han fram ett exempel som alla kunde se. Giuseppe tappade nästan andan när han såg jw.org dyka upp på skärmen. ”Det här är världens bästa webbplats”, sa vd:n. Sedan lyfte han fram de tekniska aspekterna av jw.org. Han var imponerad av den snygga grafiska layouten och hur lättnavigerad sidan var.

”Mina kolleger blev förvånade när de hörde hur många språk jw.org finns på”, berättar Giuseppe. ”I slutet av mötet sa min chef inför vd:n och alla andra: ’Giuseppe är ett Jehovas vittne.’ Då sa vd:n till mig: ’Er organisation är helt otrolig. Er webbplats skulle göra vilken firma eller organisation som helst grön av avund. Med tanke på alla detaljer och allt innehåll vågar jag knappt tänka på hur mycket jobb det måste krävas för att hålla den uppdaterad och användarvänlig.’ Jag var inte helt bekväm med att få så mycket beröm för något som jag själv inte hade varit med och skapat. Men jag var glad över att många som inte visste något om Jehovas vittnen fick upp ögonen för vår organisation. Nu pratar jag titt som tätt med mina kolleger om sanningen, och tre av dem har tackat ja till en bibelkurs.” Företaget fortsätter att studera vår hemsida, och Giuseppe fortsätter att prata om Bibeln med sina kolleger.

Han valde bort fotbollen

Argentina: Jorge spelar fotboll med några bröder.

Jorge, som bor i Argentina, fick kontakt med sanningen genom en klasskompis i början av 2010 och började studera Bibeln med hjälp av Vad lär Bibeln? Jorge spelade fotboll och var så pass duktig att han så småningom blev uttagen till att spela i en lägre division för en stor fotbollsklubb. I april 2014 fick han ett frestande erbjudande om att spela för ett lag i Tyskland. Tanken på att bli professionell fotbollsspelare var verkligen lockande, så han tackade ja till erbjudandet. Några dagar innan han skulle resa till Europa kom hans tränare fram till honom. ”Visst är du ett Jehovas vittne?” frågade han. ”Slösa inte bort ditt liv på att åka utomlands. Jag var också ett vittne när jag var ung. Men jag blev erbjuden att spela för ett lag i Asien. De lovade mig guld och gröna skogar, och jag tyckte att erbjudandet lät jättespännande. Jag åkte dit med min familj, men det var inte alls vad vi hade trott att det skulle vara. Vi var väldigt besvikna när vi kom hem igen.” Jorge berättar: ”Det han sa fick mig att tänka till, och jag bestämde mig för att inte åka. Jag började som förkunnare 2015 och döpte mig samma år.”

En ovärderlig välsignelse helt gratis

I september 2015 hölls den regionala sammankomsten ”Efterlikna Jesus!” i Kampala i Uganda. Till åhörarnas förtjusning presenterade Mark Sanderson från den styrande kretsen Nya världens översättning av Den heliga skrift på luganda.

En kvinna som studerar Bibeln med Jehovas vittnen berättar: ”Det var helt fantastiskt att få en så fin bibel! Många andra i staden var i full gång med att förbereda för ett besök från påven. Man samlade bland annat in pengar genom att sälja ’välsignade’ radband för 30 dollar styck. Folk ville ha välsignelser, men det var få som hade råd med radbanden. Men vi som var på sammankomsten fick en fantastisk välsignelse helt gratis. Alla som kom dit fick den här underbara gåvan från Jehova, och det var helt frivilligt att lämna bidrag. Nu när jag kan läsa Jehovas ord på mitt modersmål och lära känna honom på djupet, känner jag mig verkligen välsignad. Jag tackar Jehova för att han gett mig ett alldeles eget exemplar av Bibeln.”

Litteratur från andevärlden?

Några kyrkoledare i Kongo-Kinshasa försökte svartmåla Jehovas vittnens officiella hemsida genom att lära sina kyrkomedlemmar att vittnenas publikationer trycks i andevärlden. Som bevis hänvisade de till bokstäverna ”www” i webbadressen och sa att de motsvarade talet 666 i Uppenbarelseboken. (Upp. 13:18) Det här fick några att sluta studera Bibeln med Jehovas vittnen.

Ett pionjärpar bad till Jehova om det här problemet. Sedan bjöd de hem dem som de studerade med och deras respektive. Tre par kom, och efter att ha ätit tillsammans såg de filmen Jehovas vittnen – organiserade för att förkunna de goda nyheterna. Gästerna insåg att det de hört om vittnenas publikationer inte var sant. Mannen till en av kvinnorna som de studerade med insisterade senare på att få skänka motsvarande 900 kronor till den världsvida verksamheten, trots att han själv inte studerade.

Allt för de nya sångerna

I en del isolerade områden i Papua Nya Guinea har vännerna inte tillgång till internet. Men det hindrar dem inte från att lära sig de nya sångerna. Församlingen i Mundip brukar skicka en broder till närmaste stad, en resa som innebär två timmars promenad plus två timmar med buss enkel väg. När han väl kommer fram surfar han ut på nätet, skriver av de nya sångtexterna i en liten bok och beger sig hemåt igen. Väl hemma skriver han sångtexten på en stor griffeltavla i Rikets sal, så att alla i församlingen kan skriva av den. De här vännerna anstränger sig verkligen för att kunna stämma in i den världsvida kören som lovprisar Jehova.