I Filippinerna satt Jonathan och väntade på att få träffa en läkare. En kvinna i receptionen lade märke till att han var stilig och välklädd, så hon frågade om han var försäkringsförmedlare. Jonathan berättade att han var ett Jehovas vittne och att han var där för att hjälpa  ett annat vittne som behövde läkarvård. Receptionisten, som hette Laila, blev imponerad och berättade att hennes pappa brukade läsa Vakttornet men att han nyligen hade dött. Jonathan läste Johannes 5:28, 29 och gav henne vikbladet Vilket hopp finns det för våra nära och kära som befinner sig i döden?

Varje gång Jonathan hade ärenden till sjukhuset tog han med sig mer litteratur. Han såg också till att  Laila fick kontakt med en syster som kunde studera med henne. Snart började även Lailas man, syster och mamma, som alla bodde tillsammans med henne, att vara med vid studierna.

Lailas granne Rose frågade henne varför hon fick så mycket folk på besök. Laila berättade att hon studerade med Jehovas vittnen. Rose tyckte att det lät intressant, så hon började också studera. När hon åkte till sin hemprovins och hälsade på sin syster Abigail berättade hon ivrigt om det hon fått lära sig. Abigail blev nyfiken på det hon fick höra och ville också ha en bibelkurs. Det ville även Roses mamma.

Laila döpte sig nyligen vid en regional sammankomst. Nu är även hennes mamma döpt, och några i familjen fortsätter att studera. Rose och hennes syster döpte sig förra året, och deras mamma går på alla möten. Jonathans samtal med receptionisten gav verkligen ringar på vattnet!

Vännerna i Mongoliet är flitiga i storstadsprojektet även när temperaturen kryper så långt ner som till minus 30 grader. En regeringstjänsteman som tog litteratur från en litteraturvagn skrev senare ett tackbrev som löd så här: ”Jag är buddhist. Men jag har även undersökt andra inriktningar, för jag tycker inte att man ska hålla sig till bara en väg. När jag hade läst några av era publikationer bestämde jag mig för att skriva ett brev och berätta hur jag känner. Det märks tydligt att ni har lagt ner mycket tid och kraft på att ge era läsare  praktisk och användbar information. En sak jag har lärt mig från er är att Bibeln är en bok som bara måste läsas. Där finns sanningen. Den ger oss verkligen bra vägledning i livet. Jag vill tacka alla som arbetar så hårt för att översätta litteraturen till mongoliska. Jag skulle även vilja tacka alla dem som hjälper människor genom att dela ut litteraturen, oavsett om det är stekande hett eller extremt kallt ute.”

En pionjärbroder i Hongkong som heter Brett var ute i tjänsten och erbjöd vikbladet Hur får man en lycklig familj? till en ung man. När mannen såg vikbladet började han gråta. Han berättade att han hade vuxit upp i sanningen men att han rymde hemifrån när han var sexton. Under de följande fem åren var han hemlös och blev beroende av droger innan han fick hjälp av en välgörenhetsorganisation.

Han berättade också att han tidigare samma morgon hade bett till Gud: ”Om religionen som jag växte upp med är den rätta, så ge mig ett tecken i dag.” Nu kände han att han hade fått ett bönesvar. De gick tillsammans till ett kafé i närheten och läste från broschyren Kom tillbaka till Jehova. Eftersom mannen behövde åka tillbaka till Frankrike redan samma kväll bytte de kontaktuppgifter. Längre fram skrev mannen till Brett: ”Käre broder, Jehova har besvarat mina böner. Jag kommer att gå till närmaste Rikets sal på söndag.” Han tog kontakt med vittnena i Frankrike och började studera Bibeln och gå på mötena.